Det var förstås bara en tidsfråga innan den senaste diskussionen om välfärdsarbetarnas löner, utlöst av den pågående vårdstrejken, skulle förvandlas till rop på enkla ideologiskt renläriga lösningar. Det måste vara väldigt skönt att vara höger och leva i en värld där inget problem är för komplext för att inte kunna skyllas på sossarna och lösas med privatiseringar.
Att Sveriges kvinnor är felavlönade beror enligt högern inte på tusentals år av nedvärdering av kvinnors arbete samt en ekonomi som bygger på detsamma, utan på den offentliga sektorn. Att kvinnodominerade sektorer även i det privata har lägre lön och sämre villkor, stämmer inte med den borgerliga kartan så det blundar man för. Hursomhelst är den enda lösningen att privatisera vården.
Tanken är förstås inte galen då det naturligtvis är så att en mångfald av arbetsgivare driver lönerna uppåt om de i ett läge med arbetskraftsbrist tvingas konkurrera om arbetskraft. Samma sak sker förstås när olika offentliga verksamheter konkurrerar om personal. Men det innebär inte att privatiseringar och mångfald är samma sak och det blir inte mer samma sak bara för att Per Schlingmann har skickat ut ett PM som beordrar alla nymoderater att: ”Inte säga privatisering. Säga mångfald”.
Med sina stordriftsfördelar och lägre personaltäthet vinner de riktigt stora företagen upphandlingsstriderna. Personaldrivna privata företag och mindre kooperativ konkurreras ut även om de erbjuder högre kvalitet. Mångfald leder ofta till högre löner men privatiseringar i sig leder inte till högre löner och låt oss inte blanda ihop begreppen bara för att det passar in i moderaternas senaste imagebyte.
En ny undersökning från Kommunal visar på hur de privata bolagen inom äldreomsorgen tvärtom betalar sämre och frågan är hur lång tid det kommer att ta för borgarna att inse att det inte räcker med att döpa om privatiseringsparagrafen till ”mångfald” om man vill bli tagen på allvar som ett nytt seriöst politiskt alternativ. Den offentliga sektorns organisation i framtiden är en fundamental fråga för hela samhället.
Så länge vi har en gemensamt finansierad sjukvård (oavsett vem som utför den) kommer lönerna vara beroende av hur mycket vi är beredda att investera i verksamheten. Lönerna måste öka och utbildningsnivån höjas för att vi ska kunna rekrytera de välfärdsarbetare vi behöver och det kommer att kosta.
Utöver detta kommer kraven på de skattefinansierade tjänsterna att öka ytterligare. Det beror på den växande andelen äldre, de ökande utbildningskraven och den medicinska utvecklingen. Det går att klara detta inom ramen för dagens skatteuttag, men inte med de skattenivåer som moderaterna tänker sig att komma ner till.
Mitt resonemang gällde det offentliga monopolet som finns inom stora delar av vården genom den sk stopplagen.
Det vill säga vad för slags vård som ska köpas från den befintliga sjukförsäkringen.
Vi måste vara beredd att släppa på monopolet, för patienternas bästa, eftersom som man bevisligen kan få mer vård för pengarna på det viset.
Sen finns en massa andra sjukförsäkringar. Den mest kända hos oss är väl den Sophiahemsförsäkring som Skandia hade och kanske fortfarande har. Jag kan inte så mycket om dessa försäkringar så jag kan inte förklara varför de
Jag förstår att du inte gillar att blanda ihop vård med vinstintresse.
Däremot kan jag inte förstå varför du tycker det är fel att tex sänka kostnaden för ett läkarbesök med 30%. Då kan ca 14 personer gå till läkaren för samma kostnad som tidigare gällde för 10 personer.
Ett system av Sovjetiskt modell är bra för er som tycker om köer. Men dom flesta gör inte det. När ni monopolfundamentalister kastar era ideologiska skygglappar kommer ni att se att det finns goda möjligheter att väsentliga förbättringar inom vården inom de kostnadsramar som vi har nu.
Läs mitt tidigare inlägg en gång till och sedan svarar du på det eller oxå låter du bli att adressera din kommentar till mig!
Du verkade redan själv ha svarat på de flesta frågorna i ditt inlägg som tex var de flest oförsäkrade medborgarna finns, vilket land som har sämst vård för oförsäkrade och vilket land som har den största fria försäkringen.
Men dessa frågor är faktiskt inte så relevanta i den svenska vårddebatt som artikeln handlar om. Vi har ju redan ett sjukförsäkringssytem. Sen landar du med en slutsats om att det inte är så lätt att organisera ett samhälle. Men jag sa inte emot dig eftersom jag inte har någon annan ståndpunkt i den delen.
Men hur vården produceras och vilka som producerar den kommer att ha beydelse för epileptiker och andra och där finns det möjligheter till förbättringar. Jag tror att vi i Sverige ska fortsätta med en allmän försäkring av den modell som vi har. Eftersom en övergång till ett annat system skulle bli besvärlig
Nu har du bevisat att du inte begriper mycket eller är speciellt insatt i vård och trygghetsförsäkring.
För det första var det inte jag som skulle betala ”blindtarmsoperationen via en privat försäkring”, utan din kollega Bodil. Och du som gick i polymik med mig genom att prata om helt annat.
När du säger att du inte känner till några namn på internationell försäkringsbolag, har du själv nämnt ett, Skandia. Vill du veta flera har du ”gula sidorna”.
Sedan är det efter Rienfeldt började sin tid som statsminister, som trygghetsförskring via den allmänna sjukförsäkringen försämrats för de korttidssjuka och i princip försvinner för de långtidssjuka.
När du sedan pratar om en förbättrad vård för människor med epilepsi, via privat vård har du oxå fel. Den kan inte bli bättre än den är idag, eftersom den svenska anses som en av de främsta i världen!
Du ska oxå lära dig en gammal sanning! ” Det finns tre sorters lögn. Ren lögn, förbannad lögn och statistik.” Vill du bevisa något med statistik, gäller det bara att se till att du ställer frågorna så att du får det resultat du önskar. Skulle statistiken bevisa något annat, formulerar du om frågor och prövar på nytt!
Argumentera om sådant du förstår, inte om vad du tror. ”Tror får du göra i kyrkan”, sa Gunnar Sträng.
Det här skrev jag
”När du sedan pratar om en förbättrad vård för människor med epilepsi, via privat vård har du oxå fel. Den kan inte bli bättre än den är idag, eftersom den svenska anses som en av de främsta i världen!”
Du svarar, procis som vanligt på något helt annat!
Jag kan berätta en till sak för dig som du kanske inte kände till.
Och det är att det inte är så många länder utanför sverige som har företagshälsovård. En orsak till att företagshälsovården kunnat leva kvar här även efter det att den slutade erhålla bidrag är just det faktum att den vanliga vården är så dålig så företagen vill inte att deras anställda ska tvingas vänta på att få komma fram där.
Sen vill jag göra ett tillägg.
Det finns fyra sorters lögner. De tre som du nämner och politisk propaganda.
Vad gäller den sistnämnda så måste vi lära oss att genomskåda den oavsett var den kommer ifrån. Det kan gälla socialdemokratisk mytbildning om ”välfärden” eller när CIA försöker få oss att tro att det är rätt att terrorbomba Serbien
Jo det var det jag svarade på.
Jag menar att den svenska vården inte är ”en av de främsta i världen”.
Har med intresse följt debatten mellan L-O och Lasse Gustafsson och har en synpunkt på vad L-O skriver om företagshälsovården. Har själv enhel del erfarenhet av denna under ett långt arbetsliv. Först vill jag säga att det varit bra att ha tillgång till denna men har också upplevt ordentliga problem mellan olika företag i samband med nya upphandlingar då ett avtal gått ut.
Sedan tycker jag att du har fel när du säger att den allmänna vården är så dålig. Problemet är väl snarast att det varit svårt att komma åt den. Det är ju inte allt som FHV kan hjälpa till med. Blir du riktigt sjuk så är det ju till sjukhus eller motsvarande du skall. Det är möjligen en del av orsaken till att FHV-företagen kan hålla ett lägre pris.
Slutligen vill jag bara tala om att där jag bor kan du som regel få komma till din vårdcentral samma dag du kontaktar den om så behövs. I alla fall får du komma inom närmaste 2-3 dagarna. Kostnad = 100 kr för läkarbesök, 80 kr för distriktssköterska.
Sjukvården är bättre,billigare och mer tillgänglig iSpanien,Frankrike och Tyskland än i Sverige .
För övrigt är det bättre i de flesta andra EUländer också
Det är kala fakta.
Sedan kan Ni sossar försöka Er på att övertyga om något annat.
Nu är det ju så att Svenskar reser runt i världen och kan med egna ögon se skillnaderna.
För min del är det i och med detta inlägget ett avslutat kapitel ,jag blir bara så fruktansvärt trött på dessa tjatiga sossar som inte ser längre än vad näsan räcker.
Nu väntar jag bara på ”morfar” och ”röd gråsosse”men se då ger jag mig ut på golfbanan och idkar friskvård.
Bodil
Bäst du tar på dig pannlampan för snart är det mörkt! Förresten, du kanske behöver den dygnet runt?
Sverige är ett litet land, därför finns oligopol inom bank, försäkring
och el. Vem granska dom nya oligopolen som växer fram inom vårdsektorn?
De belopp du nämner 80 resp 100 kronor är nog inte lika med kostnaden utan avser väl antagligen självrisken eller patientavgiften.
Ett vanlig besök hos psykvården Skåne kostar över 2000 kr timmen. För att sätta perspektiv på den siffran så är det ungefär dubbelt så mycket som det allmänna betalar per timme i arvode till Advokat Leif Silbersky genom rättshjälpen när han anlitad som försvarare. Och då har han varit en av landets främsta advokater i vart fall i två decennier.
Tillgänglighet är viktigt i vården så det är viktigt att det är lätt att komma åt den.
Johan: ”Du försöker bevisa dina marknadsteser genom att visa på exemplen som styrker din tes. ”
Ja, så klart. Jag tänkte att lite exempel fårn verkligheten kanske kunde fungera. Det var möjligen lite överoptimistiskt av mig att tro att verkligheten kunde påverka din uppfattning.
Om vi nu ändå ska leva i drömvärlden så föreslår jag att skatten höjs till 100% och att riksdagen beslutar att alla sjukdomar är olagliga. Så är problemen lösta. Eller?
De erfarenheter jag har av tandläkare är att de ser till att kalla årligen så att man vet attt tänderna är i skick, och så att man som patient känner sig trygg med detta. Skulle min tandläkare missköta sig, så kan jag ju rätt enkelt byta. Det är bra för mig som patient och det gynnar samtidigt alla andra patienter att den valfriheten finns.
Jag kan inte se vad som skulle bli sämre med fri etableringsrätt inom vården, alternativ finansiering och valfrihet för patienterna. Allt blir nog inte perfekt, men som sagt, det värsta utfallet är att det blir som idag.
Det som händer är att vi får en situation där efterfrågan på vård blir styrande, i stället för behoven ( lex Vårdval Stockholm). Det är därför vi ska hålla marknadskrafterna borta från vården.
Sen kan du tramsa om 100% skatt – knappast seriöst.
Astrid Lindgren betalade 102% i skatt under socialdemokratiskt styre. Och hade det inte varit för hennes och andras protester som gjorde att den regeringen fick gå samma höst så hade vi kanske gjort det än. Att hitta socialdemokrater som vill höja skatterna är inte särskilt svårt. Det om detta.
Men Vad menar du är skillnaden mellan efterfrågan av vård och behovav vård?
De flesta efterfrågar väl den vård dom behöver. Det är klart att det finns hypokondriker och folk som missbrukar det faktum att självrisken är låg men dom flesta efterfrågar ju bara den vård dom behöver.
Om vården finansieras av ett försäkringssystem som varför måste det vara så att det allmäna måste stå för både försäkringssystemet och själva vårrden?
Skulle bilförsäkringarna funka bättre om försäkringsbolagen själva gjorde alla reparationerna?
Jag tycker det låter som en god ide om man kan släppa in marknadskrafter inom vården på så viss borde vi kunna få mer för försäkringspengarna.
Och det är självklart att det kommer att bli så frågan är bara i vilken omfattning. Planekonomin fungerar inte så bra inom detta område heller.
Jag tycker att även dina inlägg har en ärlig ton och jag uppskattar detta.
Om vi ska bryta upp monopolen så måste vi släppa in vinstintressen för förutom ideella organisationer så kommer få att vara beredd att sköta vården på ideell basis och utan avkastning. Dom där andra formera som som du talar om, vilka dom nu är är, kommer antagligen bara att kunna gå in och ta en begränsad del.
Jag anser att vårdens förmåga att tillgodose människors behov står och faller med hur väl försäkringssystemet fungerar inte vem som producerar tjänsterna. Att vården ska produceras av offentliga monopol är en ideologisk ståndpunkt som inte bottnar i omtanke om patienterna.
Mycket av den vård som produceras i de offentliga monopolen är ju uppenbarligen väldigt dyr.
Om man för samma summa pengar kan köpa samma tjänster med samma kvalite borde det gynna patienterna. Dom som förespråkar monopol gör det sällan utifrån ett konsumentperspektiv.
Om det allmänna sköter sjukförsäkringen så kan dom genom att dom kontrollerar pengarna säkra att den sociala dimensionen säkerställs. Det allmänna måste också klara av att kvalitetssäkra den vård som man köper in från entreprenörer.
Om det allmänna inte klarar av det så är det inte vidare sannolikt att man klarar av att ratta hela den stora och komplicerade vårdapparaten så offentligt monopol är kanske ändå inte ett bättre alternativ.
Ibland blir man ju tveksam på politikernas förmåga att fullgöra sitt uppdrag oaktat vem det är som ska producera tjänsterna. Jag tänker då bla på när man valde att flytta länslasarettet i det glest befolkade Norrbotten län från Boden till en potatisåker i Sunderbyn till en kostnad av ca två miljarder.
Orsaken till att Norrbottens länslasarett låg i Boden från början och inte i Luleå är att sjukhuset lades där för länge sedan pga Bodens garnison. Men politikerna i Luleå ville ändra på detta men Bodensarna stretade emot.
Från början fanns två alternativ att låta lasarettet vara kvar i Boden eller att flytta det till residensstaden Luleå. Det var kring detta striden stod. Men pga ett mindre inbördeskrig inom S så valde man för att säkra sämjan i partiet att lägga fram ett tredje sämre alternativ som i och för sig funnits med tidigare men som skrinlagts för att det ansågs vara så dåligt. Det tredje alternativet var alltså potatisåkern i Sunderbyn.
Det var bara en byggnad i Boden som var dålig att renovera eller ersätta den hade blivit betydligt billigare. Men varför bry sig om något så banalt som skattebetalarnas pengar.
Luleåalternativet skulle ha haft den fördelen att lasarettet skulle ha hamnat vid högskolan och på så vis hade man precis som i Umeå skapat ett område där sjukhus och Universitet ligger bredvid varandra vilket anses ha varit bra för den ortens utveckling.
Bodenalternativet hade den fördelen att det var det billigaste. Men varför ska man välja något av två bra alternativ om man kan välja ett tredje som är sämre än de två huvudalternativen.
Marknadens principer är inte alltid överlägsna politikens men många gånger så är dom det. Enligt tillförlitliga källor på platsen så är den tidigare ägaren av den potatisåker som togs i anspråk den enda egentliga vinnaren i detta politiska spektakel.
Det måste vara otroligt jobbigt att som tidning behöva försvara för ett politiskt läger i alla situationer. Förutom att det är ganska dålig journalistik (vem orkar lyssna på sånt här ordbajs?), så måste det ju kännas oerhört nödigt att alltid behöva klämma fram ett försvaret för ”Mona” så fort det krävs.
Johan, jag förstår att man kan vilja skilja på behov och efterfrågan. Men jag har svårt att se att det finns någon organisation som på ett framgångsrikt sätt klarar av att göra den distinktionen.
Ingen har väl behov av att hamna i vårdkö (vilket ofta blir fallet när vården ska styras av behoven) så det verkar inte vara helt lyckat att kritisera andra möjliga lösningar, bara för att man själv har någon ideologisk låsning.