Ingångslönen för Kommunals medlemmar höjs den 1 april från 15 685 till 16 070 kronor. Det gäller för de som jobbar heltid. Nu påstår finansministern att den lönen är för hög. Vi håller inte med. Tvärtom. Det är viktigt att fortsätta att höja lägstalönerna.

Redan i dag är det på många håll svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft till välfärden – det gäller inte minst inom äldreomsorgen. I framtiden, när allt fler människor blir allt äldre kommer dessutom rekryteringsbehovet i vård och omsorg att öka kraftigt.

Men skulle inte lägre löner leda till fler jobb? Kan det inte vara värt att bortse ifrån de framtida rekryteringsbehoven till välfärden för att få fler i arbete i dag genom sänkta löner?

Tyvärr är det inte så enkelt.

För att möta den globala finanskrisen behöver efterfrågan i den svenska ekonomin stimuleras. Så sker också. Främst genom att Riksbanken har sänkt sin styrränta, även om den nu har börjat höjas igen. Men fortfarande finns det utrymme för ytterligare stimulanser. Efterfrågekriser kan dock inte bekämpas med sänkta löner. Lönesänkningar skulle minska efterfrågan i ekonomin, och därigenom fördjupa krisen. Inte lösa den.

Men, skulle man inte i alla fall kunna sänka lönerna för vissa grupper, till exempel för ungdomar, för att ge en särskild stimulans för att få just dem i arbete?

Tyvärr är inte detta heller oproblematiskt. När Arbetsförmedlingen har analyserat vad som förenar de unga som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden så lyfter de fram att de saknar en fullständig gymnasieutbildning. Den konkurrensnackdelen kommer de att ha kvar – även om ingångslönerna sänks för alla.

Analyserar man effekterna av de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som regeringen har infört så är resultatet också nedslående. Trots att lönekostnaden för att anställa en ung person har sänkts med flera tusen kronor i månaden är det svårt att se några direkta effekter på sysselsättningen. Finns det inga jobb att få – då har sänkta löner eller lägre arbetsgivaravgifter ingen betydelse.

Men, om inte sänkta löner är svaret på hur vi ska få fler jobb till ungdomar – vad ska vi då göra? Finns det inga lösningar?

Jo, det är klart att det finns:

  1. Stimulera efterfrågan i ekonomin – till exempel genom mer resurser till kommuner och landsting och höjda barnbidrag.
  2. Förbättra utbildningen för de ungdomar som söker jobb och inte har gymnasieexamen genom ett brett kunskapslyft.
  3. Investera i arbetsmarknadsutbildning, både för unga och äldre. För trots att det är hög arbetslöshet i ekonomin som helhet rapporterar många företag och branscher att de har svårt att rekrytera. Till exempel är behovet av utbildad arbetskraft stort inom äldreomsorgen.
  4. Förbättra övergången mellan studier och arbete – både från gymnasiet och från högskolan. Fler praktikperioder och ett starkare engagemang från arbetsgivarna redan under utbildningen är viktiga delar. Ett positivt exempel är de vård- och omsorgscollege som finns på flera håll i landet.

Så: i stället för att lägga sig i avtalsrörelsen finns det mycket som Anders Borg själv kan göra. Redan i nästa statsbudget. Om han vill få fler unga i jobb och bekämpa arbetslösheten. Ernst Wigforss frågade om vi har råd att arbeta. Efter finansministerns uttalande i förra veckan om att sänka lägstalönerna är det en relevant fråga. Inte minst för Kommunals medlemmar.

Annelie Nordström, ordförande & Emma Lennartsson, chefekonom, Kommunal.