Bild: Wikimedia commons
I går träffades regeringscheferna i EU:s medlemsländer för toppmöte. Alla undrar om de kan lappa ihop unionens nya sprickor. Men det europolitiska problemet är toppmöten som sådana.
Man brukar säga att EU utvecklas genom sina kriser. Man löser dem med ett nytt språng framåt. Nu närmar sig en politisk kris som överskuggar allt annat under epoken efter Maastrichtavtalet. Flera länder är på väg mot först ekonomisk och sedan även politisk kollaps: Irland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och fler kommer att följa. Stora medlemmar försöker samtidigt smita det gemensamma ansvaret. Hela idén om samma regler för alla, ömsesidig hjälp och solidaritet riskerar att sprängas sönder under trycket. Hösten och vintern 2009-10 kan bli en mardröm.
Men de uppfinningsrika sprången framåt, som svar på kriser, har inte kommit från himlen. De har föregåtts av idépolitiska strider och diskussioner som pekat ut riktningar. 2000-talet är inget undantag. Frågan är vilka svar som vinner: mer eller mindre demokrati, starkare institutioner eller lösare nätverk.
Lissabonfördraget, som ännu inte har antagits, har på bara några månader förvandlats till otillräckligt. Krisen visar behovet av ett politiskt starkt och demokratiskt legitimt centrum. En plats där man genom offentlig debatt kan fatta beslut när systemen sviktar. En där unionens intresse går före enskilda medlemmars.
I stället har regeringscheferna ryckt till sig initiativet och samlas till fler toppmöten än någonsin. Det innebär att unionstanken förfaller till mellanstatligt samarbete. En orättvis jämförelse med USA kan ge distans: tänk att USA:s guvernörer samlas på superhotell i Las Vegas för att förhandla fram lösningar på krisen. Så fungerar Europa i dag.
Att kommissionen haft svaga ordföranden år efter år, egentligen ända sedan Jacques Delors, är avsiktligt. Regeringscheferna vill inte släppa det maktmonopol de eftersträvar. Därför negligerar de parlamentet, därför väljer de bleka personer som Barroso.
Konsekvensen är att unionen tappat kontrollen i ett akut krisläge. Man springer bakom för att lappa ihop sprickor. När uppgiften i stället är stöd till medlemsländer som kollapsar, att hävda solidaritetstanken och betona att fall ner i fattigdom och politisk konkurs i ett land påverkar alla. Trots situationen simmar svensk vänster, i alla tre partierna, fortfarande i det här sönderfallets konservativa riktning. Det är också ett slags kristecken.
Aldrig har väl behovet av en demokratisk federalism varit lika uppenbart som nu; ett starkare parlament som jobbar med en kommission värd namnet. Toppmöten på justa hotell är ok – som komplement.
Det är märkligt hur tyst det är om grundläggande EU-frågor i den svenska politiska debatten.
Per Wirtén vill slå in sista spiken i den parlamentarism som tidigare var baserad på folkligt deltagande men nu alltmer på mediamakt och politiskt och byråkratiskt klanvälde.
Federalism i en union med ett 20-tal språk, än fler olika politiska kulturer, med svårartat olika förutsättningar för samhällsutveckling och ovanpå det med tre dominerande länder med ambitioner att låta respektive lands inhemska politiska agenda få större utrymme på den världspolitiska scenen, det är en god grogrund för elitism och politisk synism.
Nej, det vi behöver är att bygga och i många fall återuppbygga folkligt deltagande i politiken på den nationella nivå parat med ökat mellanstatligt samarbete inom EU men framförallt i FN. De politiska partiorganisationernas vardagsarbete kan utvecklas. Internet och nätverk ökar det politiska deltagandet, men i många fall skapar organisationskulturen hinder för att öka deltagande och reell demokrati.
Sedan är det en annan sak att politiska frågor i stort är desamma världen över och att det internationella politiska perspektivet måste ta ett allt större utrymme. Men federalism inom EU idag skapar eliter och avstånd mellan folk och styrande. Ett federalt EU idag bryter mot parlamentarismens idé så som den en gång formulerades som en vision för ett fritt och demokratiskt samhällsskick.
Visst är det märkligt.
Alla andra ledare på toppmötet kom dit och slogs för sina respektive länders jobb.
Frankrikes president fick sitt stödpaket till fransk bilindustri godkänd av kommissionen.
Merkel har snart sitt stöd till tysk industri på plats.
Men den svanske statsministern talar om att EU tillverkar 18 miljoner bilar men nu i krisen bara säljer 11 miljoner. Alla andra EU-ledare håller med i korridorsamtalen, Reinfeldt känner stöd för sina tankar. Men andra regeringschefer tänker: Herregud, en statsminister som tar på sig att lägga ner just SITT lands bilindustri mitt i krisen…
När krisen vänder har de andra industrierna överlevt, men inte den svanska. Just Sveriges BNP sjunker ju snabbast i EU: nästan minus 5 procent under ett enda kvartal.
Reinfeldt företräder EU i Sverige. Alla andra EU-ledare företräder sina egna länder i EU.
Och de svenska jobben försvinner i en rasande takt: 150 000 jobb bort på 12 månader.
För ganska så många år sen så sa många att EU hade två vägar att väja mellan.
Den ena var att satsa mer på en fördjupning av samarbetet och den andra var att satsa på att ta in fler medlemmar.
Helt klart så har EUs samarbete fördjupas men tyngdpunkten har trots allt legat på att ta in nya medlemmar. Det kanske har varit rätt det kanske har varit fel men det är antagligen förklaringen till att det inte finns något starkt politiskt centrum som Per efterlyser.
Länder som varit för en lösligare union utan ett starkt politiskt centrum är ju tex Storbritannien. Per har rätt när han säger att
Det räcker inte med att denna platonska elit praktiskt taget har kört sönder hela världsekonomin, ivrigt påhejade av EUs blinda anhängare, EUs konstitutioner och EUs ytterst instabila regelverk (allt är relativt). Nu ska denna platonska elit ge sig i kast med att lösa problemet finanskollapsen genom att avveckla den representativa demokratin vars funktionssätt har utmejslats genom hård kamp under mer än ett sekel, och ersätta den med ett federalt EU. Därmed har denna otroliga men inte förvånansvärda platonska elit lyckats med konststycket att både köra sönder hela världsekonomin och som grädde på moset även den representativa demokratin i Europa. Vem tror att denna utveckling leder fram till en stabil och hållbar samhällsutveckling? Ja, uppenbarligen tror den platonska eliten det. Men när ska vanligt folk inse att denna elit är livsfarlig? Den har alltid varit och kommer alltid att vara början till slutet! Alldeles oavsett vilken färg det är på flaggan.
Behov av federalism alltså.? Ja det beror på vad det betyder.
Jag ser enbart en väldigt smart plan som varit planerad sedan länge och vi går nu snart in i sista fasen
Vad är planen undrar Ni?
EU ledarna sade i helgen nej till att stödja östländerna. De stackarna har gått rakt in i en fälla. De har tagit en massa lån i Euro som de nu inte kan betala tillbaka. Att deras valuta har sjunkit gentemot just euron gör det än mer värre.
Vad hör man då? Jo EU ska inte stödja staterna nej det ska ta omvägen runt bankerna.. Från svt :
”I stället ska varje lands behov bedömas från fall till fall.
EU-ledarna tror också på att de olika bank- och kreditpaket som lanseras runt om i unionen just nu ska utformas så att det blir möjligt för banker att stödja sina dotterbanker i öst.”
Där har vi det i ett nötskal.
Vi ska stödja bankerna genom ”krispaket”. För vi kan ju inte ge det till regeringarna direkt, de satsar ju dem på offentlig infrastruktur eller offentlig anställning och annat förkastligt. Packet vet ju helt enkelt inte sitt eget bästa.
Dessa banker och dotterbanker kommer absolut att satsa dem i dessa länder, men inte riktigt än, de kommer att vänta lite till tills saker har blivit lite värre. Och billigare.
Sen, kommer man in med sina ”stödpaket” våra pengar alltså till stor del, och köper upp företagen, marken osv. för reapriser.
Smart va?
Ja dumma är de inte och vet Ni vad? De kommer att göra precis samma sak här.
Tvärtemot federalismens innebörd agerar EU cetralistiskt in i minsta buske. Hagmarkernas utseende och antal träd som där får finnas. Tendensen inom EU hitintills är att federalismen endast blivit ett propagandabegrepp, då EU-centralt lägger sig i allt fler områden att besluta om som i en federalistisk kultur skulle ske tvärtom, lokal bestämmande rätt. EU verkar allt mer som ett dukat bord för girighetsbukar i form av kemijättar och bankägare. Ack vad vi lönearbetare får och fått bära på våra axlar.
EU är vad vi gör det till. I globaliseringens kölvatten hamnar den demokratiska styrningen i bakvatten.
Vad vänstern – arbetarrörelsens politiska och fackliga delar tillsammans med de gröna borde ägna sig åt är att i solidaritetens namn och för att kunna genomföra en nödvändig miljö- och energiomställning arbeta för ett federalt EU.
Att låsa in sig i respektive nation och kräva jobben åt de egna medborgarna är ingen lösning – snarare tvärtom.
De svenska fackföreningarna borde börja med att organisera sina yrkeskolleger i övriga eu-länder i en gemensam europeisk fackförening med kollektivavtal utan hänsyn till de gamla nationsgränserna. Nuvarande nationella lösningar liknar alltmer det gamla skråväsendet på 1800-talet.
Politiskt borde vi bilda en gemensam europeisk vänster med ambitionen att få majoritet i EU och därmed kunna föra en politik som tar sociala hänsyn, utvecklar en gemensam politik som kan ge oss ett hållbart samhälle och en möjlig framtid.
De anonyma inläggen till ledarartiklarna här som ständigt matar in konspirationsfunderingar ger jag inte mycket för.
Bristerna med EU (och med medlemsländerna, som styr genom sina regeringar) är att högersidan dominerar. de väljs i hyfsat demokratiska val, inte sant?
Så vad gör vänstersidan?
Tja, ska man uttrycka den snällt, så petar man sig i den politiska näsan, blundar och drömmer om det gamla folkhemmet (i Sverige).
Det lämnar tyvärr fältet fritt för högerpopulism – se valresultaten i
Den centrala poängen i det jag hela tiden har sagt och säger är att det här förbannade — det är en förbannelse — EU-projektet befinner sig i den platonska zonen, och i den zonen slutar liksom orden att betyda någonting visavi verkligheten. Däremot betyder brutala, bedrägliga och skoningslösa ekonomiska realiteter på marken, de känns in på bara skinnet, väldigt mycket för människor. Varför bidde det bara en tumme efter era vackra sagor om EU, federalism, globalisering, ja, fan vet allt vad ni har yrat om? Men det är så; befinner man sig i den platonska zonen, ja, då finns sanningen endast där och därtill högst relativ, och verkligheten existerar praktiskt taget inte. Fyfan vad trött jag är på er!
Tyvärr, blocken är i det stora hela överens om att de vill ha ett centralistiskt EU, vilket i första hand gynnar sina funktionärer och politiker och i andra hand grupper inom EU vars stöd man vill ha.
Tomas Mattsson har helt rätt. Folket kommer att bära bördorna och nu måste de få mer att säga till om. Per Wirtén företräder nog också samma skara av människor som i första hand gynnas av EU och är inte riktigt trovärdig.. Vilka bördor och vilket ansvar tar det etablissemang vilket kommer att fortsätta att styra – federalt EU eller ej?
Europa-tanken bör det däremot inte var något större fel på och federalism är bättre än centralism.
Och försök inte snacka bort vad Amnesia säger ovan under rubriken Smart!
Du skriver att:
För att sammanfatta det hela.
Bankerna i öst sitter redan med för mycket reala tillgångar av olika slag och för lite likvider.
Och att som du tro att dom med de stödpengar de nu får ska köpa på sig ännu mer fastigheter och företag är knappast realistiskt
i EU-valet röstade jag nej. Min motivering var det styr- och beslutssystem (politiskt system och förvaltning) som gäller i unionen. Denna är en hybrid av stat och union, men samtidigt varken det ena eller det andra. Nu är det verkligen hög tid för reformer. En mängd nya stater har tillkommit sedan vi gick med och det är stater med svag ekonomi. Dessa länder har nu stora problem till följd av ekonomi- och finanskrisen, men vi har accepterat dem som medlemmar och det betyder att vi har ett direkt ansvar för deras välfärd. Men för att kunna bedriva en aktiv solidarisk icke-nationell politik måste EU göras till en verklig federation med en gemensam regering och en lagstiftande församling. Denna kan bestå av två kamrar där nuvarande parlamentet utgör representanthus
och två från varje land folkvalda el. regeringsutnämnda utgör senat. Parlamentarism skall gälla och regeringen stödja sig på representanthuset. Med utgångspunkt i detta måste unionen byggas om, ju tidigare, desto bättre. Om inget görs i dessa frågor riskerar unionen helt enkelt att vittra sönder.
Lars-Olov. Pengarna, stödpaketen kommer att gå till att lösa ut bankerna och deras dåliga skulder, de kreditförluster de kommer att göra då värdet på deras panter går ner i värde, något som redan skett.
Det är därför vår regering har gått in med det sk. garantiprogrammet på 1500 miljarder.
Vad man gör är att istället för att låta dessa banker gå i konkurs som rimligt är, alltså att ägarna får ta smällen och inte vi, så pumpar man mer luft in i en ballong som förr eller senare oundvikligen kommer att pysa ihop.
Dessa pengar som centralbankerna trycker upp går för övrigt ut till finansinstituten. Vad är det som får dig att tro att de inte kommer att användas för att ”investera” i ekonomin?
Allt låter ju så bra om man lyssnar på det vanliga mediatugget men faktum är ju att det inte är vi, det allmänna, som kommer att sitta som ägare till alla dessa tillgångar utan just bankerna.
Tittar du på USA så har du ”blueprinten” för hur det kommer att gå här.
Hittils har man ”moneytized” närmre 10 trillioner dollar, detta är alltså de sk bailots(en) +leverage. 10 trillioner dollar som till största delen försvunnit offshore. Så ligger det till.
Vi kommer att uppleva samma blåsning här. Försök ta reda på var de miljarder som staten(Sverige) hittils har tryckt upp för att ”stabilisera systemet” , har tagit vägen. Du får inga svar.
Summa sumarum: De använder våra pengar för att köpa upp ekonomin.
När man tittar tillbaka och tittar idag på vilka som representerar Sverige i EUparlamentet så kan man undra om det verkligen är rätt personer.
Kunskapen lyser med sin frånvaro .
T,EX Anna Hedh, Inger Segelström,Maria Carlshamre och Per Garthon för att nämna några namn.
Det är inte mina pengar, jag är en vanlig högst blygsam sparare, vars pengar i huvudsak har finansierat bankernas expansion i t.ex. Baltikum. Nej, det är inlåning från och inom det globala finansiella systemet. Bankerna äger alls inte dessa fastigheter i t.ex. Baltikum, som vissa hävdar, utan det är långivare inom det globala finansiella systemet som äger fastigheterna på sedvanligt sätt. Och om en låntagare inte kan betala långivaren, så vet vi resultatet av denna bristande betalningsförmåga, försåvitt skattebetalarna eller sedelpressarna inte går in och ”hjälper” bankerna att pröjsa sina långivare inom det globala finansiella systemet. Med andra ord: utan ett tillflöde av skattebetalarnas pengar eller från sedelpressarna kommer bankernas expansion i t.ex. Baltikum att gå åt helvete. För att inte tala om de stackars människorna i t.ex. Baltikum som har blivit blåsta ända in i inälvorna av den platonska eliten. Skilj på inllåning och inlåning!
Om EU-bygget ska ha en chans i framtiden behövs demokratiska reformer och mer öppenhet i den politiska processen. Dags att införa verklig parlamentarism på Europanivå. Och som sagt är det synd att stora delar av den svenska vänstern fortfarande driver någon slags märklig nationalistisk linje.
Här har du en och det är Boston Herald/AP så det borde väl duga.
http://www.bostonherald.com/business/general/view/2008_11_25_Bailout_tally_approaches__7_trillion/srvc=home&position=recent
Nu var detta i slutet av november så det har ökat på sedan dess.
Reuters har kört en liknande story.
Detta är inget som Man hör upprepas, det är så det brukar vara med historier som etablissemanget inte vill ska nå ut till den breda allmänheten.
Det är leverage(n) som gör att det blir så stora summor.
Det skulle i princip kunna betala USA:s husägare ur krisen.
Samma sak händer här för övrigt men inte med lika stora summor.
En artikel av Paul Craig Roberts ”father of Reaganomics” han satt som Assistant Secratary of the Treasury, snudd på finansminister helt enkelt, under Reagan.
Han förklarar lite om vad som är att vänta.
http://www.infowars.com/a-banana-republic-by-2012-change-for-the-worse/
Jamen missar inte Per en poäng? Visst, gamla trotskister gillar federalism, men är inte problemet att europeisk federalism idag handlar om folkpartistisk högerpolitik? Finanshajarnas federalism? Kapitalismens haveri är ju bl a ett resultat av en vanvettig ”avreglering”, finansnissarnas cirkus, som ju EU inte gjort något för att ingripa emot. Storbritannien har ju hemma hos sig flera skatteparadis, Luxemburg är ett annat, den korrupta franska presidentens miljardärskompisars penningtvätt … Federalism förutsätter faktiskt hederligt folk, kanske t o m människor av god vilja för att fungera.