Religionen är inte det enda som i Turkiet står i motsats till demokratin. Det största hindret har, enligt min uppfattning, varit de krafter som sedan 1960 med jämna mellanrum genomfört militärkupper när utvecklingen inte gått deras väg. De är nu i rörelse igen, vilket visar att Ak-parti, islam eller slöjor inte är ”det turkiska problemet”. Turkiets problem är istället det dolda maktcentrum som tillåter demokrati till den punkt, där dess egna intressen utmanas. Detta maktcentrum består, förutom jurister &al. också av höga militärer, som står bakom utvecklingen – eller bristen på dito- i Kurdistan.

Inbördeskriget bedrivs genom att kurder under sin värnplikt förläggs till krigets Kurdistan, medan etniska turkar förläggs till fredliga områden i enlighet med den politik som med ett citat av Tansu Ciller kallas ”låt hundarna äta hundarna”. Den officiella ursäkten är att kurder ”förstår lokalbefolkningens språk”.

Enl. uppg. fanns 20 miljoner kurder i Turkiet 1988. Nu är de 12 miljoner. 1985 ansågs över 21000 yezidiska kurder leva i Turkiet. Nu är de 326 – individer. Turkiets förklaring – om sådan efterfrågas – är att de allesammans, samtidigt, drabbats av en väldig reslust. Denna reslust sammanfaller med förstörandet av byar i Kurdistan och en enorm utvandring.

Turkiet har andra demokratiska problem än rätten till att bära slöja. Och de är inte bara Turkiets. De tillhör oss alla. De är, med Glucksmanns ord, ”le crime d´indifference” – brottet att stå likgiltig inför andras plåga. Liksom vi gjorde inför Förintelsen.

Vad vi inte ser nu är förintelsen av ett folk.

försvaras via elitens förbudspolitik”. Ställningstagandet med skilsmässa mellan politik och religion har nämligen haft stor betydelse i Turkiet för kvinnors frigörelse men även för demokratin i stort. Religionen, där utslagsrösten ges till Gud tolkad av dess mänskliga företrädare, måste väl anses stå i motsats till folkstyre. Jag har svårt att se slöjförbudets upphävande snarare som en tillbakagång till den religiösa islamiska elitens makt över politiken. Detta kommer att bli en svårighet när det gäller EU-medlemskapet eftersom något dylikt knappast lär kunna tolereras av övriga EU-medlemmar. En annan svårighet inför EU-förhandlingarna tycker jag är AK-partiet inte kunnat hantera PKK-frågan på ett annorlunda sätt än att genom arméstridskrafter gjort intrång i Kurdistan. Jag lägger därmed inte skulden ensam på Turkiet för striderna i detta gränsområde. Men jag konstaterar att en medlem som väljer att lösa sina problem med en del av de egna invånarna med våld och arméaktioner måste ses med skepsis.

Man kan inte bortse från dessa problem ty det är att förneka verkligheten. Däremot är jag övertygad om att det vore lyckligt att Turkiet blev medlem och hoppas därför att man från EUs sida kunde stödja Turkiet att på något sätt avveckla dessa – som jag ser det – hinder för medlemskap. Slutligen vill jag tillägga att det är förödande – precis som inom EU när det gäller EG-domstolen – att överlåta till jurister att lösa politiska problem. Juristerna skall inte ha överhöghet över de valda politikerna utan serva dem och allmänheten med sitt juridiska bistånd. Jag är själv jurist och har insett hur destruktivt en sådan maktdelning fungerar.

Bo Widegren med blogg.passagen.se/bwlogg-mediaosamhalle

Det är därför viktigt att fler människor öppet ifrågasätter bristen på insyn i den europeiska maktapparaten. Bristen på medborgares rätt att påverka, och framför allt monopoliserandet av lagstiftning som Europakommissionen har. Här kanske Dagens Arena kan ta till sig något av det Carl Schlyter insiktsfullt skrev i SvD för några veckor sedan.

Tills dess att EU skapar förutsättningar för en konstruktiv, demokratisk rörelse och folkligt medbestämmande på hemmaplan är det olyckligtvis så att vi kommer att få dras med spel för fasaderna. ”Nej, nationalister! Det är OK! Titta, vi vill förbjuda den här muslimen som ni inbillat er hotar er!” Barroso har inte så stort val. Missnöjet på hemmaplan framtvingar billiga popularitetsknep. Jag slår vad om att någon högerextrem/nationalistisk rörelse just nu prisar Barrosos handlingar.