Bild: stock.xchng
Att inte skaka hand med motsatt kön utanför familjen, är en tradition som framkallar hårda reaktioner. Först var det en ung kvinnlig programledare som vägrade ta en äldre manlig ekonom i hand. Nu är det en arbetssökande man i Älmhult.
Tingsrätten dömde förra veckan Arbetsförmedlingen att betala den handskaksvägrande mannen skadestånd. Efter att han på en anställningsintervju hälsat genom att lägga handen över hjärtat, inte ta verkstadsföretagets chef i hand, beslutade AF att stänga av honom från aktivitetsstödet. Han uppför sig fel, alltså ska han inga bidrag ha, verkar de ha resonerat. DO reagerade och tog upp fallet som ett om diskriminering.
En som reagerade hårt var författaren Lena Andersson i DN där hon påpekade att mannens ovilja att ta en kvinna i hand hänger samman med en större struktur av könsapartheid: "Mannen i fråga är diskriminerad om han inte får könsdiskriminera. Det är helt förvridet."
Men problemet som DO angrep var ju inte att företaget valde att anställa en annan – som antagligen hälsade på sedvanligt manér. Man kan tänka sig en hel del jobb där män eller kvinnor som vägrar skaka hand diskvalificerar sig själva. Nej, det var Arbetsförmedlingen som gjorde fel när de stötte ut mannen ur aktivitetsstödet. Staten bestraffade honom.
Den här typen av konflikter börjar bli många i Europa. I Frankrike har man redan förbjudit vanlig enkel huvudduk – hijab – på skolelever. Nu försöker vänsterns och högerns ytterfalanger förbjuda ansiktstäckande slöja i offentliga lokaler som tunnelbana, sjukhus och vallokaler.
Jag förstår hur franska kommunister resonerar. Jag förstår hur Lena Andersson resonerar. I båda fallen angriper de uttryck för ett system där män förnekar kvinnor lika rättigheter. Men innebär det att man alltid ska förbjuda, bestraffa och bannlysa?
Det finns en längtan efter de enkla svarens politik där man löser alla dessa konflikter med entydiga abstrakta principer. Men är det möjligt? Måste man inte i stället söka rimliga lösningar på varje konflikt? Sådana där man i offentlig debatt väger samman olika strukturella maktaspekter, principer om mänskliga rättigheter och pragmatiska förhandlingsvägar som gör att människor trots konflikter kan fortsätta leva i samma städer.
Svaren man landar i kan bli inkonsekventa. Som att vara mot lagstiftat burkaförbud men för polygamiförbud. Eller att vara för stenhårt förbud mot könsstympning av flickor, men dra slutsatsen att pojkars omskärelse kan finansieras av offentlig sjukförsäkring. Samhällen utan motsägelsefulla mönster är omänskliga. Att berövas arbetslöshetsstöd när man respektfullt vägrar skaka hand är ungefär lika smart som att försöka förändra världen med ett järnrör.
Här i Kambodja hälsas med en bugning och två sammanförda händer. Någon har räknat ut att endast en liten minoritet av världens befolkning (c:a 20 %) hälsar genom handskakning.
”Den muslimske mannen förklarade vid deras möte att han inte fick ta främmande kvinnor i hand på grund av sin religion.
Jeanette Löding tog dock illa upp av att behandlas annorlunda.
- Jag kände mig kränkt. Han tog alla andra i hand, men inte mig, säger hon.”
Så skriver Aftonbladet om mötet mellan den praktiksökande, muslimske mannen och den kvinnliga vd:n för företaget. Jag tycker det är självklart att man skall hälsa enligt landets seder som man befinner sig i. Att påtvinga svenskar ett muslimskt hälsningsceremoniel låter helt förkastligt, särskilt om det innebär en könsdiskriminering. Det kan aldrig tillåtas i Sverige.
Jag har själv hälsat på människor som jag uppfattar som muslimer med orden Salaam aleikum och då fått ett vänligt Aleikum salaam till svar. Men det har varit med glimten i ögat och en road artighet mot den jag tilltalar. Att tvinga sin hälsning på någon annan kan aldrig vara tillrådligt. Särskilt illa blir det när en underordnad man skall hälsa på en överordnad kvinna – något som socialt sett är otänkbart i tex Saudiarabien. Där finns inga kvinnor i arbete utanför hemmen.
Detta ständiga kvinnoförakt måste stävjas. Vi i Sverige skall gå i täten när det gäller jämlikhet mellan könen och inte uppmuntra den sortens kulturella misogyni som den praktiksökande mannen i exemplet ovan visat prov på.
Bort med alla vidskepligheter (religiösa hänsyn) ur lagtillämpningen.
Handskakning torde vara en gammal romersk sed. Axel Hägerström från Jönköping har filosoferat om det, men jag har förlagt boken med hans essä. ” I den romerska bröllopsceremonin gav brud och brudgum varandra höger hand. Kyrkan tog seden från romarna och efter hand har det blivit det vanligaste sättet att hälsa”, hävdar Antibac (http://www.stoffskifte.org/Webdesk/netblast/pages/index.html?id=1027613). Jag håller med om att vi får lov att bestämma oss för att sluta förtrycka kvinnor – men måste inte kvinnans frigörelse vara kvinnans eget verk? Ja, fast naturligtvis bör vi män hjälpa till.
Häromdan påstod en kolumnist i the Guardian att kvinnans fortsatt dåliga ställning i Indien beror på Mohandas Gandhis bisarra kvinnosyn. ”his sexual hang-ups caused him to carry monstrously sexist views”, sades det. (http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/jan/27/mohandas-gandhi-women-india). Min vän filosofen parerade med ett wittgensteincitat: ”en värdelös tid missförstår sin tids stora
personligheter på sitt eget låga sätt”.
Med vänlig hälsning,
-Mikael
Förr gällde att man skulle ta seden dit man kommer. Det var en bra prinicip som alla stod bakom, men varför gäller inte den nu? Anna Lindh följde den principen när hon var i Iran. Hon använde huvudduk mot sin egen vilja.
Nu väntar vi bara på att DO och Arena ska reagera mot det yrkesförbud som gäller för den som av religiösa skäl anser att det är fel med kvinnliga präster. Det handlar inte om att motarbeta, eller vägra att samarbeta med, kvinnliga präster. Det är själva åsikten som är förbjuden, även om man kan motivera med vad som står i bibeln.
Men vägra att skaka hand med en kvinna, en oren kvinna (och det är ju alla) är helt OK. Och man behöver inte hänvisa varifrån man fått sin övertygelse, bara att den är religiös. Såvida man inte är kristen förstås, för då blir man hånad och utskrattad av hela kulturetablissemanget.
Så, Per Virten, vilka religiösa övertygelser är godkända, och vilka är inte godkända? Kristendom – inte godkänd? Allt annat – godkänt?
Det är svårt att lära om. När jag var i mellanvästern i USA 1967 så lärde jag mig att män jag mötte skakade hjärtligt min framsträckta hand medan deras fruar enbart nickade och log. Min utsträckta hand fick göra ett försökt till en elegant rörelse som försökte rätta till mitt hår. Det tog en tid innan mina reflexer försvann.
När jag under några år vistades i Schweiz lärde jag mig men inte utan viss vånda att ”kyssa på kind”. Det kan göras utan att det känns obehagligt intimt. Vad som nu skett i Sverige är att man ska kramas. Det går an om det är yngre människor som alltid gör det kommer med utsträckta armar;det vore fräckt att då avvisa dem. Men nu ska alla kramas. Värst är det när män som man bara är något bekant med omfamnar mig och medelst ryggklappningar, ryggstrykningar hälsar. Men jag får väl även där arbeta bort mina reflexer.
Det brännande i denna fråga är att mannens religion vägs in i domen. Graden av hans religiositet påverkar alltså hans möjligheter till avsteg från normal rättspraxis. Det är det denna fråga handlar om.
Jan Magnusson: ”Jag tycker det är självklart att man skall hälsa enligt landets seder som man befinner sig i.” Så trevligt! kommer Du ihåg då Breschnev kysste Honecker.
Enkla svar finns inte , men det finns en enkel regel att ta seden dit man kommer. Speciellt borde det gälla folk som i snitt 7 år lever på det samhälle dom har ”flytt ” till . Har man råd att riskera ett jobb i dessa tide så kanske det är bidragssystemet som det är fel på . Jag tror inte många av tex spanjorena som nu står i kvarterslånga köer till arbetsförmedlingarna skulle avvisa en hand framsträckt av en potentiell arbetsgivare . Det är ett konstigt land vi lever i där politikerna drar in 700 tjänster på ett regionssjukhus pga ekonomin och samtidigt anser sig ha råd att hålla folk i gång 7 år utan arbete . Sänk skatten till en EU nivå och problem som detta löser sig med en sund koppling till verkligheten . Kan man som en arbetssökande inte ta en kvinlig företagsledare i handen så har man kanske ” sökt skydd ” i fel land .
Nu måste socialdemokraterna göra en dygd av det mångkulturella Sverige. Vi måste tydligen leva med den sociala splittring, etniska förvirring och vantrivsel som följer av att de sociala koderna inte längre gäller som förr. Hur man ska hälsa på andra till exempel. Jag tar numera inte min tandsköterska (folktandvården) i hand när hon hämtar mig i väntrummet eftersom hon bär huckle inomhus i tjänsten. Jag bara anar att hon inte vill ta främmande män i hand. Men jag vet inte säkert. Lite social osäkerhet i det mångkulturella Sverige måste man tydligen enligt kultureliten räkna med. Enkelt ska det inte vara.
Femhundra svenska soldater är i Afganistan för att som Reinfelt säger ”Förbättra villkoren för kvinnorna”! Men, är det inte just religösa skäl som gör talibanerna motiverade till sin verklighetsanpassning? Religon kan användas till det mesta, brokigt blir det än värre då det nästan finns lika många variater på religon som människor!
Detta är kanske första gången som Dagens Arena inte hittat ett enkelt svar. Grattis.
Jag hörde på ett radioprogram vid namn ”Speakers corner” där man just tog upp denna fråga att ta i hand eller icke. En invandrarkvinna ringde, hon tyckte att blir man så välk omhändertagen i ett land som Sverige skall man ockjså rtätta sig efter dess seder och bruk.
Den damen var helt klart införstådd med situationen, vilket resten av ”religiösa griller” bör tänka över
Här kommer ytterligare en komplikation. Jag tycker det är OK när någon respektfullt väljer att använda ett annat sätt att hälsa. Problemet är att respektfullt betyder olika saker för olika personer. Jag tycker inte om att ta i hand fastän jag är uppväxt i Sverige. Tänk att få hälsa som i Kambodja eller lägga handen på hjärtat i en vacker gest!
Handskakning kan man använda både dominant och framfusigt, precis som andra seder man inte riktigt förstått.
Skulle mannen ha uppfattat sig som oren, om han hade tryckt kvinnans hand? Då måste han ju lära sig att tänka om. Jag ogillar att AF drog in stödet. Dock skulle väl kvinnan ha skadestånd för att hon blivit kränkt och diskriminerad. Lena Anderssons inlägg i DN den 13 febr. var det bästa som skrivits i denna fråga. Hennes avslutande formulering borde upphöjas till allmän lag: Jämställdhet går före religionsfrihet när de båda krockar.
Inga konstigheter, behövs inga skrik om lagstiftning eller att ”ta seden dit man kommer, annars dra härifrån”.
Arbetsförmedlingen skall inte dra in stödet för något som baseras på en persons tro och värdegrund, men mannen får också acceptera att genom att inte leva enligt den syn på jämställdhet som är självklar i det svenska samhället står inte heller alla dörrar öppna för honom. Han kan som i det här fallet till exempel få svårare att skaffa ett jobb, eftersom hans värderingar inte stämmer överens med den potentiella arbetsgivaren.
Människor får leva sina liv precis som de vill i Sverige, interagera med andra människor hur de vill, klä sig som de vill osv, men måste också förstå att deras handlingar får konsekvenser, speciellt om dessa handlingar inte riktigt stämmer överens med vad som anses ligga innanför den rådande ram av normer som präglar vårt samhälle.
Inget märkligt tycker jag.
Jo man får nog börja fundera på vad man vill prioritera, är generell jämställdhet viktig och överordnat som norm för det samhälle vi vill ha. Gäller inte generell jämställdhet för kvinnor så fort SD blir ”feminister” i speciella fall.
För att nå den grad av jämställdhet som i dag finns har samhället varit tvungen att ta strid mot religiösa föreställningar som gått mot jämställdhet, t.o.m. så långt att kvinnoprästmotståndare marginaliserats och häcklas öppet etc. man får nog snart bestämma sig om hur man skall förhålla sig till andra religioner. Men det kan ju bli besvärligt då de kan vara stridbara och levande och inte ett utslätat mähäigt tjänstemannavälde med offentliga lönegrader. Gör man inte detta kommer de andra att religionerna som kuvats att allt mer ta fram sina reaktionära sidor, det är naturligtvis ingen tillfällighet att en rad prominenta potentater från olika religioner klart och tydligt tog rygg på islam i Rushdieaffären och har fortsatt att göra så.
Det är förstås absurt med detta skadestånd när man samtidigt lagstiftar om att sjukvården skall deltaga i religiösa offerritualer som könsstympar små pojkar och märker dem likt boskap för resten av livet.
I den aktuella frågan borde det handla om vilka krav en arbetsgivare kan ställa på ens beteende utan att man förlorar ersättning från samhället, företagets rätt att ställa krav i sin verksamhet behöver inte vara parallellt med den arbetssökandes rättighet att inte behöva bete sig på ett visst sätt.
Att ta seden dit man kommer är bara tomma floskler, skall företaget kunna kräva att man äter surströmming och dricker snaps på företagets bjudningar. Måste jag börja äta surströmming om jag flyttar till Norrland.
Saudiarabien är ett synnerligen dåligt exempel, där handlar det om att diktatoriskt tvinga på de som kommer it sina idéer och föreställningar inte ett uns av ömsesidig respekt för gästen, inte är det väl ett sådant samhälle vi vill ha.
För den som sen barnsben fostrats att det är orent, fel mot Gud etc att ta kvinnor i hand, äta fläskkött eller va det kan vara blir det förmodligen närmast traumatiskt att bryta mot dessa regler. Att med detta som skäl skall kunna inskränka andra människors rätt till frihet och jämlikhet bär vara bortom vad som är acceptabelt. Om det står ditten eller datten i någon förment uråldrig helig bok borde sakna betydelse. Där är något fel när våran DO driver frågor om religiös kränkning när tonårsflickor fått idéer om att bli religiösa och måste följa reglerna till punkt och pricka enligt deras uppfattning och detta strider mot internationell hygienstandard enligt senaste vetenskap.
Aktivitetsstödet!
Dvs utbetalningen av bidragspengar för ngt. Nu finns konstruktionen, och är tänkt att hjälpa dem som inte har försörjning att kunna betala sina räkningar på vägen mot att skaffa sig egen försörjning.
Och har man inte stora rikedomar redan är enda sättet att försörja sig just genom arbete.
Det finns obegränsat många sorters arbeten, och ingen är lämpad för alla (eller ens mer en bråkdel av dessa). Men ffa innebär arbete i stort sett alltid att man på ett eller många sätt har med andra människor att göra. Det går inte att komma runt den biten. Och där måste man fungera, även om man inte alltid gillar alla på jobbet. Det gäller precis alla, inte bara muslimer eller andra gruppidentifikationer.
Det stora problemet är ju att många (ofta (s)-märkta) politiker tror att man kan administrera bort verkliga problem genom införandet av regler, ombudsmän, myndigheter, bidrag, och andra politiska åtgärder.
Att den (verkliga) problematiken skulle försvinna med en DO, eller mha ett aktivistetsstöd. Dvs det är just den naiva föreställningen om att olika intressen och intresssekonflikter inte skulle finnas, eller iaf skulle kunna beslutas bort mha ett regelverk som har skapat dessa extraproblem.
Förutom att de kostar ohyggligt mycket, och gör det svårare för samtliga att få ekonomi i ett arbete!
Vi måste motarbeta alla religioners, även islams, krav på att samhället ska anpassas efter religionerna och deras anhängare. Ska vi ge efter när det gäller sådant som vi kämpat för som t ex jämställdheten? Det verkar helt bisarrt. Lena Andersson är en av de få kulturskribenter som förmår att tänka klart.
Det finns en överordnad dimension som avgör vilka religiösa avvikande beteenden som är acceptabla och vilka som inte är det. Och det är socialt svaga-socialt starka dimensionen. Den som är muslim =svag ska det tas parti för. En svensk kvinnoprästmotståndare (svensk och man= stark) blir närmast förnedrad. Om man inte är medveten om den här uppdelningen blir det svårt att se mönstren.
Du har alldeles rätt då tycker jag att även den kvinnan skulle ha skadestånd
varför skall vi anpassa oss efter deras religion han gör det inte kommer man hit som flykting så får man anpassa sig om vi hade kommit till hans
land och inte anpassats oss jo då hade vi antagligen utvisas eller fängelse
man måste ta seden dit man kommer.
Religion är ngt högst privat (och irrationellt, men ändå starkt, precis som övriga känslolivet kan vara) Men det är en privatsak!
Att blanda in religion i lagarna, hur de tolkas, eller ens i staten är en styggelse. Tyvärr har det ju varit så av tradition. Både i Europa och fortfarande en realitet på många ställen. Särksilt i mulsimska länder.
Men sådant är alltså av ondo. Så fort relgionen smyger in i lagar och det offentliga, tex dess myndighetsutövning, uppstår hur mycket dumheter som helst!
DOs utslag (eller aktivitetsgarantin, eller indragandet) är bara små och få exempel. Det kan vara mycket värre!
Enda sättet att slippa detta är att hålla rent mot religion från första början. Och låta denna skötas helt privat!
Scientologin är bara ett försök att få andra lagar att gälla för sin verksamhet än för andra, och bli särbehandlad pga av den.
Mer generellt: Lagar som inte verkligen är ‘lika för alla’ hör inte hemma i en rättsstat!
Lasse W: Du menar alltså att det enda som betyder något är VEM, stark eller svag, som uttrycker en åsikt. Och en muslim är definitionsmässigt svag. En muslimsk man har därför rätt att betrakta kvinnor som orena och handla därefter. Han har också rätt att beordra, eller utföra, kvinnlig omskärelse, liksom att döda den kvinna som inte uppför sig på rätt sätt. Menar du verkligen det?
Och så finns det människor som undrar varför Sverigedemokraterna går framåt i opinionen…
Har man inga så är livet lekande lätt.
”när man respektfullt vägrar skaka hand” skriver Per Wirtén. Men nu har du väl ändå fått hjärnsläpp. Fast det kanske gick till så här på företaget: Jag skakar bara hand med män, inte med kvinnor. Både du och jag vet att det beror på att jag anser att kvinnor är mindre värda än män och att män ska kontrollera kvinnor och särskild deras sexualitet. För att inte kvinnor ska riskera att väcka mäns sexuella lustar och därmed bli våldtagna får kvinnor inte röra vid okända män. Jag har alltså att välja mellan att, lite tillspetsat, vägra ta dig i hand eller våldta dig. Jag visar dig alltså stor respekt genom att inte ta dig i hand. Häpp!