Hur vill ni leva era liv? Den frågan har socialdemokraterna fortfarande inte kommit på att de måste fråga väljarna. I stället ägnades värdefull tid hösten 2008 åt att prata om…budgettak. Denna runt köksborden så flitigt diskuterade fråga, som alltså har återlanserats i form av nyårspresent. Till Mona Sahlin – Från socialdemokraterna i Skåne.
Det är som att intresset för att vinna väljarnas förtroende 2010 har falnat och Sveriges största parti har blivit bekväma i rollen Sveriges största oppositionsparti. Först gjordes en för väljarna icke-fråga till prestigeärende nummer ett: antingen är ni med oss eller så är ni emot oss och är ni emot oss får ni inte vara med och regera! Sedan proklamerade det största partidistriktet offentligt och med osvikligt dålig tajming att de inte alls är med, som för att ännu mer förstöra för sina egna.
Socialdemokraterna har många gånger bevisat att de i regeringsställning kan och vill bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik. Det har väljarna uppfattat och därför också val efter val gett partiet sitt stöd. Det senaste valet förlorades av en rad anledning, men inte på grund av en lättsinnig ekonomisk politik. Därför är det märkligt att partiledningen i höstas gjorde budgettaket till en framträdande prestigefråga. Hårda ord användes och så här i efterhand är det lätt att räkna ut att det var för att hålla vänsterpartiet borta från ett framtida regeringssamarbete. Den strategin blev inte framgångsrik.
Väljarna är intresserade av vad socialdemokraterna kommer att göra för Sverige och svenskarna om de vinner valet. Det är den berättelsen som ska kommuniceras från parti- och riksdagskanslierna, inte en teknikalitet i budgetlagen, som inte ens är en lag, utan kan ändras vid behov och anpassas till rådande verklighet.
Därmed inte sagt att socialdemokraterna i Skåne, med den tidigare ministern Morgan Johansson i spetsen, gör rätt när de i detta nu går ut och tycker om budgetreglerna. Det måste vara viktigare för ett tidigare statsråd att värna om sitt parti och dess väg till Rosenbad än om uppmärksamhet kring sin egen person. Rådslaget har pågått länge – Johansson har ännu inte serverat ett tillfredsställande svar på frågan om varför detta kommer just nu med tanke på Sahlins debacle med vänsterpartiet i höstas.
Det handlar förstås om positionering från den del av socialdemokraterna som alltid, oavsett ledare eller politik, uppfattar sig som oppositionella. Positionering inför bytet av partisekreterare, inför partikongressen i höst, inför valet om ett och ett halvt år. Men för att socialdemokraterna ska ha en rimlig chans att ta tillbaka regeringsmakten måste de oppositionella köra fair play med sin egen ledare. Och Sahlin i fortsättningen se till att ha dem med på tåget i varje läge.
För att vinna valet skall således (s) lägga locket på för intern debatt och acceptera allt som Mona Sahlin säger? Tja, kanske leder det tillbaks till makten snabbare, men till vilket pris?
”…se till att ha dem med på tåget i varje läge.”
Detta kan väl inte tolkas på annat sätt än ”se till att de håller käften”?
Det är häpnadsväckande, att utspelet från Morgan Johansson och Skånedistriketet, är så naivt och okunnigt. Från vänsterpartiet kan man vänta sig sådant, men inte från en f.d. socialminister med ambitioner på att göra comeback som statsråd.
Hellre inflation och sanslösa budgetunderskott än att avstå från något krav. Sånt är inte trovärdigt!
Kd är extremt litet – 2,5 procent – och internt splittrat. Dels i Alf Svensson-falangen som tycker att regeringen är usel, dels i falangen kring partiledningen som tycker allt är rätt men jobbigt just nu, dels i falangen kring Sacredéus som tycker att kvinnor ska stanna vid spisen och att EU-listan är fel.
Fp är också krympande – långt under valresultat och önskat resultat efter två år – uppslittrat i den socialliberala falangen som undar varför fp sålt ut sin själ, sitt forna rättvisepatos, dels i den antiintellektuella skaran runt Björklund som bara kan stava ”flumskola, kärnkraft och integration” och som gillar att öva in halvsanningar som spinner på människors rädsla till och med för invandrade.
Centern är splittrat – och krymper och krymper – i nån slags ”stureplanscenter” (dock: 1 procent har c i Stockholm), dels i en falang som tycker att Harals jänta Maud O inte kan fortsätta att svika övriga landet för att få vara minister hos höger, vart tog folkrörelsen vägen är deras ständiga funderingar.
Moderaterna låter Reinfeldt/Borg hållas så länge de kan vinna val – om så inte sker kommer det heta att Reinfeldt förstörde (m), inte har några egna värderingar och idéer utan är helt tom på politik, ensamvargen som misslyckades – rakt ut redan efter fyra år.
Och den interna diskussionen inom (s) – ja, den är inte mycket att hetsa upp sig över.
2010 ska högern ställa till svars med stigande massarbetslöshet, en förstörd offentlig ekonomi med stora skulder, en välfärd i kris och socialbidrag som växer och växer.
Kom in i matcehn nu och skilj huvudsak från bisak! har vi sett en mer misslyckad – och trots retoriken internt splittrad inom sina partier – regering ens om vi jämför med Bildt 1991-94?
Det är svårt att klandra Skåningarna (eller andra) för att de har synpunkter på hur den socialdemokratiska politiken ska föras. Tajmingen blir som den bli, och det har alltid varit ett argument för att få folk att hålla käften att det ”just nu” är olämpligt att säga si eller så.
Men OM det finns ett tajmingproblem så är det att vilja driva igenom en förslappad budgetdiciplin i ett läge när en borgerlig koalition har regeringsmakten. Vem vill se en återupprepning av tidigare borgerliga styren, med budgetunderskott och kraftig misskötsel av statens finanser?
Läget är sällsynt dåligt att börja lyfta budgettak. Det kan göras i stort samförstånd efter valet i så fall, det är inte en angelägenhet mellan (s) och (v), plus (mp), utan något som hela det politiska spektrat ska vara med på.
Bevare oss för dynamiska-effektbudgetar i framtiden!
Om konsumtionen faller (vilket den nu gör) så faller också statens inkomster eftersom statens viktigaste inkomstkällor är konsumtion som ger staten inkomster genom moms, bränsleskatter mm.
Men om man i det läget är överens om att det är en massa utgifter som måste till på grund av den internationella krisen (tex för att stötta den finansiella systemet och viss industri mm) så blir det svårt att få ekvationen att gå ihop.
För om man då behåller budgettak och överskottsmål så måste man ju börja skära ned på statens utgifter i samma takt som inkomsterna minskar.
Om man i det läget också fått tillkommande utgifter pga krisen så kan det ju bli frågan om kraftiga nedskärningar inom andra områden som tex skola, vård och omsorg eller i bidragssystemen.
Men dom som menar att budgettak och överskottsmål ska gälla redovisar inte vilka av statens utgifter som ska bort nu när statens inkomster faller.
Allvarligt, Nisha, du och Dagens Arena kan bättre än så här.
Skånes partidistrikt har inte gjort något fel, tvärtom. De har gjort precis vad partiledningen sagt att man ska göra. De har diskuterat igenom politiken, skrivit ihop sina rådslagssvar och skickat in dem till partistyrelsen. Jag trodde poängen med ett rådslag var att man skulle diskutera igenom politiken förutsättningslöst – inte att vissa frågor och vissa ämnen var förbjudna. Skåne är för övrigt inte ensamma om att ha funderingar och synpunkter – Uppsala arbetarekommun som jag tillhör ställer också frågor kring den ekonomiska politiken, så här skriver vi:
”Uppsala arbetarekommuns styrelse efterlyste redan i samband med behandlingen av den förra rådslagsremissen en diskussion om den allmänna ekonomiska politiken och den offentliga sektorns roll för tillskapandet av nya jobb. Styrelsen ansåg att den ekonomiska politik som fördes av den socialdemokratiska regeringen under 2005-06 haft en mycket stor betydelse för den sysselsättningsuppgång vi sett under de senaste två åren. Det är också alldeles uppenbart att offentliga investeringar i klimatomställning och i förbättringar inom skolan, vården och omsorgen leder till fler arbetstillfällen och ett bättre samhälle i stort. Vi saknar fortfarande resonemang om den ekonomiska politiken i stort i de annars väldigt omfattande rådslagsmaterialen. Detta förvånar, inte minst i tider då socialdemokraterna avkräver svar från regeringen om hur man vill stimulera ekonomin för att förhindra en växande arbetslöshet. Vi utgår från att partistyrelsen presenterar ett genomtänkt förslag till hur den ekonomiska politiken kan bidra till full sysselsättning i god tid innan partikongressen.”
Tidigare var det jätteviktigt att lyssna på sina kärleksfulla kritiker – det var själva grunden till att det bjöds in till rådslag. När sen plötsligt några har synpunkter så rider Dagens Arena av alla plötsligt ut till försvar för munkavleprincipen. Men bara för att partietablissemanget i Stockholm inte vill prata om en fråga betyder det inte att den inte diskuteras på många håll ute i landet. Du kan bättre, Nisha!
”Det senaste valet förlorades av en rad anledning[ar]”… Såkan man alltid säga om man vill sopa sanningen under mattan. Den sannolikt avgörande anledningen till valförlusten var inte en politisk sakfråga utan partiledarens attityd.
Det här var mycket tråkig läsning – ett riktigt bottennapp från vanligen skarpa Dagens Arena. Uppenbarligen är det många som känner likadant; se Peter Gustavssons och Stig-Björn Ljunggrens svar. Ljunggren delar inte Skånes åsikter, men han är i alla fall med på att det är OK att framföra dem. Han hakar heller inte på borgarpressens krigsrubriker om uppror, positionering och splittring. Varför gör Dagens Arena det?
http://www.lakejerna.blogspot.com
Det sossarna behöver nu är att folk ska ges delaktighet i debatten, att man ska kunna skåda över smörgåsbordet av åsikter man stöder eller ej inom partiet. Det är ingen fara inför valet 2010 att olika åsikter inom de Rödgröna kommer fram. Tvärtom! Genom dessa interna diskussioner får de mer utrymme i media. Dessutom står det helt klart att högerregeringen står inför mer svåra interna problem, pga småpartier och besvikna högerfolk och liberaler..
Det viktiga för de Rödgröna är nu hur man debatterar. Att sakfrågorna förs fram med respekt och en tydlig samarbetsvilja. Det är vad de Rödgröna har att visa, att de trots inre meningsskiljaktigheter, har en stabil grund att stå på och är redo att styra landet.
Det behövs en ny rödgrön folkrörelse, och för att det ska ske kan inte det stora partiet spotta ut färdiga åsiktpaket ur ett smalt mediahål. Debatten M
Magnus, Stig-Björn, Peter, Daniel och Visionären.
Jag förespråkar definitivt inte
Socialdemokraterna har ett rykte om att ha ekonomin i god ordning. Det håller jag med om.
Dock så skall nu Mona Sahlin genomföra konststycket att skapa en koalition med MP och V och då blir den ekonomiska trovärdigheten per automatik ifrågasatt och det är givetvis något som Sahlin vill föregå. Så att det är en ickefråga är inte sant.
Med vänsterpartiet i regeringen som totalt motsätter sig jobbskatteavdraget så ska det bli intressant att följa beskattningen med en kommande vänsterregering. Vi är en sjuksköterska och en byggnadsarbetare som bor ihop och vi har fått ca 5 000 kronor mer i plånboken varje månad med dagens regering. Och kom nu inte dragandes med a-kassehöjningen, den är ju en bråkdel av nämnda summa. Så vi vill verkligen inte ha någon Mona och Lars i Rosenbad, ju längre ifrån desto bättre.
Tack för svaret, Nisha!
Emellertid måste det påpekas att det inte var fråga om något utspel. Det skånska partidistriktet hade i god partidemokratisk anda lagt ut sitt remissvar på webben. Borgerliga tidningar läste det och Johansson och Fritzon svarade på några av journalisternas frågor.
Sedan är vi överens om vikten av fingetoppskänsla – men en sådan bör också inkludera ett klipskt bemötande av alternativa synpunkter.
Kamratligen
Daniel
http://www.lakejerna.blogspot.com
(s) står vid ett vägskäl där vissa grupper inom partiet vill återgå till 70-80-talspolitiken med höga skatter och välfärdspolitiska satsningar. Där ligger partiets själ. Staten ska sitta på alla pengarna och folk ska vara beroende av den och helst inte ha en krona sparad på banken. Den här politiken tror jag är mer eller mindre ogenomförbar just nu pga internationell konkurrens och globalisering. Trycket är snarare neråt på skatterna. Blir det för dyrt att producera i Sverige läggs produktion i Rumänien eller i Moldavien. Kommer de industrijobb som nu försvinner i rask takt i Sverige att komma tillbaka?
Jag tror de tuffare villkoren för välfärden gör att vi är på väg mot ett grundtrygghetssystem där individen själv i högre grad förutsätts ta hand om sin egen sociala trygghet. Alliansen tror jag har förstått det här men ännu inte stora delar av (s). Just frågan om skatterna tror jag är nyckeln. Om inte skatterna kan höjas så måste drömmarna inom (s)vakna upp och påbörja den tunga marschen högerut.
Det var ett viktigt inlägg Du kom med .
Precis så är det och jag förmodar att Du och Dina kolleger inte är intresserade av de skattehöjningar som Mona och hennes vänstersnubbar kommer med.
Du och Din fru och vänner vill med all säkerhet förvalta det egna intjänade kapitalet själva.
Var med att försörja arbetsskygga individer och slösaktiga politiker kan inte ligga i Ert intresse.
För övrigt anser jag att väljarna skall se upp med alla dessa hysteriska sossar som ännu inte har fattat att vi svenskar vill inte längre betala världens högsta skatter BASTA.
Morgan Johansson och hans skånekompisar får nog börja leta efter något annat jobb kanske inte lika glassigt som politikeruppdraget.Det blir att kavla upp armarna och kanske jobba för första gången i deras unga liv.
Den här debatten handlar inte om en ”teknikalitet”, Nisha Besara. Den handlar om hur vi vill att samhället ska utvecklas.
Ett exempel – under de senaste 10 åren har de svenska hushållen ökat sina krediter med 842 Miljarder kr. Flotta villor, nya kök, maffiga bilar och häftiga resor. Samtidigt har det jag tycker borde prioriteras t.ex skola, sjukvård, kollektivtrafik, fått snåla och den offentliga sektorn som helhet har minskat sina krediter. Staten i vid bemärkelse har alltså avstått från utnyttja ”sin” del (säg 50%) av det kreditutrymme som funnnits. Spararna har inte kunnat köpa de förmodligen säkraste papper som finns, svenska statsobligationer, utan istället köpt amerikanska statspapper, dvs skickat sina pengar över Atlanten för att finansiera Bushadminstrationens olika projekt. Här hemma har bankerna, börsen och fastighetsmäklarna jublat. De båda senaste regeringsperioderna förde alltså Göran Persson en lättsinnig (nyliberal) ekonomisk politik som gynnade pyramidspelandet på börsen och fastighetsmarknaden. Partiets väljare tillhörde förlorarna. Att sedan borgarna fortsatt i samma spår gör ju inte saken bättre.
Nu har pyramidspelen kraschat, alla på en gång. Den svenska medelklassen befinner sig på ett gungfly av enorma huslån och hotande arbetslöshet. De svaga grupperna; låginkomsttagare, ensamstående föräldrar, sjuka, gamla, barn och ungdomar drabbas snart av nya och riktigt tuffa besparingar inom välfärdssystemen. Att i det läget prata om budgetbalans och utgiftstak blir faktiskt ren parodi. Samhället går åt helvete men statens finanser är i ”god ordning”.
De rödgröna måste naturligtvis i det här läget gå ut och konstatera att marknaden (och nyliberalismen) totalt misslyckats och att det nu är staten som måste gå in och ta ansvar för finanser och kreditbildning och med dessa medel styra resurserna åt ett helt annat håll än vi sett de senaste tio åren. Det handlar om mer resurser till utbildning, till utbyggnad av kollektivtrafik och förnyelsebar energiproduktion, till underhåll av kommunala fastigheter och allmännyttan och till nyproduktion av bostäder för vanligt folk. Men också mer resurser (krediter) till vettiga privata företagssatsningar. Satsningar som skapar jobb, meningsfulla jobb. Det vore att ta ansvar för den ekonomiska politiken och statens finanser.
Skånedistriktet har självklart rätt. Arbetarrörelsen måste kasta av sig den blytunga överrocken, sluta ta emot smäll efter smäll utan att försvara sig. Det handlar om att höja garden och kanske till och med gå till motoffensiv. Publiken skulle jubla.
Om inte den interna debatten släpps fram nu, kommer socialdemokratin som folkrörelseparti att självdö. Vi har haft alltför många år av tystnad. F.ö är budgettak ursprungligen en nyliberal idé, som i det nuvarande ekonomiska läget definitvt behöver diskuteras.
Ledaren i Dagens Arena är tråkig läsning. Nisha Besara antyder att det i sak kan vara problem med utgiftstaket i en snabbt fallande konjunktur, men vill inte att vi ska prata om det, för då kan vi förlora valet.
Det är en egenartad inställning för en fristående vänstertidning.
I vårt rådslagssvar skriver vi att det finns en risk att utgiftstaket, som det nu är utformat, kan fungera ”procykliskt”, d v s förstärka lågkonjunkturen. När arbetslösheten nu växer kraftigt, till kanske 8-10 procent under 2009, så ska kostnaderna för det in under utgiftstaket. Då måste andra statliga utgifter skäras ner. Vi kan då hamna i en situation där staten måste säga upp personal på t ex Försäkringskassan eller i rättsväsendet, mitt under pågående kris. Dessutom blir det svårt att tidigarelägga infrastrukturinvesteringar, som man ju skulle vilja göra för att vända ekonomin igen.
Detta är ingen ny diskussion. LO-ekonomerna drev för några år sedan idén om en ”sysselsättningsmarginal” i budgeten, d v s en möjlighet att gå över det ordinarie utgiftstaket i extrema arbetsmarknadslägen för att undvika uppsägningar och möjliggöra investeringar. Samma tankegångar hade finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors i radions lördagsintervju 3 januari. Han menade att vi i extrema lägen bör kunna bryta igenom utgiftstaken.
Detta är ingen ”vänsterpartiståndpunkt”. Vänsterpartiet har aldrig velat ha några utgiftstak. Men det vi är ute efter en slags ”nödventil” i systemet, så att inte utgiftstaket ska få orimliga effekter i en snabbt fallande konjunktur.
Det är inte en ”lättsinnig” ekonomisk politik, utan sunt förnuft: när utgifterna ökar på grund av ökad arbetslöshet, så ska inte staten bidra till att öka arbetslösheten ännu mer. Tvärtom. Det går inte att spara sig ur en kris av den här omfattningen. Vi investera oss ur den.
Det förstår ekonomer över hela världen numera. ”Nu är vi alla keynesianer”, sa Calmfors i radiointervjun. I USA förbereder Obama, påhejad av Nobelpristagaren Paul Krugman, ett stimulansprogram på motsvarande mellan 6 000 och 7 000 mdr kronor – trots att man redan har ett stort budgetunderskott, ca 5 procent av BNP.
I Tyskland ska man gå fram med ett paket på motsvarande ca 500 mdr kronor, och därmed spä på sitt budgetunderskott så att det kommer att överstiga EU:s krav på max 3 procent av BNP.
Dessa underskott får betalas tillbaka senare, i ett bättre konjunkturläge. Så resonerar ekonomkåren nu över hela världen. Det vore konstigt om vi inte tar till oss det. Då är vi mer religiösa än påven.
Det hade varit bra om Dagens Arena diskuterat dessa sakfrågor. Nu kritiseras vi för ”dålig tajming”. Ja, kanske det. Men det rår vi inte för. Krisen kom nu. Rådslagssvaren skulle vara inne nu. Kongressen är i höst.
Och Skånes partidistrikt sökte inte media i denna fråga. Vi tog våra rådslagssvar 15 december, och de lades ut på vår hemsida samma dag. 9 januari hade SvD läst dem, och ringde och ville ha kommentarer. Sedan vinklades artikeln helt mot Mona Sahlin. Det är tråkigt, men det är inte överraskande att borgerlig press gör så. Om ni läser mina, Helene Fritzons och Anders Karlssons kommentarer, så håller vi oss helt till sakfrågan.
Det kan jag konstatera att Dagens Arena inte gör. Det finns en obehaglig, personinriktad, ton i inlägget. Det är tråkigt.
Du som vänstersosse bör sitta nöjd i båten nu när Kapten Mona har valt sina kadetter.
Det är bara så att vi normalsvenskar gillar inte läget ,vi vill inte att kommunister överhuvudtaget skall bli uppmärksammade.
Det skötte Din tidigare chef högersossen Göran väldigt bra han inte ens talade med dem i motsats till Mona som har bjudit upp till dans.
Närvarade Nobelfesten och såg med egna ögon Mona i dansens vrivlar med Lars Ohly.
Förvånande egentligen att han ens var inviterad till den festen och lika förvånande att han tackade ja.
MEN SE N
I går tillkännagavs att Karolinska tänker sparka 900 personer. I varje svensk kommun sitter man nu och funderar på vilka neddragningar som måste till 2009 p g a minskade skatteintäkter. Gissa om privata sjukförsäkringar, privata skolor, daghem och vårdhem kommer att få ett uppsving. Gissa om det kommer att läggas förslag om privatiseringar av offentlig verksamhet. Med lånade pengar.
Det arbetarrörelsen borde diskutera idag är egentligen vad vi kan göra före valet 2010 för att dämpa nedmonteringen och privatiseringen av den svenska välfärden. Det kommer att gå snabbt. Kan landsting och kommuner med rödgrön majoritet på egen hand ge ut obligationer för att rädda verksamheten, obligationer som kan köpas av fonder och privata sparare? Om jag vore jämtlänning skulle jag nog tycka det var säkrare och vettigare att låna ut pengar till Landstinget och
Bör inte en partiledare välkomna olika ståndpunkter och öppet eller mindre öppet diskutera detta, för att så småningom komma fram till en gemensam ståndpunkt som partiet står för? Om inte alla är överens då kanske det kan kallas en intern strid.
Om partier eller andra sammanslutningar aldrig får möjlighet att vara oense så kommer det aldrig fram nya idéer, och det blir förvaltning istället för visioner.
Fram för mer radikala åsikter som sen kan diskuteras och förkastas eller genomföras, det skulle iallafall öka mitt förtroende för politiken.
USA: 8-10% av BNP över två år
Kina: 18% av BNP
Japan: 16% av BNP
Sverige: 0,2% av BNP
Det är mot den bakgrunden den här debatten ska ses: Sverige är ideologiskt kvar i 90-talets normpolitik.
Vi förlorade valet 2006 pga att vi inte gjorde något substantiellt åt arbetslösheten. S förlorade en mängd väljare till v av precis samma skäl 1998. Och oberoende av popularitet: oppositionen har inget politiskt berättigande utan en politik som allvarligt syftar till att sätta människor i arbete.
So pensionär har jag inte märkt någon skattelättnad trots att det är uppskjuten lön från mitt 42-åriga yrkesliv jag nu i nåder får ut av den svenska staten.
Jag är trött på alla vänsterdebattörer typ Håkan Sundberg ovan som beklagar sig över högervridningen och orättvisorna men som inte kommer med några förslag om vad som behöver G
Den 9 juni publcerades en artikel i Helsingborgs Dagblad underskriven av Mona Sahlin och Helene Fritzon där de välkomnar det rödgröna samarbetet och att vänsterpartiet anslutit sig till en ansvarsfull ekonomisk politik. Artikeln finns utlagd på det skånska partidistriketets hemsida. 15 december antar Skånes partidistrikts styrelse ett rådslagsvar där inte bara utgiftstaket ifrågasätts utan också överskottsmålet. Dessutom vill man ändra instruktionen till Sveriges Riksbank.Man villha ett sysselsättningsmål. Det är oklart i rådslagssvaret huruvida man vill att inflationsmålet ska vara kvar. Rådslaget och rådslagssvaret handlar inte om jobbpolitiken i extrema situationer som den vi nu upplever, utan om den långsiktiga jobbpolitik som socialdemokraterna ska föra.
Dessa två budskap från Skånes Partidistrikts ledning är i högsta grad motsägelsefulla. Jag finner det inte ett dugg underligt att den borgerliga oppositionen använder detta för att försöka påvisa att det rödgröna alternativet inte har någon trovärdighet i ekonomiska frågor liksom man ifrågasätter ledarskapet i det socialdemokratiskapartiet. Vad hade man väntat sig?
Min kritik av rådslagssvaret handlar definitivt inte om att man inte får ha en annan uppfattning än partiledningen. Men det hade varit en fördel om man inte gav intrycket att man skiftar uppfattning från en vecka till en annan. de motstridiga budskapen i HD-artikeln och i rådslagssvaret ger ett sådant intryck.
Stig Björn har rätt i att det i grunden handlar om en debatt i sak. Socialdemokraterna har en hög trovärdighet i ekonomiska frågor. Vi har den i kraft av att vi styrt landet framgångsrikt i såväl högkonjunkturer som lågkonjunkturer. denna trovärdighet stärktes när vi röjde upp efter den borgeliga röran i början av 90-talet. Jag tycker det är onödigt att ge borgeligheten ammunition för att ifrågasätta denna trovärdighet. remissvaret från Skåneger borgarna en sådan ammunition. Den trovärdighet i sysselsättningspolitiken som vi överlämnade åt borgarna i 2004års val får inte följas upp med att vi inför 2010 års val överlämnar trovärdigheten i de ekonomiska frågorna.
Jag ser ingen motsättning mellan att föra en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik och att satsa rejält på kommuner och landsting , på kompetensutvecklingoch påinfrastruktursatsingar i en lågkonjunktur.Det är faktiskt vad partiet just nu föreslår. Jag tycker tvärtom att det är en förutsättning att ha ett långsiktigt överskottsmål dels för att kuna satsa i extrema ekonomiska lägen ,dels för att vi inte ska överlåta åt kommande generationer att betala för vår konsumtion.
Nisha rör ihop Morgans förslag om att lätta på budgettaket med Sahlins bråk med Vänsterpartisterna trots att det ju handlar om två skilda saker.
Sahlins utspel i höstas var ett taktiskt utspel för att motivera att hon (precis som Nisha säger) ville
Politik. Vem vill bygga Sverige. Tyvärr finns det inget politiskt alternativ. Vägen till ett nytt och ett bättre sverige måste bygga på en idé. Det finns ingen sådan idé. Vad vill med vårat samhälle? Förvalta samhället kan nog vem som helst men att bygga krävs yrkesmän. Dagens arena har inga sådana planer men det har inga andra heller. Hela syftet med dagens aren verkar ligga nere.
Vet inte om jag ska skratt eller gråta efter att ha tagit del av dagens Arenaepistel. Här kostar man på sig att sitta inne i stugvärmen för att bluddra om vett och etikett, om man får stoppa kniven i mun eller inte samtidigt som det råder full stormvarning utanför husknuten. När ämnet för dagen i stället borde vara: Hur ska vi rädda oss och hela bygget undan det herkuliska oväder, som tornar upp sig.
USA med alla tänkbara underskott, bytesbalansunderskott, budgetunderskott, ett obefintligt sparande och ofinansierade krig, är på väga att spendera 3000 miljarder dollar för att rädda vad som räddas kan. Sedan ska Obama dessutom kanske försöka skapa en anständig sjukförsäkring och mycket annat. Det finns inget annat än sedelpress att ta till. Tyskland håller på att pressa fram ett stort stimulanspaket, större än någonsin. Det man där diskuterar är hur man ska undvika lagen om offentlig upphandling för att inte förlora tid och få pengarna aktiva på rätt ställe. I Frankrike säger Sarkozy att produktionsapparaten måste överleva, si eller så. Spanien får aja, baja för att finanserna håller på att rusa bort från stabilitetsvillkoren.
Här hemma tycks de flesta kommentatorer fortfarande bara tro att ekonomin råkat ett för ett gupp i vägen, en lite värre lågkonjunktur än vanligt men snart ska det vända. Göran Hägglund (kd) pratar finansiell stabilitet som president Hoover i USA under åren 1929
Tvisten här tycks gälla huruvida man är anhängare av följande sats eller inte:
”Om kartan inte överensstämmer med verkligheten, så gäller kartan!”
I ett inlägg alldeles nyss skrev Jan Andersson: ”Socialdemokraterna har en hög trovärdighet i ekonomiska frågor.” Det är ett påstående som upprepats dag ut och dag in i över 15 år. Till slut måste det ju gå in, särskilt när det ständigt kryddas med Göran Perssons berömda: ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Sunt förnuft helt enkelt, det förstår ju var och en.
Men sanningen är ju istället att den moderna kapitalistiska ekonomin baserar sig på krediter. Uppsvinget under den långa högkonjunkturen har finansierats med krediter till den amerikanska staten och hushållen i hela västvärlden, inte minst i Sverige. Att offentlig sektor inte skulle få del av detta uppsving, det var en hörnsten i den nyliberala ideologi som behärskat allt politiskt tänkande i två decennier. Det är ju bara att åka ut till randkommunerna runt Malmö och ta en titt på husen och bilarna så ser man enkelt vad pengarna använts till och sedan jämföra detta med statusen på skolbyggnaderna och badhusen inne i stan. Kanske var det denna motsägelsefullhet som var den grundläggande orsaken till valnederlaget 2006, vad vet jag: ”Det påstås gå bra för Sverige, men själv har jag inte märkt så mycket av det.”
Jag tvivlar inte på socialdemokratins regeringsduglighet. Men jag tvivlar starkt på att man verkligen genomskådat det som brukar kallas marknaden.
Jan skriver: ” Jag ser ingen motsättning mellan att föra en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik och att satsa rejält på kommuner och landsting , på kompetensutvecklingoch på infrastruktursatsingar…”. Inte jag heller. men sedan kommer det: ”…i en lågkonjunktur.” Vi är fortfarande helt överens. Min poäng är att det nästan aldrig finns någon motsättning mellan dessa båda saker. Den gigantiska privata spekulationsbubbla son nu spruckit hade med stor sannolikhet inte varit lika förödande om stat, landsting och kommuner tagit sitt ansvar för tillväxten och kreditbildningen. Sunt förnuft helt enkelt, det förstår ju var och en.
Slutligen ett klargörande. Personligen anser jag att välfärdsstaten av svensk och nordisk modell är det mest civiliserade samhälle som världshistorien skådat. Jag hatar att se den gradvis monteras ner. Men hur ska vi kunna försvara den om vi inte gör en ordentlig analys av vad som gått snett ?
Hoover var en expansiv president som endast överträffades av FDR. Det är en myt att han inte gjorde något, men med facit i hand hade det varit bättre om FDR hade suttit still i båten istället för att mickla med prisregleringar och annat nys.
Det var överdrivna stimuli från staten from gjorde The Depression ”Great”!
Att ”alla är Keynesianer” idag bland ekonomer är en annan myt. Visst finns det tal om stimulans, men vad få BLAND POLITIKER nämner är den svångrem som kommer efter. Den kommer svida hårdare ju man blåser på nu.
Men det är klart, den svångremmen kommer några andra politiker kanske få ta över som en stafettpinne.
Alla är bländade av att Obama och demokraterna vill fortsätta skuldsätta världens mest skuldsatta nation. Det är ju vansinne!
Jag är stark anhängare av amerikansk företagsamhet och ekonomiska klarsyn i mångt och mycket. Men det experiment man håller på med nu ska inte tas som intäkt för att det är bra.
Om det tog nästan en månad innan media ”upptäckte” Skånedistriktets remissvar och självklart med förtjusning tolkade det som ett förnyat angrepp på Mona Sahlin, kan man undra vad man i Skåne under den månaden gjorde för att förebygga att svaret skulle komma att utnyttjas av alliansen och dess stödtrupper på det sätt som skett. De oskuldsfulla skåningar som bara ser sakfrågor och inga personfrågor i detta skeende är ju ändå inte alldeles oerfarna i ämnet politiskt rävspel. Man hade kunnat vänta sig att distriktet spontant gått ut och stöttat Mona genom att t.ex. tydligt klargöra att man i princip är överens med partiledningen och att ”Detta är ingen ‘vänsterpartiståndpunkt’. Vänsterpartiet har aldrig velat ha några utgiftstak. Men det vi är ute efter en slags ‘nödventil’ i systemet, så att inte utgiftstaket ska få orimliga effekter i en snabbt fallande konjunktur.” Varför gjorde man inte det?
SAP:s central partiledning och VU missade sin chans att bilda en stark ledning för det största oppositionspartiet efter riksdagsvalet 2006. Att välja Mona S till partiledare och behålla skolpojkar av
Skulle vilja höra mer från Håkan Sundberg i fortsättningen. Den bästa kommentatören på denna sidan.
Jag kan inte mer än att hålla med Håkan när han säger hur lite politikerna har genomskådat ”marknaden”. Den enda skillnaden på en hög och en lågkonjuktur är andelen krediter i systemet, så i princip är det bankerna, de finansiella instituten, som bestämmer när vi har ”hög” eller ”lågkonjuktur”…
Vi hade när vi gick in i 2008 en rejäl slant på kontot Sverige. Jag hörde en siffra på 700 miljarder. Vi har ett antal goda år bakom oss samt att vi har gjort en hel del utförsäljningar av vår gemensamma egendom så frågan är ju vad vi ska satsa på nu när hjulen saktar ner. Svaret är ju naturligtvis det offentliga. Kan inte vara något annat.
När man ser de kaffepengar sompolitikerna slänger till oss så inser man hur lite de inblandade politikerna är insatta. Hur indoktrinerade har de inte blivit för att genomföra detta? Och oppositionen sen…bedrövligt.
Peter Gustavsson avslöjar denna artikels tomma analys så här:
- Politisk kritik mediaanpassas och görs till personlig kritik av Morgan.
- Förutsätter lojalitet med partitoppsideologi som upphöjd dygd.
- Medveten missrepresentation av rådslagen och den demokratiska organisationen.
- Banalisering och isolering av en åsikt som även uttrycks inom socialdemokratins bredare lager och i bl a Uppsala.
Trist att se att skräptankar tapetserar en annars mycket bra Dagens Arena.
Peter Gustavssons blogg:
http://socialdemocracy.blogspot.com/2009/01/vlkommen-kritik-av-normpolitiken.html
Varje byggnadsarbetare som kommer ut i arbete generar ytterligare
2-3 arbetstillfällen, enligt Lars Sjöström fd biträdande generaldirektör
vid Ams. Under åren 1965-1975 byggdes ca 1 miljon bostäder, det som kom att kallas för ”mijonprogrammet”. Varje år arbetade cirka 300000 arbetstagare alltifrån snickare till elektriker på byggen. Exlusive arbetare på sågverk och betong industrin. Om jag gör ett överslag så arbetade ca 700.000-90.0000 arbetstagare varje år inom byggsektorn 1965-75) direkt eller indirekt. Det sägs att den svenska fordonsidustrin sysselsätter ca 140.000 arbetstagare, inräknat alla under-leverantörsled. Ernst Wigforss som var finansminister under 1932-1949 skrev en valbroschyr (-32) med rubriken Har vi råd att arbeta?
När avhopparen Rudström idoliserar den ene och begabbar ett par andra av de tidigare (s)-ministrarna, är det knappast den förstnämnde som har anledning att glädja sig.
Det du och den borgerliga pressen gjort stort nummer av såsom en revolt mot partiledningen osv är ingen revolt utan en del i den fortgående diskussion som vårt parti genomför genom rådslag. Och det är ett sådant rådslagssvar som du citerar och skriver din konstiga rubrik på. Rådslaget är ju dessutom just ett sätt för partiledningen att reformera partiets ståndpuinkt i olika avseenden, alltså ett sätt att utöva demokrati. Det är en ganska märkligt synsätt att alla skall eniga från början och att den som vill ändra på något måste svälja ner sin åsikter. Jag vet att på den borgerliga sidan så har det inför maktövertagandet varit en devis att alla får rätta sig in i det av partiledningen föreskrivna ledet. Men så skall vi inte ha det inom socialdemokratin. Märkligt att du inte förstått det, Nisha.
Morgan Johansson skriver här ovaför: ”Skånes partidistrikt sökte aldrig media i denna fråga.” Hans huvudsakliga argument går ut på att diskussionen om överskottsmålet fördes i ett svar som skickades in till rådslaget, och så råkade en tidning läsa…
Verkligen? Att Morgan Johansson hela tiden sökt medialt rampljus i frågan om överskottsmålet kan härmed avslöjas. Att lägga ut en debattartikel brukar beskrivas som att söka media, inte bli offer för media. Här är länken, debattinlägget om just detta skrevs mitt under diskussionerna om överskottsmålet/budgettaken med vänsterpartiet:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/05/sa-vrider-obama-den-internationella-politiken-vanster
Vad syftet hela tiden har varit med Morgan Johanssons vilja till debatt i denna fråga får sossepartiet själva utröna…
Varför överhuvudtaget bry sig om raadslagsgruppernas arbete? Nu kommer ju de rödgröna samarbetsgrupperna och daa blir ju de interna (s)-gruppernas arbete utsatt för mangling av andra parter. Det är länge sedan när det som (s) bestämde bara rullade paa och blev lag och aatgärder. – Tack o lov för det! Men rörelsen tycks dock fortfarande inte ha fattat det!
1.Jan Myrdal hade rätt att bli sur pga.arbetarklassen , nåja en hel del i alla fall, inte ville organisera och förkovra sig…( Se Aftonsbladets arkiv, av
Pseudonymen Student: Förmodligen var det en tid sedan du var student, men ändå. Min antecedentia är fabriksarbetare från 1952 ( medlem och fackligt aktiv, sekreterare, i det lokala SPIAF, lokal ordf. för SSU, ordf. för lokala ABF, ombud för facket vid röstningen av ATP 1957). Jag vet vad jag talar om när vi här diskuterar SAP:s kommande Canossa-vandring. SAP har svikit den svenska socialdemokratiska arbetarevisionen som arbetarparti i och med O Palme. Dennes vasall, justitieminister Lennart Geijer, var bland de som förstörde hela visionen hos oss trogna sossar redan 1970. Starkt stödd av sin premiärminister för att mer eller mindre tillåta pedofili, blottning etc som ett naturligt inslag i det svenska samhället.
Jag ber Student att läsa på om SAP:s utveckling under Palme. Tex, slå upp allt som finns om ”Bordellmamman” på nätet. Namnet Cecilia Nettelbrant (Fp) går också att finna på nätet.
Jag bryr mig inte om alla som sprang på bordellen. men faktum kvarstår: Palme förnekade att dåvarande rikspolischefens Perssons PM hade ankommit till regeringskansliet! Idag vet vi att Thage G. Petterson hade lämnat över Perssons PM till Palme.
SAP skall offentligt ta upp denna debatt innan dess Canossa-vandring blir till en fars inför riksdagsvalet 2010! SAP.s partiledning är skyldiga alla gamla socialdemokrater en förklaring! Inte minst mig!
Liksom Ohly, SAP:s nya vasaller, är skyldig alla ännu trogna svenska kommunister en förklaring och/ eller ursäkt mot alla från Sovjet hemvändande svenska kommunisters behandling i det partiet.
Mvh
Lars Rudström