Bild: stock.xchng
Vad hjälper en kommuniké när den globala valutastormen blåser? Beskedet från EU:s toppmöte i går var att unionen stödjer Grekland "politiskt" och att man kan tänka sig "samordnade åtgärder" om det skulle behövas, men att grekerna inte får ett öre i direkt eller indirekt stöd. Det kommer knappast att lugna spekulanterna.
Euron är i sin största förtroendekris sedan starten 1999 och EU-toppmötet har demonstrerat hur bräcklig valutaunionen är. EU är en papperstiger, med morska kommunikéer, men utan makt.
Det är sant att Grekland har vanskött sin ekonomi å det grövsta, men det som sker nu är lika mycket en kris för valutaunionen. Denna ställer bindande krav på hur höga budgetunderskotten får vara, men har bara böter som maktmedel för att straffa de skyldiga. Knappast så begåvat om dessa länder skulle vara på väg att gå i konkurs.
En pinsam detalj i gårdagens kommuniké är att IMF, Internationella valutafonden, ska inkallas för att övervaka att Grekland sanerar budgeten så som man lovat. EMU erkänner således att man inte har någon auktoritet att övervaka sina egna regler.
Greklands kris har också synliggjort att euroområdet består av fattiga och rika. Tyskland med ett bytesbalansöverskott har bestämt att den tyska valutakostymen ska gälla också för de fattiga kusinerna från landet – Grekland, Spanien, Portugal. När underskotten växt och euron ligger fast finns bara "den enda vägen" att gå – budgetbesparingar.
Men vad händer om man drar in all köpkraft när det finns så liten egen tillväxt i botten? Ekonomierna i södra Europa riskerar att stanna av helt. Det grekiska exemplet visar i blixtbelysning att små länder i kris kanske aldrig riktigt förmår repa sig inne i en valutaunion. Var finns alternativen – till exempel att Europeiska Centralbanken är beredd att tänka det otänkbara: en högre inflation, som en gest av solidaritet mot dessa de minsta av euroområdets bröder?
Nej, solidaritet står inte högt i kurs för högerregeringarna inom EU. Hjälper vi Grekland är vi tvungna att rycka ut med ekonomiska stödprogram till Spanien och Portugal också, befarar EU:s regeringschefer.
Men Reinfeldts och de andra EU-topparnas ängslighet och snålhet kan komma att bedra visheten. Utan några genomtänkta stödinsatser för Sydeuropa kommer euron under valutaspekulanternas fortsatta press.
Två slutsatser kan för dagen dras: Det var bra att Sverige slapp euron. Finansturbulensen fortsätter.
Märkligt, banker får hur mycket stöd som helst och i det fallet knyster man inte om vilka signaler det sänder till banker. Men till stater i EU får man inte sända fel signaler – och inte heller till enskilda.
”Greece’s economic statistics are dubious in more than one sense. The country probably bent its figures to get into the eurozone.”
Telegraph
”probably” vilket nonsens det var väl känt när det begav sig att Grekland och några till inte alls klarade kriterierna och man använde sig av kreativ bokföring för att man skulle få med Grekland m.fl. det var inte så att Grekland lurades utan att man mycket angelägna om att
Nej, som du skriver så är det nog magstarkt att tro att de så kallade privata aktörerna är de frälsare som det har utlovats. Vad kommer folk att vara värda när de på grund av nyliberalernas politik inte längre kan konsumera?
Personligen tror jag inte att det finns en liten grupp saliggörande människor. Vi behöver en sund balans mellan offentligt/kooperativt ägt och privatägt.
När euron diskuterades för några år sedan så var finansikonen Mats Qviberg en förespråkare. Anledningen visade sig vara att han trodde att idén var tillräckligt korkad för att kunna hjälpa till att störta s-väldet. Han bytte åsikt innan euro-valet!
Ekonomiskt samarbete är nog bra men på rätt nivå. Det är inte till för att i sovjetisk anda detaljstyra väldigt olika ekonomier. Grekland är nu en sådan och det finns flera dolda ekonomiska bomber. Nu vill ju etablissemanget också ha med Turkiet i EU. Och vad ska vi säga om Spanien och fd
Om grekerna hade fått ett rejält ekonomiskt stöd så skulle det visa att inget land behöver sköta sin ekonomi, det är bara att bluffa som grekerna gjorde redan vid EMU-anslutningen. Detta skulle innebära att euron blir en skräpvaluta och det skulle inte lugna marknaden.
Ofokuserat skrivet.
Vad har valutaspekulanter med Greklandskrisen att göra? Om eurons värde trycks ner mot dollarn så blir tyskarna bara glada då det gynnar den tyska industrin. Problem uppkommer snarare för USA om dollarn blir för stark.
Det är lite löjeväckande att höra politikerna prata om spekulation som om det var det som var problemet. Greklands budgetunderskott gör att landet måste låna och de måste då acceptera att låna från ”spekulanter” till de räntor som de kan få på marknaden. Alternativet är att Tyskland ger Grekland förmånliga lån så att landet slipper låna av marknaden. Men möjligen kan de tyska skattebetalarna tänkas ha vissa invändningar mot den idén…
Om ett land har budgetunderskott kan det vara en signal om att landet har för låga skatteintäkter och inte nödvändigtvis har för höga kostnader.
Hur skall man få någon att ändra sig utan en kris?
I Grekland är det skämmigare att bli lurad än att lura andra.
Lyckas man är man smart och kan bli hjälte.
Problemen i PIGS-länderna (Portugal, Italien, Grekland och Spanien) är påtalade risker sen lång tid. Att de dyker upp på tapeten just nu beror av minskad turism, mindre byggande av semesterhus, för högt kostnadsläge och lite korkade politiker. Caféerna i Grekland får nu rensas på diverse dominobrickor och folk får börja bry sig lite mera. Det räcker inte med att köra in 1000 traktorer i stan eller hälla vin i fontänerna. Politikerna måste bli hårdare, klokare och mer pedagogiska. EU får hjälpa med infrastrukturinvesteringar i stor skala. Då blir det strukturomvandling och skeppen kan successivt styras rätt.
Italien, Spanien och Portugal kan möjligtvis lära sig att snabba på lite.
3% av Italiens ekonomi är hightech resten är traditionell industri, jordbruk och turism.
Hej Björn!
Jag heter
Det som framskymtar i artikeln, men i ganska få av kommentarerna, är det tvivelaktiga i euroidén. Detta koncept som Björklund nu tror ska frälsa oss.
Eurodebatten visade klart hur skakigt konceptet med samma penningpolitik för alltför olika länder är.
Problemet med Euro och olika länder fanns med från början. Det finns åtgärder men det är dyrt och tar tid men vad är alternativet?
Försök till lättköpta segrar är det tillräckligt många scharlattaner som ägnar sig åt. Vem tror att USA vore rikare med 50 olika valutor? När Kalifornien blev dyrare och hårdare exploaterat så kom sydöstra USA som drogs med problem men där markpriser och löner var lägre att upptäckas. Fler företag drog dit och det blev ny ruljangs runt Atlanta-regionen på 80-90-talet. Att få till motsvarande dynamik i Europa tar tid pga språkbarriärer och annat men inget är omöjligt med någon generations horisont. Det intressanta är utmaningarna. Många kan här vara med och bidra. Dynggrävarna kan vi lämna åt sitt eget värv.