Cancerpatienter som förbereds för operation ute i korridorerna och en bemanning som brakar ihop vid minsta sjukskrivning. För Dagens Arena berättar sjuksköterskorna Mina och Ishany om en svår sommar på Södersjukhuset i Stockholm.
– Jag känner mig helt slut och har stressmage hela tiden. När jag kommer hem lägger jag mig och sover en timme, säger sjuksköterskan Ishany Sothynathan.
Hon sitter bredvid kollegan Mina Olsson på en bänk utanför Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm. Båda har tillbringat sommaren på SÖS kirurgavdelning. Sommarens låga bemanning har satt sina spår.
– Det har varit väldigt jobbigt. Överbeläggningar, ständigt ny personal som ska läras upp och patienter med ett mycket stort vårdbehov.
Under sommaren har deras avdelning fått ta emot så kallade satellitpatienter, alltså patienter från andra avdelningar. Det för att sjukhuset ska klara av vårdtrycket.
– Det är mer utmanande för oss att ge vård till dem med tanke på vi kan kirurgi bäst. Dessa patienter är heller inte kopplade till våra läkare, säger Mina Olsson.
Innan sommaren tog sjukhusledningen ett beslut om en överbeläggning på en till två patienter per avdelning. Det kan låta lite för en som inte arbetar inom vården. Men för Mina och Ishany betydde det exempelvis att behöva förbereda oroliga cancerpatienter för operation ute i korridoren.
– Det känns inte bra och händer det något, att patienten plötsligt behöver syrgas, så finns det inte i korridoren. Det är ingen patientsäker plats.
Sommaren har även inneburit att anställda har fått skjuta på sina semestrar. Men Mina Olson berättar att arbetslagen trots det har varit väldigt sårbara för sjukskrivningar:
– Det är väldigt svårt att få in vikarier. Avdelningarna är mycket sårbara för att någon ska bli sjuk. Härom söndagen blev exempelvis två personal, av sex, på en avdelning sjuka. Det ledde till att två andra kollegor fick stanna kvar och jobba hela dagen. Att ringa in en vikarie på en söndag är nästan omöjligt.
Men de menar också att det inte är sommaren som är huvudproblemet. Den klena bemanningen känns av i stort sett hela året.
– Visst, just nu är det fokus på sommaren. Men det är så här mer eller mindre året om. Man måste se över bemanningen, men också kompetensen. Det är väldigt viktigt att vi hinner ge nya kollegor, vikarier, en bra introduktion, säger Mina Olsson.
Under sommaren har många i personalstyrkan varit nyutexaminerade. För den befintliga personalen, som ska hinna med att ta emot och introducera vikarierna, har det gjort arbetet ännu tyngre.
– Jag har pratat med kollegor som är gråtfärdiga av stress. Att hela tiden lära upp ny personal är väldigt krävande. Det har varit varierande belastning från dag till dag och från enhet till enhet. Visst, det är så här på sommaren men det är fortfarande inte acceptabelt, säger Mina Olsson.
Men värst av allt är ändå att inte ha kunnat ta sig den tid man behöver för att prata med patienterna, menar Ishany Sothynathan.
– Man hinner inte få överblick och hinner inte göra det man vill och tycker är viktigt. Jag frågar mig själv hela tiden ”har jag gjort allt?”. När det blir så stressigt och tungt kan man tänka: ”gav jag verkligen den där medicinen?”. Det handlar patienternas tillit, att vi har tid att lyssna på dem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
