Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen fungerar bra som ”blåslampa”, menar riksdagsledamoten Johan Forssell (M). Uttalandet får hård kritik.
”Jag tror att tidsgränsen har en funktion, inte minst som en blåslampa för att se till att vi kommer bort från passiviteten och från sjukskrivningar som bara löper på.”
Det sa den moderata riksdagsledamoten Johan Forssell i riksdagens interpellationsdebatt tidigare i veckan. Ordet blåslampa användes också av Agendas Anna Hedenmo under söndagens utfrågning av socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S).
– Det är samma retorik som Sverigedemokraterna använder om invandrare, det finns ett människoförakt i grunden. När han använder de här orden i en debatt gör han sitt synsätt legitimt och det kan vi inte tolerera, säger Lisbeth Lippe Forsberg, Solrosuppropet.
Hon tyckte sig se en förbättring av språket efter att de borgerliga partierna fick igenom sina förändringar av sjukförsäkringen år 2008. Innan dess beskrevs de sjuka ofta som lata fuskare och parasiter.
– Det här är ett försök att återskapa det synsättet. Det är att misstänkliggöra sjuka, som att man inte litar på att de är sjuka på riktigt. Som att vi bara går hemma för att för att det är ett smidigt liv och pengarna rullar in. Det gör de inte, säger hon.
Det är Lisbeth Lippe Forsberg ett levande exempel på. Hon jobbade som förskollärare när hon fick en ryggskada. När sjukskrivningarna blev tätare och tätare startade hon eget företag. Lagom tills hon fick snurr på verksamheten hade hon så ont att hon blev tvungen att lägga ner.
Efter tio år av utförsäkringar, arbetslivsintroduktion och socialbidrag blev hon för ett år sedan beviljad sjukersättning. I dag får hon 7 354 kronor i månaden från försäkringskassan och 1 600 kronor i bostadsbidrag.
– Jag gick från hårt arbetande med vettig inkomst till att leva under gränsen för fattigdom, och det har jag gjort i många år nu. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, säger hon.
Hon tycker att Annika Strandhäll träffar rätt när hon pratar om sjukförsäkringen, men hon möter många människor med psykiska sjukdomar som oroas av de tidiga insatserna.
– Jag tror att alla vill arbeta, men ibland går det bara inte. För utbrända eller dem med psykisk sjukdom är pressen som tidiga insatser kan leda till av ondo, den gör dem ännu sjukare. Jag hoppas att Strandhäll tar hänsyn till det när hon pratar om individuella prövningar, säger Lisbeth Lippe Forsberg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
