På tisdagen meddelade finansminister Anders Borg (M) i Sveriges Radios Ekot att han vill se en större del av det svenska biståndet användas för att täcka kostnader för asylmottagning i Sverige. Borg menar att biståndet har ökat ”väldigt kraftigt” och att det ”tillförts mångmiljardbelopp”. Ökningen handlar dock inte om att Sverige använder en större andel av bruttonationalinkomsten (BNI) utan om att man har samma biståndsmål som tidigare, det vill säga en procent av BNI.
Magnus Walan är senior policyrådgivare på Diakonia. Han betonar att det är bra att regeringen åtminstone håller fast vid enprocentsmålet.
– Det är dock ett problem att regeringen både starkt betonar resultaten i Afrika, till och med ifrågasätter dem och kräver resultat på varenda krona, och samtidigt har en växande andel av biståndet som stannar kvar för olika budgetposter i Sverige. Där finns ett trovärdighetsproblem, säger han till Dagens Arena.
“Det går mindre pengar till fattigdomsbekämpning och arbete för en hållbar utveckling i fattiga länder.”
Också på Forum Syd är man kritisk. Karin Gregow, handläggare på Forum Syd, anser att det är fel att blanda samman biståndspengar med behov av ökade anslag till Migrationsverkets asylmottagande.
– Vi tycker självklart att Sverige bör ha både en generös biståndspolitik och ett generöst asylmottagande. Det vi vänder oss mot är att man kapar i biståndet för att finansiera Migrationsverkets asylmottagande. Det betyder att det går mindre pengar till fattigdomsbekämpning och arbete för en hållbar utveckling i fattiga länder, säger hon.
Omfördelningen av biståndsresurser till flyktingmottagande är en växande trend. År 2010 omfördelades 8,2 procent av biståndsbudgeten till asylmottagandet och år 2013 hade andelen ökat till 11,6 procent. Att regeringen omfördelar en allt större del av biståndsmedlen till asylmottagning är något man uppmärksammat på Forum Syd.
– Att man kapar i biståndet i samband med bland annat skuldavskrivningar är något som funnits genom åren och där storleken varierat. Däremot är det en ökande trend att man omfördelar pengar från biståndsverksamhet till flyktingmottagande. Detta är något man kunnat se i budgetpropositionerna de senaste åren, säger Gregow.
Enligt Magnus Walan på Diakonia har Borg och regeringen sannolikt två syften med utspelet. Dels vill man visa att man inte är nöjd med vad biståndet går till i Afrika. Och dels vill man få loss pengar för att täcka upp kostnader man har i Sverige.
– Han har nog en begäran hos regeringen att få ta ytterligare medel inom biståndsramen. Jag tror man redan gett besked till FN-organen om att de löften om stöd man gav i budgeten inte längre gäller utan att man kommer att skära i det här.
Biståndsminister Gunilla Carlsson och Moderaterna vill väl helst inte ha ett enprocentsmål utan vill lägga sig på den lägsta nivån enligt internationella överenskommelser – 0,7 procent av BNP. Är detta ett steg närmare det?
– Nej, Moderaterna har fått ge vika. Jag tror att man har en överenskommelse inom alliansen om att hålla fast vid en procent men att man ska få utnyttja varenda kryphål som de rika länderna har formulerat i OECD för hur man kan få använda bistånd.
– Ibland är det här ren kreativ bokföring, när man från regeringens sida använder biståndet till en mängd olika saker i Sverige.
Walan exemplifierar med schablonmässiga avräkningar för flyktingar och stora skuldavskrivningar. Till exempel när man tog en miljard kronor från biståndet som en exportkreditgaranti för en ASEA-affär som gjordes på 1970-talet i Kongo. En affär som inte hade något med fattigdomsbekämpning att göra och där siffran enligt Walan var ”enormt uppblåst”. Dessutom räknas kostnader för ambassader i en rad länder där man inte jobbar med bistånd av från biståndet.
– Man har fått kritik från OECD för att man räknar kostnader för ambassader som bistånd. Även en egen UD-utredning konstaterade att man schablonmässigt finansierade hyra på lokaler som man redan ägde med biståndsmedel, säger Magnus Walan och fortsätter:
– Man tar ungefär en miljon från biståndet bara för ambassaden i Tokyo. Detsamma gäller Reykjavik, Canberra, Abu Dhabi, jag kan räkna upp hur många som helst. De säger på ambassaderna att de inte jobbar med bistånd, men samtidigt finansieras de med biståndsmedel till viss del. Det är dubbel bokföring.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
