Bild: stock.XCHNG
När EU kommissionens ordförande Jose Manuel Barosso är på statsbesök i Turkiet i dagarna finns det en avgörande fråga. EU:s ställningstagande till turkiska Författningsdomstolens beslut att förbjuda regerande AK-partiet och tvinga statsministern och presidenten bort från politiken kan vara avgörande för demokratiutvecklingen i landet.
Författningsdomstolens anklagelseakt är en detaljrik skrivelse som diskuterar om ett förbud mot regeringspartiet strider mot Europadomstolen och andra internationella överenskommelser. Slutsatsen är att beslutet är i linje med försvar av demokratin. Det finns också en tankeväckande del om i fall islam går att förena med politik i en demokrati. Till skillnad från kristenheten, påpekar de turkiska åklagarna, har islam ett annat förhållningssätt till politik. Författningsdomstolen menar att AK-partiet vill islamisera det turkiska samhället och går därför inte att jämföra med kristdemokraterna i Väst. Beslutet har i vissa turkiska medier jämförts med en statskupp.
Klart är att AK-partiets upphävande av slöjförbudet på universiteten nyligen har förargat de nationalistiska kemalisterna. En av Atatürks reformer vid bildandet av "sekulära republiken Turkiet" var att ge kvinnor medborgerliga rättigheter. Den nya, moderna turkiska kvinnan röstade, studerade och visade håret. Samtidigt förbjöds kvinnor med slöja från all utbildning. Därmed användes begrepp som sekularism och medborgerliga rättigheter för att utestänga meningsmotståndare.
AK-partiet har under vintern pressats hårt för att ställa upp på arméns nationalistiska agenda och dess gränsöverträdelser till Kurdistan i jakt på PKK. Författningsdomstolen pekar också i anklagelseakten ut tal statsministern Recep Tayyip Erdogan har hållit där han kritiserar turkisk nationalism, där han istället beskriver Turkiet som ett land med många etniciteter.
Barosso har vid sitt första uttalande i Turkietsbesöket sagt att han och EU kommer att respektera domstolsbeslutet. Därmed säger Barosso att EU-saknar idéer och visioner om Turkiet och dess eventuella medlemskap i EU. Något som Sverige har möjligheten att förändra som ordförandeland nästa år.
AK-partiet är ett konservativt högerparti, det bör man hålla i minnet, men en kritik av Författningsdomstolens beslut kan inte ses som ett naivt stöd till AK-partiet. Demokrati kan inte försvaras via elitens förbudspolitik. Det som behövs är istället demokratiska samtal och starka sociala och demokratiska rörelser.
Något som saknas i Turkiet.
EU har stora demokratiproblem även på hemmaplan och framför allt kommissionären för säkerhet, frihet och rättvisa har visat sig mycket öppen för olika former av censurerande, filtrerande och förbud. Det skulle vara svårt för EU att i Turkiet hävda en annan linje än den de för inom unionen och dessutom har EU ett behov av att flirta med de högerextrema element och nationalistiska grupperingar som finns i Europa. I brist på riktig demokrati har ju europeerna lägligt nog polariserat sig i mer eller mindre okonstruktiva grupper som försöker hävda någon sorts autonomitet bara genom sin existens.
Det är därför viktigt att fler människor öppet ifrågasätter bristen på insyn i den europeiska maktapparaten. Bristen på medborgares rätt att påverka, och framför allt monopoliserandet av lagstiftning som Europakommissionen har. Här kanske Dagens Arena kan ta till sig något av det Carl Schlyter insiktsfullt skrev i SvD för några veckor sedan.
Tills dess att EU skapar förutsättningar för en konstruktiv, demokratisk rörelse och folkligt medbestämmande på hemmaplan är det olyckligtvis så att vi kommer att få dras med spel för fasaderna. ”Nej, nationalister! Det är OK! Titta, vi vill förbjuda den här muslimen som ni inbillat er hotar er!” Barroso har inte så stort val. Missnöjet på hemmaplan framtvingar billiga popularitetsknep. Jag slår vad om att någon högerextrem/nationalistisk rörelse just nu prisar Barrosos handlingar.
Ja, det är klart att kommissionens slappa inställning i denna fråga är en del av en charmoffensiv från Barroso med flera.. EU:s relation till Turkiet är ju sannerligen en fråga med potential att bryta isen med de mer EU-skeptiska elementen – jag ser framför mig hur de tidigare EU-apatiska massorna nu går man ur huse för att skriva under på det nya författningsförslaget..
Eh?
Kan den turkiska författningen vara skriven så att författningsdomstolen är tvingad att ta upp frågan om det styrande partiets legalitet? På mig verkar det Turkiet behöver en ny författning. Men vilken politisk kraft kan bryta den konservativa ”Atatûrkismen”?
Jag lämnar diskussionen om EUs demokratiska underskott därfhän till annat tillfälle, men där jag i stora drag delar Amelia As synpunkter men kanske på litet annan grund. Däremot ställer jag mig frågande till om detta kan vispas bort med Devrim Mavis ”Demokrati kan inte
försvaras via elitens förbudspolitik”. Ställningstagandet med skilsmässa mellan politik och religion har nämligen haft stor betydelse i Turkiet för kvinnors frigörelse men även för demokratin i stort. Religionen, där utslagsrösten ges till Gud tolkad av dess mänskliga företrädare, måste väl anses stå i motsats till folkstyre. Jag har svårt att se slöjförbudets upphävande snarare som en tillbakagång till den religiösa islamiska elitens makt över politiken. Detta kommer att bli en svårighet när det gäller EU-medlemskapet eftersom något dylikt knappast lär kunna tolereras av övriga EU-medlemmar. En annan svårighet inför EU-förhandlingarna tycker jag är AK-partiet inte kunnat hantera PKK-frågan på ett annorlunda sätt än att genom arméstridskrafter gjort intrång i Kurdistan. Jag lägger därmed inte skulden ensam på Turkiet för striderna i detta gränsområde. Men jag konstaterar att en medlem som väljer att lösa sina problem med en del av de egna invånarna med våld och arméaktioner måste ses med skepsis.
Man kan inte bortse från dessa problem ty det är att förneka verkligheten. Däremot är jag övertygad om att det vore lyckligt att Turkiet blev medlem och hoppas därför att man från EUs sida kunde stödja Turkiet att på något sätt avveckla dessa – som jag ser det – hinder för medlemskap. Slutligen vill jag tillägga att det är förödande – precis som inom EU när det gäller EG-domstolen – att överlåta till jurister att lösa politiska problem. Juristerna skall inte ha överhöghet över de valda politikerna utan serva dem och allmänheten med sitt juridiska bistånd. Jag är själv jurist och har insett hur destruktivt en sådan maktdelning fungerar.
Bo Widegren med blogg.passagen.se/bwlogg-mediaosamhalle
”Ställningstagandet med skilsmässa mellan politik och religion har nämligen haft stor betydelse i Turkiet för kvinnors frigörelse men även för demokratin i stort”.
Religionen är inte det enda som i Turkiet står i motsats till demokratin. Det största hindret har, enligt min uppfattning, varit de krafter som sedan 1960 med jämna mellanrum genomfört militärkupper när utvecklingen inte gått deras väg. De är nu i rörelse igen, vilket visar att Ak-parti, islam eller slöjor inte är ”det turkiska problemet”. Turkiets problem är istället det dolda maktcentrum som tillåter demokrati till den punkt, där dess egna intressen utmanas. Detta maktcentrum består, förutom jurister &al. också av höga militärer, som står bakom utvecklingen – eller bristen på dito- i Kurdistan.
Inbördeskriget bedrivs genom att kurder under sin värnplikt förläggs till krigets Kurdistan, medan etniska turkar förläggs till fredliga områden i enlighet med den politik som med ett citat av Tansu Ciller kallas ”låt hundarna äta hundarna”. Den officiella ursäkten är att kurder ”förstår lokalbefolkningens språk”.
Enl. uppg. fanns 20 miljoner kurder i Turkiet 1988. Nu är de 12 miljoner. 1985 ansågs över 21000 yezidiska kurder leva i Turkiet. Nu är de 326 – individer. Turkiets förklaring – om sådan efterfrågas – är att de allesammans, samtidigt, drabbats av en väldig reslust. Denna reslust sammanfaller med förstörandet av byar i Kurdistan och en enorm utvandring.
Turkiet har andra demokratiska problem än rätten till att bära slöja. Och de är inte bara Turkiets. De tillhör oss alla. De är, med Glucksmanns ord, ”le crime d´indifference” – brottet att stå likgiltig inför andras plåga. Liksom vi gjorde inför Förintelsen.
Vad vi inte ser nu är förintelsen av ett folk.