Bild: Alla dessa bilder, http://yukbog756.blogspot.com/
Carl Bildt är landets utrikesminister. Men Sverige är ett land utan utrikespolitik. Redan under tidigare socialdemokratiska regeringar har Sveriges roll i världen förminskats till diplomati under försiktighetens flagg.
I onsdagens utrikespolitiska debatt gick visserligen Urban Ahlin (s) till attack mot den borgerliga regeringens utrikesdeklaration, vilken karakteriserades som ett "feghetens dokument". Ja, nog är det ett tomt dokument. Bakom dess mångordighet döljs emellertid ett alarmerande mönster.
Uppenbarligen försöker socialdemokraterna nu höja tonläget i den utrikespolitiska debatten. Den tydliga kritiken mot Israel kontrasterar mot den avvaktande hållning som präglade socialdemokraterna under Göran Persson. Arvet från Olof Palme lades då för fäfot. Sverige var förvånansvärt passivt när USA inledde kriget i Irak, medan många andra europeiska länder protesterade. Urban Ahlin var en av uttolkarna av Perssons utrikesdoktrin. Ska den höga svansföringen ses som en socialdemokratisk utrikespolitisk omorientering? Mycket möjligt.
Under Carl Bildts tid i Arvsfurstens palats har utrikespolitiken blivit än mer USA-orienterad. Och Bildts återkomst till svensk politik har förvandlats till något av en personlig internationell turné där UD reduceras till resebyrå. Bildt har nämligen distanserat sig från departementets interna arbetsrutiner. Carl Bildts utrikes odyssé liknar ett försök att lansera sig själv till ett tungt framtida uppdrag i EU. På sin blogg "Alla dessa dagar" meddelar utrikesministern att han tagit in på Bayerischer Hof och ätit middag i Belgrad. Numera är svensk utrikespolitik virtuell.
Bakom detta bildtska sken döljs emellertid ett mönster. Enligt utrikesdeklarationen fäster Sverige "stor vikt vid relationen till USA", vilket är rimligt som världen ser ut. Men i sak är Carl Bildt och den borgerliga regeringen synnerligen undfallande mot den amerikanska supermakten. På besök i Vita huset valde statsminister Fredrik Reinfeldt att "samtala" och "lyssna" i stället för att framföra svenska krav. Och Carl Bildt kritiserade i går inte CIA:s omstridda tortyrmetoder.
I utrikesdebatten föreslog Carl Bildt att Sverige borde delta med trupp i Natos snabbinsatsstyrka. Förslaget är logiskt. Lars Bergquist, Carl Björeman och Karl Erik Lagerlöf har i en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdat att undfallenheten gentemot USA i praktiken innebär att Sverige steg för steg smygs in i Nato. Omläggningen av moderaternas försvarspolitik måste analyseras i detta perspektiv.
Carl Bildt skriver i utrikesdeklarationen att den nya ambassaden i Washington "House of Sweden" blir en "viktig tillgång i lansering av Sverige". Kanske lika bra att flytta hela UD dit?
”Den tydliga kritiken mot Israel kontrasterar mot den avvaktande hållning som präglade socialdemokraterna under Göran Persson.” Jag tycker inte Göran persson var ”avvaktande”. Han vände den socialdemokratiska skutan 180 grader i mellanösternpolitiken. Han var ju väldigt tydlig vilket bla märks i Erik Fichtelius intervjuer. Vad som ha hänt efter regeringsskiftet är ju att vi fått en regering vars utrikesminister hejar lite mindre på Israel än vad Göran Persson gjorde. Jag tror det är där vi har orsakerna till Folkpartisternas missnöje med och angrepp på Bildt. Dom är missnöjda med hans mellanösterpolitik. Han engagemang i Lundin oil var bara ett slagträ för att komma åt honom.
Man tänker även öppna ambassad i Minsk i Vitryssland.
Det ligger hyfsat i vårt närområde och man behöver nog hjälp att där vädra ut gammal unken doft.
Jag är inte så säker på att utrikespolitiken under Perssons tid var, som du själv säger, så bra. Den föll i alla fall ganska djupt efter mordet på Anna Lindh.
Carl Bildts utrikespolitik är dock ännu värre. Visst är det väl bra om han har breda kontakter med andra länder, det kan vara positivt för Sverige, men när utrikesministern i princip bara är utrikes så får vi ett oroligt departement. Vart är chefen?
Det är ganska tydligt att Carl Bildt är utrikesminister för meritlistan sedan när Sverige ska tillsätta en ny komissionär i EU år 2009.
Förresten, vore inte det ett intressant debattämne här på Arena?
”Hur vädrar man ut den unkna doften i det forna
Svensk utrikespolitik hade sjunkit ganska så djupt innan mordet på Anna Lindh vilket tex tog sig i uttryck i det Svenska stödet till bombningar av civila mål i Serbien år 1999. Den 24 mars inleddes bombningarna. De militära målen som man hade på sin lista var ju bombade redan efter några dygn varefter man övergick till att bomba i huvudsak civila mål (för man kunde ju inte sluta för då skulle ju Milosevic ha vunnit). Detta stöddes av den Svenska regeringen. Det vill säga redan under Anna Lindhs tid så lades det stor vikt
Undfallenheten inför Israel är slående, men skälen är uppenbara. Norges antydan om en föreslagen bojkott av Israel 2006 fick genast svar ifrån USA, dvs USA hotade Norge med ekonomiska sanktioner hade man genomfört bojkotten. Detsamma skulle utan tvekan hända Sverige om vi försökte något liknande. Se: http://www.aftenposten.no/english/local/article1196096.ece
Naturligtvis inget som rapporteras om i våra liberala borgerliga medier där Israel fortfarande är en oskyldig demokrati omgärdad av illasinnade och elaka orientaler.
Något man kan sakna är också debatten om våra omoraliska vapenaffärer med diktaturer runt om i världen.
Lars-Olov: Om inte annat så var domen mot Mijalovic politisk, hade han dömts till psykiatrisk vård hade det gått ett ramaskri genom Sverige, framför allt i våra vulgomedier. Det var omöjligt för domstolen att döma annat än till fängelse.
Ett land skaffar sig inflytande genom att föra en självständig utrikespolitik som utgår från landets intressen och värderingar, inte vad som är opportunt för tillfället. Häri har samtliga regeringar sedan 1991 brustit. Man kan anse vad man vill om Palme som person och politiker, men ingen borde på allvar betvivla att Sveriges internationella anseende och inflytande under hans tid var oerhört mycket större än vad det varit efter hans tid. Varför? Därför att Sverige förde sin egen politik under kalla kriget. I detta perspektiv spelar det ingen roll om de efterföljande regeringarna och stats-/utrikesministrarna varit ”röda” eller ”blå”, Sverige har helt enkelt inte haft tillräckligt modiga och självständiga stats- och utrikesministrar. Flatheten mot USA men även mot mörka krafter med rötter i den muslimska världen, i viktiga principiella frågor om demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, är bestickande.
Du har nog rätt, Anna Lindh gjorde en hel del saker som var fel men om man läser de tal som hon höll under tiden som utrikesminister så fanns där mycket mer vision än vad man fick veta av Laila Freivalds eller någonsin har fått veta av Carl Bildt.
Sedan om mordet på Lindh var politiskt eller ej är spekulationer som jag lägger på just spekulations-/konspirationshyllan.
problemet med socialdemokraternas retorik ,förutom att som sten andersson dra ner debatten till drängstugan , är att man är fastlåst i en chauvinistisk palmeanda där utrikespolitiken var mer inrikes… dvs en politik under täcket med usa/nato samt en annan neutralitetsfundamentalistisk hemma ..sålunda tog det över 50 år att erkänna vad en nedskjuten dc-3a sysslade med …
Jag upplever inte att det under de senaste 15 åren har varit någon större skillnad i utrikespolitiken om beroende på om vi har en S eller borgerlig regering. Tidigare fanns skillnader tex Palmes kritik mot USA under Vietnamkriget hade inte ägt rum under en borgerlig regering. Mellanösternpolitiken under Sten Andersson då Sverige valde att stå PLO väldigt nära skulle heller inte ha ägt rum under en borgerlig regering. Palmes väldigt USA kritiska linje övergavs ju dock redan under Palmes egen tid vilket många verkar ha glömt bort. Under Palmes andra tid som statsminister (1982-1986) så gjordes stora ansträngningar för att återställa de relationer som Sverige hade med USA innan Palmes första period som statsminister (1968-1976). Sten Andersson PLO-orienterade mellanösternpolitik har ju blivit omodern i och med att PLO har försvagats. Av lätt insedda skäl så kommer S aldrig att kunna ha samma relationer med Hamas som man hade med PLO. EU kommer ju också att ta över mer av utrikespolitiken vilket gör att det kommer flera frågor där Sverige inte kommer att ha en egen linje. Inom S odlas mycken nostalgi inom utrikespolitikens område. Läs bara vad
Kan något vara värre än den utrikespolitik som fördes under Palmeepoken.
Sten Andersson gullade med Yassir Arrafat och skänkte miljarde till HONOM och hans hov.
Hovet placerade miljarderna i Scweiz där de lyftes ut till privata godsaker.
Carl Bildts utrikespolitik baserar sig på en EUrelaterad sådan.
Det är det enda riktiga för ett litet land som Sverige.
Socialdemokrater och kommunister bör inte kasta sten när de sitter i glashus.
Jag tror att Göran Perssons politik i mellanöstern var en reaktion mot den som fördes under Sten Anderssons tid som utrikesminister. Göran Perssons egen förklaring i Fichtelius program där han relaterade till sin ungdoms syn på Israel lät inte så trovärdig. Jag tror att han helt enkelt var förbannad på det stora bistånd som gick till Palestina speciellt med tanke på vad dom framkommit om hur pengarna använts