I dag är det tio dagar sedan Carl Cederschiöld, regeringens förhandlare i trafikfrågor i Storstockholm skulle ha varit klar. Han vill driva igenom ett avtal mellan staten, kommunerna och de politiska partierna om stora trafikbyggen de kommande 30 åren – mest bilvägar.
I går morse var det en ny förhandlingskontakt mellan socialdemokraterna och Cederschiöld. Det kärvar om vilka villkor som ska ställas om miljön. Men socialdemokratin är också delad mellan stadens företrädare, som mest är emot, och länets företrädare. De senare kan tänka sig till exempel Förbifart Stockholm, en sexfilig motorväg i tunnel runt västra Stockholm, om villkoren blir bättre än i dag.
Så förhandlare Cederschiöld har därför den senaste tiden försökt krydda sin vägsoppa med andra förslag för att få socialdemokraterna att svälja den, bland annat skärpt förmånsbeskattning, stöd till företag som vill subventionera de anställdas kollektivresor och tio miljarder mer till själva kollektivtrafiken.
Tio miljarder, det kan låta mycket, men det är små smulor. Hela cederschiöldska paketet går på 130-140 miljarder. Och det Carl Cederschiöld nu kastat in i förhandlingarna kan inte kompensera av att Förbifart Stockholm har ett antal grundläggande fel.
Det är tveksamt om en led av det här slaget runt Stockholm behövs. Det mesta av Stockholmstrafiken går till och från centrum. Det talar för bättre kollektivtrafik i stället.
Förbifart Stockholm ökar enligt Vägverket koldioxidutsläppen med 140 000 ton. Och vad hjälper att en del bilar släpper ut mindre koldioxid, om fler sitter fast på igenkorkade vägar? Av ett utkast till uppgörelse framgår att 2030 väntas sju till åtta gånger fler bilar än i dag sitta fast i bilkö.
Medborgarna har i dag växande förväntningar på politikerna att de ska kunna hantera klimatfrågorna klokare och mer förutseende än Carl Cederschiöld. Om socialdemokraterna hamnar i armkrok med moderaterna om Förbifart Stockholm, befästs intrycket av de två oförbätterliga betongpartierna. Och var finns den omtalade socialdemokratiska förnyelsen i en sådan kompromiss?
Björn Elmbrant fortsätter den fina traditionen av det agitatoriska socialistiska språket.
”Vägsoppa” – ge intrycket av att ”borgarna” bara rör till saker.
”Så förhandlare Cederschiöld har därför den senaste tiden försökt krydda sin vägsoppa med andra förslag för att få socialdemokraterna att svälja den” – ge intryck av att detta bara handlar om taktiska manövrer. Ingen tanke om att det kan finnas folk som tänker i konstruktiva termer, bara misstänkliggöranden.
Sedan blir det lätt som en plätt: ”Det är tveksamt om en led av det här slaget runt Stockholm behövs. Det mesta av Stockholmstrafiken går till och från centrum. Det talar för bättre kollektivtrafik i stället.” Elmbrant vet, det behövs inga utredningar. Inga siffror om t ex den enorma nord-syd-trafiken, som är en betydande del av trafikeländet.
Och till sist kommer anklagelsen om ”armkrok med moderaterna” – en dödlig synd i den socialistiska tankevärlden; inte ett konstruktivt samarbete om viktiga gemensamma frågor, som vanliga människor skulle säga.
Nu har vi, under mer än 20 år, sett lösningarna av trafikfrågorna i Stockholm fördröjas. Först var det
Den pågående trafikförhandlingen i Stockholm som leds av Carl Cederschiöld innehåller en rad olika svårlösta utmaningar. Där har Björn Elmbrandt helt rätt. Däremot är det felaktigt att beskriva det som om det finns en spricka mellan (s) i Stockholms stad och län. Vi har en gemensam position i dessa förhandlingar och agerar utifrån ett gemensamt mandat.
Håller med om att 10 miljarder hit eller dit inte spelar så stor roll. Värre är att hela trafiklösningen går på tvärs med en hållbar framtid. Det konstaterade också landshövding Mats Svegfors för mer än två månader sedan. ”Vårt arbete med infrastrukturen är inte kompatibelt med regeringens klimatpolitik.” Nu är frågan vad som är överordnat? Lyssna gärna på Al Gores tal i Oslo igår innan DU tar ställning!
Men inte vilken kollektivtrafik som helst. Vad Cederschiöld föreslår är ”more of the same”. Men vi behöver en kollektivtrafik som är så bra att bilisterna väljer den.
Det kan vi få – om vi byter teknik. Vi behöver små fordon som går ofta och snabbt, på fler ledder än bara in mot centrum.
Varken Cederschiöld, BengtS eller Lasse Dahlberg tycks ha förstått att jorden inte klarar fler bilar. Om vi inte kan minska den skenande biltrafiken kan vi knappast övertyga kineser och indier att det är möjligt.
Intressant att se hur ett ”riksproblem” diskuteras som om det vore en fråga för enbart Stockholm … En historisk återblick : 1930 fanns två ställen att ta sej över Mälaren med bil. Norrbro-Slussen samt vid Kvicksund mellan Västerås (stor stad!) och Eskilstuna (lite mindre) 1935 byggdes Västerbron där all genomfartstrafik gick via Norrtull -S.t Eriksgatan-Fridhemsplan …. 1955 byggdes Hjulstabron mellan Enköping (äldre stad än Sthlm) och Strängnäs (se eping) .. 1970 kom Essingeleden .. Sedan dess har Sthlm ökat med ett Malmö…. Det går även att ta ”kostigen” Bergslagsdiagonalen , Askersund-Motala-Vadstena… Thats it ….There is a world out there !!! Om man skulle bygga hus som Vägverket bygger vägar .. skulle man bygga ett tiovåningshus där hissen går till 5an .. sen går man till 7an .. på 6an har man satt kameror för att man inte ska springa i trapporna … Gnäll inte på Cederschiöld … Läs kartan !
När Västerleden – som en del av den sedermera havererade Dennisöverenskommelsen – var på tapeten för nu ganska många år sedan utgjorde genomfartstrafiken i Stockholm bara mellan fem och tio procent av trafiken på E4, om jag minns rätt. 90-95 procent av den trafik som in mot Stockholm passerade tullarna hade sitt mål i centrala Storstockholm och skulle alltså inte välja Västerleden.
Västerleden har nu bytt namn till Förbifart Stockholm, men funktionen är oförändrad. Den kommer inte att innebära någon hållbar lösning på de miljöproblem som den ökande biltrafiken skapar i det växande Storstockholm.
Baron Cederschöld förnekar sig inte, inte heller de andra högerbaronerna: att sitta ensam i en bil, helst en svullen stadsjeep, och inte åka kommunalsnöret är och förblir ett adelsmärke för högerns folk. De sossar som förr i tiden förgapade sig i bilarna som Utvecklingens symbol och Allas välstånd, jo de finns än, och tror att de är folkliga, liksom fotbollsfantasterna.. Jag är rädd för dessa betongsossar
Jag tror att Carl Cederschiölds son, Sebastian som är JKL kontorschef i Byssel skulle kunna bidra med god råd sin till far hur tillredar vägtrafiks soppan.
hur många bor det i sthlms län ? 1,9 miljoner ca … hur många bor i norrland (norr om uppsala län) 1,1 miljoner .. i skåne lika många ….
i mälardalen 3,5 miljoner ,,,, ngr exempel bara..
Kommer socialdemokraterna att svälja Cederschiölds vägsoppa undrar Björn Elmbrant?
Det är en intressant fråga. Socialdemokraterna har svårt att utforma en trovärdig miljö- och trafikpolitik som kan bemästra problemen med den växande biltrafiken, särskilt i storstäderna. Partiet vill ogärna stöta sig med bilisterna och var tidigare minst sagt tveksam till försöket med trängselavgifter.
Under flera år har moderaterna och näringslivets lobbyorganisationer bedrivit intensiva kampanjer för ökat vägbyggande. I deras tankevärld verkar det bara finnas en lösning på trafikproblemen
Björn Elmbrandt skriver
”Medborgarna har i dag växande förväntningar på politikerna att de ska kunna hantera klimatfrågorna klokare och mer förutseende än Carl Cederschiöld.”
En tes som helt saknar underlag. Vad som däremot kan beläggas med underlag är att 75% av Stockholmarna enl undersökningar anser att förbifarten är nödvändig och utgör en allmän nyttighet.
Som vanligt finns ett antal bakåtsträvande miljöfundamentalister och en och annan person som av rent egenintresse (sk ”trafikforskaren” Dickinsson på Sika, sjäv Ekeröbo hör absolut till den skaran) också försöker sätta käppar i hjulet för denna helt naturliga satsning.
Så länge Stockholm växer måste också infrastrukturen växa. Förbudsmentaliteten som råder i det facistiska systemet med trängselskatt är inte bara kränkande för invididen – det är också ett rent hån mot Stockholms möjligheter som tillväxtmotor.
Om man använt en modell med trängselskatt istället för att byggt Västerbron och Essingeleden och bibehålligt Slussen som enda väg från norr till syd hade varken Stockholm eller Sverige varit det vi är idag.
Så det enda försvarbara om man vill att Stockholm skall behålla sin position som ekonomisk motor i Sverige är att anpassa infrastrukturen efter behoven – bygg förbifarten och snarast även en östlig förbifart, samt avvskaffa de utvecklingshämmande trängsel-facist-avgifterna!