När det gäller opinionsbildning kommer svensk fackföreningsrörelse aldrig att kunna mäta sig med näringslivets resurser. Det svenska näringslivets olika organisationer lägger varje år hundratals miljoner kronor på att bilda opinion för sin sak. Ändå är Sverige ett land som fortfarande är starkt präglat av arbetarrörelsens värderingar.
Den historiska förklaringen till socialdemokratins och fackföreningsrörelsens starka inflytande över svensk samhällsutveckling är förstås att man är folkrörelser. Vi kan aldrig tävla med näringslivet när det gäller pengar men vi har något de saknar: många människor som brinner för våra ideal.
De senaste årens teknikutveckling på medieområdet och medborgarnas nya medievanor förändrar förutsättningarna för att bedriva opinionsbildning. Ett fåtal mediers starka dominans utmanas av en allt större mångfald. Kostnadsfria bloggverktyg har demokratiserat samhällsdebatten och gett fler makten att sätta agendan.
För opinionsbildande folkrörelser som fackföreningsrörelsen innebär utvecklingen möjligheter. I en tid då det är möjligt att runda traditionella medier kan en folkrörelse med aktiva medlemmar nå ut med sitt budskap starkare än tidigare.
I dag finns en mängd lyckade exempel på facklig gräsrotsaktivism på nätet. Till exempel skyddsombuden som driver nätverk på Facebook och de unga medlemmar i Handelsanställdas förbund som tvingade fram ett kollektivavtal på Urban Outfitters. Andra goda exempel på när arbetarrörelsen med små medel lyckas driva samhällsdebatten är Netroots, Alliansfritt Sverige och förstås Dagens Arena.
När LO och LO-förbunden 2009 sålde större delen av sitt återstående aktieinnehav i Aftonbladet beslutade LO:s styrelse att tillsätta en utredning om hur LO och förbunden kan utveckla sin opinionsbildning. Ett av utredningens förslag är att samla intäkterna från försäljningen i ett möjlighetskapitalbolag. Vi satsar 150 miljoner kronor som ska göra det möjligt för duktiga entreprenörer som delar våra ideal att driva samhällsdebatten åt vänster.
Vi gör detta eftersom vi anser att det behövs fler opinionsbildande aktörer som delar fackföreningsrörelsens värderingar. Vi inser också att vi måste hitta nya vägar för vår opinionsbildning i takt med att medborgarnas medievanor förändras, och att den kunskapen i dag inte självklart finns inom våra egna organisationer.
Kravet för att vi ska satsa våra medlemmars pengar är att man kan visa att verksamheten man driver på sikt kan bli självförsörjande. Skälet till detta krav är mycket enkelt, det finns inte mer pengar nu. LO:s ibland mytomspunna mediefond är just en myt.
Därför kan vi inte som näringslivets företrädare strössla miljoner över tankesmedjor och pr-byråer. Vi måste satsa våra resurser där de gör störst nytta och våra satsningar måste leda till något varaktigt.
Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
