Som ensam kvinna i LO-toppen har Sekos förbundssekreterare, Ingela Edlund, blivit kallad kompromisskandidat. ”Det blir inte lättare att rekrytera kvinnor till toppositioner om de blir kallade för kompromisser”, konstaterar hon.
Ingela Edlund blir, som andre vice ordförande, ensam kvinna i den nya LO-toppen. Av de fyra personerna som i framtiden ska leda LO får hon även den minst tunga positionen. I medier talas om gubbchock och att ledningen utökas för att undvika en helt manlig LO-topp. Dagens Arena ringde upp henne för att få hennes syn på saken.
Du kommer att vara ensam kvinna i LO:s ledning. Hur ser du på det?
– Jag tycker egentligen inte att det är min sak att svara på varför jag har blivit ensam kvinna. Det får i så fall andra svara på. Jag är redan i dag [som Sekos förbundssekreterare, reds. anm.] ensam kvinna i en ledning med fyra män. Det har inte varit några problem.
– Det är synd att man inte kan få till en jämn könsfördelning. Det är så klart en viktig symbolfråga. Men det är ännu viktigare vad man levererar för resultat.
Flera kvinnor ska också ha tackat nej när det väl har blivit skarpt läge. Varför har det blivit så, tror du?
– Det kan förstås finnas flera olika orsaker. Jag tror att om man medvetet försöker förändra verksamheten så att den både passar och attraherar kvinnor kan man få till en förändring. Och LO behöver attrahera kvinnor, men även andra grupper, om vi ska överleva som facklig organisation.
– Sedan underlättar det inte när man får läsa i var och varannan tidning att när man väl ställer upp är man bara någon slags kompromiss i en utökad ledningsgrupp.
Är det så det känns just nu?
– Jag känner inte så, men det är vad det står i varenda tidning. Man utgår ifrån att utökningen av ledningen beror på att man måste få in en kvinna. Men det är många faktorer som spelar in när LO:s nya ledning ska utses.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
