Ett svenskt Clinton Global Initiative, i år med östgötaslätten som fond. Så kan Tillväxtdagarna 2013 möjligen beskrivas. För fjärde året i rad arrangerar Swedbank och Sparbankerna denna tvådagarskonferens, i år i Linköping. Programmet är fullt till bristningsgränsen. Stora paneldebatter, många seminarier – men framför allt mängder av informella samtal som för tankarna till tiden då Almedalsveckan gick att överblicka.
Deltagarförteckningen är lika imponerande som vanligt. Stora företagsledare som Lars-Eric Aaro (LKAB), Thomas Carlzon (IKEA) och Thomas Buskhe (Saab AB). En rad statsråd (Hägglund, Ullenhag, Norman, Attefall, Elmsäter-Svärd). Tre socialdemokratiska partiledare (Carlsson, Sahlin, Löfven). Fackbossar som Byggnads Johan Lindholm, Kommunals Annelie Nordström, IF Metalls Anders Ferbe, och LO:s Ingela Edlund. Samt mängder av bankfolk och ekonomer, kommunalråd och riksdagsledamöter, professorer och internationella gäster. Bland annat.
Dagarna ska ses som symbolen för den oblyga ambition som Michael Wolf har som VD för Swedbank: Tankarna ska gå till ett samhällsengagerat företag, inte till förluster i Baltikum eller den där arenan i Solna. Och apropå fotboll: ”Més que un club” är FC Barcelonas devis. På samma sätt ska Swedbank vara mer än en bank.
De ämnen som avhandlas går också långt bortom en banks kärnverksamhet. Sverige har mängder av akademiker med utländsk bakgrund, men diskriminering och ren felrekrytering gör att de inte får jobb. Hur kan den potentialen utnyttjas? Och vilka infrastruktursatsningar behöver Sverige? Hur ska bostadspolitiken vakna ur sitt koma? Vilka blir och vilka borde bli de stora valfrågorna 2014? Hur är läget just nu i finanskrisens Europa och vilka är världsekonomins kommande draglok?
I en ledare i Folkbladet sätter Widar Andersson fingret på Tillväxtdagarnas styrka. ”Stämningen är informell och öppen […] mycket sägs som kanske inte sägs i andra sammanhang”, påpekar Andersson och framhåller att dagarna i sig kan fungera som en tillväxtgenerator. Hans argument är enkelt: Sverige är en liten, öppen och framgångsrik marknadsekonomi. Om framgångssagan ska fortsätta krävs ”samförstånd […] ett brinnande intresse för förnyelse och utveckling och många oväntade möten mellan människor och sfärer som annars knappast aldrig ses”.
En som troligen håller med är före detta statsminister Ingvar Carlsson, som höll ett fantastiskt brandtal till forskningen på Tillväxtdagarna i Malmö i fjol. Årets träff i Linköping är en av få inbjudningar som den nu 78-årige Carlsson har tackat ja till under våren. Han var lika vital som vanligt och talade sig varm för life science.
Fast en del saker kan bli bättre. Paneler med endast vita gubbar borde vara otänkbart 2013, den kritiken måste tyvärr framföras även i år. Vissa paneler har för stor dominans av representanter från näringslivet, och för få från det resterande samhället (politiker, akademi, fackföreningar, intresseorganisationer). Och här kommer ett anspråkslöst förslag: Borde inte Tillväxtdagarna kopiera Clinton Global Initiative (CGI) ännu tydligare?
CGI:s huvudambition är att göra idéer till verklighet. Därför genomsyras CGI av arbetet med ”Commitment to Action”. De aktörer som deltar i CGI måste därför definiera ett löfte om göra något konkret enligt tre fastslagna kriterier. Hittills har 2 300 löften avgetts och på CGI:s hemsida finns en sökfunktion där du kan läsa mer om vad dessa löften och reformer har inneburit och i vilka länder de har genomförts.
I en stor panel som undertecknad modererade lovade Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist att börja arbeta mer aktivt med Tove Hansson, HR-direktör på Toyota Material Handling Europe. Syftet är att hjälpa Toyota i jakten på högutbildad arbetskraft som kan finnas i gruppen av akademiker som har kommit till Sverige.
Det korta idéutbytet på scenen skulle naturligtvis kunna formaliseras som ett löfte om handling innan Tillväxtdagarna i Umeå 2014. För det sägs väldigt mycket bra på Tillväxtdagarna, som alltid. Och i projekt som Unga jobb och Äntligen jobb har Swedbank visat att intresset för reell förändring är genuint.
Dags att titta på CGI:s metoder så att fler vackra ord kan förvandlas till konkreta åtgärder?
Tillväxtdagarna i övrigt
Språköverraskning: Stefan Löfven höll ett hoppfullt och starkt tal om Europasamarbetet på ledig och utmärkt engelska. Han skämtade med moderatorn Thomas Gür, fick hela salen att skratta och bevisade att han speakar bättre English än Persson, Sahlin, Juholt – men även Reinfeldt.
Klok internationell gäst: Dan Hamilton, Director of the Center for Transatlantic Relations at the Paul H. Nitze School of Advanced International Studies (SAIS) där undertecknad studerade en gång. Intressanta resonemang om migration och energi.
Teknikframsteg: Vi deltagare kunde ladda ned en app med programmet – som även innehöll de individuella val av seminarier som vi hade gjort tidigare.
Middag som lyfte: Den stora middagen hölls bland flygplanen på Flygvapenmuseum, utflyktstips till föräldrar som har barn som gillar saker som flyger.
Bästa inlägg: Widar Anderssons underbara och plötsliga monolog om varför Sverige tjänar på att vara ett öppet samhälle dit vi välkomnar medmänniskor från olika länder – samt uppmaningen om att vi i Sverige måste uppdatera vår självbild. Vi är ett land med stor mångfald och det är en stryka som vi måste se och utnyttja.
Historiens slut: Stefan Stern deklarerade att diskussionen om vinster i välfärden är över och avgjord. Vågad spaning som knappast håller.
Panel som inte lyfte: Den om bostadspolitiken. Få konkreta förslag och positiva exempel. Speglade att 135 kommuner i Sverige har bostadsbrist.
Inte klart som korvspad: Maria Rankka (Stockholms Handelskammare) hyllade IKEAs arbetssätt där det bestäms att korven ska kosta fem spänn, sedan ska en väg till det låga priset hittas. Landade inte så bra hos oss som hade sett ”Borgen” kvällen innan (handlade om djurhållning och grisuppfödning).
Märkligast: När diskussionen om välfärd efter vinstdebatten, på Åsa Mobergs eget initiativ, handlade om att hon tills nyligen var krönikör i såväl DN som Dagens Samhälle (två tidningar som sedan hade en beef om Carema).
Guldstjärna: Att så många paneler och seminarier blickade ut över Sveriges gränser och mot i synnerhet den europeiska krisen. Ett perspektiv som borde vara starkare i svensk politisk debatt.
Spaning: Förre S-partiledaren Mona Sahlin pratade om EU med passion. Kan inte hon toppa S-listan i Europaparlamentsvalet 2014? Som det brukar heta: Kom ihåg var du hörde det först…
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
