Bild: Jonas Hamberg
"Du röstar i första hand på ett parti" skriver Valmyndigheten på sin hemsida. Kanske är det läge att formulera om efter söndagens Europaparlamentsval. "Du röstar i första hand på din kandidat" känns mer relevant. Det var de enskilda kandidaterna som vågade stå över inrikespolitiskt käbbel och drev egna agendor som gjorde valrörelsen rolig och som också belönades av väljarna.
Ett starkare inslag av personröstning är förstås partikansliernas och de centrala partistrategernas värsta mardröm – väljarna kan ju göra hur som helst! Men det skulle helt klart vitalisera det politiska samtalet. Demokratin mår bra av mer bångstyriga politiker, av företrädare som vågar säga vad de tänker. Att bara erbjuda väljarna photoshoppade, medietränade och ängsligt likriktade kandidater är att fördumma politiken och underkänna medborgarna.
Tänk på Marit Paulsen. Så oputsad och äkta. Eller Alf Svensson. Självsäker och empatisk. Carl Schlyter. Yvig och engagerad. De här tre kandidaterna säger inte nödvändigtvis något annat i politiska frågor än sina partikamrater som fick färre kryss. Men de ger intryck av att vara människor – inte politiska maskiner. Det är inte bara budskapet som är viktigt, utan hur och av vem det framförs.
Därför borde också personvalsinslagen i riksdagsvalen bli större och spärren för att komma in genom kryss lägre. Kritikerna av personval varnar för populism – de enkla budskapen blir de som vinner. Men de enkla budskapen dominerar redan den politiska diskussionen i medierna – den utvecklingen har drivits av partiledningarna och medierna i symbios. Det är dessutom fortfarande partimedlemmarna som beslutar om vilka som ens ska få finnas på listorna och därmed möjlighet att kryssas in i riksdagen. I nästa steg måste man våga lita på väljarna. Listor till demokratiska organ ska inte användas som belöningssystem för gamla trogna och lojala partiarbetare.
Att den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson efter två mandatperioder lämnar riksdagen nästa höst är talande. Hon är trött på att vara röstboskap. För att inte förlora kompetens som Pålssons måste partierna våga ge mer utrymme till enskilda personer. De borgerliga partierna skulle vinna på att ge individualister lite mer svängrum, i stället för att försöka ställa in dem i ledet.
När Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006 fanns det i eländet en strimma hopp om att riksdagsledamöterna nu skulle få ta ut svängarna och vara kreativa. Men centralstyrningen lättade inte och har fortsatt att vara stark under hela oppositionstiden. Det hänger ihop med ledarskapet, men också med att det inom S inte finns någon kultur av att belöna och uppmuntra självständiga tänkare.
Röstboskapskulturen tar död på lusten i politiken och skrämmer iväg alla som inte är beredda att foga sig. Det förlorar vi alla på.
…snarare stjälpte än hjälpte.
De lanserade Reinfeldt på inte mindre än ett 40-tal helsidesannonser. Varje dag vädjade han personligen till sina sympatisörer:
”Jag behöver din hjälp”.
”Du avgör om Moderaterna är framgånsgrika”.
”Kan jag ringa dig på söndag”.
Endast 25 000 svenskar ville ens bli uppringda. Statsministerns personliga tilltal fick kalla handen av svenska folket.
Enligt Vallokalundersökningen så ledde Reinfeldts personvalskampanj tvärt om till att sympatisörer övergav sitt parti.
Moderaterna lyckades sämst med att få sina sympatisörer att faktiskt rösta på partiet i EU-valet. Nästa tio procent av dem som sade sig vara moderater röstade faktiskt på något annat parti än Moderaterna, visar Sveriges Televisions vallokalundersökning.
Det finns inget som helst belägg för att ett ökat inslag av personval skulle öka röstdeltagandet. I Sverige har andelen röstande minskat sedan personvalsinslaget ökade. I allmänhet är röstdeltagandet högre i länder där konstitution och tradition stöder partival och lägre i länder där personvalet dominerar.
Utan att veta håller jag det för troligt att intresset för och kunskapen om politiska frågor är större om valet gäller olika partier och vad de står för än om intresset riktas mot enskilda personer.
Det här hindrar inte att personer med lyskraft drar till sig röster. Fp och Marit Paulsen är ett nästan övertydligt exempel; det visar bara att det var skickligt av folkpartiet att placera henne högst på valsedeln. Men detta hade givetvis fungerat även utan möjligheten till personval.
Slutsatsen är rimligen att det är klokt av partiapparaterna att placera välkända och respekterade personer högt på valsedeln och mindre klokt att där placera andrarangens kandidater.
Men detta har man vetat alltsedan demokratins genombrott.
att NB förespråkar ett ökat personval. Det strider ju egentligen mot (s)-ideologin som alltid byggt på att de många och lågutbildade lämnat över sitt inflytande till funktionärer och en stark partiorganisation. Men NB är nog rätt ute. Lite storstadsyuppie som hon är. Individualismen breder ut sig och utbildningsnivån har stigit. Det är väl de faktorerna som ger (s) allt större problem. Det kollektiva folkrörelsprojektet (s) finns inte längre kvar.
Det stora problemet för att partierna är att dom tappat mycket av sin folkliga legitimitet i och med att dom gjort om sig själva från att ha varit folkrörelser till att bli tjänstemannastyrda och skattefinansierade propagandaorganisationer. Under mandatperioden 2002-2006 så fick riksdagspartierna 600 miljoner i statligt partistöd till detta så tillkommer kommunala stöd till ett okänt belopp.
http://www.dn.se/nyheter/politik/partiernas-medlemstal-historiskt-laga-1.527022
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=58360&a=1138454&printerfriendly=true
Just på grund av partiernas särställning i den svenska demokratin så är det en farlig utveckling.
Jag håller med om att Schlyter, Paulsen och Alf Svensson är bra och att medierna och partierna drivit en utveckling mot att de enkla budskapen ska dominera debatten.
Men frågan är vad för slags politiker medierna kommer att ge utrymme om vi får ett större inslag av personvalskampanjer. Ganska säkert så kommer vi att få se många som som kommer direkt från Robinson-ön och andra kändissammanhang. Det är inte alls säkert att en utveckling mot personval utveckling skulle ge oss fler Paulsen, Svensson och Schlyter utan risk finns för att vi skulle få en massa Pellejönsar.
”Vitalisera det politiska samtalet”. Knappast om man vill att samtalet ska handla om just POLITIK, väl?
Vad är det vi har i de flesta partier med få undantag ,som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ,om inte just PELLEJ
Jag förordar ett system med enmansvalkretsar, där väljarna får rangordna de kandidater som ställts upp av olika partier, och där inga röster behöver bli bortkastade. Den som bara vill rösta på ett partis kandidat gör det. Den som bor i Danderyd och är sosse kan rösta på sossarna i första hand, miljöpartiet i andra, vänstern i tredje och folkpartiet i fjärde och på så vis ända se att moderaternas inflytande begränsas. På så vis får varje område sin ledamot i EU-parlamentet, riksdagen, landsting eller kommunfullmäktige. Jag tror att detta skulle öka dialogen mellan väljare och förtroendevalda. Förslaget utvecklades ursprungligen av Roy Jenkins och har refererats av mig och Richard Appelbom i Tiden och på DN Debatt.
Det är på grund av personvalet som vi får allt fler politiker som skiter i sina väljare och gör allt för att ställa sig in hos partiledningen. Alla de repressiva lagarna och paranoida övervakningen skall ses i detta ljus. Införandet av personvalet och slopandet av möjligheten att stryka ut, är nog en av de mest skadliga reformerna vi sett i detta land. Att kunna stryka ut politiker som missbrukar sitt förtroende är långt mycket viktigare än att lockas att kryssa in dem som är bäst på att bedra sina väljare.
Säkert finns det många skickliga politiker i denna genre. Kanske till och med sådana som folk tycker är bra för att de pratar så enkelt (om sådant som egentligen inte är så enkelt).
Om jag är så naiv att jag tror på deras förmåga och vilja även om de heter Alf, Schlyter och Paulsen. Nix!
Och de som gör det kommer nog att känna sig lurade i slutändan, om det nu inte är så att de tillhör den minoritet som kommer att tjäna på dera agerande.
Däremot så tror jag på att de är bra på att köra över oss. Personval är nog bra i princip, men kommer det att fungera i EU-parlamentet? Säkert är att de politiska partierna havererar som företrädare för folket.
NB skrev angående det likriktade socialdemokratiska agerandet efter valförlusten 2006: Det hänger ihop med ledarskapet, men också med att det inom S inte finns någon kultur av att belöna och uppmuntra självständiga tänkare.
Precis så sorgligt är det!
Personval har sina positiva och negativa sidor. Det garanterar inte större intresse för att röstal. Finland ger ett gått exempel .
Jag har länge ansett att väljarna ska ha rätten att gradera (numrera) sin partivalsedels kandidater och stryka dem de inte vill ha.
Gärna ska vi fortsätta med personalval på det sätt vi gör det idag. Kandidaterna tvingas kliva fram och berätta vad de står för, vilka de är, vilka frågor de brinner för och vilka personliga drag de själva har. Det gör valrörelserna mer spännande. Men problemen är att glest befolkade regioner kan bli helt utan kandidater eftersom det bor så mycket mer folk runt storstäderna. Kanske ska vi inför nästa Europaval dela in landet i fyra valkretsar så att vi säkert vet att alla har minst ett mandat. Nu representeras Norra Sverige av en moderat från Luleå som säkert är duktig på många sätt, men som är helt offside i det politiskt röda regionerna i norr och inte är aktiv i det regionala samarbetet. Med en indelning i valkretsar så garanteras alla delar av landet en plats på den svenska bänken i Europaparlamentet.
Jens Nilsson
Du, landet är redan indelat i valkretsar och har varit det länge. Det är nog dags att du läser på lite Jens, i stort sett är länen var sin valkrets. Stockholm län är uppdelat i en krets för länet och en stockholm stad för sig. Skåne är delat i om jag inte minns fel Malmöhus och Kristianstad kretsar.