Bild: stock.XCHNG
Klass 9A har varit vårens tevehändelse. En klass med riktigt låga betyg i en Malmöskola fick under en termin landets bästa lärare. Vad skulle hända?
Det har varit mänsklig dramatik. Men också ett skolpolitiskt inlägg, som säkert satt spår i svenska hem – men inte i den offentliga debatten. Dokuserien har format sig till en annan berättelse än Jan Björklunds. Hans agenda framstår här – mitt i de stukade drömmarnas hus – som ganska ihålig.
Klass 9 A har visat att skolans problem inte är elevernas respektlöshet för auktoriteter. Utan lärarnas och rektorernas brist på respekt för eleverna. Här var det lärarna som från dag ett började hälsa genom att ta eleverna i hand och envist säga: ni kan, vi ser det och litar på er. Tonåringar från Rosengård som ingen tidigare trott nåt om blev på bara fyra månader stjärnor med superresultat i de nationella proven. Egentligen en osannolik förändring av några unga människors framtid.
Seriens dolda dramatik är klassens tidigare lärare, de som aldrig visas i bild. Klass 9 A bekräftar upplevelser de flesta familjer har: att landet saknar tillräckligt många bra lärare och skolledare. Hur många gånger har inte mina egna barn haft lärare som inte klarar jobbet? Och hur många gånger i såna situationer har skolledningen inte valt lojalitet med läraren i stället för eleverna?
Vid två tillfällen har Högskoleverket hänsynslöst sågat lärarutbildningarna. Är det någon yrkesgrupp som behöver ett kunskapslyft så är det lärarna. Sedan i höstas finns äntligen pengar för ett sånt lyft, men räcker det? Och vad görs för att förvandla rektorer från administratörer till ledare?
2004 gjorde Lennart Grosin, pedagog vid Stockholms universitet, en undersökning om varför vissa skolor lyckas medan andra, med liknande förutsättningar, misslyckas. När han sammanfattar sina resultat i tolv punkter handlar de fem första om rektorns roll, betydelsen av ett kraftfullt pedagogiskt och demokratiskt ledarskap med ständiga utvärderingar av resultat. De följande sju pekar på respekt och förväntningar på elever samt krav på lärare. En gång till: respekt för elever – krav på skolan.
Grosins slutsatser är hårda som Björklunds, men riktade åt annat håll: byt ut rektorer som visar dåliga resultat och omplacera lärare som inte klarar undervisningen. Det är naturligtvis en förenkling, men pekar på rätt perspektiv – ett annat än Jan Björklunds. Det är antagligen den slutsats alla som sett Klass 9 A dragit, men som de tre oppositionspartierna fortfarande inte verkar uppfattat, i stället dominerar en längtan att på enkelt manér följa i Björklunds fotspår i helt annan riktning.
Dags att besvara frågan hur man får lärare som är lika trygga, kunniga och professionella som de eleverna i klass 9 A aldrig kommer glömma. Det är en politisk fråga.
Sluta kommersialisera skolan med dess marknadsförande jippon. Förbjud alla privata friskolor så att vi blir av med konkurensutsätttning mellan skolorna med barnen som utsorterande insats.
Självklart skall vi ha privata skolor det finns ingen möjlighet att sätta sina barn i den svenska sosseskolan.
Det är näst intill självmord att göra det.
Fram för fler privata skolor och konkurrens det blir BRA.
Per Wirtén skrev:
”byt ut rektorer som visar dåliga resultat och omplacera lärare som inte klarar undervisningen. ”
Det Per efterfrågan är inte möjligt. Lagen om anställningsskydd och de fackliga organisationerna skyddar lärare som inte klarar sina jobb. Bara lärare som inte kommer till sina lektioner kan sägas upp. Lärare som försöker men ändå är dåliga är det omöjligt att omplacera till något annat än lärarjobb.
Men Per Wirtén vill väl förstås ta bort LAS för lärare? Eller?
Per Wirten ”glömmer” att dessa ”superpedagoger”, undervisat en (1!) klass inför tv kameror!
Hade dessa lärare undervisat hela skolan och det år efter år, hade de garanterat inte varit lika pigga, som i tv seriens halvtimmesavsnitt…
Som både lärare och vänstermänniska blir man beklämd över både vänsterns och högerns inställning till skolan.
Sanningen är ju att det visst är sant att elever kan leva fan i skolan utan att det händer något, och detta är vardag i många skolor.
Eftersom alla skolor också konkurrerar om eleverna och medföljande skolpeng, vågar man ofta heller inte polisanmäla elever som misshandlar, trakasserar och vandaliserar.
Fler vuxna i skolan, ökade resurser i form av spec. undervisning för lever som ex är utåtagerande, samt KONSEKVENSER för ligistelever, så får vi en bra skola!
Per borde ta och vikariera ett halvår i en förortsskola, för ovanlighetens skull har han skrivit ett uselt inlägg!
Skärpning!
Serien om 9A har visat att det ändå är möjligt att förändra resultatet i skolan från en ”omöjlig situation”.
Många lärare kan säkert känna dåligt samvete för sin egen situation med brist på: egen ork, stöd från kollegor och skolledning, brist på fantasi, brist på ….
Här måste alla goda krafter fås att verka åt samma håll!
Ingen enda skall kunna leva fan i skolan utan åtgärd, det måste vara utgångspunkten. Att det är svårt är ingen ursäkt utan ett bra skäl att göra något. Skolan är alltför viktig för samhällets framtid för att lämnas åt sitt öde. Att skapa opinion och debatt, som genom 9A, är ett viktigt steg på vägen. Ett föredöme är bättre än 1000 argument.
Hur belönas våra duktiga pedagoger?
Hur belönas våra duktiga skolledare?
Var finns de individuella incitamenten för att anstränga sig extra med tid, engagemang och fantasi? Individuell lönesättning och uppmärksamhet för goda resultat och gott samarbete?
Intagning till och kvalitet på lärarhögskolorna innefattas väl också i kedjan?
Varför tror artikelförfattaren att ungdomarna i serien bor på Rosengård? Det stämmer inte. Var har du fått det ifrån? Fördomar?
Per Wirtén verkar inte ha fattat en sak: det kommer alltid att finnas mycket olika lärare, vissa lärare är bra för vissa elever… och någon har sagt att pedagogikens uppgift just är att hjälpa dåliga lärare, de naturbegåvade stjärnorna klarar sig ändå. Men inte räcker dessa stjärnor för att undervisa alla barn. Konsulter och supernannies, det handlar om snuttefiltar, men ibland behövs naturligtvis något nytt, ett friskt inslag, en expert – eller en okunnig amatör, ett barn som säger en sanning – för att något skall ske. I verkligheten handlar det förstås om andra saker än supernannies: om fattigdom, diskriminering, brist på socialt kapital etc. Individuell lönesättning är bara ett ytterligare strunt i eländet, det skapar bara ännu fler klyftor, ännu större misstämning i lärarkåren, ger mer makt till överhet, mindre frihet för läraren.
BRA! Alla klaser i Sverige ska vara med i tv så får alla bra betyg. Det vi sett på tv är en enskild företelse. Detr verkar en del stollar inte förstå
Hur svårt är det att undervisa en klass när man bara har ett fåtal lektioner i veckan?
Hur svårt är det att undervisa om man slipper ta hand om elevernas sociala problem samtidig som man skall hjälpa dem med skolämnena?
Självklart är det inget svårt att undervisa under sådana enkla förhållande som ”superlärarna” hade, men det framkommer inte i TV.
I och med Kinseyrapporten, PISA och TIMSS föreligger nu de fakta som krävs för en saklig skoldebatt. Se ”Sture Erikssons hemsida”