Bild: stock.XCHNG
Det finns en grundläggande paradox med den utredning som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) har beställt med anledning av EG-domstolens dom i Laval-målet. Utredaren Claes Stråth har satts att ser över hur svensk lagstiftning ska ändras med anledning av domen som föll förra året och som fastslog att Byggnads blockad mot skolbygget i Vaxholm strider mot EG-rätten. Villkoret för utredningen är dock att den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter styr exempelvis lönenivåer, ska bibehållas. Resultatet har blivit ett utredningsförslag som inte riktigt tar ställning, utan hänskjuter allt fortsatt ansvar till parterna på arbetsmarknaden.
Och här inträder det största problemet: parterna har helt olika syn på hur EG-domen ska tolkas och parterna har helt olika intressen av den svenska modellen och dess framtid. Därför behöver lagstiftaren ta ställning. Och regeringen, som klart och tydligt har deklarerat sin trohet till den svenska modellen, kan inte vara lika undfallande som utredningsförslaget.
Det är orealistiskt att tro att efterbörden av Laval-konflikten ska lösas inbördes av Svenskt Näringsliv och LO och de andra fackförbunden. Problemen med att komma överens symboliseras inte minst av svårigheterna för parterna att enas om ett nytt Saltsjöbadsavtal. Svenskt Näringsliv är mer mån om att EG-rätten följs än att värna den svenska modellen och har betalat rättegångskostnaderna för Laval-sidan. De ser det här som en chans att vingklippa konflikträtten.
Lika direkt opportunistiska är inte den moderatledda regeringen, som trots allt vann valet på att den svenska modellen inte skulle skrotas. Däremot maskas den ur bakvägen: a-kassan försämras så att den inte längre är en omställningsförsäkring för arbetslösa och f-skattereglerna luckras upp så att anställda görs till uppdragstagare. Samtidigt tar regeringen inte heller några politiska initiativ i EU för att stärka arbetstagares rättigheter, som värderas lägre än den fria rörligheten för tjänster, och är passiva i den svåra frågan om papperslösa arbetare. Regeringen ser på när allas krig mot alla utvecklas på arbetsmarknaden. Och förlorarna blir som vanligt de som redan är mest utsatta.
Regeringen måste justera utredningsförslaget så att det förbud mot konflikträtt som förslås av Claes Stråth tas bort. Blockader görs inte för sakens skull, utan för löntagares rättigheter, oavsett vilket land de kommer ifrån. Det är bara borgerliga opinionsbildare som ser spöken på ljusan dag när de talar om en ständig konfliktvilja från den fackliga sidan.
De svenska fackföreningarna har knappast gjort sig kända för att missbruka konflikträtten, tvärtom. Men att en konflikt kan bryta ut om en part t.ex. Svenskt Näringsliv, bara skulle säga nej till alla krav, är en faktor, som håller det svenska förhandlingssytemet i balans, och faktiskt bevarar arbetsfreden.
Ingen vinner på svaga fackföreningar utan strejkrätt. Förbannade anställda, som strejkar vilt, när de har fått nog, blir fallet. Vill vi ha det så?
Vid EU-inträdet blev vi lovade att kollektivavtalen inte skulle röras. Nu ser vi resultatet. Detta bevisar att EU är en potentiell dödsfärja. Att säga detta är för många som att svära i kyrkan. Men betänk då att det var många som förutspådde finanaskollpasen, och det tedde sig lika otroligt som att EU är en potentiell dödsfärja. Varför spricker det? Därför att båda fenomenen är platonska idealiseringar. Kan man inte ändra på detta faktum inom EU, är det bättre att lämna ”familjen”!
”Vid EU-inträdet blev vi lovade att kollektivavtalen inte skulle röras. ” Vem hade lovat dig det?
Och oavsett vem det nu än råkar ha varit så är den typen av löften inte seriösa. Nittiotalets politiker hade ju inget gudomligt mandat som gjorde att dom hade mandat att tala om vad framtidens politiker ska tycka och rösta.
Vi hade ett folkomröstningsresultat och riksdagsbeslut som sa att vi skulle ha vänstertrafik. Men sen kom politiker som inte ansåg sig bundna av varken folkomröstningsresultatet eller av vad riksdagen tidigare tyckt och införde högertrafik.
Och detta av samma skäl som många andra svenska särdrag har fått och kommer att få stryka på foten dvs att vi anpassar Sverige till omvärlden
Besara skriver inte med ett ord om vad hon tror att förändringar i socialförsäkringssystemet får på sysselsättningen.
I Sverige hamnar ett mycket stort antal människor mellan stolarna. Man ska antingen vara väl-/yrkesutbildad eller ha gynnsamma egenskaper för att få ett arbete, annars går arbetsgivaren med förlust eller för lite vinst för att det ska vara värt risken att driva ett företag.
Eller så har man på grund av olika anledningar inte arbetsförmåga så att det enda som finns är samhälleliga åtgärdsprogram (inget fel i det).
Kvar är de som skulle kunna jobba med lite lättare arbeten, men till något lägre löner än idag. Att arbeta i fem år med lägre lön ger oftast förutom en bättre självkänsla än att gå på bidrag samma period, även ökade färdigheter och förmodligen en chans att öka sin lön genom ökad erfarenhet.
Detta är kostnaden med under lång tid ha en generöst bidragssystem (a-kassan är de facto ett bidrag). Jag vet att ingen tänkte att det skulle vara så, och det bästa vore ju att inga människor hamnar mellan arbetsgivarstolen och åtgärds-stolen.
Det är inte populärt att införa, men nog är det bättre på att fokusera på arbetsgivarstolen för de som skulle kunna sitta där.
Det är inget självklart att N
Rubriken är lite ironisk.
Re Lars-Olov. I något anslutningsprotokoll utalades att svenska kollektivavtal skulle behållas, eller nåt. Vet tyvärr inte exakt, men det talades om detta i allmänna ordalag. Dessa ordalag var mycket mindre tydliga än den fria rörligeten för tjänster och det är det som märks nu.
Re N B Den svenska modellen som du vill bevara innebär att parterna förfogar över reglerna på arbetsmarknaden. När du efterlyser klarare lagstiftning för att bevara den svenska modellen är det något av en självmotsägelse. Och just för att parterna har olika syn på arbetsmarknaden skall regeringen INTE ta ställning. NB beskriver problemet som att parterna är oeniga. Det är inte problemet. De kommer alltid att vara oeniga. Uttalandet ovan om ”Allas krig mot alla” är inte så välövervägt. Parterna kommer alltid att ha olika ståndpunkter. Det är trots det och tackvare att vi har ansvarskännande fackföreningar och arbetgivare här i landet som det går bra för oss. Inte för att regeringen bestämmer vad alla skall tycka.
Facket och NB glömmer ofta bort den andra sidan av saken. Om full konflikträtt råder kan inte någon komma hit och arbeta i sex månader. Detta skulle dessa fattigare arbetare förlora på, och även Sverige som nation blir fattigare om vi inte får in folk utifrån. Tyvärr är det så att de flesta arbetsgivare OCH fackföreningar tjänar på att ingen kommer hit från andra EU länder. Vill svenska byggföretag ha konkurrens?
Problemets storlek skall inte heller överskattas. I dagsläget är det ca 3000 arbetare som är här i och utför dessa tjänster som det ojas så mycket om.
Vi som anser oss ha en egen vilja och är stolta över det gillar inte den här villkorslösa ”omvärldsanpassningen”, vi tycker faktiskt den är en smula löjlig, inte minst med tanke på den senaste tidens finansskeenden. Men sedan finns det ju alltid människor, som ger sken av egen vilja, som mest skäller likt lydiga bandhundar.
Igen — EU är en potentiell dödsfärja i och med den platonska idealiseringen, och hanteringen av kollektivavtalen är ett bevis för detta — ty det finns heliga ting!
”I något anslutningsprotokoll utalades att svenska kollektivavtal skulle behållas, eller nåt”
Men tror du inte att sånt bara är ett spel för gallerierna.
Om man i stället hade skrivit att ”medlemskap i EU kan komma att medföra att de Svenska reglerna för kollektivavtal kan komma att ändras framföver” så hade det antagligen varit ärligare men då hade det funnits risk att S-väljare varit mer EU-kritiska och den risken ville nog inte s-ledningen ta.
Lars-Olov är en levande symbol för den platonska idealiseringen. Nu var det väl så att det var högerregeringen med Carl Bildt i spetsen som förhandlade EU-medlemskapet, ställde ut löften och undertecknade medlemskapsavtalet.
Sveriges väg till medlemskap enligt regeringens hemsida:
”I oktober 1990 tillkännagav den svenska regeringen sin uppfattning att Sverige borde sträva efter ett medlemskap. I juli 1991 lämnade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson in Sveriges ansökan ”. (slut citat)
Tack Ingvar!
Sen bytte Sverige regering hösten 1991 men i EU-frågan så fortsatte ju bara den borgerliga regeringen efter den Socialdemokratiska linjen.
Och när det var dags för det slutliga avgörandet, i november 1994, så hade Sverige åter en Socialdemokratisk regering.
Något Svenskt medlemskap i EU hade antagligen inte kommit på fråga om inte Socialdemokraterna tagit tag i frågan och lämnat in en ansökan för dom borgerliga hade nog inte gjort samma sak om Socialdemokraterna motsatt sig EU-medlemskap eftersom det handlade om en process som tidsmässigt kom att sträcka sig över tre ,mandatperioder.
Efter påtryckningar från S så har Mp tänkt om i EU frågan så även dom vill ju att vi ska vara kvar. Han som Peter Eriksson kallat ”Stalinisten” (dvs Lars Ohly är antagligen fortfarande EU-motståndare men han är ju kommunist.
1) Anslutningsavtalet förhandlades fram av högerregeringen och undertecknades av Carl Bildt.
2) Hösten 1994 tog svenska folket ställning till detta anslutningsavtal i form av en folkomröstning.
Igen — EU är en potentiell dödsfärja i och med den platonska idealiseringen, och hanteringen av kollektivavtalen är ett bevis för detta — ty det finns heliga ting!
Sedan är det alltid någon annans fel; Lars-Olov säger ovan: ”Sen bytte Sverige regering hösten 1991 men i EU-frågan så fortsatte ju bara den borgerliga regeringen efter den Socialdemokratiska linjen. ”
Hur har du det med läsförståelsen?
Jag har aldrig påstått att det var någons annans fel.
Det jag menar är ju raka motsatsen dvs att det var någon annans (dvs Ingvar Carlssons) förtjänst att vi till sist fick tummen ur och kom med i EU.
Jag tycker ju det var rätt att Sverige gick med i EU.
I ett avgörande ögonblick så klev Ingvar Carlsson fram och visade oss prov på stort politiskt ledarskap. Varför ska vi tycka att det är fel?
Det Sahlin gjort när hon tvingat Mp att byta sida i EU frågan innan hon inledde ett närmare samarbete är ju också rätt smart för då eliminerade hon hotet från de gröna i denna fråga.
Carl Bildt undertecknade anslutningsavtalet till EU vid Europeiska rådets möte på Korfu den 24 juni 1994.
Igen — EU är en potentiell dödsfärja i och med den platonska idealiseringen, och hanteringen av kollektivavtalen är ett bevis för detta — ty det finns heliga ting!
EU är ingen dödsfärja.
Du tror väl inte att en så förståndig man som Ingvar Carlsson skulle ha verkat för ett Svenskt medlemskap om EU var en ”dödsfärja”?
Det skulle han givetvis inte ha gjort.
Tänk om och tänk rätt
”Hur har du det med läsförståelsen?”
Det är bra tack.
Men du svarade inte på frågan.
Tror du verkligen att en förståndig man som Invgvar Carlsson skulle ha verkat för Svenskt EU-medlemskap om EU var en dödsfärja?
Ett medlemskap som har fortfarande ställer sig positiv till.
Frågan kan inte besvaras eftersom EU INTE är en dödsfärja — ännu.
Jag har sagt att EU är en POTENTIELL dödsfärja.
Jag litar nog mer på både Carl Bildt och Ingvar Carlsson än på dig i denna fråga.
Om EU är en POTENTIELL dödsfärja som du påstår så hade förståndiga män, som tex Invar Carsson, genomskådat det och avrått oss från att ansöka om medlemskap.
Tror inte du också på det?
Ingvar Carlsson kan ju inte vara så omdömeslös som du antyder eftersom han ju fortfarande ställer sig positiv till medlemskapet.
Ditt språkbruk har tagit sådana bisarra former att man undrar om Du befinner Dig i någon form av akut ohälsa.
Dödsfärja vad menar Du med det ?
Tänker Du på Estonia så kan Du ju förhöra Dina kära partikamrater så får Du veta .
Det är enbart löjligt resonemang att jämföra EU med en dödsfärja.
Vi skall vara oerhört tacksamma att vi kom undan kommunisternas
försök att hindra medlemskapet i EU.
Hur skulle vi klarat oss utan medlemskapet kan Du vara vänlig informera en EUfantast.
Vi skulle också haft eurovalutan då hade vi sluppit kronfallet .
Det enda glädjande med kronfallet är att vi får danskar och tyskar som kommer hit och handlar julklappar.
Men det är ungefär som att kissa i byxorna det är varmt genast men blir strax väldigt obehagligt.
För övrigt betvivlar jag om Ingvar Carlsson är så klok som det beskrivs i vissa kommentarer, han är ju en gammal socialist som ville gå till den svenska historien att ha uträttat något vettigt.
Vi får inte glömma att det är han som introducerade Mona Sahlin och det är väl ingen merit.
Ser att Bodil tränar för högtryck med taktfast ståndaktighet, på sin förmåga att skapa oändliga generaliseringsmeningar..
Denna politiska ådra är nog introducerades hos Bodil, av han som talade om neger som skalade bananer och bodde i plåtskjul…
Det är väl ingen merit precis..
Lars-Olov
Det globala finanssystemet är idag en ”dödsfärja”.
Bodil
Nej, ”dödsfärja” är en metafor för något som inte bär och är mycket farligt. Kan du inte börja med att läsa litet poesi Bodil! Jag tycker du verkar oerhört okunnig — ursäkta, men faktiskt.
Kära hjärtanes som vi brukar säga till barnen när de har svårt att hänga med.
Mitt fabulösa intresse för poesi emanerar från min barndom, min pappa satte poesi i mina händer samtidigt med August Strindberg som jag hade läst det mesta av vid 12-13 årsåldern.
Det kan man naturligtvis förundras över men det var egentligen inget konstigt med tanke på att TV inte fanns. Det var heller inget uteliv för ungdomar på samma sätt som idag.
Det var att ”spisa” jazz hemma hos varandra med varm choklad med mamma som övervakare.
Med andra ord poesi är inget som är främmande för mig, dock inte den dagsfärska som jag inte har något bra förhållande till.
Din ”dödsfärja” tillhör väl den moderna varianten och om den tycker jag samma som den moderna ”skrikmusiken” nämligen inte.
Bodil, kan du inte berätta lite mera om dig själv. Hur du kom att bli den du är idag?
Nejdå, det är ingen dödsfärja. På det hela taget har det varit oerhört nyttigt för alla civiliserade länder. Ju mer civiliserade, desto bättre förstås. Dvs ju mindre tokig finans- och valutapolitik, där har förts desto bättre har det varit för medborgarna i dessa länder.
Finanssystemets problem idag, och under de senaste månaderna (men som byggts upp under ganska många år) har huvudsakligen poltiska orsaker: Dvs lagar och regler som instiftats, och pengar som förvaltats ‘åt’ andra av politiskt tillsatta system, myndigheter och även enskilda personer.
Att även finansmarknader går upp och ner, gör felbedömningar, bubblor uppstår, är inget förvånansvärt, och heller inte speciellt farligt. Däremot blir allt sådant värre, om det både drivs på politiskt, och sedan de dåliga effekterna skall döljas med ännu mer regler, och åtgärder och hjälpaktioner, snabb-fix-lagningar mm.
Dödsfärja är definitivt inte rätt beskrivning, men vissa ingridienser kanske borde kallas kamikaze-politik (där dock piloten och lasten inte vare sig är eller ägs av den som beslutar)
Men får vi ta en sak i taget.
Vad du sa var att ”EU är en POTENTIELL dödsfärja”.
Och då undrar jag om det är så illa varför förordade och förordar då Ingvar Carlsson ett Svensk EU-medlemskap?
Vill han oss illa eller är han okunnig?
Förklara det för oss
Nu är du ute och vädrar ditt politik(er)förakt igen ! Och det får du väl göra men jag har svårt att tro annat än att du om knappt 2 år kommer att lydigt infinna dig i valbåset så som den borgerliga valboskapen behagar göra.
Jag tror nämligen att du värderar makten alldeles för mycket för att överlåta den till de politiker du föraktar allra mest och jag tror inte att du är nöjd med att borgerligheten bara har den ekonomiska makten, makten över pressen ( Bonniers äger det mesta ) och makten över sinnena ( reklam, kulturimperialism och liknande ).
Som sagt, det är vad jag tror om dig och du får gärna påstå att jag har fel. Jag skulle aldrig drömma om att fråga någon hur han eller hon röstar. Det är alltför privat. Frågor om ens ekonomi är också tabu för min del men det mesta är ju ändå offentligt. Tyvärr avskaffade ju den borgerliga regeringen förmögenheterna men man ville väl bara att det skulle bli enklare att fuska med inkomst- och förmögenhetsprövade ersättningar i socialförsäkringssystemen, i synnerhet för de besuttna.
Så fortsätt för all del med att skriva insändare i samma stil, du har ju en viss vana vid det. När jag själv går in på kommentarerna på den här sajten går jag alltid till botten först och det slår ju aldrig fel om jag försöker gissa vem av Timbro-lakejerna som härjar på den här sidan som står för senast skrivna inlägg. Som att gissa bajset, ungefär !
Kulturimperialism.
Vilket underbart och ålderdomligt uttryck som du svänger dig med.
Från Wikipedia
”Kulturimperialism, är ett begrepp från det kalla krigets tid som var ett redskap för att försöka upphäva den betydande attraktionskraft som amerikansk populärkultur utövade, speciellt i jämförelse med det mycket svala ointresse som visades mot rysk kultur. ” (slut citat)
Vi förstår att du var upprörd över hur stort vårt intresse för den amerikanska kulturen var jämfört med vårt ointresse för den Sovjetryska kulturen.
Men det kalla kriget är över nu efter det att demokratierna segrade över kommunisterna så jag tycker att du ska ta och lägga det där bakom dig och gå vidare.
Och nyliberalismen har besegrat sig själv, det är bra, den amerikanska kulturimperialismen har gått in i väggen, det är ännu bättre.
Men det där du sa om att EU är en POTENTIELL dödsfärja oroar mig fortfarande.
Jag känner mig lurad om det visar sig att den respekterade Ingvar Carlsson förordat ett Svenskt medlemskap i något som är så dåligt.
I så fall handlar det om en gigantisk skandal.
Berätta nu är Ingvar Carlsson ohederlig eller bara naiv?
… var vad som avhandlades. Och ifall existensen av finanssystemen som sådana skulle kunna utgjöra en ‘dödsfärja’.
Svaret är Nej, och den som vill förstå finanskrisens uppkomst behöver anväda lite mer än reptilhjärnan, och fnoskiga slagord och gamla teser.
Och ja, jag vet att det är jobbigt …
Mitt namn är Staffan Törning och jag driver företaget T