EMU står på spel

Bild: stock.xchng

Det grekiska dramat är inte bara ett nationellt problem utan en i högsta grad internationell angelägenhet. Och för EU:s del står nu hela den monetära unionen på spel. Precis som på Island demonstrerar grekerna i Dario Fos anda: "Jag vill inte betala". Nu riktas kritiken mot den socialistiska regeringens besparingsprogram. Häromåret tvingade ju våldsamma konfrontationer på Atens gator fram ett nyval där de konservativa förlorade makten.

Men vem ska betala? Med en statsskuld på 125 procent av BNP och ett budgetunderskott på 13 procent (en uppskrivning med tio procent) står Grekland på statsruinens brant. Den nytillträdde socialistiske premiärminister Giorgos Papandreou har hamnat i sin och landets värsta kris de senaste decennierna.

Greklands ekonomiska problem är djupt rotade. Förmåner kopplade till staten har utvecklats till en ekonomisk gökunge. Korruption och klientilism präglar många sektorer. Samtidigt som skatteviljan i den privata sektorn är låg. Den svarta sektorn är gigantisk. Den ekonomiska produktiva basen är smal. Medlemskapet i EU har haft många positiva effekter. Men EU-stödet har inte alltid befrämjat ekonomisk utveckling, särskilt inte jordbruksstödet. Landet har stora strukturella problem. Men att Grekland har ägnat sig åt kreativ bokföring borde inte ha varit en hemlighet för någon. Av politiska skäl har de tunga EU-länder tidigare sett genom fingrarna med allt detta.

Krisen ställer EMU inför nya utmaningar. Eller rättare sagt: EU har inga redskap att hantera en situation som den grekiska krisen. EMU:s regelverk är skrivet för soliga dagar, inte för ekonomiska katastrofer. EMU är ett ofullgånget projekt med stelbent regelverk. Men om Grekland tvingas lämna EMU kommer det att kasta sin skugga över hela projektet.

Den europeiska centralbanken har inga muskler att hantera krisen. EU-länderna våndas. Vissa – som Anders Borg – anser att IMF har kompetensen att hantera Greklands problem. Brittiska tankesmedjan Open Europe vänder sig i en rapport förstås mot att brittiska skattebetalare ska få betala notan. Moderaten Johnny Munkhammar ger samma besked i en artikel på Europaportalen; inget stöd till gamla Grekland.

Det grekiska folket kommer under alla omständigheter att drabbas hårt. Men att låta landet förblöda kan leda till spridningseffekter i resten av EU och ända upp till Skandinavien. Det är en kostnad som förstås måste tas med i kalkylen. Två slutsatser är uppenbara. EMU-projektet måste revideras. Och Grekland reformeras. Och i det arbetet behöver landet stöd från EU.

16 kommentarerKommentera artikeln

  1. goran - 19 februari, 2010

    Greken Stavros Louca, mattelärararen i SVTs program 9 A, bör åka till sitt ursprungsland för att lära grekerna räkna. Betalning för hans insats kan SIDA stå för. Det vore sannolikt ett av de bättre sätten att använda u-hjälpsbiståndet på.

  2. Jan Magnusson - 19 februari, 2010

    Det enklaste vore väl att utesluta Grekland. Ekonomi och handel kräver tilltro till ingångna avtal. Det finns ett starkt behov av öppenhet och regeltillämpning. Om man inte tror att man skall få återbäring på insatt kapital, sin lön i slutet av varje månad eller avskrivning på lån allteftersom de betalas in, så fungerar inte ekonomin.

    Problemet som snabbt uppstår är: Vad skall man i så fall göra med Italien, som ägnar sig åt samma överbuds- och underskottspolitik. Och hur skall man bära sig åt för att förändra ett helt lands kultur??

    Nej problemet är svårlösligt både på kort och lång sikt. Men för att rädda Euron måste Grekland uteslutas ur EMU.

  3. Lars G - 19 februari, 2010

    Riktigt förstår jag inte varför den grekiska tragedin skulle hota EMU.
    Att den politiska omognaden i Grekland nu kan leda till en katastrof på alla plan för landet självt kan lätt inses, men till slut måste ju grekerna själva ta itu med korruption, skattefusk och svart ekonomi. Katastrofen för EMU skulle däremot kanske följa om de andra EMU-länderna ”hjälper” Grekland ekonomiskt. Det vore att kasta in goda pengar efter dåliga. Det vore att ge Italien, Spanien, Portugal och Irland förespeglingar om att EUs kassakista står öppen vid en självförvållad kris.

  4. kalle pd - 19 februari, 2010

    2007 var det 7 av 16 som hade högre offentlig skuld än 60%, 2008 8 st, 2009 9 st och 2010 förväntas det bli 11 av 16.

    Alla fick tidigt lära sig att reglerna för den sk tillväxt och stabilitets pakten inte gällde för de stora spelarna som Tyskland och Frankrike.

    Jurån och tillväxt och stabilitets pakten har ju totalt sett inte skapat någon tillväxt som det varit mycket att hurra för och stabilitet klaras bara när solen skiner. Men så är ju reglerna bara en politisk konstruktion där man godtyckligt totat ihop lite siffror, något vetenskapligt under alg för att de skall vara som de är finns överhuvudtaget inte.

    Litauen m.fl. rasar nu och befinner sig i fritt fall efter att i snart ett par decennier välsignats med nyliberal mirakelkur, djupt skuldsatta och inget har de fått för pengarna, ingen industri och produktionsapparat som kan skapa välstånd. De dom en gång hade har slumpats bort till utländska intressenter som bestämmer hur de skall leva sin liv.

    Som fru Thatcher en gång uttryckte det:
    Europe is a monument to the vanity of intellectuals, a programme whose inevitable destiny is failure: only the scale of the final damage is in doubt

  5. Pelle Pot - 19 februari, 2010

    …över EMU-projektet redan nu, med exempelvis indragna folkomröstningar och kraschade ekonomier.

    http://www.voter.se/politik-1/vilket-parti-skulle-du-rsta-p-om-det-vore-val-i-dag-807.html

  6. Mario Matteoni - 19 februari, 2010

    EMU-motståndarna tar krisen i Greklands ekonomi som intäkt för att EMU bör skrotas.
    Andra, som Håkan A. Bengtsson, menar att Greklands kris visar att EMU bör reformeras.
    Det sistnämnda är säkert riktigt, eftersom det mesta i vår tillvaro ständigt är i behov av reform.
    Men handlar Greklands nuvarande situation bara om EU, EMU och Grekland?

    Bör man

  7. Jonas - 19 februari, 2010

    läste en artikel av Paul Krugman i början av veckan i spanska EL PAIS där han tog upp problemen med en gemensam valuta i europa och att det går mycket längre än till bara kreativ bokföring greklands kris, lär artikeln på engelska här http://krugman.blogs.nytimes.com/2009/01/19/the-pain-in-spain/

  8. Lasse W - 19 februari, 2010
  9. Stig - 19 februari, 2010

    Allt i vår närvaro är i behov av förbättring!
    Håkan Bengtsson ondgör sig över EMU pga. Grekland? Problemen nu i Grekland har påtalats under lång tid och nu är det så dags att gå till verket. Nu måste Grekland se till att förbättra sina politiker, förbättra sin politik och ta i tu med korruption mm dessutom kommer Spanien, Italien och Portugal att också lära sig något. Detta är på tiden och detta tvingas man nu ta tag i tack vare EMU. Det är väl mycket bra?
    Nisha Besara vill tillrättavisa utrikesministern? Vem är Urban Ahlin? vem är Hans Linde? Vem är hon som skall tala om hur utrikespolitiken skall drivas?
    Björn Elmbrant talar om hur riksbanken skall hanteras och hur riksbankschefen skall ledas? Pyttsan!
    Vaktmästarna på Arena.
    Vad är Arena annat än en ledhund till LO som försöker döma andra?
    Vad är det för jyckar som sitter där och kraxar? Ena riktiga missunnsamma dynggrävare som inte har bättre förstånd?
    Bevare oss svenskar och Sverige för att någon skall följa dessas råd.

  10. Petros - 19 februari, 2010

    Tack Håkan A Bengtsson för en bra analys av det grekiska ”dramat”. För alla de andra som förespråkar att Grekland ska uteslutas ur EMU, samtidigt som de är övertygade EMU-motståndare, vill jag ställa frågan/orna:

    Vad skulle man i konsekvensens namn göra med alla de banker och finansinstitut som nyligen orsakade en av världens största ekonomiska kris? Varför rädda dem med stora skattepengar? Och varför låter man dem fortsätta spekulera på en liten ekonomi?

    Och en sak till:

    Greklands politiska och ekonomiska modell behöver säkert reformeras från grunden med glöm inte – alla ni som tänker så enkelspårigt – att Grekland har inte ställt in eller vägrat betala av sina lån.
    Vad Grekland behöver, och för den delen även Sverige, är en bättre, mer sammanhållen och solidarisk EU.

  11. Realist - 19 februari, 2010

    Nu får vi chansen att se precis på det sätt som det kommer att haverera.

    Vilka hade ekonomiskt intresse av EMU-projektet?
    Vilka är ”vinnarna” och vilka är ”förlorarna”? Projektet luktar överstatlighet och centralstyrning lång väg och ändå var många ”fiender till den starka staten” väldigt förtjusta i det. Dock inte de riktiga liberalerna (en liten skara) tycktes det.

    På sikt tror jag att alla förlorar på det. Då detta har hänt avvecklas det eller reformeras till ett lösare men kanske mera fruktbart samarbete.

  12. Ed - 19 februari, 2010

    Det är oerhört tröttsamt att i borgerlig media oavbrutet höra allt från högersossar till leninister benömnas ”socialister”. Döm då om min förvåning när jag på Dagens Arena får se samma slarviga språkbruk. En socialistisk regering hade satsat på att förstatliga de privata rikedomarna för att komma ur krisen, inte lagt sitt krut på att frysa löner.
    Den grekiska regeringen är socialdemokratisk, inget anat.

  13. Lars G - 19 februari, 2010

    Ett stillsamt påpekande: Det är inte bara f.n. vänsterstyrda EU-medlemmar som missköter sin ekonomi och som kör med dubbel italiensk (sic!) bokföring. Papandreou i Grekland ärvde för inte så många månader sedan ett ekonomiskt träsk från en borgerlig regering. Irland har borgerligt styre och Italien ett snarast högerradikalt.
    Och i Spanien och Portugal har regeringarna skiftat färg.
    Så försök inte lägga skulden för ländernas ekonomiska problem på vänsterpartier eller fackföreningar.
    Får jag dessutom – då det gäller Grekland – påminna om att kapitalistiska amerikanska storbanker med erbjudanden om jättelån försöker ”hjälpa till” med den falska bokföringen av statens ekonomi. Så nog förefaller orsakerna till dagens kriser mera vara att hänföra till kapitalismens och marknadsekonomins tillkortakommanden än till vänsterns föga framgångsrika försök att tygla kapital och marknad.

  14. Malte - 19 februari, 2010

    Bra påpekat!

  15. kalle pd - 21 februari, 2010

    Det är typiskt för dagens och den nyliberala omvärldsanalysen, ett ständigt tuvhoppande aldrig någon realistisk övergripande analys av vad som orsakar problemen. Greklands problem är en liten del, mycket liten del, av den övergripande internationella krisen. Det må vara hur det vill med pensioneringarna etc i Grekland men inte är de orsaken till den övergripande krisen. Grundläggande är att den reala köpkraften stått stilla eller stagnerat sen 70-talet trots att produktiviteten ökat, tillväxten och produktivitetsökningen har gått till toppen. Detta har blåst upp den finansiella spekulationen på bekostnad av real produktion och arbete, att uppråätthålla konsumtionen med lån är inte hållbart i längden, en modern variant av skuldslav typ där folk får mindre betalt än de behöver för att överleva och får låna av företaget i stället för en adekvat lön, ungefär som suspekta mattväverier i Pakistan.

    Man frågar sig kunde inte de europeiska arbetar och socialdemokratiska partierna sin historia när de med öppna ögon gick in i den nyliberala ekonomiska modellen.¨

    Trots att man lånat för konsumtion och att en allt större del av kapitalet gått till finansiell spekulation lyckades man bygga upp överkapacitet i den reala produktionen relativt den efterfrågan, det var förstås inte allt för svårt när de reala lönerna stått stilla och produktiviteten ökat, inte riktigt lika mycket som i efterkrigsdecennierna men inte så långt ifrån. Att högern och de nyliberal inte gärna pratar om hur det fungerade i efterkrigsdecennierna kan man ju förstå men att socialdemokraterna och den förmenta vänstern har någon sort beröringsskräck för detta är lite svårare att förstå. Men det kan förstås vara så att man delar nyliberalerna skräck för den reala makt det ger vanligt folk när reallönerna stiger i takt med tillväxt och produktivitet.

    Att med offentliga underskott rädda finansiell spekulationsekonomi är nog inte vad Keynes hade i tankarna när han menade att det kan finnas lägen när efterfrågan kan behöva stimuleras.

  16. Gert K - 21 februari, 2010

    Grekland om något visar vilket idiot-projekt EMU är. Hoppas det får ett slut.

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Ägna dig åt att ge oss hopp, Mona

Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. Jag hoppas att hon litar på att väljarna har uppfattat alla konkreta förslag som de rödgröna har lagt och ägnar sin timme åt att ingjuta mod och hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det. »

Moderaternas kompisgäng har vittrat ner

Sven Otto Littorin kastar in handduken i ett läge när arbetsmarknadspolitiken är viktigare än någonsin. Man kan förmoda att Littorin i praktiken fått ta skiten för Anders Borgs nationalekonomiska teorier. Nu borde debatten handla om de större mänskliga tragedier som väntar. »

Piskans politik

Långtidsarbetslöshet är så gott som omöjligt att ta sig ur på egen hand. För alliansen är arbetslöshet och ohälsa individuella frågor – strukturer låtsas man inte om. Den politiken är ohållbar. »

O(s)eriöst trixande med siffror

Ungdomsarbetslösheten är inte den enorma utmaning den utges för att vara. Det hindrar inte Socialdemokraterna från att dra stora växlar på statistiken, trots att de är medvetna om skevheten bakom siffrorna. Det är ohederligt. »

Säg nej till ”utanförskapet”

Det Schlingmannska "utanförskapet" har nu letat sig så långt som in på sportsidorna i tidningen. De rödgröna slänger sig okritiskt med begreppet utan att tänka på att man sällan vinner en match på motståndarens planhalva. »