Florence Nightingale har fått nog

Bild: stock.XCHNG

De flesta torde vara överens om att sjuksköterskorna är felaktigt lönesatta. Allmänheten hyser den uppfattningen. Medierna understödjer den. Sjuksköterskornas kollegor har inget emot att deras löner uppgraderas. Och i grunden håller arbetsgivarna och politikerna med. Frågan är vem som ska betala notan.

Vårdkonflikten 1995 ledde till att sjuksköterskorna fick en bättre löneutveckling några år. Vårdförbundet la också om sin strategi och satsade på mer av lokal lönebildning och individuell lönesättning. Det var en lyckosamt särskilt för grupper inom förbundet som det rådde brist på. Strategin som finns beskriven i boken ”Från strid till strategi” har också applåderats på många håll. Men löneutvecklingen har idag stannat av. Missnöjet är på goda grunder mycket stort. Och nu är strejken här.

För de fackliga organisationerna är strejkvapnet inom den offentliga sektorn ett synnerligen tveeggat vapen. De offentliganställda fick strejkrätt i mitten av 1960-talet. Men till skillnad från inom den privata sektorn sparar arbetsgivarna pengar under strejk. Och även om sjuksköterskorna inledningsvis kan inhösta många sympatiyttringar kan opinionsläget snart komma att ändras. Fokus lär inom några dagar hamna på hur tredje man drabbas. Tålamodet är liksom minnet ofta kort! Arbetsgivarna har alltså triumf på hand. Och frågan är om de inte också utnyttjar detta effektivt. Redan från början har arbetsgivarna begärt omfattande undantag med hänvisning till strejkvarslets samhällsfarlighet, något som avgörs av en särskild nämnd.

I grunden finns ett mönster som missgynnar välfärdsarbetare bland vilka kvinnor dominerar. Är det någonstans en feministisk analys ger ett klockrent utslag så är det sjuksköterskornas arbetssituation och lönesättning.

Politikerna måste ta sitt ansvar för att ändra på detta. Missförhållanden kan inte åtgärdas på kort sikt. Den demografiska utvecklingen innebär att färre ska försörja allt fler och att konkurrensen om arbetskraften hårdnar. Om den offentliga sektorn ska kunna rekrytera personal i framtiden måste den kunna erbjuda rimliga löner.

Det är en fördelningspolitisk fråga. Länge har den offentliga sektorns problem kokat ner till krav på effektiviseringar, en central och viktig pusselbit för att värna den offentliga sektorn. Frågan om ökade resurser har dock varit tabu. Men förr eller senare måste framsynta politiker våga konstatera att rimliga löner kommer att kosta. Även för kvinnor.

Politikerna äger makten och möjligheten att åstadkomma en förändring. Det är politikerna som måste handla.

22 kommentarerKommentera artikeln

  1. sture - 22 april, 2008

    Ja, nu gäller det att inte bara tala om hur viktigt arbete, som de vårdanställda har och utför, utan också visa att vi är beredda at betala den lön, som de är värda. Jag kan förstå om man är rädd för inflationsdrivande lönekrav från andra grupper som kräver ”kompensation”, men om både SKL, LO, TCO, SACO och andra tunga aktörer kan enas om att nu äntligen är det ”syrrornas” tur, borde saken inte vara så svår. Tillmötesgå deras krav!

  2. Nojan - 22 april, 2008

    Vilka är inte så duktiga? Vilka är inte så mycket värda? Vilka ska inte få åka till Kanarieöarna, inte kunna köpa ny bil och inte heller bostadsrätt? Inte sjuksystrarna! Det är väl rättvist att Florence lämnar städerskor, vaktpersonal och expeditionsbiträden ännu längre bakom sig. Framför större skillnader!

  3. Lasse Gustafsson - 22 april, 2008

    Jag tycker ni ska bra betalt, hela gänget. Jag vill inte vara utan en enda av er. Tillhör de långtidssjuka som är beroende av ert arbete.

    Det tråkiga är bara att de som kallar sig friska, verkar ha så sjuka hjärnor och på tok för små hjärtan.

    Det skulle vara roligt att träffa några av de värsta egoisterna efter en hjärtinfarkt eller som i mitt fall neurologisk skada. De skulle bli beroende av er välvilja och era goda hjärtan, för att genomleva en dag ifrån morgon till kväll. Då, på kvällen skulle de bara få se fram emot en sak, att en dörr ska öppnas och ”syrran” kommer in med ”pillret”! Utan hennes entre och dubbla (piller och orden) önskan ”om en god natt”, skulle de bara uppleva en natt av ”helvetes” olika törnar.

    Så alla ni som skriver ner våra verkliga hjältar, ni får gärna byta 48 timmar med mig.

    Tack och god natt, nu kommer hon!

    Morfar Lasse

    (Skrivet första första gången vid en tidigare vårdkonflikt, nu har jag bytt till en ”privat syrra” i bostaden)

  4. mindre offentlig - 22 april, 2008

    det behövs fler typer av arbetsgivare .. sverige är tillsammans med belgien ,japan och frankrike sämst på företagande .. gemensamt för dessa länder är storskaliga industrimodeller tillsammans med staten … företagandet har drivits på uppifrån och sjunkit genom företagen som ett grundvatten ner till underleverantörer .. motsatsen är ex. poslätten i norra italien med ett myller av småföretag med en bmp högre än i ett litet neutralt alpland som inte är med i eu. varför inte släppa på vänsterdogmen att offentligsektor inte får privatiseras ? där ligger lösningen på syrrornas löner ….

  5. Lars-Olov - 22 april, 2008
  6. MJ - 22 april, 2008

    Sjuksköterskor i privat sektor tjänar bättre, men de tar också ofta mer offentliga medel i anspråk (till exempel via bemanningsföretag till offentlig vård). Privatisering som en lösning för att driva upp lönerna skulle vara minst lika kostsamt.

  7. Lars-Olov - 22 april, 2008

    Det är klart att det kostar om människor ska ha anständiga löner. De politiker som driver den linjen är dock sällan beredda att hålla nere kostnaderna genom att sänka sina egna löner. Dessutom kan kostnaderna hållas nere genom effektivisering av sdministration mm. Landstingen är ju pinsamt dåliga på sådant. Titta tex på hur mycket som lagts ut på undermåliga datasystem.
    Dessutom så behöver ju inte landstingen gå via bemanningsföretag för att sköterskorna ska få anständiga löner. Det borde dom själva kunna göra och då slipper dom bidra till bemanningsföretagens vinst

  8. Björn-Anders - 22 april, 2008

    Lönerna är låga i Sverige jämfört med omvärlden. Löneutvecklingen över åren för en individ är också får låg. Sverige har offentliga resurser som utgör mer än 1500 mdr skr om året av BNP på 3000 mdr men vi prioriterar transfereringar (bidrag, inkomstförsäkringar,sjukpenningar mm) framför löner till personal och framför investeringar i teknik,infrastruktur mm. Detta gäller generellt för alla offentliga sektorer och även för vården och omsorgen. Allvarliga strukturfel således. Vi har med Danmark världens högsta skatter. Således måste omprioriteringar ske från transfereringar till produktion av tjänster och investeringar men det krävs också omorganisation av dessa byråkratiska samhällssektorer så att medarbetare får utrymme att utvecklas. Däri ingår högre löner men också effektivare organisationer (konkurrens) så att att lönerna kan höjas för de som utgör kärnverksamheten. Flera studier visar att vård- och omsorgssektorn i Sverige kan effektiviseras. Andra bedömare är pessimister vad gäller effektivisering och hävdar att enbart fler händer i vården och omsorgen hjälper mot köer och brister. Denna diskussion har vi nu kunnat följa i 30 år och först genom att det uppstår olika organisations- och ägarformer samt genom att medborgarna och patienterna får makten kan vi nu skönja förbättringar. Det är inte något som folket har något emot, här finns en ideologisk låsning hos systembevarnade eliter. Frågan skär tvärs igenom socialdemokratin och fackförbunden som jag uppfattar det men den måste hanteras och landet måste hitta nya vägar för en ny effektivare vård och omsorg och då kan lönerna för personalen höjas på lång sikt.

  9. Inger Lennerthson - 22 april, 2008

    Läs

  10. Bodil - 22 april, 2008

    Privatisera hela sjukvården och låt konkurrensutsätta sjuksköterskejobben.
    Det är den enda rätta vägen att gå.
    De gäller för övrigt andra yrkesgrupper inom den offentliga vården.
    Läkare ,medicintekniker,undersköterskor,städpersonal osv.
    Det är ”sjukt” att inte vårdpersonal skall kunna konkurrera med varandra och kunna erbjuda sina tjänster mer en till EN arbetsgivare.
    Andra yrkesgrupper kan välja sina arbetsplatser efter vad de erbjuds i lön.
    Privatisering medför också positiva förhållanden för patienterna och kunderna att kunna välja bort det som inte är B

  11. Amelia A - 22 april, 2008

    I Region Skåne är kommun- och landstingschefernas löentuveckling runt 5% per år. Jag läste för några månader sedan att några hedervärda politiker i Kävlinge fått för sig att bara höja sina löner i samma takt som de kommunalt anställda, också, fast de insåg ju snabbt att de fick lägre löner än sina chefskollegor och beslutade att de skulle komma ikapp med löneutveckling genom att genomföra en engånshöjning på 14%.

  12. Viktor - 22 april, 2008

    Med tanke på de stora grupper av anställda som finns inom den offentliga sektorn är det naturligtvis ett dilemma för arbetsgivarna när det gäller lönesidan, höjer man en grupp vill de andra också följa med. Om vi vill ha en solidarisk finansiering av sådana tjänster så är det ju skatten och viss avgiftsbeläggning som gäller. Om man vill ha en helt privat vård t ex och den skall betalas av det allmänna kommer det också att medföra skattehöjningar. Alternativet är privata försäkringar och då spelar den enskildes ekonomi en avgörande roll med risk för att vissa får nöja sig med sämre vård eller rent av bli utan. Vi ser redan idag vissa tendenser i den riktningen.

    Det går säkert att effektivisera den offentliga vården så att man får ut mer av skattekronorna. Men att som en del föreslår att vissa chefer och motsvarande skulle sänka sina löner tror jag inte skulle ge många kronor i sjuksystrarnas lönekuvert.

  13. Lars-Olov - 22 april, 2008

    Helt klart att du har rätt i att finansieringen är ett problem. Men visst är det lite märkligt att det alltid är samma grupper som ska hålla igen för att rädda den offentliga sektors finanser medan andra slipper bekymra sig om detta.

  14. Viktor - 22 april, 2008

    Du har helt rätt i det konstiga i att det är samma grupper som skall ta ansvaret. Hur vore det om alla betalade sin skatt som de skulle, då kanske vi inte behövde höja dem och vårdpersonalen kunde få betalt efter förtjänst?

    Men du kanske kommer ihåg devisen: Statens kaka är liten men säker! Fast idag är den väl både liten och osäker!

  15. Johan - 22 april, 2008

    En bra och viktig artikel av håkan -tack för den!
    Välfärden och kraven på den stegras, sjukvården utvecklas och våra förväntningar på vad den ska erbjuda ökar.
    Samtidigt sänks skatterna. hur ofta hör vi inte politiker, främst i borgerliga kommuner säga att ´”vi har utrymme för att sänka skatten”. Betyder det att behoven är tillgodosedda inom äldrevården och förskolan? Att lönenivån är där den ska och att det finns tillräckligt många händer för de gamla?

    Högern kommer ropande med samma, gamla skåpmat: Privatisera! Det är genom konkurrens bland arbetsgivarna som lönerna höjs.
    Vi kan väl syna det argumentet. hur ser det ut inom äldrevården där det finns många privata alternativ – har lönerna höjts? Vi kan tittat inom skolan där det har vuxit fram ett stort antal olika privata alternativ/ skolkoncerner – har det inneburit förbättrade arbetsvillkor för lärarna och höjda löner? Svaret är glasklart och entydigt: nej, det har inte blivit bättre.

    Om vi tittar inom branscher som den offentliga sektorn inte agerar inom, som t.ex. hotell och restaurang och handel. Där ser vi också att kvinnor får låga löner och dåliga villkor.

    Där kvinnor dominerar – oavsett om det är offentligt eller privat – är förhållandena sämre. Vi måste se det och vi måste göra något åt det. Då kan vi inte stoppa huvudet i sanden och ropa på floskler om privatisering. Och vi kan inte fortsätta sänka skatterna då resurserna behövs inom välfärden – både till högre löner och fler händer.

  16. Gunnar Eriksson - 23 april, 2008

    Det har varit rekordstora utdelningar på aktier i år, enligt DN rekord. Löneläget således för lågt. Om alla industriarbetatare och övriga lönearbetare tog ut max i lön skulle skatteunderlaget öka för kommuner och landsting så att pengar inte vore brist för att betala bra löner åt sjukvårdsarbetare. Tack vare återhållsamheten hos de stora aktieägande facken så får de, och kapitalisterna ut mer av produktionen
    än lönearbetarna och deras kommuner och landsting. Det demokratiskt kontrollerade kapitalet krymper när det utomparlametariska växer. Demokratin svajar.

  17. Linda Bengtzing - 23 april, 2008

    Privatisera vården så att det blir konkurrens om sjuksystrarna.

  18. Olof - 23 april, 2008

    Vissa debattörer i detta ämne kallar sig liberala och då undrar jag om de är s k ”nyliberaler” eller om de omfattar den socialliberala tanken. Det verkar som om nyliberalismen är den förhärskande ideologin, alltså att verksamheter som t ex sjukvård skall drivas av företag, släkt och familj, välgörenhets, religiösa eller andra organisationer och finansieras med avgifter eller donationer.

  19. Lars-Olov - 23 april, 2008

    Jag måste erkänna att jag är så dåligt underättad att jag har svårt att förstå vad som menas med ”nyliberal”. Finns dom på riktigt eller är det bara spöken som vänsteranhängarna använder för att skrämma sina barn till lydnad. När man hör människor från vänsterkanten kritisera någon för att vara ”nyliberal” och då man vet vad vederbörande sagt så handlar det ofta om klassikt liberala åsikter som framförts och dessa är ju inte speciellt nya.

  20. Viktor - 23 april, 2008

    En gång i tiden betraktades t ex folkpartister som ”socialliberala”, alltså man såg det som en uppgift för staten att se till att alla människor har vissa grundläggande sociala rättigheter. Detta medförde, i alla fall då och då, att socialdemokrater och liberala kunde enas i sådana frågor. Fast idag är det kanske mer moderata åsikter än folkpartiets. Det är inte bara vänsteranhängare som använder begreppet nyliberal, det används säkert för att definiera olika riktningar i politiken.

  21. Thore & Gudrun - 24 april, 2008

    Absolut skall dessa arbetande kvinnor ha en bra lön. Dessa sjuksystrar arbetar nätter. De räddar liv, de gör allt i sin makt, de hinner aldrig få någon vila. Se våran sajt vad vi tycker http://kylingecity.spaces.live.com/
    Vi vill ert bästa, vi vill stödja er. I förhållande till era låga löner som verkligen arbetar ter sig Maud Olofssons enorma inkomst på över 140 papp i månaden som något ”roffa åt sig tendens”. Och Hon Maud, bara pratar till sig sin enormt höga lön. Skillnaden är enorm.
    Dessutom fick flera industrichefer idag flera miljoner att leka med för sina skrivbordsinsatser. Det är mycket skamligt. Thore

  22. Kent - 28 april, 2008

    Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med 80 mdkr och därmed gjort iväg med sjukvårdens möjliga löneförhöjningar och tvingat försvaret att slå igen. Anders Borg skriver i sin vårproposition att

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Vår eviga skam

När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap. »

Låglönepartiet

Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken. »

De rödgröna visar vad som står på spel

Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen. »

Rädsla och girighet blev HQ:s fall

Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av. »

Sahlin står för en modern radikalism

Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ. »