Bild: stock.XCHNG
En påtaglig perspektivförskjutning har skett sedan supervalet 2006, där de borgerliga partierna kunde säga att de aldrig varit mer ense än då, och det kändes sant.
Men det var före raden av bisarra hugskott om fastighetsskatten, och innan inpiskningen av de tveksamma om signalspaningslagen. Igår basunerade femton tunga borgerliga politiker ut på DN- debatt att de startar nätverk mot FRA-lagen.
Att folkpartiet skadar regeringssamarbetet, det var centerns partisekreterare Anders Flankings utspel i Ekot i juni. Och visst. Folkpartiet markerar och profilerar sig om svenskt Nato-medlemskap, mer kärnkraft och att Sverige inte ska deltaga i EU-toppmöten där Zimbabwes diktator medverkar.
Men Flanking blundade med det andra ögat. För centern har gjort
egna utspel om behovsprövade barnbidrag, sänkta arbetsgivaravgifter för de minsta företagen, stora järnvägssatsningar, och behovet av en ny euroomröstning. Och det är inget konstigt i det. Är krubban tom, bits hästarna, särskilt de kusar som ligger strax ovanför fyra procent i mätningarna.
Nu ser vi att är det gny och gnäll om det mesta. Exempelvis spänningarna i regeringen mellan fp och kd om vårdnadsbidraget, där man till slut fick till en kompromiss, medan motsättningen om könsneutrala äktenskap kvarstår,
Man kunde ana att det fanns olika meningar mellan de borgerliga partierna om hur hårt Reinfeldt skulle kritisera politiska fängslanden när han åkte till Kina, men där han till slut fick ge sig, efter en veckas mummel.
En fråga som mycket väl kan komma att splittra regeringen i höst är den så kallade OPS-finansiering av exempelvis vägbyggen. Ska staten sätta sig i skuld till det privata, när det handlar om samhälleligt betydelsefulla satsningar? Nej, säger moderaterna. Gärna, säger centern och kristdemokraterna.
Moderaterna rymmer olika meningar om spelmonopolet, om huruvida värnskatten borde avskaffas, och om vi ska ha en statlig A-kassa. Utöver detta råder det gällande försvarsfrågan fullt krig inom högern.
Moderaterna centralt bromsar den regionreform som folkpartiet, kristdemokraterna, centern och några av de egna ute i landet vill ha. Förslaget om att alla långtidssjukskrivna ska ha 75 % i sjukförsäkring oavsett om man har avtalslösningar eller inte, sköts förmodligen i sank av den starka inre moderata kritiken.
Som sagt, det är inget konstigt om det blir gnissel, när inte allt går som på räls. Kvar finns ett par frågor: Var vi duperade, vi som 2006 sa att de borgerliga var så ovanligt, väldigt sams? Och med vilken trovärdighet kan Reinfeldt ifrågasätta oppositionens samarbetsförmåga, när mer och mer krackelerar på hemmaplan?
”Och med vilken trovärdighet kan Reinfeldt ifrågasätta oppositionens samarbetsförmåga, när mer och mer krackelerar på hemmaplan?”
Ganska stor tycker jag. Inom den rödgröna röran är spelet just nu ganska förvirrande. Mp + (s) mobbar (v) och Ohly är stursk och förklarar att han aldrig kommer att rösta för en regering där inte (v) ingår. I ett sådant läge tar han hellre nyval. Mp skrev ihop sig med regeringen nyligen vilket kändes mycket surt inom (s).
Men jag förstår Björn Elmbrants känsla eftersom (s) aldrig tillåter någon avvikande meningen. Inom (s) finns det sällan plats för andra åsikter än den styrande klickens. Kadaverdisciplinen råder och VU tänker åt och för medlemmarna. Något som ju t o m fick Göran Johansson att avgå i vredesmod ur VU eftersom ingen lyssnade på honom.
Symptomatiskt är ju också att (s) nu satsar på att skaffa supportrar i stället för medlemmar. Supportrarna ska ju sitta på ”Apberget” på läktaren och bara skrika med – inte delta i spelet. Så jag förstår att Björn inte begriper att det kan finnas olika åsikter. Det stämmer inte med hans egen omvärld.
Jag har också varit förvånad över den borgerliga enigheten och inte minst över att den räckte till att vinna ett allmänt val. När jag blev politiskt intresserad var det precis tvärtom. Medvetet valde man att satsa på motstridiga linjer i syfte att vinna ett riksdagsval. Säg bara kärnkraftsfrågan och 1976 och jag kan fortfarande bli upprörd över Fälldins agerande även om Gösta Bohman som moderatledare egentligen var lika skyldig, bara genom att hålla tyst om sina avsikter.
Det är inte säkert att den enighet borgerligheten nu visar upp kommer att bestå i evighet. I synnerhet när man hamnar i opposition lär man väl ha helt andra möjligheter till profilering. Dock, med ett ledande parti på vardera sidan som är betydligt större än de övriga tillsammans, blir det ändå ingen tvekan om var tyngdpunkten i politiken hamnar. Under 70-tal och tidigt 80-tal var det ju faktiskt oklart om ( c ) eller ( m ) var ledande på den borgerliga planhalvan. De som är ännu äldre än jag kanske även kan minnas folkpartiets dominans under professor Bertil Ohlin !
Den socialdemokratiska satsningen på att skaffa sig supportrar är ju ingenting som man egentligen valt utan som man är tvungen till eftersom medelemmarna nu dör bort i en skrämmande hastighet. Vid Milleniumskiftet så hade man 164.000 medlemmar och fram till senaste årsskiftet så hade man tappatr 63.000 av dessa för då var medelemsantalet nere i 101.000.
Men av dessa 63.000 som man tappat under en 8 årsperiod så tappade man nästan 20.000 under ett enda år mellan årsskftena 2006/07 och 2007/08.
Det har ju inte hänt något kontroversiellt i partiet som skulle kunna förklara ett massavhopp så svaret på frågan varför lyder antagligen att det handlar om människor som lämnar partiet pga ålderdom eller helt enkelt på att dom också lämnar jordelivet. Samtidigt som man misslyckats med att värva några nya.
Bilden av Socialdemokraterna som en organisation med framtiden bakom sig är rätt tydlig.
Nu har man fiffiga som man är frikopplat sig från beroende av medelmmarna genom partistödet. Men i och med detta så har man också undergrävt socialdemokratins legitimitet och anspråk på att företräda en bred folkrörelse. Antagligen är den prosess som vi ser ett led i en omvandling från en kollektivistisk kultur till en mer individualistisk riktning sådan inom Svensk politik.
Den viktiga frågor är inte vem som skriver ointressanta debattartiklar tillsammans med vem utan den strategiska frågan handlar om framtiden för partierna som vi känner dom.
Varför ska (s)-representanter alltid angripa motståndaren i stället för att söka stöd för den egna politiken.
Bland det bästa med dagensarena är dagens citat även om arenaredaktionen ibland missar poängen med de saker som dom tar upp.
Dagens citat (som är desamma som gårdagens) handlar om en recension i Expressen av Andres Lokko av en bok av Andrew Brown som handlar om Sverige. Dagensarena säger sig bli sugna på att läsa boken för att få veta lite mer om Bildt. Själv ska jag läsa boken för att få ta del av en utlännings syn på utvecklingen i Sverige.
Min nyfikenhet på boken väcktes av en recension i Sunday Times där det bla stod.
Det är uppfriskande att det finns opinion inom Alliansen .
Det är en fullkomligt normal reaktion vad gäller FRAfrågan, det finns lika många åsikter som det finns partimedlemmar och så skall vara.
Det närmar sig mer och er den amerianska modellen väentligt stärkt medborgrparticipation.
begreppet är myntat av amerikanska professorer e-DDD Elektronisk Deliberativ Direkt Demokrati.
Det är naturligtvis inget för sossarna de vill fortsätta med sin toppstyrning men med sk, supporters .
Man vet inte om man skall skratta eller gråta är det så enkelt att lura” sossar.
Lasse W .s slutsats om Fredrik Reinfeldt stämmer med min, han är väluppfostrad och förnedrar sig inte till konfrontation.
Reinfeldt maskerar skickligt sin konfronterande politik bakom en försonande retorik , låt vara att två års kriser med FRA-hanteringen som kronan på verket fått retoriken att eka alltmer ihåligt.
Det är oppositionens och mediernas uppgift att riva den fasaden och ge väljarna korrekt konsumentupplysning.
Detta misslyckande från valet 2006 är ett skrämmande tecken på demokratins svaghet idag. Demokratin fordrar att demagogi kläs av och analyseras.
Det är utmärkt att de borgerliga för fram åsikter om alla moderna samhällsproblem. Det är tråkigt att sossarna inte gör det i samma omfattning, men vem i socialdemokraterna har en röst längre? Det är ju bara Sahlin,
Av Alliansen och deras skickliga retorik. ”Svallvågorna” märks väl i det här forumet.
De samlade in fler röster än de borde fått. En 7-11 ägare lär ha sagt att han inte kunde tänka sig att rösta på alliansen, men centerpartiet det var OK (!?). Många som nu röstade på ett av allianspartierna skulle, som undertecknad, knappast rösta en gång till på ett av dessa partier.
Men naturligtvis är det lika mycket oss medborgarnas fel. Förhoppningsvis låter vi oss bara ”luras” en gång. Sossarna är INTE ett bra parti, men de är i dagens läge mindre dåliga än allianspartierna. Ska vi röstskolka eller rösta blankt?
Dessutom har man lyckats att göra sig osams med en signifikant fraktion av sina kärnväljare. Detta med en politik som endast gynnar ett litet fåtal om ens dem!
Alliansen är väldigt samkörd jämfört med tidigare regeringsperioder och jämfört med oppositionsalternativet.Den håller fortfarande till vissa belackares förtvivlan. Vad jag menade med mina uppmaningar i juni var att fp i två specifika frågor i samband med parlamentariska beredningar i ”sista minuten” hade slängt in egna reservationer.Dessa båda frågor (kärnkraften och NATO) var redan behandlade för denna regeringsperioden. Det är däremot inget konstigt att partierna har sina egna hjärtefrågor, som man lanserar ,och att man har programarbeten i respektive parti.Det är en förutsättning för att ha något att utgå från när vi skriver ihop oss i ett valmanifest för Alliansen inför nästa period. Det handlar inte om ”några hästar som bits” snarare har vi väldigt goda relationer mellan våra partier och är fast inriktade på omval.
Anders Flanking,partisekreterare ( c )