Nyligen besökte Susan Eisenhower, Barack Obamas energipolitiska rådgivare, kärnkraftverken i Forsmark och i Oskarshamn. Det var inte någon artighetsvisit. USA har över hundra åldrande reaktorer, samtliga minst 30 år gamla. Men istället för att avveckla kärnkraften planerar Obama att bygga nytt.
Han är inte ensam. Listan på länder som investerar i kärnkraft kan göras lång: Turkiet, Abu Dhabi, Libyen, Tunisien, Marocko, Kina, Vietnam, Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Ryssland, Armenien, Kazakstan, Polen, Litauen, Argentina, Brasilien, Frankrike, Finland, Storbritannien… I Tyskland, där kärnkraften är en mycket kontroversiell energikälla, har Angela Merkel skjutit avvecklingen av landets reaktorer 8 – 10 år framåt i tiden, något som sannolikt är början på en ny vår för tysk kärnkraft.
Utvecklingen är inte överraskande. Energikonsumtionen i världen ökar, samtidigt som klimatförändringen ställer krav på en koldioxidsnål energiproduktion. De så kallade förnyelsebara energikällorna är ett bra och viktigt komplement till traditionella energikällor, men de är inte tillräckligt kostnadseffektiva och pålitliga för att ersätta dem.
Sverige är inte ett undantag från den sanningen. Vattenkraften är väl utbyggd i Sverige och står för en mycket betydande del av energiproduktionen. Samtidigt har dammarna en stor lokal miljöpåverkan och en lång rad älvar och åar är därför skyddade från vidare utbyggnad genom riksdagsbeslut. Vindkraften är under kraftig utbyggnad i Sverige, men är en förhållandevis dyr energikälla som för närvarande tillgodoser en försvinnande liten del av energibehovet. När vinden mojnar slutar den att producera elektricitet helt och hållet.
Den elintensiva basindustrin utgör – dataspelsbranschen och Rut-avdraget till trots – fortfarande grundstommen i den svenska ekonomin. Och garanten för att den får sitt energibehov tillfredställt är fortfarande kärnkraften, som står för ungefär hälften av Sveriges elproduktion. Utan den skulle Sverige göras beroende av utländsk, importerad el, huvudsakligen genererad i smutsiga kolkraftverk.
Trots detta är kärnkraftens framtid i Sverige oviss, en situation som fördröjer nödvändiga investeringar i upprustning och modernisering. I stället för att ta initiativ till en långsiktig, blocköverskridande energipolitisk uppgörelse med ny kärnkraft som naturlig ingrediens, har Socialdemokraterna tagit intryck av dem som hävdar att kärnkraften borde avvecklas.
Detta är sannolikt ett skäl till varför stödet för partiet sviktar bland förvärvsarbetande. Av de väljare som övergav Socialdemokraterna för ett borgerligt parti i valet angav var femte partiets kärnkraftsmotstånd som det viktigaste eller näst viktigaste skälet. Det socialdemokratiska framgångsreceptet är tillväxt och välfärd. Uppfattas partiet som ett hot mot tillväxten urholkas förtroendet för att det kan finansiera sina löften på välfärdsområdet.
Socialdemokraterna borde ta tillvara på krisen i det rödgröna samarbetet för att formulera en självständig energipolitik – ekonomiskt ansvartagande, i takt med samtiden, och i takt med utvecklingen i omvärlden. I dag tyder allt på att kärnkraften måste förbli en huvudingrediens i Sveriges energimix.
Jan-Henrik Sandberg, förbundsordförande, Christer Larsson, förbundsekonom, Pappers
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
