Bild: Stocj.XCHNG
Någon vecka före primärvalet i Kalifornien såg jag en opinionsundersökning. Barack Obama hade bara fördel i tre väljarsegment: studenter, liberal överklass och bland african-americans. Normalt är ett sådant resultat en dödsdom. Med den basen kan man möjligen vinna enstaka radikala kuststäder, men är chanslös när kampanjerna rullar in mot the heartlands med sina majsfält, gamla fabriker och sävliga vardagsliv.
Men den här våren är inte normal. Obama vinner i delstat efter delstat. I dag gäller slaget Texas och Ohio. Om Obama mot alla odds vinner även där är Hillary Clinton besegrad.
För fyra år sedan mobiliserade ungefär samma grupper för Howard Dean. Det började bra men slutade som det brukar. Jag minns ett möte i New York med en av Deans kampanjansvariga. Han berättade hur de av nyfikenhet satsat på ett slags, då helt ny, nätaktivism- och deras förvåning över hur människor plötsligt strömmade till valmötena. Någon dag tidigare, i ett annat möte, sade en av Clintons närmaste medarbetare, Sidney Blumenthal, att Deans kampanjupplägg var historiskt och nu skulle granskas i detalj. När jag nu läser New York Times påminns jag hela tiden om Deans kampanj men den som lärt sig är inte Clinton utan Obama.
I både Texas och Ohio har Clinton partietablissemanget på sin sida. Alla ställer upp. Demokraternas ordförande i Ohio drar slutsatsen att "Hon gör allt rätt, och om det inte fanns en Barack Obama skulle hon nominerats. Men Obamas armé är större, mer entusiastisk, har starkare självförtroende och är tillräckligt unga och naiva att faktiskt tro att de kan vinna." Det är jämnt, men mätningar i tidigare delstater har visat ett gemensamt mönster: Obama ökar de sista dagarna och Clinton sjunker. Det stavas mobilisering.
Gamla kampanjsanningar omvärderas. Obama borde vara ute för länge sedan. Men i stället väller frivilligarbetarna in, möten fylls till synes av sig självt och pengarna rullar in mycket snabbare än hos Hillary Clinton. När New York Times kollade Texaskampanjerna på nätet rasslade superaktiva Obamabloggar upp på skärmen, på Clintons sida var det snygga men inaktiva websidor. Hans kampanj verkar självgenererande. Och just det kanske är det omvälvande. Internet öppnar faktiskt för en helt ny demokratisk push, inte i teorin som vi hört den förklaras så många gånger av pojkar med rödblossande kinder, men i hård praktisk politisk strid.
Clinton framstår som den mer radikala och handlingskraftiga. Men Obamas kampanj demokratiserar valrörelsen. Och som så ofta tidigare, på så många andra platser, är det demokratins löften som skapar entusiasm och förhoppningar. Själva rörelsen blir budskapet.
”… Obamas kampanj demokratiserar valrörelsen.” Det undrar jag. Vilka är det som bloggar och är aktiva på Internet? Rika har fördel i en demokrati. Förr gällde det mest pengar. Numera även tillgång till och kunskap om internetvärlden. Vilka är de? Så är de demokratiska lagarna: de är fler som styr än i en diktatur, men det är bara vissa. Likt förbannat.
Per Wirtén borde sila sina anglicismer.
Kampen mellan Obama och Clinton kan man ju bli lite less på. Den är enormt uppmärksammad, men samtidigt talas det så oerhört lite om det politiska innehållet. Vad vill Obama? Och vad vill Clinton? Och det verkar som om de själva inte heller talar så mkt om detta, som om de är mer rädda för att stöta sig med ngr grupper än angelägna om att vinna några grupper. Samtidigt kan man ju inte vända sig bort i leda, det handlar ju ändå om vem som (kanske) blir USAs nästa president. Vad tycker du själv, Per?
Dagens Arena hejar kanske på republikanerna?
Obamas segertåg är nått att lära av för sossarna i Sverige – vad det handlar om är mobilisering! Det börjar bli dags för den politiska oppositionen i Sverige att forma ett verkligt alternativ till den nyliberala agendan! Och det duger inte att kasta in en massa löften i början av en valkampanj – vi måste börja skapa alternativa tolkningar av det som dom flesta av oss idag tar för givet som den enda sanningen!
Den senaste tidens publika debatter om skolan och sjukvården gör ingen gladare än dom som nu har makten, eftersom Salins recept verkar vara att damma av gammal liberal smörja i form av entreprenörskap i skolan och ett valfrihetens mjukisalternativ inom vården!
Detta duger inte om det ska bli nån skillnad i politiken och verkligheten! Skapa verkliga Alternativ och Mobilisera!
Re: Anti nyliberal
För att oppositionen ska kunna skapa några riktiga alternativ i politiken och verkligheten så krävs till att börja med att man har en någotsånär logiskt sammanhängande ideologisk grund att stå på. Det har man inte. Det räcker inte med att man tycker att den nuvarande regeringen är dålig. Vänstern måste ha en egen övergripande bild av hur det samhälle som man vill skapa ska se ut. Vilka böcker är idag vänsterns motsvarigheter till Milton Friedmans klassiker
Lars Olov
Skulle kunna adoptera Dig, Du har en fantastisk förmåga att finna spiken
och sätta den på rätt ställe.
Vad har dessa förvillade sossar att komma med om precis som Du påpekar Milton Friedmanklassikerna.
Naturligtvis börjar även svenskarna att förstå vad det är som gäller nämligen Frihet.
Ingen unken socialism t.om Ryssland har insett vad som gäller.
Lars-Olov och Bodil
Men så bra att ni nu äntligen bekänner färg och visar upp er ideologiska hemvist tydligt och klart: Nyliberalismen och Milton Friedman.
Denna man och ideolog som kamperade ihop med och gav riktlinjerna till Pinochet i Chlie, diktaturen i Argentina, chockterapin i Jeltsins Ryssland, etc. etc.
Här talatr vi om en ideologi och doktrin som, liksom alla auktoritära doktriner, inte ger utrymme för några gråzoner. Världen är svart och vit och i Friedsmans värld är allting som inte är privatiserat av ondo.
Denna ideologi, som bl.a Internationella Valutafonden och Världsbanken under många år varit banérförare för, har drivit stenhårt politiken att U-länderna ska privatisera grundläggande infrastruktur som t.ex. vattenförsörjning. Det har varit villkoren för att få lån beviljade. Priset för denna poltik har varit och är skyhögt för fattiga människor i Syd.
Nyliberalismen har mycket på sitt samvete och dess svarta bok är fortfarande oskriven men lär komma.
Nyliberalismens förakt för demokratin (det har den gemensamt med alla auktoritära och doktrinära ideologier) är ett av dess mer utmärknade drag, något som dess anhängare aldrig tar ansvar för.
Milton Friedman var inte anhängare av någon
Där har du helt fel och bedriver i det närmaste historierevisionism.
Milton Friedman och hans ekonomer från Chicagoskolan var djupt involverade i Pinochets Chile och den omstöpning av ekonomin som skedde efter kuppen. Denna snabba omvandling skedde där och i flera av Sydamerikas diktaturer och i dessa var Chicagoskolans ekonomer nära medarbetare och rådgivare till.
Jo, han är bärare av en auktoritär doktrin just i egenskap att hans världsbild är svart-vit. Alla regleringar ska bort, statlig inblandning är per definition skadlig, tullar är per deifinition skadlig, etc. Hans lära är, som alla auktoritära ideologier, ren. Den förklarar världen, den har vetenskapliga anspråk och om man följer den så uppstår välstånd. Där finns inte utrymme tvivle, inga gråzoner, inga kompromisser. Dogmatismen hos Friedman och hans ekonomer från Chicagoskolan är bedövande.
Och många på högerkanten följer doktrinen. Vi ser i Sverige många borgerliga politiker på alla nivåer och debattörer som ser somsin mission att privatisera allt som går när man får chansen. Dogmatismen är förödande. Tvivlet, den öppna, prövande tanken finns inte. Man har sett ljuset.
Jag bedriver ingen historierevisionism. Milton Friedman var INTE djupt involverad i Pinochets Chile. Ett antal andra ekonomer från Chicago var antagligen det. Deras inblandning avsåg penningpolitiken som ju hade havererat under Allendes tid på grund av att man inte insett nackdelen med att finansiera statliga utgifter med hjälp av sedelpressarna i stället för att finansiera dessa med hjälp av skatterna. Men det var ändå omdömeslöst av dom att samarbeta med den dåvarande regeringen i Chile med tanke på vad den regeringen var känd för.
Före Milton Friedman så hette nationalekonomins gigant John Maynard Keynes. Han var engelsman och gav 1936 ut en av 1900 talets viktigaste böcker som hette
Johan,
Det är dags för Dig att damma av Dina gamla unkna kommunistsocialistiska doktriner.
Du bör också läsa in historien om Du är intresserad av politik och olika ismer.
Du kan inte enbart med några rader ord här på sajten satanisera Milton Friedman.
Nu har det ju inte så stor betydelse vad just Du präntar ner på den här sajten, men rätt skall vara rätt.
Avslutningsvis vill jag fråga Dig .kan Du bäste Johan presentera ett enda land i världen som klarar sig utan privat verksamhet?
Lars-Olov
Du har rätt i att Friedman ansåg att staten hade en roll att spela i olkai sammanhang – lite slarvigt av mig där.
Däremot den röda tråden i mitt resonemang handlar om ”renheten” och dess auktoritära anspråk. Jag tycker att du gömmer dig lite väl mycket när du skyddar Friedman men delger att Chicagoskolans ekonomer har massor på sitt samvete. Det har varit en ideologisk fabrik med stora anspråk, det får Friedman ta ansvar för.
Läs om, läs rätt.
Du hävdar att en politisk rörelse, sossarna i det här fallet, behöver en ideologi för att mobilisera. Om du med det menar en välrdsbild som är allomfattande och som gör anspråk på att förklara världen trorjag du har helt fel. Vad historien visar så är det att tron på den totala sanningen som ledsagare leder käpprätt.
För vänster räcker det gott med sina grundvärden – jämlikhet, solidaritet, frihet åt ALLA, jämställdhet och numera också miljöfrågan. Tillvägagångssätten kan alltid omprövas.
Bodil
Det är svårt att föra resonemang med dig. Du slungar ut etiketter som ”kommunistsocialistiska doktriner”, ”läsa in historien”, etc.
Du tycker mycket men tänker lite, argumenterar aldrig men svingar vilt. Du agerar som en hejaklack åt allt som är åt höger och spottar på allt som är åt vänster.
I ditt sällskap blir man kallad det värsta du kan komma på.
Förutom att du är oförskämd så blir det i längden ganska ointressant.
Känns som om Johan inte har läst en rad av Friedman, men ändock är expert i ämnet… Jag tror vi kan skylla fördumningen av debatten inte helt, men delvis pa Naomi ”Jag-hittar-pa-mina-fakta” Klein.
Dogmatisk och ickeresonerande är precis motsatsen till Milton Friedman, vilket man lätt inser om man ser, hör, eller läser lite om och av honom istället för att köra guilt by association och en massa ad hominem-angrepp.
Gustav
Men – återigen – kom med argumenten.
Du sågar Naomi Klein – på vilka grunder då?
Ja, nyliberalismen och Friedman tror på en ohämmad marknadsekonomi, där finns inga gränser. Det är dogmatismen.
Du anklagar mig för att köra guilt by association. På vilket sätt då?
Hur hanterar du själv Naomi Klein?
Varför kan inte en enda av er som här lyfter fram Friedman argumentera i sak för hans idéer? Beskriv konsekvenserna av den. Förklara samröret mellan Chicagoskolans ekonomer och ett antal diktaturer. Förklara faktumet att Internationella Valutafonden och Världsbanken under ett antal år villkorade lån med tvång på privatiseringar. De har ändrat den inriktningen nu – vad är skälet till det.
Ja, jag anser att nyliberalismen är ett oerhört hot mot demokratin. Dess anspråk på att privatisera allt. Att omintetgöra alla andra värden än marknadsvärdet. Det upprör mig och det oroar mig. Men ingen av er som rasar mot mig har gjort ett enda försök att argumentera, att visa på det förnämliga, på det goda.
Johan,
Hur var det nu med ”privat verksamhet”?
Kan Du finna något enda land förutom KUBA och NORDKOREA så hör av Dig.
Bumlingar i glashus brukar inte vara så särskilt klokt att kasta.
Nu har jag lite ont om tid men det är naturligtvis inte svårt att argumentera för Friedmans idéer precis som det inte var svårt att argumentera för Keynes idéer. Tror du på fullt allvar att dessa två giganter hade blivit det dom blev om så var fallet?
Kan ta ett argument här och det handlar om penningpolitiken som ju var kärnan i Friedmans lära och orsaken till att den brukar kallas monetarismen. Keynes menade bla annat att orsaken till depressionen i USA 1929 och den djupa lågkonjuktur som vi hade i Sverige på 1990 talet stod att finna i en felaktig penningpolitik (det sistnämnda är det inte så många som känner till men Friedman sa redan när den borgerliga regeringen var relativt färsk att deras ekonomiska politik skulle haverera) så blev ju också fallet ni minns kanske alla konkurser och bankakuten och hela det köret. Allt detta förutsåg Friedman.
Bodil
Jag har ingenting emot privat verksamhet tvårtom. Anser dock inte att allt måste vara det.
Nej, jag definierar mig inte alls som ”kommunistsocialist”. Tydligen gör du det och det säger nog mer om dig än om mig.
Lars-Olov
Jag menade att du skulle läsa om mina inlägg…
Jag delar din och Katrine Kielos bilder om vänsterns vilsenhet, vänsterns svårighet att formulera ett alternativ i den ekonomiska politiken, att vänster mer har blivit till en uppförandekod.
Nu tror jag inte att svaret handlar om ett totalt annat alternativ än marknadsekonomin. Marknaden har massor av fördelar – dess kreativitet, dess förmåga att snabbt anpassa, att delvis kunna möta människors behov.
Vad vårt samhälle behöver, och vad vänster behöver formulera , är att marknaden inte kan lösa ALLA behov, att marknadsvärdet slår ut människovärde och naturresurser om inte politiken sätter upp tydliga spelregler och verkar för ett gott SAMH
Men hur ska en apparat som sätter upp makten som ett egenvärde och som brister i idéer om vad man vill göra med makten kunna vrida utvecklingen på rätt köl menar du?
Hoppas du på Ohly eller vad?
Lars-Olov
Det vet jag inte. Jag konstaterar att de partier som står till vänster har svårt att mobilisera den kraft och vitalitet som jag (liksom Dagens Arena och många andra som står till vänster) skulle vilja se och som samhället behöver. Jag förstår inte riktigt frågan. Jag är mycket skeptisk till delar av den utveckling som marknadssamhället medför. Jag är livrädd för de nyliberaler som med den frälstes blick privatiserar allt de kommer åt och jag saknar en vital vänster (och Ohly är knappast svaret…). Så är det väl att vara människa.
Det betyder inte att allt är dött och hopplöst. Det finns utveckling, tider förändras, partier och rörelser förändras och nya uppstår (Dagens arena uppstår!).
Eftersom Naomi Klein ändå är på tapeten så vill jag bara ställa en fråga.
Tycker inte du också att det är lite kul att hon som skrev No Logo sedan satte igång med att bygga sitt eget varumärke och gjorde det på ett så framgångsrikt sätt som hon gjort? Det om detta
Vad jag tror är att det snart är dags för ett nytt skifte på tronen precis som när Friedman ersatte Keynes.
Mycket av Friedmans monetarism har helt enkelt blivit omodern på grund av att globaliseringen och ny teknik. Vad är egentligen ”penningmängden” egentligen idag. Det vet väl ingen när pengar mest är ettor och nollor som färdas i cyberrymden.
Det kommer snart att dyka upp en ny Friedman eller Keynes om du så vill som föklarar vår samtid för oss. Det kanske blir en hon. Jag tror inte att den personen kommer från vänstern. Det säger jag inte för att göra dig ledsen utan på grund av frånvaron av nytänkande där.
Det ska bli intressant om dom som utser nobelpristagare är lyckas lika bra med timingen denna gång. 1976 när Friedman fick Nobelpriset så lyckade nobelkommiten fånga en stjärna på uppåtgående något år innan det stora genombrottet. Det fattade aldrig vänstern den gången och det har man inte lyckats förstå ens 32 år senare
Johan,
Varför skulle inte alla människors lika värde kunna gå hand i hand med
liberalismen.
Vad är det för lika värde Du i så fall åberopar är det något alldeles speciellt lika värde eller?
beskriv gärna vad det är för något lika värde Du menar.
Johan,
Naomi Klein jämställer bland annat neokonservativa med liberaler och inser inte att den typ av realpolitiskt maktspel som de förra använder sig av är fullkomligt motsatt de policies som de senare brukar propagera för. Den jämförelsen är ju helt falsk, om det är en enda sak Friedman och de skolboksmässiga nyliberalerna propagerar emot, sa är det statliga ingripanden av den typ som hon menar är grunden till ”disaster capitalism” av olika slag. Neokonservatismen lägger inte fingrarna emellan när det gäller dylika statsinsatser, vilket är tokfel om man skall köra ”by the book”. Det finns mer, men detta är en av de mest graverande punkterna. Läs vad de här ekonomerna skrivit och föreläst om. Titta gärna igenom ”Free to Choose”, Friedmans gamla tv-serie fran PBS – du kommer att inse att den bild du lägger fram är en halmdocka.
Du skrev dessutom:
”Denna man och ideolog som kamperade ihop med och gav riktlinjerna till Pinochet i Chlie, diktaturen i Argentina, chockterapin i Jeltsins Ryssland, etc. etc. ”
Detta är solklar guilt by association. Precis likadant som du anklagar oss(?) för att argumentera bristfälligt förklarar inte du felen i Friedmans resonemang och anledningen till varför han var och höll föredrag om den ekonomiska modell han och hans elever stod för, utan förutsätter att man skall tycka illa om det hela för att teorierna till viss del prövades av mer än lovligt bristfälliga regimer. För övrigt handlade det omtalade föredraget i Chile om att en fri marknad var gynnsam för att den bland annat underminderade politisk kontroll, vilket inte direkt är en Pinochet-hyllning…
Till sist är det en viktig poäng att inse att Friedman liksom flertalet andra nyliberala ekonomer inte hävdar att det de beskriver är en ”enda vägens politik”, utan att det är den väg som torde ge människor störst personlig frihet och samhällsapparaten störst effektivitet, vad gäller t ex skattepengarnas flöden. Man kan köpa sig bort fran alla möjliga följder av den som man tycker illa om, men detta kommer att ske pa bekostnad av personlig frihet och samhällelig effektivitet. Det är alltsa en gradvis skala, inte allt eller inget.
Idén med de liberala ekonomiska idéerna är inte att gynna storföretag eller att marknadsvärden skall vara de enda värdena, utan att individers frihet att själva bestämma vad de vill göra med sitt liv och sina resurser skall vara det som samhället prioriterar, istället för att försöka ha en konstlad rättvisa som rättesnöre. Jag hittar inte citatet just nu, men själv menade Friedman att han inte var ”pro-corporation”, absolut inte ”pro-state”, utan helt enkelt ”pro-freedom”. Vem det än gynnar i övrigt, kan man anta.
Det är möjligt att utveckla det hela hur langt som helst, men summa summarum bör man inte stilla sig blind pa det rent ekonomiska i idéerna utan även resten av paketet. Samt kontexten i vilket det hela lagts fram, och om vad som verkligen predikats är liberalism, eller om liberalismen har fatt agera alibi.
Johan,
Varför skulle inte alla människors lika värde kunna gå hand i hand med
liberalismen.
Vad är det för lika värde Du i så fall åberopar är det något alldeles speciellt lika värde eller?
beskriv gärna vad det är för något lika värde Du menar.
Per Wirtén, hur kan du kalla DLC-Hillary för radikal? Och hur handlingskraftig är hon egentligen? 1992 hade hon chansen att ge alla amerikaner tillgång till bra sjukvård och misslyckades totalt. Trots att demokraterna kontrollerade senaten och representanthuset!
jo men david hon krossades ju av corporate media och lobbyorganisationer, som alltid händer för demokraterna och stampades lite extra för sitt ofördelaktiga kön. asså verkligen krossades, hon hatas ju fortfarande för det försöket.
om att lobbyisterna bidrog till att krossa förslaget, men hon valde själv att ha hemliga förhandlingar där hennes ledarstil gjorde att många demokrater vände sig emot henne. Det var inte enbart lobbyisterna som förstörde reformen, hennes egna partikamrater sa nej.
Dessutom är det intressant att notera att den ”radikala” Clinton numera får mer pengar från dessa lobbyister än McCain, Giuliani o Romney. Obama tar inte emot pengar från federala lobbyister.
Hillary Clinton är en bra politiker, men hon är ingen progressiv eller radikal politiker och jag blir förvånad av att Wirtén beskriver henne på detta sätt. Hon tillhör DLC-vingen av partiet och jag tror inte att deras idéer funkar längre.