Bild: Johanna Jansson
Några mardrömsveckor väntar för Stureplanscentern. Inte nog med att FRA-lagen, med några konstiga kosmetiska förändringar, ska drivas igenom med Fredrick Federleys medverkan. Det numera regleringsfientliga Centerpartiet med sin marknadsliberale jordbruksminister Eskil Erlandsson kan också under Sveriges ordförandetid i EU tvingas att medverka till en återgång till en närmast sovjetisk planhushållning för EU:s mjölkbönder.
I en tid när EU:s dyra jordbrukssubventioner egentligen successivt ska avskaffas har Frankrikes och Tysklands jordbruksministrar kokat ihop ett förslag om att det mesta ska tillbaka till det gamla.
Beslutet om att avskaffa det så kallade kvotsystemet för att under fem år successivt fasa ut mjölksubventionerna ska nu rivas upp. Producenterna ska få nya miljarder euro i exportstöd och europeisk mjölk ska stödköpas för ytterligare ett antal miljarder. Detta har Frankrikes och Tysklands jordbruksministrar raggat upp stöd för hos 20 av 27 EU-länder.
Vad kunde Centerns jordbruksminister Eskil Erlandsson göra åt det, som ordförande och värd vid det extrainkallade ministermötet i Bryssel i går? Inte mycket. Som god marknadsliberal ogillade Erlandsson förslaget, men mumlade om att man kanske "tillfälligt" skulle öka stödköpen. Det imponerade dock inte.
För ännu en tid kan Sverige och en handfull andra länder, som vill ha bort de dyrbara jordbrukssubventionerna, kanske hålla emot. Men om Lissabonfördraget träder i kraft – och det kan ske inom några veckor, sedan Tjeckiens författningsdomstol tvingat presidenten Vaclav Klaus att säga ja – då fattar EU:s jordbruksministrar majoritetsbeslut. Den dagen blir Eskil Erlandsson överkörd. Den franska jordbruksministern har redan lovat de irländska mjölkbönderna ett majoritetsbeslut, bara de var med om att säga ja i folkomröstningen.
Om stora delar av EU:s jordbrukssubventioner återinförs med en svensk jordbruksminister som ordförande är det nära nog en katastrof för det Centerparti som har satsat på att ta 16 procent av väljarna i valet 2010. Inte ett öre till bilarbetarna, men miljarder i stödpengar till mjölkbönderna. Det hänger inte riktigt ihop.
Att mjölken blir dyrare är kanske ingen stor sak i trakterna kring Stureplan. Men vad ska Fredrick Federley säga till sina liberala vänner om de nya mjölksubventionerna? Inte kan han väl än en gång med gråten i halsen komma dragande med sin gamla mamma, hon som sa: "Väljarna har inte valt dig för att gå emot din övertygelse."
Det verkar som om det alltid är lättare för jordbrukarna att samla stöd för subventionerna (i andra sammanhang skulle vi kalla dem bidrag, men det är en helt annan diskussion) än det är för motståndarna. Kan någon ta initiativ till en namninsamling emot denna jordbrukspolitik (och samtidigt förklara skälen därtill)?
Ett konststycke ”utan motsvarighet”, jo då, dess längre tiden går ju mer lutar allt till överförmyndarskap. Det sista exemplet är Lissabonfördraget. Detta kallar jag för ren överkörning och nedtryckande av människors åsikter. Men det är klart ”lata, dumma och bidragstagande människor” kan man väl inte lyssna till. ELLER
Du Magnus L jag är med dig på tåget
Att få en hel kontinent (Europa) att satsa på ett rationellt jordbruk är svårt. Särskilt som man samtidigt vill ha närproducerat och ekologiskt producerad mat. Men det går. Sverige var innan inträdet i EU, en stat utan jordbrukssubventioner.
Problemet är Irland, Polen, Frankrike, Italien – ja man kan räkna upp nästan alla länder i EU och finna att de alla vill ha subventioner för sitt jordbruk – av historiska skäl eller militära säkerhetsskäl eller annat.
Det bästa vore om Europa importerade livsmedel från kontinenter som lättare och billigare skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver. Men då måste man överge en enkontinentspolitik, som ser till den egna befolkningen först. Det är näst intill politiskt omöjligt.
”Inte ett öre till bilarbetarna, men miljarder i stödpengar till mjölkbönderna.” – du har en fantastisk poäng där Björn Elmbrant!!
En utmärkt idé
Den dyra jordbrukspolitiken skjuter ju hela idén med EU i sank.
Oavsett vad man tycker om subventioner till bönder så är de ju inget som vi behöver EU till utan sådana beslut hade lika gärna kunnat fattas av Sveriges riksdag om vi stått utanför EU. Norge är inte med i EU men dom klarar av att subventionera både bönder och fiskare
Den av Maud Olofsson Stureplanscentern kommer att bli centerns fall. De marknadsdrogade, omdömeslösa centerpartisterna i kretsen kriong det politiska skämtet Fredrik Federley drar närmast ett löjes skimmer över partiet.
EU:s jordbrukspolitik är en katastrof då det bl a låser fast den nuvarande produktionen med gift och kemikalier och hindrar en övergång till ekologiskt odlade livsmedel som det råder brist på i hela Europa.
Rune Lanestrand
http://www.smabrukaren.se
Men det egentliga syftet med denna rätt så intesägande ledare som handlar lite om Fredrick Federley, Eskil Erlandsson och EU är väl antagligen bara att dölja den kris inom oppositionen som blir alltmer uppenbar.
Idag så skriver tex Socialdemokratiska Aftonbladet:
”Nästa år vill S, V och MP tillsammans ta över regeringsmakten men de vet fortfarande inte hur det ska gå till. I dag presenterar de var sitt förslag till budget för nästa år.”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5910404.ab
Men att skälla på jordbruksstödet inom EU är lättköpta poäng och givetvis bättre än att skriva om att det i dag inte finns något alternativ till den sittande regeringen
Jordbrukspolitik är ett knepigt kapitel.
Att ställa om mjölkbönder till IT-specialister tar säkert minst en generation. Det jordägande folket har en speciell kärlek till täppan och hembygden. Detta går inte att snabbt ändra med ett pennstreck, tyvärr. Hitta nya möjligheter för jordbrukarnas barn, koppla på lite entreprenörsanda, nya utbytesprogram, affärsutvecklingskonsulter, forskningssamarbete och lite speciell finansiering så kan utvecklingen ta ny fart.
Erlandsson och Elmbrant kunde väl kanske ta en fika över detta ämne?
Från början var LRF emot EU. Men storbönderna, i stor bemärkelse m, så naturligtvis emot alla subventioner de inte själva kan dra nytta med såg fördelar. Det blev som det blev. Inkonsekvens från första början. M-folket är också mot en stark stat och så blir det en stark superstat i stället!? Detta är en förenklad bild men tyvärr är den alltför sann.
Alla de politiska partier, inklusive centerpartiet, vilka har anammat dessa konstiga, men för vissa lönande, idéer hänger inte ihop. Frågan är hur man ska förklara detta för de väljare som inte är vinnare (det övervägande flertalet)?? Man har anledning att befara det värsta näst intill.
Det känns skönt att nu kunna räkna in BE i det marknadsliberala lägret. BE vill tydligen ha mer marknad och mindre statliga regleringar för mjölken. Bra!
Sovjetisk marknadsekonomi är väl inget som skrämmer BE det är ju det har ju Du kämpat för under hela 60-80talet.
Bilarbetarna blandar Du med mjölkbönderna det är som att blanda äpplen och päron ,det går men det är inte särskilt gott.
Tror inte att BE behöver bekymra sig .
Eskil Erlandsson är en ovanligt klok karl han står med båda fötterna på jorden .
För en gångs skull har Du nästan rätt.
Eskil Erlandsson står nog med fötterna på jorden men några egna åsikter vågar , eller vill han inte, stå för.
Ibland önskar man att mjölkbönderna i Sverige skulla vara lika tuffa och stridsvilliga som dom i sydeuropa.
Det är ju synd att det är så få som ser den här politiken för vad den verkligen är.
Nu börjar man lagra berg av mjölkpulver och smör istället för att att höja ersättningen till bönderna.
Vad EU gör och vill åstadkomma är att knyta de stora producenterna till sig och göra dem beroende av EU. Detta får till följd att ett fåtal stora producenter blir de som kan hänga med på marknaden då det bara är de som får ta del av stödköpen.
Eftersom EU är styrt av de stora bolagen så går man som en följd deras ärenden och försöker därmed eliminera konkurrensen i form av mindre gårdar(lokala) och de ekologiska. Detta går igen i många marknader och inte bara jordbruksmarknaden.
Man har gjort detta en gång innan på 70-80 talet när man överröste bönderna i EU med subventioner av alla de slag. Hur mycket som än producerades så fick man betalt. Detta ledde till ”kött och vinbergen” som somliga kanske kommer ihåg, och det pågick under många år.
Under dessa år vande sig böderna vid inkomsterna och tog lån för att utöka sina gårdar, många tog sig vatten över huvudet naturligtvis.
När sedan fällan slog igen och EU drog in subventionerna var det massor med mindre gårdar som tvingade slå igen och konsolidieringen av marknaden tog ett stort steg framåt då de stora nu köpte upp de mindre gårdarna.
Planerat? Javisst.
?Det bästa vore om Europa importerade livsmedel från kontinenter som lättare och billigare skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver. Men då måste man överge en enkontinentspolitik, som ser till den egna befolkningen först.?
Vilken kontinent då frågar man sig. Afrika? Kontineten med en stor andel av befolkningen undernärd, förvisso har Afrika potential att höja sin produktion men man tycker trots det att de med detta skulle premiera den egna undernäringen. Marginalerna är små för att föda jordens människor, små störningar och priserna rusar iväg och fattig här på jorden svälter ännu mer, som vi kunnat se de senaste åren. Detta får ganska lite uppmärksamhet medan ett halvt till ett kilo mjölkpulver i överskott per EU medborgare får gigantiska proportioner i media.
Europa och USA:s tempererade klimat har världens bästa förutsättningar för jordbruksproduktion, att t.ex. Europa istället skulle importera mat och driva upp världsmarknadspriserna vore rent vansinne ur ett globalt perspektiv, fattiga människor skulle inte ha en chans att konkurrera. Att t.ex. ta bort Europas mat produktion skulle innebära global katastrof det skulle bli underskott på mat.
Man kan inte flytta runt matproduktion som man flyttar symaskiner som tekoindustri jagar billiga sömerskor.
Att ha brist på bilar, mobiltelefoner etc skulle naturligtvis skapa olägenheter att ha brist på mat innebär att folk svälter ihjäl. Att ha ett vissst överskott på mat är bra att ha underskott innebär att människor dör.
Det verkliga problemet för fattiga länder är att de inte får reglera och skydda sin matproduktion så de kan skapa en trygg livsmedelsförsörjning inte EU:s exportsubventioner. De flesta länder som har varit relativt ekonomiska framgångsrika som Sydkorea m.fl. har alla börjat med jordreformer som reglerat, effektiviserat och höjt produktiviteten i jordbruket, men dessa har förstås varit i den förmånliga situationen att de kunnat strunta i ?reglerna? som gällt för andra.
Det finns förstås alltid mycket som behöver förändras men man blir lite förundrad och skrämd när nyliberaler och gröna trottoarbönder bekymrar sig om det europeiska jordbruket.
Det bästa som de rika länderna skulle kunna göra för de fattigare är att riva alla handelshinder för alla typer av varor. Det skulle leda till ökade exportinkomster för dessa länder och fattiga människor skulle bli mindre fattiga.
Hur kan vi ha en jordbruksminister som står i riksdagen och säger ”
Personligen så anser jag att politik bör föras i landets/sammanslutningens gemensamma intresse. Europas jordbrukspolitik har lyckats åstadkomma bland världens mest effektiva jordbruk som årligen levererar de produkter vi i europa behöver. Genom att vi har produktionen i våra egna länder finns dessutom möjligheter att påverka dess utformning gällandes djurvård och odlingsmetoder. Allt detta för en kostnad på under 1% av bnp och mot en 0,5% av bnp enligt EU:s planer.
Subventionerna är ju en fullständigt marginell kostnad jämfört med vad vi får ut. Försvaret kostar ungefär det två-tredubbla som andel av bnp och man måste ha klart för sig att det strategiska intresset av att undvika svält inom EU fortfarande finns kvar. Världen är ingen kramring utan vissa saker bör ansvariga nationer genom reformer skydda sin befolkning emot.
Att vänstern ställer sig på subventionernas avskaffande är ju helt jävla rubbat. Visar att deras grundintressen rimligtvis ligger någon annanstans än den egna befolkningen.
centern med maud olofsson i spetsen långt från en annan centerparistiskt fd pariledare johansson stiger in med full kraft på den nyliberala arenan. då borde splittringen i partiet ha blivit större.landsort centern som kan och en gång i tiden låg nära s måste ryta ifrån mer! maud olofssons rena hat mot s liknar torbjörn feldins paranoija. det tycks vara personligt vilket är skrämande. centern håller förhoppningsvis att tappa sitt vara ,sin identitet.
Effektiviteten i jordbruket torde öka med minskade subventioner.
Bl a sjunker då markpriset och strukturrationaliseringen kan fortsätta.
Det gäller att forma en politik som driver tekniska framsteg.
Detta är grunden till hela världens välståndsutveckling på lång sikt.
Dessutom blir världsmarknaden för jordbruksprodukter sundare.