Hur mycket kostar det för staten att låna? I korthet: det beror på långivarnas bedömning av statens finansiella läge och framtid. Kreditgivarna tittar på statsskuldens storlek, på landets statsbudget och på tillväxtprognoser.
Huvudfrågan är förstås att staten ska betala tillbaka lånet. Om långivarna tvivlar på att staten kommer att kunna göra detta kräver de i gengäld högre räntor på sina utlånade pengar (den grekiska staten betalar i dag över 22 procents ränta på sina 10-åriga lån).
Med detta i bakhuvudet framstår den svenska budgetpolitiska debatten i dag som en lustiger dans.
Just nu är det billigt – det har inte varit billigare på minst 25 år, enligt Riksgäldens statistik – för den svenska staten att låna. Ändå är ”reformutrymmet” både i regeringens och (sannolikt) i oppositionens budgetförslag kraftigt begränsat. Stora, makroekonomiskt betydelsefulla investeringar lyser med sin frånvaro.
Hösten 2011 riskerar västvärlden att återigen gå in i en djup lågkonjunktur. Den brittiske ekonomijournalisten Martin Wolf skrev – med de mycket låga räntorna på statsobligationer i till exempel Tyskland och USA i åtanke – i Financial Times för en månad sen att ”vi måste lyssna på vad marknaderna säger till oss. De säger: låna och spendera, tack.”
Men, som Wolf ironiskt påpekar, ”de som mest hävdar sig tro på marknadens magi är också mest bestämda att ignorera ropet”.
Wolf pekar på att Tyskland – men också USA och Storbritannien, med betydligt större statsskulder i relation till BNP – lånar billigt: Storbritannien får betala runt 2,5 procents ränta på 10-åriga statsobligationer, USA under 2 procent.
För den svenska staten är det ännu billigare att låna, samtidigt som det råder konsensus om järnvägarnas undermålighet, bostadsbristen och att massarbetslösheten kommer bestå. Ändå verkar inget av våra ledande politiska partier vara villiga att ”lyssna på marknaderna” och låna till investeringar.
När väl en röst i den svenska debatten höjs för större statliga investeringar, nationalekonomen Assar Lindbeck på DN Debatt, vill han att investeringarna ska finansieras av utförsäljningar av statliga bolag snarare än genom att låna.
Och när tidningen Fokus publicerar en artikel om Sveriges låga statsskuld och lånemöjligheter är av länkarna på hemsidan att döma den enda bloggare som skrivit om artikeln en liberal som, helt i tidens retorik, tycker att ”regeringens ansvarstagande är föredömligt”.
Detta trots att den svenska statsskulden som procent av BNP är minst i Västeuropa, och är mindre än hälften av vad de två välkända ekonomerna Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff utpekat som skadligt för tillväxten (90 procent av BNP).
Sedan finanskrisens utbrott 2008 har det talats mycket om ”Keynes återkomst”. Hans återkomstturné verkar dock ha hoppat över Sverige.
Erik Bengtsson, doktorand i ekonomisk historia.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
