Regeringen har åter fått krypa till korset. För en månad sedan handlade det om den sjuka sjukförsäkringen och nu handlar det om den fasansfulla fas 3 – två av de mest obehagliga sidorna av regeringens politik.
Liksom när det gäller sjukförsäkringen är det här inget regeringen vill göra. Det är framtvingat. Dels av oppositionens utspel i förra veckan, och dels av den allmänna opinionen. Uppdrag gransknings stora genomslag för sitt program om fas 3 ska i det här sammanhanget inte underskattas.
Alliansen kryper till korset. Men liksom när det gäller sjukförsäkringen betyder det inte att man tar problemen på allvar och erkänner sitt misslyckande. I stället försöker man desarmera kritiken genom små detaljjusteringar. När det gäller de långtidssjuka lappade man ihop några uppenbara fallgropar (men behöll de absoluta tidsgränserna, den orimliga arbetsprövningen och den lägre ersättningen). När det gäller de långtidsarbetslösa skjuter man nu till en möjlighet till utbildning.
Men att justera detaljerna löser ingenting. De grundläggande systemfelen återstår.
Även om de långtidsarbetslösa nu får möjlighet till arbetsmarknadsutbildning så betyder det inte att de kommer att få gå en. Anledningen är att regeringen redan slaktat den åtgärden till förmån för jobbcoacher. Antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar har inte varit så få sedan 1950-talet, enligt forskare.
Snacka om en tom åtgärd. Varsågod alla fas 3:are, ni har numera rätt att gå en utbildning som inte finns.
Samtidigt gör man ingenting åt att uppemot 47 procent av fas 3:arna kan misstänkas utföra reguljära arbeten för en spottstyver i ersättning. Eller många tvingas utföra fullständigt meningslösa sysslor hos “anordnare” som kan dra in miljoner i skattepengar.
Ett minimikrav för att en reformering av fas 3 skulle vara något att hänga i midsommarstången är att man lättar på alla restriktioner för långtidsarbetslösa. Arbetsförmedlingen måste få rätt att använda hela den palett av åtgärder man har till sitt förfogande. Det är ju de som är mest kompetenta att avgöra vad en arbetssökande behöver. Varför ska till exempel fas 3:arna inte ha rätt ansöka om praktik eller starta-eget-bidrag?
Nej, vad som krävs är riktiga anpassade arbeten, fungerande rehabiliteringskedja, aktiv arbetsmarknadspolitik och generösa trygghetssystem. Både för långtidssjuka och för långtidsarbetslösa. Regeringens åtgärder är endast kosmetika, och all kosmetika i världen kan inte dölja denna fasansfullt sjuka politik.
P.S. Läs gärna mitt reportage om fas 3. Det hittar du här. Läs också vår granskning av regeringens jobbpolitik. Den hittar du här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
