Bild: stock.xchng
I dag inleds Folkpartiets landsmöte i Växjö. Frågan är om partiledaren Jan Björklund då ska gå till storms mot hur regeringen behandlar kroniskt sjuka. Hans företrädare, Lars Leijonborg, slogs i alla fall för sjukförsäkringen. När han invigningstalade på landsmötet i Göteborg i augusti 2005 hade han ett räkneexempel på att en cancersjuk lärare skulle förlora 25 000 kronor om året om Moderaterna fick igenom sin politik.
- Detta kan vi aldrig acceptera, ropade Leijonborg till ombudens jubel.
När de borgerliga partierna förhandlade i Bankeryd några veckor senare, fick Leijonborg acceptera att sänkt a-kassa skulle finansiera första steget i jobbskatteavdraget. Sämre sjukersättningar sköts upp tills vidare, men kunde bli aktuellt när man kom till det andra steget i jobbskatteavdraget.
I dag har fyra år förflutit. Folkpartiet har i högerregeringen vikt ner sig, fått acceptera det man aldrig skulle acceptera. Den absurda idén, framfödd av Anders Borg och hans hjärtlösa ekonomer, att sjuka och arbetslösa ska betala skattesänkningar åt friska och arbetsföra, har fullt ut genomförts.
Det går inte att öppna en tidning utan att Leijonborgs cancersjuka lärare dyker upp, men inte som ett räkneexempel utan som verkliga sjuka, som nu systematiskt och på ett förödmjukande sätt knuffas fram och tillbaka mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten.
Det är inga udda fall i medierna att cancersjuka ska tvingas arbeta och ta vilka jobb som helst. Man kan tvärt om ana att det bland de psykiskt sjuka finns ännu fler tragedier i det tysta. Vad hjälper det lärarnas folkparti att Jan Björklund kraftfullt har slagits för bättre arbetsvillkor i skolan, om priset för det har varit att Leijonborg och han sålt ut lärarnas inkomsttrygghet om de blir allvarligt sjuka?
Tage Erlander, Socialdemokraternas partiordförande under 50- och 60-talen, sa en gång en smula maliciöst att Folkpartiets socialliberalism är en ömtålig planta som bäst trivs och växer till sig i skuggan av en stark socialdemokrati. Men eftersom Socialdemokraterna på senare år inte heller har velat vårda principerna i socialförsäkringarna, bör vi självklart vända på steken – också arbetarrörelsen behöver ett socialt ansvarstagande Folkparti. Detta gamla ömsesidiga beroende är brutet, till nackdel för båda.
För folkpartisterna som samlas i Växjö är det hög tid att börja fundera på hur kul det blir om man efter valet nästa år skulle ingå i en ännu mer högervriden regering.
”…börja fundera på hur kul det blir om man efter valet nästa år skulle ingå i en ännu mer högervriden regering.”
Tja, vad är alternativet? Att ingå i en regering med kommunister? För en gång skull visar ju BE upp ett visst mått av humor. Fast det är väl förstås ett misstag som inte kommer att upprepas?
”…börja fundera på hur kul det blir om man efter valet nästa år skulle ingå i en ännu mer högervriden regering.”
Man undrar hur detta skall tolkas, inte minst efter Wetterstrands socialliberala uvertyr på Newsmill i går. Det har ju på senare tid förekommit en del inviter från the dark side. Man kunde inte utan att få intrycket att Mp sa sig vara högergaranten i deras nuvarande klubb så att det inte blev någon kantring åt vänster på något sätt. Som vanligt bjöd man inte klubbkamraterna på en så mycket som en millimeter, inte minsta välvilliga klapp på axeln.
Man fick intrycket att man nog skulle kunna tänka sig att byta klubb om bara transferavtalet var det rätta.
Igår kom ytterligare en opinionsundersökning (Sentio) som var gjord efter den ”succéartade” S-kongressen, golgatavandringen fortsätter med ytterligare en kalldusch, -4,4 procentenheter, som bromsade in på rekordlåga 31,5%. Mp däremot växer och frodas alldeles utmärkt med en svag socialdemokrati nådde inte riktigt ända fram till tvåsiffrigt men landade på urstarka 9,3%. SD kunde glädja sig åt att stiga som en raket till 7,2% med en lealös socialdemokrati utan minsta tecken på styrsel, tanke eller strategi för det vanliga folket här i landet, dvs den absoluta majoritet som Hägglund fiskar fruktlöst efter.
Intressant att denna artikel dyker upp samtidigt som de första rejäla sprickorna börjar synas i den rödgröna monliten. I riksdagens Afghanistanomröstning var (v) det enda parti som röstade emot en förlängning av mandatet. Mp har vikt ner sig med sitt motstånd och nu fick (v) stå där ensamma på nej-barrikaden. Frågan är hur många sådana smällar som kamrat Ohly tål?
Enligt (s)-tidningen Aktuellt i Politiken är det bara för (v) att acceptera.
Staten har ont om pengar. Kommunerna har ont om pengar. Den som varit i kontakt med a-kassor, försäkringskassan eller kommunal socialtjänst märker hur tillämpningen av reglerna har stramats åt. De offentliga kassorna släpper inte en krona ifrån sig frivilligt. Svårt cancersjuka nekas sjukpension eftersom 2 av 10 överlever och blir friska. Det vet jag från nära håll. Det är det som kallas det nya hårda Sverige.
Sverige blir nu alltmer likt andra länder inom EU. Den hårda tillämpingen av reglerna sänder signaler: det är egenansvar som gäller och den som är klok ser till att ha ett eget litet kapital som skyddar vid sjukdom och arbetslöshet. Staten går inte att lita på längre. Sakta går vi tillbaka till en offentlig sektor motsvarande den vi hade på 50- och 60-talen. Då folk hade ett självklart ansvar för sina egna liv och de offentliga kassorna var till bara för de alldra mest ömmande fallen.
Sedan -men jag kan inte säga det säkert – tror jag att den höga kostnaden för invandringen bidrar till bristen på pengar i offentlig sektor. Frågan är känslig och har inte utretts ordentligt. Men enligt en professor i Växjö kostar den mellan 40 och 60 miljarder per år netto efter avräkning av de plusposter som arbetande invandrare bidrar med. Det säger sig självt att Sverige till slut blir ett konkursbo om stora mängder invandrare och flyktingar får komma hit men att vi med det arbetsmarknadsläge vi har just nu inte har sysselsättning åt dem. Det blir för dyrt.
Kan inte ni högertroll gå ihop och starta en egen blogg? Ni skulle uppenbarligen kunna arbeta fram en politik som ger Sverige en framskriden position i världen vad gäller hälsa, utbildning, arbetsmarknad, företagsklimat och rättvisa. I de sporadiska, men mångordiga, kommentarer ni jobbar genom lyfter liksom inte idedebatten.
Man skulle annars kunna tro att ni inte har någon annan agenda än att så split, tvivel och oro, samt dimridåer och egna villfarelser.
Bara ett förslag.
Lasse W anser att invandringen är orsaken till den försämrade sjukförsäkringen för bl.a. cancersjuka. Detta är nonsens. Orsaken är naturligtvis skattesänkningarna på ca 100 miljarder som framför allt har gått till de redan välbeställda. Detta är traditionell högerpolitik. Det är synd att socialliberalerna dragits med i svängen, precis som Björn Elmblad så riktigt påpekar.
Det är inte bara försämrade sjukförsäkringar för de cancersjuka nu tvingas de jobba då sjukpenningen dras in, men skatterna har ju sänkts med tonvikt på de välbeställda och det är tydligen det viktigaste.
Det finns fortfarande en och annan högertomte som låtsas att socialliberalismen inte är utdöd i Sverige, men de tror själva inte på vad de säger.
Dagens så kallade folkpartister har nog inte ens problem med att hoppa i säng med brunskjortorna heller,det är en anmärkningsvärd vandring av Fp och C ut till den yttersta högerkanten.
Det är klart att det är inte poitiken som är viktig för dessa partier utan makten i sig.
Läste just i Aftonbladet om Björklunds försök att framstå som ”invandrarvän” genom att tacka Zlatan för att han flyttat hit efter sin uppväxt på Balkan!
Först Friggebos ”We shall overcome” i Rinkeby. (Om du är för ung för att minnas, googla. Den är helt underbar).
Nu detta om Malmöpågen Zlatan.
Vad blir nästa? Björklund: ”vårt hembiträde är som en i familjen, jag ger alltid mina avlagda kostymer till hennes man”.
Brallorna nere, fp. Dag att byta namn från ”Folkpartiet” till ”Arroganta överklassen som vill framstå som ett med folket-partiet”?
talskrivare för Batong-Janne?
Alternativt läsa in lite allmänbildning hos vuxenskolan.
Visst är det så – det ömsesidiga värnandet om de mest utsatta är bruten.
Folkpartiet söker sig en konservativ plats till höger om Moderaterna
för att inte sväljas. Trodde inte mina öron när Björklund märkbart imponerad håller Kina, ett av världens mest korrumperade länder som framgångsföredöme. Haveriet med sjukförsäkringen, nedmonteringen av A-kassan och den extrema passiviteten som ledde förlusten av många industrijobb under krisen har ju verkligen gjort nedgången onödigt svår för hundratusentals svenskar. Men Björklund ser hellre sitt parti som stabilt, men marginaliserat 7 % parti när han kräver större löneskillnader än vad Alliansens passivitet under krisen redan orsakat. FP slår hårt mot de röstsvaga men gråt inte över att de svikit sitt sociala arv. När de fick makten visade det sig ju inte vara så viktigt längre.