Bild: stock.xchng
Sedan "Europacupen för mästarlag" förvandlades till Uefa Champions League 1992 har mycket hänt. Fotboll har blivit en kapitalistisk dröm där varje säsong betyder rekord i övergångssummor, inte minst eftersom det numera är fritt fram att ha så många utländska proffs man vill i ett lag.
I vintras försökte till exempel Manchester Citys stenrike ägare, Dr Sulaiman Al-Fahim, köpa Kaká från Milan för 1,2 miljarder kronor, och de lag som åker ur Premier League förlorar 800 miljoner kronor bara på intäkter från reklam- och kabeltevekontrakt.
I princip alla fotbollsklubbar – även de mindre framgångsrika – bygger sina ekonomier på lånade pengar. Dyra spelare köps (och erhåller miljoner i lön varje månad) i hopp om att det ska generera framgångar – sportsliga på planen och ekonomiska utanför. På samma sätt jagar man rå talang i utvecklingsländer, för att förädla och sälja dyrt. Det är en ekvation som inte går ihop.
I höstas meddelade FA, det brittiska fotbollsförbundet, att lagen i Premiere League har skulder på 50 miljarder – och att den största delen av skuldmiljarderna finns hos storklubbarna Manchester United, Arsenal, Chelsea och Liverpool.
Även i Sverige har de flesta klubbar gjort på samma sätt: handlat för pengar de inte har och skrivit långa och dyra kontrakt med spelare som av olika anledningar inte blev de succéer klubbarna hoppats på. Hammarby ligger 20 miljoner kronor back, superettanklubben IFK Norrköping saknar sju miljoner och har lagt ut sitt klubbhus till försäljning.
Att Umeå IK sparkar kanslipersonal trots sina i sammanhanget ytterst modesta utgifter är bara en föraning om den katastrof stora delar av den näringslivsberoende idrotten kan komma att stå inför när dammet från den globala finanskrisen har lagt sig. Och precis som i övriga finansvärlden är det inte en alltför vågad gissning att de stora elefanterna kommer att klara sig betydligt bättre än sina fattiga kusiner.
Men det vackra spelet har en annan baksida också. I en värld där klyftorna mellan de riktigt fattiga och de riktigt rika ständigt växer och där den sociala rörligheten minskar i samma takt är drömmen om en framgångsrik fotbollskarriär långt ifrån en lustfylld lek. I jakt på billiga talanger kammar europeiska agenter bakgårdar och planer i Sydamerika och Västafrika och runt om i världen offrar unga pojkar sin ungdom på att drillas i någon av alla de fotbollsfabriker som har som uppdrag att odla talanger för export. På sina axlar bär de inte bara sina egna drömmar utan hela släkters ekonomiska överlevnad. Den drömmen lär inte bli lättare att bära i framtiden.
Den handel med spelare, som pågår mellan storklubbar i Europa, får mig att må illa. Det gäller att pressa ut så mycket som möjligt av de nya talangerna, på så kort tid som möjligt. OK, talangfulla spelare kan göra en sagolik karriär med otroliga inkomster, men de flesta får leva på drömmen och hoppet. Vår tids gladiatorspel är storfotbollen idag. Dags för lite eftertanke?
Lite kul är det allt att Dagens Arena bekymrar sig mer över företagens bokslut, än om de anställdas löner. Undrar om det kommer att låta likadant i den vanliga avtalsrörelsen?
Och att afrikanska pojkars drömmar numera faktiskt KAN gå i uppfylelse, ser inte jag som något negativt.
Vad är poängen?
Att företagens drar ned på sponsring som ett led i neddragningen av kostnader i dåliga tider när intäkterna minskar är ju naturligt. I stort sett alla företag håller ju på med kostnadsminskningar nu. Ordet
Hur skall vi komma tillrätta med allt elände på klotet? Jag lyssnar på debatten om ditt och datt och förstår att den ene vill gott den andre vill också gott men med medel som att skicka robotar på grannen. Vad har nu det med fotboll att göra.?
I stället för att kriga med vapen krigar ledarna om talangfulla spelare med pengar som ett medel. Politiker vill reglera den ohämmade girigheten och storetsvansinnet.
Förlorar Sverige mot Danmark den sjätte juni blir det för ett dygn kanske vecka hysteri i massmedia. Samma sak om vi vinner. Lagerbäck säger att Råsunda kunde ha sålts ut två ggr. Vilka enorma vinster gör inte Svenska Fotbollsförbundet på evanemanget. Vart går de pengarna? Förhoppningsvis till att utveckla klubbarna i Sverige. Internationellt sitter varje vecka och på många ställen samma åskådarmassor som Sverige har en gång om året och kollar på nationella liggor. Klart att långivarna ställer upp när de ser vilka enorma inkomster klubbarna har på TV rättigheter annan sponsring och biljettintäkter.
Typiskt (s)-inlägg som är kritiskt mot marknadsekonomin och har en världsbild från 70-talet. Typ att klyftorna växer i världen fast de håller på och minskar i stora delar av Asien och Latinamerika. Jag har nyligen rest i Malaysia och sett de nya radhusområdena utanför KL. Och alla glada skolungdomar i skoluniformer med framtidstro. Snart är de förbi oss.
Hur ska marknadsekonomin tuktas? I vilket land för man en politik som Anna Hellgren gillar?
Ekonomi är viktig men ekonomism är en överdrift vilken som de flesta överdrifter motverkar sitt syfte (detta är dock ofta OK om någon annan står för kalaset).
Anna Hellgrens artikel är OK och handlar om överdrifterna. För övrigt är det nog så att det är mera produktiv verksamhet än nöje & spel som ska möjliggöra att vi har råd att ägna oss åt nöje & spel!
Investeringar i grundforskning verkar exempelvis vara mycket lönsamma för samhället i stort. Avkastningen tar vi lämpligtvis till nöje & spel men knappast tvärtom.
- Inte bra, sa Bill.
- Symtomatiskt, sa Bull.
- Poänglöst, sa Bill.
- Sämre än oavgjort, sa Bull.
Undrar om Lars-Olov missuppfattar med flit så han får skriva lite vad han vill och kritisera lite vad han vill? Artikeln uppmanar knappast till statlig sponsring av idrott utan behandlar de stora överdrifterna inom elitfotbollen. En del av kapitalismen som annars inte brukar ifrågasättas på samma sätt som andra storföretag.
Hej Anna och ni övriga!
Brutalt ärlig samt en viktig och korrekt artikel ni lagt fram här. Själv älskar jag fotboll, många man träffar (i sverige och utomlands) hävdar att de gör detta också, men efter en stund av dialog med folk så för det mesta märker man att det inte är på det viset. Pengar, reklam, doping, huliganism samt religion ska ha INGET med sport att göra. Framförallt inom fotboll.
Folk måste vakna upp om de verkligen bryr sig om den globala fotbollen och börja påverka all den skit som folket bakom kulliserna står för. Lönetak som ett exempel SKA införas igen. Inget nytt att FIFA samt UEFA inte fyller någon funktion, antingen så ”kan” de inte påverka eller så ”vill” de inte påverka den globala fotbollens framtid.
Ett bok-tips till er alla, Edvardo Galeanos bok ”Fotbollens himmel och helvete”. Detta är en relevant källa bland många andra jag uppmanar er att kolla in.
MVH!
Re Egon :
”Lars-olov” är ett sk. internettroll som bara vill väcka anstöt och sänka debatten , personligen tror jag att jag hade raderat de värsta och konstigaste av hans inlägg om jag haft moderatorstatus här.
Det finn lite roligt att läsa om internettroll på uppslagsverket wikipedia : http://sv.wikipedia.org/wiki/Internettroll
Kollektivt tror jag det är väldigt dumt att lägga tid å internettroll , jag läser knappt trollens inlägg längre , räcker med några rader då resten är slöseri med tid.
Dagens toppfotboll är inte längre bara idrott, utan en viktig del av den moderna nöjesindustrin. Det satsas pengar från olika håll, för att erhålla vinster i form av nya pengar. Omsättningen inom toppfotbollen är högre än inom filmindustrin, när man ser till aktiva publika minuter.
Vad som verkar svårt att acceptera, är att omsättnigshastigheten inte vill stå i relation till insatt kapital. Det som inte vill uppfyllas i Sverige idag är publiktillströmningen. En sak som den har gemensamt med flertalet grenar inom nöjesindustrin. Och hur svarar då toppfotbollen på de uteblivna publikintresset och bristande biljetintäkterna? Jätteenkelt! Man höjer biljettpriset och publiksiffrorna sjunker än mera. -
Vad är det för mening att diskutera och ha synpunkter på hur fotbollen hanteras.
”Samt en sista fråga – Lever svensk filmindustri idag?”
Ja det gör den väl. Mycket tack vare Filmis antar jag http://www.sfi.se/sv samt det faktum att Svensk Krim faktisk går att exportera Beckfilmerna har visst gått rätt bra i Tyskland och BBC har ju tom gjort egna Wallander-filmer http://www.bbc.co.uk/pressoffice/pressreleases/stories/2009/05_may/05/wallander.shtml