Den europeiska servicesektorns arbetare tvingas till delade turer, deltidsarbete och svart lön. Dagens Arena har intervjuat Rebecka Bohlin om hennes bok ”De osynliga”.
Delade turer, svarta löner och ett liv helt fokuserat på arbete. Tillvaron för de som arbetar i servicesektorn liknar allt mindre den norm med fasta tillvidareanställningar som den svenska arbetsmarknaden byggts upp kring. Rebecka Bohlin har skrivit boken ”De osynliga”, om personerna som städar, lagar mat och serverar. Dagens Arena har intervjuat henne.
Varför kändes det angeläget att skriva boken?
– Därför att villkoren på arbetsmarknaden har förflyttats, steg för steg. Utvecklingen har smugit sig på sedan 1970-talet. Det talas om ”flexibilisering”, vilket kan låta positivt, men i praktiken handlar det om alltmer orimliga arbetsförhållanden. Vi har inte haft någon debatt om det.
Rebecka Bohlin talar om villkoren i servicesektorn: Deltid är vanligt förekommande. Arbetsdagarna är många gånger uppstyckade i så kallade ”delade turer”, med ett par timmars arbete tidigt på morgonen, och ett par timmars arbete sent på kvällen. Ofta på olika platser, ofta med olika arbetsgivare.
Däremellan finns flera timmar av obetalt resande mellan jobb, hem, och mer jobb. Tiden för familj och fritidsaktiviteter blir knapp.
– Bara var tredje kvinna i arbete i Sverige jobbar dagtid. Vi har fått ett 24-timmarssamhälle som bärs upp av kvinnor. Många är också migranter.
Hur många personer berörs av det här?
– Ekonomen Samir Amin har räknat ut att 40 procent av världens arbetande befinner sig i det som kallas prekariatet. Det innebär enkelt uttryckt att man inte har en fast heltidsanställning. Men det innefattar också löner som betalas ut under kollektivavtalsnivå, att man saknar anställningskontrakt, att inte ha tillgång till företagshälsovård, och så vidare.
Rebecka Bohlin ser en tjänstesektor växa fram utan många av de arbetsvillkor som historiskt förhandlats fram av den europeiska fackföreningsrörelsen. Företagen är små, arbetet är ensamt och är spritt på udda tider. Trygghet är inte längre en norm.
Vad betyder det du beskriver för den svenska fackföreningsrörelsen?
– Facken behöver förändra sitt arbetssätt. Stora klubbar på stora arbetsplatser räcker inte längre, eftersom folk är så utspridda. Man måste nästan börja om från början. Arbeta med utåtriktad, uppsökande verksamhet.
Samtidigt, menar Rebecka Bohlin, har en större svart sektor, med oseriösa arbetsgivare och flera led av underleverantörer växt fram.
– Även det fackliga arbetets innehåll är i behov av förändring. Det krävs nya metoder för att sätta mot arbetsgivare man inte kan förhandla med på traditionellt vis.
Är det något som förvånade dig särskilt under arbetet med boken?
– Feminiseringen av migrationen. Att det är kvinnor som efterfrågas på arbetsmarknaden, vilket gör att det är fler kvinnor än män som migrerar i dag, både globalt och mellan EU-länder. Det hade jag ingen aning om. Jag trodde att det fortfarande handlade om män som gav sig av för att försörja familjen.
Vad beror den utvecklingen på?
– Ökade klassklyftor och en tillbakapressad välfärdsstat har skapat en situation där många fler vill ha ett hembiträde. Hälften av alla migranter i världen arbetar i någons hem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
