Bild: stock.xchng
Wanja Lundby-Wedin har ensam fått klä skott för AMF-vd:n Christer Elmehagens lön och pension. Svenskt Näringslivs Urban Bäckström däremot sitter säkert. Skulden kan tyckas lika orättvist fördelad som klassamhällets makt och tillgångar. Men mediala drev utgår ofta från moraliska inkonsekvenser. LO:s mångåriga kritik av höga direktörslöner slår nu tillbaka som en rekyl mot LO-borgen.
Wanja Lundby-Wedins lön från LO är modest. Med tanke på LO:s syn på och krav på löneutjämning är detta logiskt. Men hennes lön har drygats ut av arvoden från olika styrelseuppdrag. På så sätt har hon kommit upp i en lönenivå som hjälpligt kan matcha vad exempelvis ordförandena i TCO och Saco har i lön. Ska LO:s ordförande jämföra sig med sina medlemmar eller de andra i den fackliga och ekonomiska eliten? Detta är grundfrågan och det underliggande dilemmat.
Men frågan kan inte och ska inte reduceras till Wanja Lundby-Wedins personliga vandel. I grunden handlar det om strukturella och centrala frågor som rör fackföreningsrörelsens identitet och framtida strategi.
Fackföreningsrörelsen är inte längre en underdog. Det är starka organisationer som för egen del förvaltar ett ansenligt kapital. Som är delägare inte bara i AMF utan även i andra företag. Facket som kapitalförvaltare har inte agerat som kortsiktiga riskkapitalister à la Christer Gardell. Men LO:s linje har hela tiden varit att uppnå största möjliga avkastning på insatt kapital. I praktiken har LO varit en spelare i det finansiella ekorrhjul som skapat skyhöga bonusar och direktörslöner.
Nu har detta system kapsejsat. Pengarullning som nyss passerade utan protester framstår i dag som absurd. De superrikas förmåner är inte bara är ett moraliskt problem utan också en ekonomisk börda för företag, organisationer och samhälle. Det är hög tid för en ny fördelningspolitisk debatt.
Om fackföreningsrörelsen ska kunna spela en roll i denna diskussion krävs ett vidare perspektiv och en förnyad diskussion om fackföreningsrörelsens eget agerande. Nu ska LO ta fram en ny ägarpolicy vad gäller bonusar och direktörslöner. Den borde ha formulerats redan för 15 år sedan när Stig Malm tvingades avgå efter en annan bonus- och pensionsskandal. Men det räcker inte.
En central fråga är vad fackrepresentanter ska göra i olika bolagsstyrelser. En inte oväsentlig pusselbit i sammanhanget är styrelsearvodena. Tysk fackföreningsrörelse införde redan på 1970-talet ett system som innebär att fackliga representanter avsäger sig styrelsearvoden över en viss nivå. Pengarna går till den fackliga tankesmedjan Hans Böckler Stiftung. Konstruktionen har sina poänger. Vem som är uppdragsgivaren blir tydligare. Och på köpet har facket i Tyskland ett starkt forskningsinstitut. Något fackföreningsrörelsen i Sverige saknar. En kris innebär också en möjlighet till förändring. Men det kräver ledarskap.
Idag är det en dold löneförmån att sitta i diverse styrelser som konsekvens av en anställning eller ett viktigt förtroendeuppdrag. Att uppdraget inte kräver goda kunskaper eller bygger på att styrelseplatsen ska användas för inflytande har demonstrerats tydligt både nu och vid tidigare skandaler.
Det tyska systemet är en utmärkt idé, som även det socialdemokratiska partiet kan ta efter. Det finns en hel del arvoden i t ex kommunala bolag som borde gå samma väg.
Idag är det en dold löneförmån att sitta i diverse styrelser som konsekvens av en anställning eller ett viktigt förtroendeuppdrag. Att uppdraget inte kräver goda kunskaper eller bygger på att styrelseplatsen ska användas för inflytande har demonstrerats tydligt både nu och vid tidigare skandaler.
Det tyska systemet är en utmärkt idé, som även det socialdemokratiska partiet kan ta efter. Det finns en hel del arvoden i t ex kommunala bolag som borde gå samma väg.
Jag tycker våra representanter ska få bra arvode så att att de har råd att köpa en lägenhet/hus i Stockholm där det kostar 3-4 miljoner.
Undrar varför S kan inte ta fram tomter för mindre punkthus för medborgarna att projektera själv utan att blanda in byggbolag (som fått köp marken av kommunen).
Wanja Lundby-Wedins lön har varit löjligt låg, och nu har försöken att förstärka lönen med styrelseuppdragsarvoden kommit i vanrykte.
Vad göra?
Antingen får LO börja betala marknadsmässig lön för sin ordförande och därmed vidgå att den offentliga linjen – att alla helst ska tjäna lika lite – inte håller.
Eller så får LO betala en taskig lön och ändå hoppas att det blir bra rekrytering på toppjobbet. Det är nog inte problemet, utan snarare blir det lite konstigt när andra jobb ska betalas, om LO-ordföranden får lägre lön än sina professionella medarbetare, alt. att LO även betalar dessa uselt. D
Om man har rätt till ett arvode för utfört arbete, kan man vara skyldig att skatta för arvodet i dess helhet även om man bara behåller en del för egen räkning. Det hindrar förstås inte att man avstår en del eller allt till exempelvis det egna facket, partiet eller en stiftelse, men man bör kolla de taxeringsmässiga förutsättningarna först så att man inte får surt i efterhand.
För övrigt är det viktigt att sådana moraliska åtgärder inte blir isolerade symbolhandlingar, gester utan verklig politisk betydelse. Om fack och parti inte driver jämlikhetsfrågorna på allvar, vilket idag inte verkar vara fallet, blir det mest vara en ytlig form av hycklande självplågeri att avstå arvode för ”den goda sakens skull” medan de förment ideologiska motståndarna roffar åt sig. Det viktiga idag är därför inte vad Wanja Lundby Wedin tjänar utan det beklagliga faktum att fack och parti inte längre på allvar kan tänkas gå ut på gatorna under parollen ”
Så sent som i somras införde Maud O och Anders B:
- fördubbling av bonusar i de egna statliga bolagen
- tillåtelse för detta även förkustår
- borttagande av det generella föbundet mot bonusar.
Samtidigt har Borg/Reinfeldt nu mitt under krisen:
- helt slopat förmögenhetsskatten
- lånat i år til ytterligare sänkt skatt för höginkomssttagare på 15 mdr
- kraftigt sänkt fastighetsskatten för de dyraste villorna, medan 220 000 småhus fått höjd fastighetsskatt.
Jag ser att S efter att nu tvingat regeringen att backa om statliga bonusar kommer med KONKRETA förslag i dag – jag pratar inte om regeringens retorik – utan åtgärd som man kan rösta ja eller ej till i riksdagen:
- En förmögenhetsskatt om cirka 3-4 mdr
- En miljonärsskatt om 1 procent på de högsta inkomsterna
- En fastighetsskatt på taxvärden 5 mnkr eller högre.
Detta går till nya jobb, minskade klyftor och bakämpandet av ungdomsarbetslösheten – i stället för dessa skattebonusar som M ger till de rikaste.
Det är bara handling som räknas i min värld.
http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-och-hoj-inkomstskatterna-1.831250
M säger en sak – men inför ett skattefrälse för de rikastre mitt i massarbetslösheten som de inte vidtar åtgärder mot ”eftersom de inte har råd”. Jasså?! Rösta då för S förslag och börja göra något för jobben och de som nu förlorar sina jobb. M:s politik gör skattebetalarna arbetslösa och fattiga. Budhetunderskotten växer när M lånar 15 mdr för sänkta skatter för höginkomsttagarna.
Kommunalråd har i dag en viss procent av riksdagsledamöternas löner.
Inför ett system där statliga tjänstemän har en viss procent av statministerns lön som borde vara den högsta lönen inom staten. Arvoden för styrelseuppdrag i samhällelig tjänst skall inte utgå. Däremot kan företaget, organisationen bjuda på en enklare julmiddag. LO och centrala fackliga organisationer har överlevt sig själva så där borde medlemmarna rösta bort topporganisationen. Inför ett modernt kreativt fackligt ledarskap byggt på kunskap om vad som händer på den lokala fackliga marknaden. Jag vill inte se dessa höga fackliga bossar uttala sig i TV rutan. Okunskap bland medlemmarna blir följden av toppstyrning. Okunskap är också en maktfaktor i demokratin.
Propagandan har lärt oss svenskar att svensk fackföreningsrörelse är bäst. Se vad de tyska har åstadkommit. Kanske finns fler modeller att kolla upp.
Ett stort problem för (s) är att det finns ett glapp mellan retoriken och verkligheten. De politiska motsättningarna ska blåsas upp till varje pris och i vart fall på 1:a maj. Allt för att hålla lågan i rörelsen brinnande. Men det krockar med realiteterna dvs. att arbetarrörelsen numera faktiskt slutit upp bakom tillväxt och privat företagsamhet.
Jag tycker inte att Wanja Lundby-Wedin har ”fått klä skott för AMF-vd:n Christer Elmehagens lön och pension.”. Media ska inte känna någon skuld! Snarare är Wanja Lundby-Wedin en levande symbol för en representativitet som gått helt fel. Och Wanja Lundby-Wedin är en del av detta moras. Det är bara att titta i AMF:s årsredovisning och se i tabellen på s 75, så ser ju var och en vilka som sitter där från LO:s håll. Det finns även socialdemokrater, jag tänker på kommunalrådet Repalu i Malmö, som även han anförde visste-ingenting-argumentet om sitt styrelseansvar. Titta på f.d. statsministerns Göran Perssons hustrus pensionsvillkor från Systembolaget. Vilka beviljade dessa? Nej, listan kan göras lång. Om inte vänstern kan hantera sin avund, högerns avund och snålhet bryr jag mig inte om, för det är det det handlar om, ”det var inte anden som gjorde dem fina och kalla, nejdå, det var avunden som gjorde dem fina och kalla”, så kan vänstern inte heller på ett trovärdigt sätt åstadkomma det dagens arenaledare efterlyser. Wanja Lundby-Wedin och alla de andra vilka har svikit representativiteten är delar av problemet, och eftersom förtroendet för dem är borta så kan de inte längre medverka i lösningsarbetet. Inte om man tar förtroende och representativitet på allvar.
Bra Lasse W.
Jag har tänkt det Du skriver men inte förmått uttrycka mig så bra i skrift som Du. Grattis!
Skall uppmärksamma Dina vidare inlägg.
De senaste dagarnas mediedrev mot Lundby-Wedin å ena sidan varit absurt. Hon har ensam fått stå för kulturen med höga bonusar samtidigt som näringslivets representanter har hamnat i skymundan, fast de egentligen har mer att stå till svars för.
Skulle det inte vara fullt möjligt att tillfråga de rätta ägarna (löntagarna) om huruvida pengarna skall förvaltas. Javisst, ja vi tillhör ”de där människorna” som inte tänker och kan ta egna beslut. Detta har framgått på denna Arena både i klartext och under dolda ordalag.
Att kvinnor i högre ställning alltid får bära hundhuvud för motsatta könet är inte heller förvånande.
Kan det vara så att vi kan ha en bättre förmåga att erkänna vår oförmåga i vissa förhandlingsskeenden. Tyvärr kommer sådant lite försent då skadan redan är skedd
För ung 2 år sedan visade man Wanja Lundby-Wedin just i sådana bonusförhandlingar. Vad hände med detta? Vi knöt näven i byxan och gick vidare. I det fallet får vi skylla oss själva.
Det är först nu när allting om bonustillgångar och hur många styrelseuppdrag var och en suttit av, just det, för inte kan man i sin vildaste fantasi kunna påstå att man följer med största intensitet genom ett styrelsemöte.
Jag sitter själv i en styrelse (gratis) och vet vad detta innebär. Det fordras även hårt arbete med uppfölningar både före och efter för att kunna utvärdera effekterna.
Se där Bibban sitter gratis i en styrelse.
Wanja Lundby-Wedin har fallit på eget grepp .
Hon har agiterat och agiterat om högre löner till sina medlemmar och vad har blivit av det ?jo en tumme och inget annat.
För egen del har hon berikat sig och även sina ”kompisar” inom arbetarrörelsen och det är just det som gör hennes medlemmar rasande.
Hon är själv ett offer för arbetarrörelsens sätt att rekrytera chefer och ledare.
Hennes CV är ju inget att skryta med, om jag inte är felunderrättad arbetade hon som sjukvårdsbiträde och gick den sk.långa vägen.
Det brukar straffa sig med ”högmod går före fall”.
Det finns otaliga exempel på det inom den sk.arbetarrörelsen.
Man kan ju undra varför vi håller oss med företrädare som gör helt emot våra värderingar.
Bara lönen till våra företrädare visar att de inte har något gemensamt med dem de skall representera, gäller de flesta fackliga uppdrag, varför sådan skilnad mot sin uppdragsgivare??
Kompetens och resultat brukar ju åberopas i många fall, men är det verkligen så. Rätt kvinna/man som har ett jobb som Han/hon brinner för skall inte distansera sej lönemässigt från sina uppdragsgivare så mycket
Dessutom är alla styrelsemöten på lördag-söndag eller efter kl 17.00??
Vi i våran division får göra avdrag från lön med sådana extrasysslor.
En lön på ca 60000/mån skall jämföras med ca 25000/mån.för en genosnittlig Lo-medl. Det är länge sedan vi hade någon med moral som Olf Palme t.ex.i våra led (heder åt honom), som inte hade samveta att ta emot dubbla ersättningar.
Att sedan håva in arvoden som uppgår till mer än en årslön för LO-medlem
Ord saknas, hoppas det blir ändring i sättet att vädera sina insatser i kronor så det verkar rimligt för öss på golvet.
”Hennes CV är ju inget att skryta med, om jag inte är felunderrättad arbetade hon som sjukvårdsbiträde och gick den sk.långa vägen”
Vad kul att du alltid har tid att klanka ner andra och ,snart, framhäva dina s.k. ”meriter ” .
Jag umgås mycket med välutbildade folk och bodde bland medelklassen och övre medelklassen så jag vet om din männinskosyn.
Samtidigt har jag några vänner som är mikroföretagare som blev blåsta av ”kompetenta” välutbildade folk när de sökte råd för relativt enkla problem , egentligen. Lärdomen ? Lita inte på kompetensen hos folk som framhäver sina ”fina” studier etc!
Varför klagade Peter Wallenberg Sr. om Percy Barneviks fallskärmar på Sveriges Television ? Han sa att han inte förstod…
Vilken lögnare. Han hade ju råd att betala en armé ar jurister att förstå avtalet. Han är inte en fattig mikroföretagare…
Kom inte också med att F Reinfeld är civil ekonom som om Sveriges ekonomi blir bättre av hans utbildning. Han har aldrig varit småföretagare och riskerat sitt hus på banken och hamnat i onåd av myndigheterna pga. han inte förstod alla regler och lagar. Han har aldrig haft nåt skit under naglarna…
Hela allianse är ju för Stora Kapitalisterna
Vi är trötta på den ensidiga kritiken av arbetarrörelsen och facket. De har förvisso inte engagerat sig speciellt hårt i landets och företagens utveckling. Således har de inte värnat om sina medlemmars intressen. Så långt håller vi med.
Men
- Medborgarna – stort sett – i landet behöver både arbetarrörelse och fack. Många har direkt eller indirekt åtnjutit fruktena av deras arbete, även om det förvisso med tiden gynnat färre och färre av de egna leden!
- Socialdemokratin har i Sverige och annorstädes långsamt drivit åt ”höger” livligt påhejade av sådana krafter som Bodil & Co representerar. Det senaste exemplet är Göran Persson. Kommentarer överflödiga. Alltså inte åt höger i egentlig värdekonservativ bemärkelse utan den typ av högerpopulism som Alliansen, Reagan, Thatcher, Bush med flera representerar. Vi vill inte förolämpa äkta högermänniskor – typ Gösta Bohman – vilka vi respekterar.
Det är alltså bättre att reformera arbetarrörelse och fack. Med elimination av dem kommer huvuddelen av befolkningen ur askan in i elden. Man får osökt intrycket av Bodil & Co:s är ute efter elimination med sin tendensiösa kritik. Vi tror inte att deras samhället vare sig är effektivt eller trevligt att leva i. Finanskrisen antyder detta om inte annat.
Förresten är bonusarna i det privata näringslivet lika skadliga. Man får nästan intrycket att den överdrivna kritiken av LO m m är till för att dölja de vulgära marknadskrafternas misslyckande att förse världen med en god utveckling. Marcus ”Dodde” Wallenberg, Sr respekterar vi, men man undrar vad de yngre förmågorna håller på med. Hela felet kan väl inte ligga hos S om de nu har varit så ”samarbetsvilliga”?
”Men det kräver ledarskap”, lyder sista meningen i dagens ledare. Enklare kan det inte sägas, svårare kan det inte bli.
De ideologiska och intellektuella dvärgar som flyter överst i den s k arbetarrörelsen visar i liv och handling mer solidaritet med motståndarna på kapitalets sida än med alla dem som bär upp gräddtårtan åt dem.
Du tillför ingenting med ditt tugg. Arbetarrörelsens interna problem och möjligheter är ingenting för dig. Du spelar inte på den planen.
Om nu inte Arbetarrörelsen har klarat av sina interna problem eller möjligheter så är det väl enbart att tacka och ta emot idéer och synpunkter.
Alla är beroende av vad som händer inom Arbetarrörelsen det måste väl även Du förstå.
Wanjas kolleger undersköterskorna är säkert väldigt beroende av vad deras LEDARE ställer till med .
Wanja är helt enkelt inte kvalificerad sitt uppdrag som enbart gynnat henne själv.
Vilken undersköterska mer än Wanja bor på
Tack Lars-Olov för att du gjorde dig omaket att svara . Vi delar för övrigt dina ståndpunkter i en del frågor. Men här har du tydligen lite svårt att läsa mellan raderna så vi ska förtydliga:
”Vi är trötta på den ensidiga kritiken av arbetarrörelsen och facket. De har förvisso inte engagerat sig speciellt hårt i landets och företagens utveckling. Således har de inte värnat om sina medlemmars intressen. Så långt håller vi med.?” Vi menar naturligtvis att vi håller med dig i denna kritik, men menar också att det är bättre att reformera än att lägga ned. Samma kritik träffar också många marknadskapitalister. Men vi vill inte lägga ner marknaden utan bättre att den (själv)sanerar sig, även om den verkar ha problem med detta. Exempelvis som George Soros, Daniel Sachs, Robert Weil med flera försöker. Det handlar om växtvärk i hela det modena samhället. Vi har överhuvudtaget svårt att se på verkligheten så svart och vitt som du gör. Vi vet att ”Dodde” dog 1082. Vi skulle ha skrivit ‘den yngre generationen kapitalister’. Ja problemet är, som vi har antytt ovan, att förändringstaken har varit väl hög (”växtvärk”).
Vi råkar också ha goda insikter i hur det verkligen såg ut i de så kallade ”kommunistländerna”. Det var faktiskt väldigt varierande, men det var absolut inte så dåligt som du vill påskina. Däremot liknar de faktiskt de så kallade kapitalistländerna i vissa negativa bemärkelser. Kommunistpamparna var liksom sina kollegor i väst – och här menar jag kapitalistkollegor – måna om att fylla sina egna fickor med pengar. De tyckte säkert att de gjorde en hel del gott för dessa pengar på samma sätt som kapitalistkollegorna i väst tycker, och kanske delvis berättigat. De är med och skapar värden och tycker således gör sig förtjänta av de ovanligt feta smörgåspåläggen.Men säger man inte att hungriga vargar jagar bäst?
Tyvärr vidhåller vi vår kritik av högerpopulismen. Dessutom byggde de upp ett propagandamaskineri, vilket får kommunisternas att blekna. Vi tror att de kriser vi nu ser beror på denna propaganda som effektivt tystat en bredare och mera djupgående debatt. Tyvärr har vi i Sverige apat efter. Många borgliga ledarsidor och många goda borgliga människor kommer med ganska besk kritik av Alliansens politik – implicit eller explicit. I
kommunistländerna kunde man skriva ”kritiskt” i Krokodil!
Hjälp istället till att skapa en ANST
Du är ju oerhört konstruktiv och artig. Det tycker jag är den stora förtjänsten hos dig, som ett sorts positiv negation.
Det som nu sker kallas för finanskris och ska tydligen lösas genom att banker och andra finansinstitut ska få pengar att låna ut igen. Så fort vi har pengar att börja konsumera igen så är vi på spåret igen. Men är det så enkelt? Ser vi inte ett mycket större problem? Just nu stormar det omkring bonusar, otroliga pensionslösningar och extrema lönehöjningar. Helt rätt naturligtvis. Men är inte detta en naturlig följd av den marknadsliberala trend vi nu har haft i snart 25 år? Tragiskt är då att fack och politiker som borde stå på oss medborgares sida inte har kunnat stå emot utan också inlemmats i detta sätt att tänka och agera. Vi reagerar inte ens mot att våra pensionspengar skötts på ett sådant uselt sätt att fonderna nu förlorat mellan 30-40 miljarder var på sina placeringar, bl.a. genom placeringar hos riskkapitalister. Vi står inför gigantiska utmaningar för att klar klimatkrisen och som nog kräver att vi tänker om vad gäller konsumtionsmönster, vem som ska ha makten över kapitalet (mer demokrati) och fördelning av tillgängliga resurser. Jag börjar mer och mer tro att det är underifrån denna förändring måste komma och inte från våra förtroendevalda.
Jag kommer ofta in på slutet i dessa diskussioner och finner inläggen före mig vara av blandad kvalite. Tomas Mattsson som bara inte vill kommentera Lars-Olovs inlägg är förvånande. Om inte vänsterkanten kan säga emot de som tycker annorlunda har man allvarliga problem. Lars-Olov skriver genomtänkt och gör faktiskt vänstermänniskorna här en tjänst genom att säga emot.
Biro diskuterar och det är givande. Den som någonsin besökt ett kommunistland kommer inte att hitta något ursäktande. Kanske är du för ung Biro för att ha besökt öst innan murens fall. Det var skrämmande, beklämmande, grått, triskt och som hämtat ur science fiction. Tala aldrig, aldrig väl om de gamla kommunistländerna. Du kan få tala om kommunismen som idé, och jag kommer att säga att den tyvärr inte är genomförbar, men talar du väl om dessa skräckvälden genomsyrande av tjallare med politiska fängelser, kommer jag att kalla dig en idiot. Du får inte ens jämföra med fria länder, det förminskar kommunistländernas hemskhet.
Ok, kapitalism har också problem, men som grundmodell är den oöverträffad. På den här sidan skall vi diskutera hur vi skall tweaka den så att det blir bättre för alla i vårt land, men de som talar om kapitalismens kris har inte fattat dess genomslag.
Det går från klarhet till klarhet det här. Bra!
Flertalet fackliga organisationer i Tyskland samarbetar med den socialdemokratiska Friedrich-Ebert-Stiftung och inte med den liberala Hans Böckler Stiftung.
Ur Hans Böckler Stiftungs hemsida: ”Hans-Böckler-Stiftung…
…ist das Mitbestimmungs-, Forschungs- und Studienförderungswerk des DGB” = Hans-Böckler-Stiftlsen är det tyska LO:s medstämmande-, forsknings- och studiefrämjandefinstitut”
”Om jag någonsin i fulla drag drack av livets vin
som är så väl kryddat av alla ting,
om jag någonsin göt samman fjärmast och närmast,
eld och ande, lust och smärta, sämst och bäst,
om jag själv är ett korn av detta lösande salt
som kommer alla ting att lösas upp och blandas väl
- ty det finns ett salt som binder gott och ont,
och även det ondaste är värt att användas som ingrediens
för att skapandet skall flyga i sitt himlavalv -”
Re: BIRO
Vi kan på lika goda grunder som du hävdar att socialdemokratin var bättre förr som du hävdar att borgerligheten var bättre förr som du gör när du skriver
Revisorerna synes ha en annan uppfattning än Lars-Olov.
Jag har inte tagit del av hela revisionsrapporten men den är ju inte gjord av några oberoende revisorer utan samma revisionsbyrå som gör AMFs vanliga revision och som i revisionsberättlse efter revisionsberättelse tillstyrkt ansvarsfrihet så dom kan ju inte komma med någon annnan uppfattning nu.
Och det är nog inte det som dom har betalt för att göra.
Jag tror dessutom inte att revisorerna har haft att uttala sig om det som hänt skadat LO och partiet
Följande mening ur rapporten har publicerats i Aftonbladet
”Den revisorsutredning som presenterades för AMF:s styrelse på söndagen visar att styrelsen inte fick kännedom om viktiga detaljer i förre vd:n Christer Elmehagens pensionsvillkor.”
Men Elmhagen har ju inte träffat avtal med sig själv.
Följande text kommer från AMFs egen hemsida:
”Styrelsen utser inom sig en särskild ersättningskommitté. I denna ingår styrelsens ordförande och två styrelseledamöter. Ersättningskommitténs uppgift är att inför behandling i styrelsen bereda frågor om ersättningar och förmåner för vd,”
http://www.amf.se/templates/Page.aspx?id=9515
Om jag fattat det hela rätt s är LO representerade även i ersätnngskommitten
Att man plockar ut en mening ur en rapport och droppar den till pressen räcker givetvis inte för att återställa förtroendet utanför ketsen av närmast sörjande
En del klargörs i artikleln nedan
http://lotidningen.lo.se/?id_item=22665
LO-basen har ställt frågor i styrelsen men det förefaller som vdn har ljugit. För övrigt får vi avvakta utredning. Att som Lars-Olov ifrågasätta revisorsbyrån Ernst and Youngs heder är lite väl magstarkt.
Det är ju inte så mycket som klargörs i artikeln. Där står tex:
trädets krona böljar i lufthavet
smärtan håller löven kvar i grenverket
de förvirras av vindens stympade stjärna
det tilltar i styrka
löven klamrar sig fast i sina grenar
de faller i lufthavet
kvar blir en ny morgons dagg
som åter vattnar trädets bloddränkta rötter
Uppmanar alla tvivlare till Wanjas undanflykter, läs Newsmill igår där en krönika avslöjar relationen mellan Lundby-Wedin och Klein.
Dessa båda kvinnor representerar det gamla receptet ”vi kliar varandra på ryggen”.
De borde skämmas båda två sk..KRISTNA.
Vill också tacka Lars-Olov för all den tid Du avsätter till att rensa i träsket,min egen tid är tyvärr begränsad.
Förhoppningen är att det skall bli mer tid om något år och .
För övrigt undrar jag än en gång, hur många undersköterskor har en årslön på 1,2miljioner och bor i en våning på
Menar Bodil att Littorins CV är så imponernade?
”Men det reser också den stora frågan om arbetsmarknadens parter ska äga den här typen av bolag och därmed äga en stor del av börsen, säger han:
- Det har aktualiserats i och med den här affären, men frågan har redan tidigare har diskuterats i Svenskt Näringsliv.”
Där satt den.
Nej jag är inte så ung att jaginte har sett hur det såg ut i de så kallade kommunistländerna väl före Berlinmurens fall.
Jag var också med på denna händelse. Jag åkte runt med en västtysk som ofta brukade besöka
Vad styrelsemedlemmarna gör med arvodena borde vara frivilligt, har de för mycket pengar kan de ju alltid skänka dem vidare. Det är inte där problemen ligger utan i dubbelmoralen. Men dubbelmoralen är inget av Gud givet utan har en bakomliggande mekanism. Denna mekanism tror jag helt enkelt främst är viljan att vara till lags i en grupp. Vi människor gör bara vad som vi för tillfället anser vara rimligt utifrån de omständighetr som råder just för tillfället. I en grupp är den enskilde individen oftast svag.
Om nu starka personer som Wanja och Stig inte kan stå emot superkapitalisternas värderingar, om de nu ens ville det, utan blir deras nickedockor, vem ska då göra det? Jag ska villigt erkänna att jag själv också skulle ha svårt att stå emot dessa ofta intelligenta, charmiga och vältaliga styrelseordföranden och VD:ar som vet att lägga orden. Vad vi behöver är dels representanter som kan stå upp men ochså ett stöd i form av en metod och ett regelverk för löntagarnas och andra ideella organisationers representanter. Kontrollfrågor bör ställas systematiskt för att på så sätt få fram nödvändiga fakta och för att ledamoten ska få stöd i sitt viktiga arbete.
Genom att systematiskt sätta fokus på etiken och den enskildes arbete får vi ett arbetssätt där kökkenmöddingar i form av otydliga avtal och giriga uppgörelser motas i grind. I detta sytematiska arbete kommer att också att hitta andra frågor som kan få stor affärsmässig betydelse. Vi får då också styrelseledamöter som kan vara stolta över sitt arbete och kan se även en arbetare i ögonen. Alla blir vinnare.
Förslaget att göra som i Tyskland är mycket bra. Nu gäller det nämligen att bygga upp ett raserat förtroende. Det får på inga villkor längre bli möjligt att använda den fackliga karrieren som ett sätt att berika sig privat. Det är facket som organisation som skall bli starkt medlemmarn behöver få känna att man får ut något av sitt medlemmsskap inte att toppar i organisationen skor sig.