outsourcing I tysthet pågår sedan minst ett årtionde en strukturomvandling där allt fler jobb läggs ut på entreprenadföretag och upphandlas. Under de senaste fyra åren har flera av de berörda yrkena halkat efter i löneutveckling med runt en procentenhet – varje år.
Anna har arbetat runt 15 år som städare på samma arbetsplats, men med fyra olika utförare som arbetsgivare. Under åren har hennes månadslön sänkts för varje gång arbetsgivaren bytts ut. Totalt handlar det om 4 000 – 5 000 kronor.
– De säger ingenting om lönesänkningen. Man får bara ett papper och de säger: Skriv på! Och alla gör det, berättar Anna om de nya kontrakten när arbetsgivare byts ut.
Hon säger att hon är tacksam att hon har en man som tjänar mer än henne, som kan hjälpa till att försörja de två barnen.
Allt fler jobb i Sverige utförs av underentreprenörer till företag, staten och kommuner. Arbetsgivarna heter ofta ISS, Sodexo och Coor; globala tjänsteföretag som bemannar arbetsplatser inom städ, administration, restaurang och vaktmästeri. Med utvecklingen följer ofta återkommande varsel om uppsägning när kontrakt förhandlas om, med risk för sämre villkor och lön när kostnader pressas för att vinna upphandlingar.
Det har varit svårt för Dagens Arena att komma i kontakt med personer som är beredda att tala öppet om hur det är att arbeta under de otrygga förhållanden som ofta gäller i outsourcade yrken och om egna upplevelser av hur villkoren blivit sämre. Anna och Fatima hör till undantagen, då de – under anonymitet och fingerade namn – gått med på att låta sig intervjuas.
Fatima är också städare och arbetar sedan flera år på samma arbetsplats som Anna. Liksom Anna har hon stannat kvar på samma företag, medan arbetsgivaren har skiftat.
– Jag fick 1 900 kronor mindre, säger Fatima, som inte arbetat lika länge som Anna och därmed inte varit med om alla lönesänkningar.
– Vad ska man göra, man får planera och anpassa sin ekonomi.
Hennes man är pensionär, den ena sonen pluggar och den andra arbetar och hjälper till att klara familjens ekonomi.
– Om min son inte hjälpte till det vore jättetufft. Han är 26 år.
Fackombudet på Fastighetsanställdas förbund som företräder Annas och Fatimas arbetsplats bekräftar deras berättelser om lönesänkningarna och de många bytena av entreprenörer.
Inom de upphandlade tjänstesektorerna har lönerna hållits tillbaka de senaste åren.
– Vi har en genomsnittlig löneökning årligen på 2,3 procent sett till hela arbetsmarknaden. Men ökningen i de här yrkena ligger långt under, säger Petter Hällberg, statistiker och nationalekonom på Medlingsinstitutet som hjälpt Dagens Arena att ta fram lönestatistiken.
Yrkena som Dagens Arena har granskat statistiken för är ekonomiassistenter, sekreterare och övriga kontorsassistenter, kundtjänstpersonal, kontorsreceptionister, lager- och terminalpersonal, fastighetsskötare, städare och vaktmästare.
I de yrkesgrupperna var löneökningstakten under åren 2014–2017 i snitt mellan 0,4 och 1,5 procent om året för alla yrkesgrupper utom vaktmästare; deras löner ökade med 2,1 procent årligen. Vaktmästare utgör den minsta av de granskade yrkesgrupperna, med 6 700 personer.
Städare, med 83 000 personer i yrket, och lager- och terminalpersonal – en nästan lika stor grupp – fick löneökningar på 1,1 procent respektive 1,3 procent i snitt.
För en städare innebär det alltså mer än en procentenhet i förlorad löneutveckling – varje år. Beräkningar från Medlingsinstitutet visar att den lägre löneökningstakten 2014–2017 inte verkar bero på hög personalomsättning.
Under den tidigare perioden 2008–2013 utvecklade sig lönerna i de utvalda yrkena däremot i takt med övriga arbetsmarknaden.*
Kan den låga löneökningstakten förklaras av en storskalig outsourcing och upphandling i de här yrkena?
Det tror Gunilla Krieg, som är ombudsman på Unionen. Hon förhandlar för receptionister, kundtjänstpersonal och andra lägre tjänstemannagrupper. Där ser hon att personalen ofta utsätts för nya upphandlingar som kan innebära att de får en ny arbetsgivare, eller att tvingas acceptera sänkt lön och försämrade villkor.
– Håller man på och gör så här i alla upphandlingar hela tiden, så sjunker ju så småningom lönerna för receptionister. Och det här är inget man pratar om för receptionister är ingen grupp som har hög status; på samma sätt som man inte pratade om sekreterare och kontorister som försvann på 1990-talet.
Det är så mycket tal om gigjobb och hur de förändrar arbetsmarknaden, men trenden med outsourcing är så mycket större och får mycket mer långtgående effekter.
Ofta handlar förhandlingarna om uppsägningar på grund av arbetsbrist, hyvlade kontrakt, omplaceringar med lönesänkning, organisationsförändringar eller försämrade anställningsvillkor.
Vissa förhandlingar sköts av lokala Unionen-klubbar, och Gunilla Krieg räknar med att det sker en del verksamhetsövergångar som hon missar.
– Vi får veta det i efterhand när medlemmar ringer och ber om hjälp för att de har förlorat sin tjänstepension vid en övergång, säger hon.
Flera fall av uppsägningar eller försämrade villkor har fått uppmärksamhet under senare år. SJ tog tillbaka städningen i egen regi från ISS 2012, men ville inte återanställa de städare som arbetat i många år med tågstädningen. De biljettkontrollanter i Stockholms tunnelbana som slog larm om fusk fick sparken av Securitas, när företaget förlorade avtalet med SL. ISS återanställde senare en del av dem, men då på deltidskontrakt.
2018 beslöt Arriva, som kör Pågatågen i Skåne, att omvandla tjänsterna som tågvärd till det de kallar kundvärd genom att minska säkerhetsansvaret. Mot fackets vilja har därefter nyanställda gått in på en betydligt lägre lön än i tidigare avtal. Ärendet ska snart prövas i Arbetsdomstolen.
Men det är inte bara när tjänster tas över av en arbetsgivare från en annan som lön och villkor kan försämras. Det kan även ske i samband med omplacering inom samma bolag, trots att personen behåller en likartad tjänst, säger Gunilla Krieg.
Ett annat sätt för entreprenadföretag att pressa kostnader är hyvling av tjänster. När ISS för några år sedan tog över driften av biljettförsäljningen för det kommunala lokaltrafikbolaget i Göteborg, Västtrafik, skar man ned i tjänstegraden från 100 till 85–95 procent för många av de anställda.
– Det är så mycket tal om gigjobb och hur de förändrar arbetsmarknaden, men den här trenden med outsourcing är så mycket större och har gått så långt att den får mycket mer långtgående effekter, säger Gunilla Krieg.
*
På 1980-talet fick ekonomisk teoribildning genomslag som sa att företag skulle rationalisera sin verksamhet genom att skala bort det som inte tillhörde kärnverksamheten. Tjänster som städning, administration, vaktmästeri och andra kringtjänster lades istället ut på företag som specialiserade sig på de här uppgifterna.
Studier gjorda i USA, Storbritannien och Tyskland visar att den här utvecklingen har lett till en lönepress nedåt för den inhyrda personalen i arbetaryrken. En orsak till det här är att så länge det finns en bredd av olika yrkesgrupper inom samma företag tenderar alla anställda att hänga med i löneutvecklingen. När de arbeten som kräver minst kvalifikationer istället läggs ut på entreprenad bromsas löneutvecklingen; beroende på prispress i upphandlingar, att arbetskraften är lätt att byta ut och att inga yrken med högre löner kan »dra upp« lönen.
En tysk studie från 2017 visade att outsourcade arbetstagare halkar efter i löneutveckling med 10 procent under 10 år, jämfört med personer i liknande yrken som inte hade outsourcats.
David Weil är professor specialiserad på socialpolitik och arbetsliv vid Brandeis university, och var under president Obama chef på en avdelning på arbetsmarknadsdepartementet. I boken »The fissured workplace« beskriver han den negativa lönepress som drabbar alla som arbetar under olika anställningsformer en eller flera steg nedåt i kedjan från huvudarbetsgivaren, vare sig det handlar om outsourcing, franchise-tagande eller egenanställningar.
Den här grundläggande förändringen av arbetsmarknaden, som Weil kallar det, gör att makroekonomiska regler om inflation och löneökningar inte längre gäller.
– Historiskt sett har låg arbetslöshet inneburit märkbart högre löneökningar, men nu ser vi inte det. Förklaringen är att vi har omstrukturerat relationen mellan arbetsgivare och de som arbetar på ett sätt som gör att andra mekanismer gäller än de som tjänade till att höja lönerna på en tajt arbetsmarknad, sa David Weil nyligen i en podcast som ges ut av OECD.
Historiskt sett har låg arbetslöshet inneburit märkbart högre löneökningar, men nu ser vi inte det.
I Sverige arbetar runt 20 000 personer i så kallade facility management-bolag, en term som arbetsgivarorganisationen Almega definierar som »Att samordna, styra och producera supporttjänster«. Enligt en sammanställning från Almega 2016 omsatte branschen 210 miljarder kronor, motsvarande 5 procent av Sveriges BNP.
– Vi ligger ganska långt framme när det gäller outsourcing. I och med löneläget i Sverige där man inte har låglöneyrken så köper man hellre exempelvis städ och enklare tjänster externt, säger Jon Rognes, forskare på Handelshögskolan.
Önskan att pressa kostnader ligger nästan alltid bakom beslutet att outsourca en verksamhet.
– Det är det man räknar på inför en outsourcing, men man räknar inte alltid hem det. Ofta för att det visar sig att den person man gjorde sig av med gjorde massa andra arbetsuppgifter också som man har missat i kalkylen, säger Jon Rognes.
Från branschens sida beskriver man däremot outsourcing som ett vinnande koncept för både kunder och anställda.
– Kunden tjänar på det eftersom vi är experter på att leverera den här typen av tjänster, och de anställda tjänar ännu mer på det eftersom de kommer in i ett företag som är experter på det vi gör, säger Henrik Virro, verksamhetschef inom det som kallas Hard FM (som står för vaktmästeri och fastighetsskötsel m.m.) på Sodexo.
I Almegas rapport om Facility management-branschen från 2016 ges några exempel på hur snabbt outsourcingen från offentliga till privata arbetsgivare har gått inom vissa yrken.
Förändring under perioden 2005–2014:
- Telefonister -78 procent
- Vaktmästare -47 procent
- Städ -32 procent
- Köks- och restaurangpersonal -28 procent
Bland kundtjänstpersonal och telefonister finns i dag endast 10 respektive 11 procent av de anställda hos offentliga arbetsgivare. Av Fastighetsanställdas förbunds medlemmar är 90 procent anställda av entreprenadföretag.
Läs också: Så svarar arbetsgivarna på kritiken
Då outsourcingen har gått långt i Sverige, och i takt med den prispress som uppstår i konkurrens mellan olika entreprenadföretag, har branschen börjat sälja in det som kallas FM, eller IFM (integrated facility management). Det handlar om en helhetslösning av olika tjänster, där utföraren blir en »partner« som levererar både exempelvis städning, reception, konferensbokning och fruktleveranser till ett företag. I förlängningen är det tänkt att samma personal ska kunna utföra olika uppgifter på samma arbetsplats.
Branschen har förhoppningar om att den här utvecklingen ska leda till en uppvärdering av tjänsterna som köps in, men också kunna bryta en låg tillväxt.
– FM är den del av vår marknad som växer absolut snabbast. Men ofta behöver du ha kommit en bit i outsourcingen, och skurit de första enkla kostnaderna, för att lockas av det här, säger Susanne Stenhager som är sälj- och marknadsdirektör på ISS.
Fler yrken kan läggas ut på entreprenad i och med den här utvecklingen, tror man på Sodexo. Det handlar till exempel om vaktmästare, fastighetstekniker och receptionister, säger Henrik Virro.
Ari Kouvonen, näringspolitisk talesperson för Almega tjänsteföretagen, beskriver utvecklingen mot FM som »långsam«. Han tror att kombinerade tjänsteuppdrag skulle vara ett bra sätt för de anställda att utvecklas i sin yrkesroll, eller gå vidare till ett nytt jobb.
– I de stora företagen kan anställda få städa halva dagen, och sedan vara vaktmästare eller svara i telefon resten av dagen. Nu styr dock kollektivavtal, och det kan bli krångligt om man ska byta yrkesroll under en dag eller vecka, säger han.
*
Outsourcing och entreprenader är vanligt också utanför tjänstesektorn.
I järnvägssektorn finns ett fåtal stora företag som arbetar på uppdrag av Trafikverket på kontrakt som löper över två, fem eller sju år. De beskrivs av fackförbundet Seko som i huvudsak seriösa – i alla fall när det gäller de egna anställda. Men utöver egen anställd personal hyr dessa bolag ofta in tillfällig personal, till stor del via underentreprenörer. Entreprenörer som ofta dumpar löner och villkor, enligt facket.
– De inhyrda diskuterar inte vad de tjänar. När vi på Infranord frågar kommer de med undvikande svar. Vissa berättar när vi visar vad de borde tjäna, men alla vet vad som händer med de som ifrågasätter, säger Johnny Nadérus, entreprenadingenjör och förtroendevald i Seko.
Han och tre andra fackombud håller klubbmöte på statliga företaget InfraNords kontor i industriområdet i Årsta i Stockholm. Som oftast ligger lönefrågan på bordet; fackföreträdarnas största huvudvärk är nämligen att se till att underentreprenörer – som står för runt hälften av personalen vid järnvägen – betalar lön enligt kollektivavtal.
– Det kan lätt handla om 10 000–15 000 kronor i månaden som uteblir för en anställd, säger Håkan Englund.
De fyra Seko-företrädarna runt bordet ger flera exempel på järnvägsarbetare, anlitade av underentreprenörer, som slutat få uppdrag efter att de begärt en lön enligt kollektivavtal. Via Seko har Dagens Arena försökt få kontakt med de järnvägsarbetare som arbetar för underentreprenörer, men de som har tillfrågats har avböjt. De är rädda, säger Håkan Englund.
Många av de tillfälligt anställda är unga och oerfarna, och de kommer ofta från glesbygden där de bor kvar.
– Olycksstatistiken är högre för otryggt anställda. De får inte tillräckligt mycket utbildning, säger Håkan Englund.
Den höga graden av tillfälligt anställda till trots är flera av yrkena inom järnvägen bristyrken. Åldersstrukturen gör att en stor grupp yrkesaktiva snart kommer att gå i pension.
– Om man anställer någon ska den ha skyhöga kvalifikationer, för att hyra in är det mycket lägre krav, säger Håkan Englund.
För Anders Lind, som är anställd av Infranord, är det osäkert vad som händer 2022 när företagets kontrakt med SL går ut, och ska upphandlas.
– Om Infranord förlorar får man hoppas på jobb någon annanstans, man vet ju inte vilken arbetsgivare man kommer ha. Om man ska ha en tillvaro där man hoppar runt och byter arbetsgivare vart femte år, då kanske man vill ha en annan sysselsättning, säger han.
Kristoffer Arvidsson Thonäng arbetar för Seko, men är inriktad på den personal som är lokförare eller tågvärdar.
– När du till exempel jobbar inom pendeltågen i Stockholm är du fast anställd, men du är inte det egentligen för vart femte-sjunde år är du upphandlad och då riskerar du att förlora ditt jobb, eller att bli uppsagd och få lägstalön, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng.
Det finns många sätt för företagen att försöka laborera med den största kostnaden de har, nämligen personalen.
– Man försöker dra ned på tjänstegrad, lägga om scheman, få folk längre ned i lönetrappan.
Samtidigt har Seko på tågvärds- och tågförarsidan lyckats bättre än i många andra branscher med att behålla sina villkor, tack vare en stark facklig organisering där man bland annat hotat med strejk vid flera tillfällen, säger Kristoffer Arvidsson Thonäng.
Den fackliga styrkan gör att man inom den här delen av Seko inte märkt av någon tydlig lönepress nedåt.
– Vi kan inte se att genomsnittslönen har sänkts, men det skulle ju teoretiskt kunna vara så att löneökningstakten har blivit långsammare.
*
På ISS huvudkontor i Marievik i Stockholm, angränsande ett nybyggt bostadsområde med två skyhöga hus, sitter Alex Santibañez och Christina Petranyi med varsin pappmugg med kaffe. De är klubbordförande respektive riksklubbsordförande för Fastighetsanställdas förbund på ISS. Bägge har en gedigen erfarenhet; först som städare, och nu som mångårigt fackligt aktiva.
– Just nu minskar heltiderna och deltidsanställningar ökar. Det som sägs är att kunden vill att städningen ska vara klar mellan 6 och 10, säger Alex Santibañez.
Christina Petranyi fyller i:
– Totalt sett arbetar vi lika många timmar, men då får man anställa fler på deltider. Jag skulle säga att hälften av städarna på ISS i Stockholm jobbar deltid, säger Christina Petranyi.
Att fler arbetar deltid försvårar för facket att värva medlemmar.
– Oavsett om de vill eller inte har de inte råd, säger hon.
Hos konkurrenten Sodexo är bilden liknande; heltidsanställningar minskar, och nästan alla nya uppdrag är deltider.
– Jag vet att fackförbundet på 1980- och 90-talet kämpade för att städning skulle bli som alla andra yrken, ett heltidsjobb. Mycket förändrades då, men nu – kanske sedan 2010 – har det vänt. Nu är många anställda på deltid, eller på timmar till och med, man kan få jobba på tre-fyra olika företag, säger Silvio Siles, klubbordförande för Fastighets på Sodexo i Stockholmsregionen.
Vissa städare som stannar länge hos en och samma arbetsgivare kan få vidareutbildning som höjer lönen. Men i regel är det mycket svårt för städare att få någon löneutveckling att tala om, vilket är anledningen till att Fastighetsanställdas förbund förhandlat sig till ett fast lönepåslag kopplat till branschvana efter två, fyra och sex år. Det berättar Jari Visshed, ombudsman på Fastighets.
– Dels är konkurrensen väldigt hård i branschen, och företagen vill inte låta lönerna skena iväg för då kan de inte vinna upphandlingar, säger Jari Visshed.
Christina Petranyi och Alex Santibañez är väl medvetna om konkurrenssituationen i branschen.
– Det finns inte brist på städare om man säger så! Städföretagen är inte beredda att betala mer än det som står i avtalet, säger Christina Petranyi.
Eftersom lönerna är så låga i branschen försöker facket alltid få till löneökningar i kronor istället för i procent, säger Alex Santibanez. Men det kommer inte utan motstånd:
– Vi har varslat om strejk nästan varje avtalsrörelse, det har nästan blivit en trend, säger Alex.
Christina Petranyi ser det som en fördel om de anställda blir kvar hos sin arbetsgivare istället för på en och samma arbetsplats, om entreprenaden byter utförare.
– Det är ganska vanligt att personalen väljer att stanna kvar på sin arbetsplats med en ny entreprenör, och det hindrar vår löneutveckling. Om vi tar Astra Zeneca som exempel bor personalen ofta i Södertälje och vill inte vara kvar hos ISS om det innebär att de måste byta arbetsort, säger hon.
Branschen har alltid dominerats av nyanlända. När folk lär sig språket och får kontakter byter de bransch. Att många har en svag position på arbetsmarknaden kan bidra till att de är måna om att göra sitt jobb bra – ibland lite för bra, enligt Christina Petranyi. Det stjälper för ISS.
– Ofta levererar våra anställda mer än vad kunderna betalar för, de är så lojala mot arbetsgivaren, säger Alex.
Var kommer den lojaliteten ifrån?
– Man är rädd om sitt jobb, och vill vara service-minded.
Silvio Siles på Sodexo menar att många städare kontaktar honom och säger att de har för mycket att göra – trots att deras tjänstegrad ofta är på deltid.
– De får inte de tider de skulle önska sig. Hur de som är i 60-årsåldern skulle orka om de jobbar åtta timmar om dagen, i det tempo som krävs, är en annan fråga. För oss i facket gäller att de bara ska jobba de timmar de har på sina kontrakt, säger Silvio Siles.
*
Städarna Anna och Fatima beskriver bägge jobbet som stressigt. Det är svårt att stämpla ut i tid, om man ska hinna bli färdig.
Städare varslas oftare än andra yrkesgrupper kunde fackförbundstidningarna Fastighetsfolket, Kommunalarbetaren och Sekotidningen visa 2016. Hur hantera ett ständigt hot om uppsägning i kombination med en låg ställning på arbetsmarknaden? Kanske genom tacksamhet.
Som Fatima.
– Alla mina kolleger och jag, vi är tacksamma för att vi har jobb. Om jag skulle sluta tror jag det skulle bli svårt, vi skulle få sitta på Arbetsförmedlingen. Jag är tacksam för att jag fick vara kvar.
*Ett problem med jämförelser mellan de två perioderna är att SCB har kodat om några av yrkena, så det går inte att fullt ut jämföra förändringarna yrke för yrke.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
