Bild: stock.XCHNG
Det fanns en tid för inte så länge sedan då manliga politiker, från Göran Persson till Anders Borg, tävlade om vem som var mest feminist. Det fanns en tid då tanken på ett feministiskt parti skakade samhällsdebatten, och feminismen, i grunden. Sedan kom en tid av lite mindre parlamentarisk feminism men väl ett antal kulturdebatter. Det var dagisdebatt, väskdebatt, kärnfamiljsdebatt, diskussioner som alla engagerade feminister.
Så hur ser det ut för feminismen 2009? Vad har finanskris och klimathot att göra med sökandet efter jämställdhet mellan könen och frihet från könsroller?
Frågor om barnomsorg och lyxkonsumtion blir kvinnligt kodade helt automatiskt, men att visa hur dagens två helt dominerande ämnen kan länkas till feminism – på fler sätt än bara genom att säga att traditionellt kvinnliga värden är mer ekonomiskt och ekologiskt hållbara på sikt – är inte lika lätt. Den som lyckas har formuleringsprivilegierna att vinna.
Men som genusforskaren Fanny Ambjörnsson påpekar i det senaste numret av Arena – i en enkät där frågor om det feministiska läget i samhällsdebatten ställs till ett antal inflytelserika feminister – så diskuteras inte dessa frågor utifrån en feministisk analys över huvud taget. Snarare är det så att i den mainstreamdebatt där feminism är reducerat till en kvinnofråga blir dagens viktigaste ämnen som hemmahörande på en annan planet.
Fanny Ambjörnsson menar: "Man kan lätt dra paralleller till 1970-talets vänsterrörelse, där klassförtrycket ofta betraktades som mer grundläggande än könsförtrycket, och där feminister tystades med argument som att de fick återkomma när klassfrågan var löst."
Faktum är att vänstern inte tycks ha släppt det historiska synsättet. Nu vill man mobilisera i stället för att komplicera. Med så få perspektiv som möjligt tror man sig få starkare kraft, och feminismen får vänta på sin tur. Och jag är övertygad om att motsatsen snart kommer att bevisas, men med så många hot på en gång; borgerlig regering, klimathot och finanskris, framstår feminism just nu som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider.
Speciellt så har man inte råd med en feminism som drabbar stora grupper av kvinnor!
…det är tydligt. Direkt efter valet 2006 tillsatte Reinfeldt en regering med hälften av ledamöterna från M, men hälften var inte längre kvinnor. Det var inget att eftersträva, och han gick efter kompetens lät han meddela. Sedan fick de kvinnor som fuskat med skatt och barnflickor och TV-avgifter gå. Borg och Billström, som gjort likadant. fick sitta kvar.
Därefter rivstartades med skattesänkningar. 3/4 av dessa gynnade män. Kvinnor har fått mindre andel av de 82 miljarder som M sänkt skatten med sedan de vann valet. Men det budgetunderskott på lika mycket som detta sjabbel skapat (ja, man kan inte permanent sänka skatter för ett överskott man ärver i en budget som man vet på förhand är konjubkturkänslig) får kvinnorna vara med och dela på att betala tillbaka.
Vid en genomgång av politiken ser man samma mönster. Kvinnorna har tagit mest stryk av alla orättvisor. Förstörd a-kassa och sjukförsäkring drabbar kvinnorna mest. Nu när 20 000 jobb försvinner i välfärden kommer många få gå från hus och hem. Välfärdens kvalitet försämras när massarbetslösheten exploderar, och skatteintäkter dras bort från skolan och vården. De som nu hamnar i socialbidragsköerna är många kvinnor.
Denna regering har misslyckats med arbetslöshetn, men den har lyckats med sitt syfte att gynna höginkomsttagare. Och där är flest män.
Du har delvis rätt Karolina men jag tror också att arbetet för jämställdhet kom att kastas tillbaka i tiden med jag vet inte 20-30 år i samband med dels den sk ROKS-debatten dels snurret kring feministiskt initiativ för några år sedan. Tyvärr.
Jag upplever att min omgivning som inte dagligdags tänker på och arbetar med dessa frågor mer eller mindre gör korstecken framför begrepp som patriarkala strukturer etc. Uppförsbacken är lång och det enda som gäller en tid framöver är att gå på kalla siffror. Och de finns ju, se t ex min debattartikel på Newsmill, ”70-talisternas kvinnor tillhör en förlorad generation” – budskapet i denna är visserligen legio för feminister och många forskare, men chockerande och verklighetsfrämmande för de flesta av de berörda.
Behandla inte jämställdheten som ett utanpåverk. Jämställdhet och feminism är en fråga om mänskliga rättigheter, alltså ingår i varje samhällets förhållningssätt oavsett konjunkturer.
Det är många kompetenta kvinnor, som har petats åt sidan eller känt sig tvungna att hoppa av sina uppdrag, och det är synd, för de behövs. Jag tänker på Margareta Winberg, Kristina Axberg Ollén, Carin Jämtin och Birgit Friggebo m.fl. Och det är sant att olika bedömningsgrunder gäller för kvinnor och män, när det gäller hur mycket man kan ”göra bort sig”.
Man skulle också kunna tolka debatten som att försvaret av välfärdsjobben – med den nyckelbetydelse de har för kvinnors förvärvsarbete – har hamnat i förgrunden. Det viktigaste precis just nu är att regeringen tvingas att backa från sin uppsägningslinje där de här närmaste månaderna. Få saker har så stor strategisk betydelse som just det här och nu.
Så jag tror analysen stämmer på många sätt, och jag håller i grunden med om att det skett en stor jäkla försämring av debattklimatet, men den missar att frågor kan vara feministiska även om de inte drivs under feministisk flagg. Kan s börja driva en linje där statsbidragen räknas upp vore mycket vunnet, oberoende av hur det motiveras.
Håller med Karolina om allt i dagens ledare. Det ligger inte i borgerliga Högeralliansens intresse att arbeta med dessa frågor. När borgarna kallar sig feminister känns det bara som patetiska försök att falsktskyltat snylta röster.
Men här finns ju en utmärkt möjlighet för de RödGröna att tydligt bygga in det feministiska perspektivet i det politiska alternativet till valet 2010. Det blir spännande. Här finns chansen att göra detta till en ”rödgrön egendom” i framtidsvisionen!
Men låt oss för guds skull slippa tramset om att ”män är djur”. Det var det uttalandet som skadade den goda viljan i feminismen och släckte de glödande sympatierna hos en stor del av svenska folket, vilket var jättesynd. Det uttalandet tog utvecklingen 30 år bakåt.
”När borgarna kallar sig feminister känns det bara som patetiska försök att falsktskyltat snylta röster.”
Precis
Dom borgerliga partierna parasiterar på de gigantiska framgångar som Feministiskt Initiativ hade i riksdagsvalet 2006 då dom slog Piratpartiet med hela 27 röster och fick nästan en fjärdedel så många väljare som SD.
Mona Sahlin har ju kritiserats för att hon pratar så lite om genusperspektiv och patriarkala strukturer.
Alla goda krafter behövs för att öka jämställdheten i Sverige. Den som hånar dom som engagerat arbetar för det gör sig själv till en pajas.
Det är möjligt att feminismen kommer från Venus, jag vet inte; har inte läst boken, men helt säkert är att feminismen kommer från franska revolutionen. Det gör egentligen borgarna också. Men det finns höger- och vänsterborgare och att det är högerborgarna som styr, både i alliansen och folkpartiet, visar kanske tydligast det feministiska bakslaget. Bortom franska revolutionen ligger feodalismen och hovstaten på lur och det är väl dit som det närmast lutar. Inte mycket till kunskapssamhälle det heller.
Så vänsterborgarna borde vara lite vilsna nu, eller hur?
Jag tyckte bara det var så kul när du menade att borgarna ägnar sig åt snylta röster när dom kallar sig feminister med tanke på FIs magplask i riksdagsvalet 2006.
Om man ska ut och fiska så ska man helst bege sig till de vatten där fisken finns och där den kan tänkas nappa. Samma sak gäller vid röstfiske och då finns det viktigare grupper för borgarna att bearbeta än de 0,67% som röstade på FI.
Många av dessa är säkert dessutom såpass mycket vänster att dom ändå aldrig skulle rösta på M.
Att för Moderaterna försöka att snylta deras röster är som om Ohly skulle åka ut till Djursholm för att värva väljare. Det finns säkert ställen där han har mer att hämta än just där.
Kampen för rättvisa och jämställdhet liksom feminismen är mycket större än FI. Du vet säkert väl att FI ballade ur i god tid före valet, vilket snkte deras möjligheter. Deras siffror är både irrelevanta och ointressanta. Därför är det dumt och onödigt att raljera med deras låga valresultat.
Som sagt kampen för rättvisa och jämställdhet liksom feminismen är mycket större än så och dessa sympatisörers röster är givetvis viktiga att vinna för varje parti. Därför säger t.o.m. Anders Borg att han också vill vara feminist. Om det inte är att ”snylta” så är det iallafall att ”fika” efter röster.
FIs siffror är inte irrelevanta och ointressanta.
Dom drog ju med sig många av dom frågor som dom drev i fallet.
Dessutom så gjorde dom ju feminismen till ett rent vänsterprojekt vilket gjorde att kvinnor i mitten (där många sossar finns) och bland dom borgerliga inte kände riktigt hemma där.
Att Anders >Borg säger som han gör tror jag inte beror på att han fikar efter röster.
Då är vi överens … för en gångs skull ;=)
Jämställdhetskampen och kampen för rättvisa liksom feminismen är mycket större än FI, vilket är vad jag skrivit ovan.
Fast … alla politiker fikar nog efter röster tror jag. Det handlar ju om deras överlevnad.
Karolina Ramqvist har helt fel i sitt utlåtande att vänsterradikalerna sköt kampen om kvinnornas likaberättigande, jämställdhet etc bakom den kommunistiska ideologin. jag vet! Jag var med redan i slutet av 60-talet där de socialistiska, kvinnliga förespråkarna fick igenom alla sina krav på jämställdhet i vänsterdebatten! Varifrån har Ramqvist fått sin information?
Nu väntar jag på att Gudrun Schyman och FI uttalar sig om det aktuella ämnet rörande kvinnans rätt till att abortera bort sitt barn därför att det är av kvinnligt kön!
Vad säger ni andra i denna viktiga fråga?
Hälften av mänskligheten består av kvinnor och kvinnor per se förtrycks fortfarande av män över hela världen. Det är siffror som borde öppna ögonlocken på ”vänstern”. Marx klassbeteckningar är ett otillräckligt instrument. Den ekonomiska demokratin har inte uppnåtts. De ekonomiska klyftorna i Sverige finns mellan olika typer av löntagare inklusive dem som är avlönade av trygghetssystem OCH arbetsgivare inklusive offentliga sådana . Klyftor i det ekonomiska och demokratiska inflytandet i svenskts samhällslivs privata och offentliga sektor och politiska sektor syns vara störst och mest utpräglade mellan just män och kvinnor. Vi har också stora klyftor mellan svenska mäns och kvinnors pensionsutfall.
Togs änkepensionen bort för tidigt eller varför ersattes den inte med ett system där pensionspoäng mellan sammanlevande delades i väntan på ett större mått av jämställdhet i vårt svenska samhälle?
Se bara på Bengt Westrberg nu som har fint ”jobb” hos Rädda Barnen där dom säljer vykort för 20,00 kr och 1,40 kr går till dom rädda barnen!
Min Mamma födde sex (6) barn under 10 år, och Mamma sjöng dagarna i ända under tiden som hon antingen städade, lagade mat, tvättade eller tog hand om oss barn!
Alltid var min Mamma hemma när vi barn kom från skolan.
Alltid lagade min Mamma god och näringsriktig mat.
Min Mamma fanns alltid till hands när vi behövde henne oavsett vad det var!
När sommarlovet började så flyttade hela familjen ut till ett litet sommarhus vid havet där vi alla njöt av allt som naturen gav oss.
På sommaren plockade vi alla sorters bär och frukter som växte i vår trädgård, och på hösten så tog vi upp potatis som räckte åt hela familjen under den kommande vintern!
Vi cyklade alla dit vi skulle, dom som var små åkte med Mamma eller Pappas cykel!
Min Mamma hade värk, långt senare förstod jag att det var Reumatisk värk, men jag hörde aldrig min Mamma klaga någon gång!
Vi var två bröder som fick samma värk som vår Mamma hade, och ingen medicin hjälpte.
Jag flyttade från Sverige för 20 år sedan, och i mitt nya hemland får jag den nya medicinen Humira GRATIS, medan min bror får fortsätta med dom gamla