Bild: Wikimedia Commons
Vallokalsundersökningarna i Ukraina tyder på att oppositionsledaren Viktor Janukovytj har vunnit presidentvalet över Julia Tymosjenko. Janukovytj leder med några få procentenheter och den sittande premiärminister Tymosjenko ville därför på söndagskvällen inte se sig som uträknad. Alla röster kommer att vara räknade först på måndag morgon.
Även om valresultatet blir en överraskning är det väntat att den sida som förlorar kommer att protestera och ropa "valfusk!". Med en skillnad på några få procent och en historia av fusk i allmänna val är det inte konstigt. Mycket står på spel för de båda kandidaterna.
Janukovytj avsattes av den orangea revolutionen 2004 efter anklagelser om brister i valprocessen och det här är hans pay back-revolution i blått. Tymosjenko har haft tid på sig att visa att hon är den orangea revolutionens dotter, men inte lyckats. Det här hade kunnat bli hennes andra chans, men folket verkar ha tappat tålamodet.
Viktor Janukovytj har i medierapporteringen inför valet setts som den Rysslandsvänlige kandidaten, medan Julia Tymosjenko kommit att stå som symbol för Ukrainas närmande till EU. Det finns korn av sanning i de roller de fått iklä sig, men riktigt så enkelt är det ändå inte. Janukovytjs troliga seger kan visserligen innebära att ryskan blir ett officiellt språk vid sidan av ukrainskan, men han har också sagt sig vilja integrera Ukraina i EU. På samma sätt har EU-vänliga Tymosjenko inför valet sagt att hon vill ha en "varmare" relation till det stora grannlandet i nordöst.
Möjligen har dessa uttalanden enbart handlat om valtaktik för att attrahera motståndarsidans väljare. Och det är oerhört svårt att från håll få ett grepp om vad de två kandidaterna egentligen står för politiskt. Det som är lätt att få grepp om är att Janukovytj fuskade till sig en presidentvalsseger år 2004 och att Tymosjenko flera gånger har fått allvarliga anklagelser om korruption.
Oavsett vem som blir president av Janukovytj och Tymosjenko, får ingen av dem någon reell makt i dagsläget. En president som inte har parlamentet på sin sida är i praktiken maktlös, vilket ju har varit den avgångne Viktor Jusjtjenko problem från den orangea revolutionen fram till den första valomgången för några veckor sedan.
Så småningom kommer det ett parlamentsval och då avgörs vilka partier som får makten. Det blir chansen för den nya presidenten att befästa sin makt. Förhoppningsvis används den makten – av vem det än månde bli – till att ta uti med de stora problem som Ukraina har med bland annat fattigdom och korruption.
av de stora ukrainska partierna har något som helst intresse av att ”ta uti (sic!) med de stora problem som Ukraina har med bland annat fattigdom och korruption” så kommer inget att hända på den fronten alldeles oavsett vem som vinner parlamentsvalet. Tvärtom kommer valet att i praktiken endast att handla om vilket rövarband/maffiafamilj/parti som skall få profitera på det gemensamma under mandatperioden.
Vad gäller korruptionen, i Ukraina och annorstädes, stämmer det gamla talesättet att Unkraut vergeht nicht so leicht…
den som orkar läsa den ryska stavningen kan se det… och inte lär det vara så mycket bättre om den andra sidan vinner. Att ryska självfallet bör vara ett nationellt språk i Ukraina – när en tredjedel av befolkningen har det som modersmål och alla andra förstår det lika bra som nynorsktalande förstår bokmål – borde även de mest ryskhatande förstå. Ryska är ett lika rimligt språk i hela det gamla ryska imperiet precis som engelska i det gamla brittiska. Att det brittiska imperiets språk nu används i dess gamla kolonier, från Boston till Indien, Afrika och Filippinerna, och även i lilla Sverige må vara en historiens nyck men så är det ju med historien.
Sloganen på bilden är listigt vald eftersom det betyder samma sak och är korrekt stavat både på ryska och ukrainska – men det uttalas olika och transkriberas olika till svenska. Ян
Hej Nisha!
Jag heter