Den vanligaste frågan utsocknes journalister ställer till undertecknad låter som följer: ”Är det ni bedriver i Fagersta verkligen vänsterpolitik?” Visst blir jag rörd över denna oro och omsorg över den ideologiska renlärigheten, men också lite trött på ingången.
Fagersta är en av Sveriges mest proletära kommuner. 47 procent av arbetskraften arbetar i tillverkningsindustri. Att Vänsterpartiet får egen majoritet är märkligt nog, men att få det med en borgerlig politik skulle nog betecknas som ett rent mirakel!
Jag har med tiden uppfattat att Fagersta är en slags projektionsyta för förhoppningar och farhågor; tillräckligt motsägelsefull för att alla ska kunna applicera sina egna förhoppningar och farhågor på den. Flammans Aron Etzler tror i tio år att vi driver vad han kallar borgerlig politik. Han gör en djärv upptäcktsresa och åker de 20 milen från Stockholm. Väl här konstaterar han till sin förvåning att det är ju ganska klassisk vänsterpolitik – som han uppfattar den.
Problemet för många verkar vara våra höga röstetal. Är det en sak som både borgerliga och vänsterdebattörer är överens om så är det att 58,3 procent kan man inte få med en vänsterpolitik. Att borgare tycker så kan jag till nöds begripa. Men att vänstern tydligen anser att det sanna kriteriet på en korrekt vänsterpolitik är att 95 procent av befolkningen skyr den – det begriper jag inte.
Jan Johansson, vår lokale moderate gruppledare, för att ta ett exempel i högen, säger ena dagen att vi driver moderat politik, andra dagen att det är mer och mer vänsterpolitik. Framfört som en anklagelse, om än lite egendomlig i sammanhanget. Vilken annan sorts politik bör ett Vänsterparti med drygt 58 procent föra?
Borgerliga bloggar ser våra sju skattesänkningar under 2000-talet som beviset på en segrande borgerlig tankefigur. Att glappet mot kommungenomsnittet fortfarande är 1,25 kronor och vi uttryckligen inte har någon ambition att till varje pris sänka skatten – lika lite som vi ser höga skatter som ett tecken på socialismens förstuga – det verkar ha gått debattörerna förbi.
Vi försöker gå ifrån de enklaste tankemodeller som säger att vänstern ska höja skatten och högern sänka den. Vi försöker att inte göra (gamla) medel till (aktuella) mål. Ta bara den typiska höger-vänsterfrågan om allmännyttan. Den var väl aldrig målet i sig utan ett medel för att lösa en del bostadssociala problem. Och, kan man se om man läser sin historia, inte en höger-vänsterkonflikt när det begav sig.
Den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster i kommunpolitiken är inte vilka som är för vård, skola, omsorg och vilka som är emot. De senare är nämligen så svåra att finna. Inte heller kan den stora vattendelaren vara om man har en eller annan privat utförare på områden där sådana inte skadar vare sig ekonomi, fördelning eller effektivitet.
Nej, skiljelinjen som ofta syns och är djupt ideologisk, den handlar om synen på kommunmedlemmen. Medan man från borgerligt håll ofta vill reducera kommunmedlemmen till en kund (vilket i och för sig är ett framsteg från att enbart se vederbörande som en undersåte!) så vill vi betona kommunmedlemmen som medborgare, vilken förväntas både kunna och faktiskt ta ansvar för egna angelägenheter men också de gemensamma och på olika sätt bidra till samhällsgemenskapen och dess byggande.
Just detta kan orsaka viss förvirring i vänsterkretsar där både socialdemokratin och vänstern av hävd varit mer statssocialistiskt lagda medan vi har en annan approach. Ska vi kalla det en mer folkrörelsesocialistisk ingång. Den är inte mer eller mindre vänster utan en annan vänster, som varit så lite representerad i debatt och än mindre i praktisk politik att det säkert bidrar till att skapa förvirring.
Dock inte hos väljarna som hittills visat sig särdeles ointresserade av detta slags etiketterande – så länge som de upplever resultaten som bra. Jag lever i den fasta förvissningen att en intelligent formulerad vänsterståndpunkt kan förstås av alla, accepteras av de flesta och te sig önskvärd för en majoritet i alla fall om den utvecklas i skärningspunkten mellan våra värderingar och befolkningens konkreta erfarenheter.
Stig Henriksson (V), kommunalråd Fagersta
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
