Bild: European Commission
Hur kommer finanskrisen att förändra politiken? Förra veckan kom EU-kommissionens svar. "Sanningens ögonblick för Europa", sade José Manuel Barroso om krisens konsekvenser. I Europa 2020 pekas unionens politiska färdriktning ut. I svensk debatt fick den noll kommentarer.
Europa 2020 är uppmuntrande läsning. Något har faktiskt förändrats. De styrande eliterna verkar ha nyktrat till. Den ihållande kritiken mot ekonomism och trånga marknadsperspektiv har äntligen tagit skruv. I kommissionens förslag förekommer avreglering och konkurrensutsättning inte ens som begrepp. Unionens återhämtning och framtida tillväxt ska i stället utmärkas av smart tillväxt (kunskapsintensitet och innovation), uthållig tillväxt (grön och resurssnål) samt inkluderande tillväxt (hög sysselsättning och välfärd).
För att konkretisera vad det innebär pekar man ut fem konkreta mätbara mål. Bland annat en radikal minskning av antalet fattiga européer, att höja de lägsta utbildningsnivåerna och att lyfta sysselsättningsgraden till 75 procent.
Men mest intressant är de välfärdspolitiska perspektiv på utveckling och tillväxt som präglar texten. Hade den presenterats i en union dominerad av socialdemokratiska partier skulle den kritiserats som defensiv. Men Europa 2020 är skriven av konservativa. Det är därför perspektivskiftet, jämfört med till exempel den tidigare Lissabonprocessen, är värd uppmärksamhet.
Under decennier har spetskompetens och avancerade forskningsmiljöer betonats som viktigaste förutsättningar för tillväxt. I Europa 2020 bekymrar man sig i stället över att så många hoppar av grundskolan och att så låg andel européer tar vanlig universitetsexamen. Kommissionen föreslår att medlemsländernas kommande skattehöjningar, för att reparera finanskraschens skador, sker genom en grön skatteväxling. Ekonomisk, social och geografisk sammanhållning framhålls som strategins hjärta. De drar slutsatsen att målen förutsätter starkare styrning av ekonomin.
Problemet är brist på maktinstrument. Strategin kan bara genomföras med unionens välutvecklade men svaga metod för "öppen koordinering": rapporter, överläggningar och rekommendationer. Europa 2020 andas otålighet över bristen.
Dokumentet är naturligtvis vagt om den akuta eurokrisen. Men att Angela Merkel i måndags öppnade för en nödvändig revidering av EU:s grundfördrag följer samma politiska perspektivskifte. Unionens politiska och demokratiska underskott behöver undanröjas. Annars riskerar hela projektet att spricka eller glida in i ny euroskleros. Regeringscheferna i Europeiska rådet ska besluta om Europa 2020 längre fram i vår.
”Unionens återhämtning och framtida tillväxt ska i stället utmärkas av smart tillväxt (kunskapsintensitet och innovation), uthållig tillväxt (grön och resurssnål) samt inkluderande tillväxt (hög sysselsättning och välfärd).”
Typiska floskler, självklart har ingen någonsin motsatt sig att något skall vara osmart eller att något skall orsaka skador på människor eller miljö.
Jo EU-politrukerna är skakade i grunden av att alla förutsägelser om att EMU var i grunden felaktigt designad och inte skulle klara en verklig ekonomisk kris. Man har precis tvingat på européerna en konstitution de gjorde tummen ner för och bläcket har knappt hunnit torka och så håller den illa designade och skära ryggraden EMU att krackelera.
”Kommissionen föreslår att medlemsländernas kommande skattehöjningar, för att reparera finanskraschens skador, sker genom en grön skatteväxling.”
Ett annat namn för ännu mer regressiva skatter.
Man sitter I de situationen man sitter därför att man helt frivilligt styrt ut sig i egenpåhittade ekonomiska tvångströjor inte därför att det funnits någon solid kunskapsgrund för att det skulle var bra utanför att man så där lite ad hoc hittat på regler grundat på fördomar och teoretiska resonemang med svag verklighetsförankring. Man skall ha sk självständig centralbank fri från politiskt inflytande vilket bara är en synonym för att det inte skall vara möjligt med demokratisk kontroll och ansvarsutkrävande, politiska diktat om hur samhället skall organiseras och styras föra att blidka de ansvarsbefriade penningpolitikerna spyr de ur sig stup i kvarten.
”What is it about Europeans? Historically, they seem to want to invade each other with regularity with mass carnage the result and sometimes some border re-alignments. They are happy when there is a freezing cold white-out (or do they just say that to avoid acknowledging it is better in the sun by the beach). When they do get to the beach
Ny bygger EU-eliten ett nytt luftslott för att kunna leva bekvämt i ytterligare 10 år
Euron innebar att Europa slapp en större valutaoro under 2008/09. Enligt uttalanden från ett antal ekonomer gick i stort sett alla länder med Tyskland i spetsen för tio år sedan in i euron med för hög värdering. Det är lätt att föreställa sig vilket kaos som hade inträffat med devalvering på devalvering, inte bara i Sydeuropa.
Att Grekland med sitt budgetunderskott på samma nivå som Storbritannien nu måste ta itu med sina läckande offentliga finanser är på tiden. Det är inga spekulanter som hotar Grekland, däremot ett tvivel om landet förmår betala tillbaka de lån man behöver. Euron har blivit för stor att spekulera mot.
Internationella valutafondens verksamhet i Latinamerika och Asien manar inte precis till efterföljd. Eller är det någon som tror att en sådan fond inte skulle låta folket betala för finanskapitalets excesser?
Den socialdemokratiska kolartron på farbror staten dyker upp igen. Men statlig reglering är inte bra i och för sig, om den används för gigantiska subventioner till bankerna.
EU öppnar gränser, underlättar samverkan, kunskaps- och idéutbyte och kan skapa fred. Det är s.k. infantilt ekonomiskt kukstyre som utförs av både män och kvinnor – alltså även av Nyponrosen i SEB´s ledning – som behöver ett nytt regelverk. Det handlar inte om staten som företeelse – det handlar som vanligt om behaviours och attitudes som behöver regleras – när dessa skadar andra människors livsbetingelser.
Det gläder mig att B. till sist verkar ha insett ”kukstyrets” och även ”rosenknoppsstyrets”, även benämnt den druckna lustens styre, förbannelser efter snart 30 år av revolutionära avregleringar. Frågan är om nya luftslott på EU-nivå löser ut den druckna lusten? Det tror jag inte på
Tänk vad fint EU hade varit om det inte varit för de förtappade grekerna, dessa syndfulla och omoraliska grekländare som inte har den överlägsna moraliska resning som hemsöker övriga EUropa. De har inte bara varit utsatta för sina egna och andras eliters spekulativa spel, oh nej det är hela den grekiska samhällskroppen som är full av synd och omoral.
Det är absolut inte något fel på det närmast gudomligt harmoniska och perfekta EMU-systemet, det är förvisso de med högst inflation får den lägsta realräntan och vice versa. Vad som får denna perfektion att krackelera är de syndfulla och omoraliska grekerna. Ett elände när inte det godaste av det goda kan motstå denna ondska.
Martin Wolf har en intressant artikel i om eurokrisen.
http://www.ft.com/cms/s/0/d23c785e-2bb3-11df-a5c7-00144feabdc0.html
”
Det är svårt att beklaga bristen på maktinstrument för att genomföra de mål som satts upp i dokumentet. För att genomföra dom skulle beskattningsrätt på EU-nivå vara nödvändig, och så länge det inte finns demokratisk trovärdighet för Europaparlamentet bör de inte ha beskattningsrätt. Eller mer makt överhuvudtaget.
EU är bra som det är idag. Det är svårt att se hur mer makt till Bryssel skulle lösa några problem. Fast Per Wirtén verkar vara som de flesta svenska politiker. EU är dåligt, utom när de genomför just ett förslag på politikerns eget favoritområde.
Per Wirtén verkar var lika inkonsekvent. EU-skeptiker när det talas avreglering. EU-vän när det talas sysselsättnignsmål.
Per Wirtén och andra progressiva blockheads har mage att vara nöjda med att skepparen av den stora skutan nu äntligen har nyktrat till.
Men hur var nu första delen av resan? Dags att erkänna misslyckandet med EU och EMU, som man pratat på folk med utnötningsmetoden?
EU och EMU är konstruktioner för en liten så kallad ”elit”, med små samveten men desto större större girighet och maktbegär. Tyvärr!
”Problemet är brist på maktinstrument. Strategin kan bara genomföras med unionens välutvecklade men svaga metod för ”öppen koordinering”: rapporter, överläggningar och rekommendationer. Europa 2020 andas otålighet över bristen.” (Wirtén) Detta pekar i rätt riktning. Men Wirtén (för att inte tala om de som har kommenterat hans artikel här – ta te x pertsonen som gömmer sig bakom signaturen kalle pd) borde kanske ta mod till sig för att fullfölja sin analys. Frågorna om euron och Tysklands handelsbalans är till syvende og sidst sekundära. Långt viktigare vore att behandla och lösa frågor om EU:s konstitution och utrikespolitik. EU bör bli en demokratisk förbundsstat, ett Europas Förenta Stater. Men dess utrikespolitik bör ta modell från den M.K Gandhis med flera indiska Hind Swaraj-rörelse. Indien är f ö också en förbundsstat.
Omedelbar nukleär nedrustning och på sikt även avveckling av kärnkraftverken är en första, nödvändig utgångspunkt för ett fritt och enat Europa.
A propos: Hur ska vi nordbor bli kvitt våra trångsynta och stupida nationalismer? Vi måste alla bli mer federalistiska, annars barkar det käpprakt åt helvete.
Med vänlig hälsning,
Mikael Böök
från
”Europa 2020 är uppmuntrande läsning. Något har faktiskt förändrats. De styrande eliterna verkar ha nyktrat till.”
När man läser sånt känns det inte som om det var en demokrati man levde i. Vi folket är beroende av om de styrande eliterna är nyktra eller inte och om de är de är det ena eller andra verkar ligga bortom vår kontroll. Att man anser sig leva där man styrs av mer eller mindre nykter elit, vad är egentligen skillnaden mot att leva under en despots godtycke. I en demokrati är det folket som är ytterst ansvarigt för vilka ledare de väljer att låta representera sig och tillsätter de onyktra ledare säger det mer o folket än ledaren.
Vem vill leva i ett samhälle där vi får tacka försynen om de styrande är nyktra eller inte.