Bild: Dagens Arena
Det var som om Maud Olofssons ande svävade över presskonferensen på Socialdemokraternas högkvarter i går, när Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg presenterade riktlinjer för jobbpolitiken inför partiets kongress.
Astudillo och Österberg nämnde inte med ett ord vilken roll det offentliga har för att direkt skapa jobb genom exempelvis långsiktiga investeringar i infrastruktur. Det måste rimligen vara den första halvan av en socialdemokratisk jobbpolitik – i 19-punktsprogrammet finns bara andra halvan. Den – som handlar om entreprenörskap, så kallade kreativa näringar, innovationer och tillgång till riskkapital – är viktig. Men den räcker inte. Det offentliga måste också stimulera efterfrågan på nya jobb genom forskning, utveckling, investeringar.
- Det finns ingen genväg till en bra ekonomi. Det är summan av antalet jobbade timmar som avgör. Därför är jobbpolitiken helt avgörande, sa Sven-Erik Österberg.
Nej, det finns ingen genväg och därför måste jobbpolitik handla om mer än tillfälliga mantran. Är det någon som minns ordet tillväxt? Det var superhett för sex-sju år sedan, så hett att Socialdemokraterna hade en hel kongress om tillväxt. Allt handlade om detta magiska ord, som skulle lösa alla framtida problem. Om vi bara har tillväxt, så…
I dag är det glömt. I stället låter det så här: Om vi bara har entreprenörer, så… Entreprenörskap är det som ska lösa Sveriges problem. Entreprenörer ska exporterna, expandera, investeras i, stärkas, samordnas, ja, det är ingen hejd på hur mycket man kan göra för att understödja "entreprenörskap".
Entreprenörskap och tillväxt är båda viktiga beståndsdelar av och delmål för samhällsekonomin och jobbskapandet. Men de kan inte under en tid vara allenarådande. De är och måste vara en (1) del av en hel och sammanhållen socialdemokratisk jobbpolitik.
De flesta punkter på 19-punktsprogrammet är, förutom denna uppenbara brist, bra. Socialdemokraterna erkänner att alla inte kommer att komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden, trots Samhall och liknande insatser. Därför behövs en arbetsmarknad vid sidan av den ordinarie, som visserligen ska hålla så liten som möjligt, men som ska ta emot människor som annars riskerar att annars inte ha något jobb alls. Socialdemokraterna har insett att de i regeringsställning såg på medan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan lät människor falla mellan stolarna. Därför ska delar av myndigheterna byggas om och ihop. Socialdemokraterna ska satsa mer på validering för dem som har (utländsk) utbildning men ingen erfarenhet och för dem som har (svensk) erfarenhet men ingen utbildning. Låt oss hoppas att S mäktar med valideringen, som blev lidande under förra regeringsperioden. Och låt oss hoppas att S-kongressens ombud mäktar med att baxa partiledningen till en ordentlig jobbpolitik.
Socialdemokraterna tappar mer och mer av sin forna trovärdighet och förankring i folkdjupen. Det är med viss saknad, jag minns den tid, när Tage Erlander, Gunnar Sträng och Arne Geijer, stod för värden som nästan alla kunde dela: Tillsammans bygger vi välfärden, skapar folkhemmet, och formar ett rättvist samhälle. Men det är klart, att det var lättare på 50 och 60-talet, när arbetlöshet och utanförskap var nästan okända begrepp.
Nu satsar man på, att damma av och effektivisera institutioner som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Kommuner och Landsting. Lycka till…..
Hur ska (s) kunna stå för tillväxt när man lierar sig med Mp som inte vill ha någon tillväxt utan t o m betraktar det som något fult?
Svaren på de stora och svåra frågorna söker vi tydligen inte
i samma utsträckning som vi utvecklar en ny sorts social ingenjörskonst för entreprenörer.
Jag tror inte partikongressen kommer fram till att landets stora ekonomiska problem med en mycket hög arbetslöshet och stor utslagning från arbetsmarknaden kan lösas med olika mindre kostsamma åtgärder för att utveckla entreprenörsskap.
Förhoppningsvis blir svaret istället att partiet måste hantera de stora och kontroversiella frågorna som hur ekonomin och sysselsättningen ska stimuleras, hur effekterna av krisen ska bemästras och hur den generella välfärdspolitiken ska kunna garanteras.
Men den sneda prioriteringen av entreprenörskapet som präglar ”Riktlinjer för jobbpolitiken” ger intryck av att dett är socialdemokratins viktigaste åtgärd för att komma tillbaka till full sysselsättning, när det egentligen handlar om finans-och penningpolitik, utbildningspolitik, en offensiv och ambitiös arbetsmarknadspolitik och en politik för den offentliga sektorn för att rädda den generella välfärden.
Att det dessutom behövs en offensiv näringspolitik med företagsfrågorna som en del är en annan sak. I denna del är förslaget bra, det är i prioriteringarna mellan politikområden och helheten som det brister.
Det oroar mig , för om partiet menar att satsningar på ett utvecklat entreprenörskap ska återskapa full sysselsättning är det mer yta än innehåll i vår jobbpolitik. Det illustrerar i så fall socialdemokratins djupa och allvarliga identitetskris som vi också delar med andra socialdemokratiska partier ute i Europa.
…vid småföretagare och tanken om entreprenörskapet växte sig stark i mitten på 90-talet när hon och en grupp likasinnade fick greppet i partiet. Ingvar Carlsson gjorde henne till arbetsmarknadsminister vilket var mindre välbetänkt med tanke på hennes värderingar och egna erfarenheter.
Grundregeln är; Socialdemokraternas uppgift är att verka för utjämning av makt och förmögehet i samhället, gör man inte det har man ingen uppgift.
Kan man tänka sig en enfaldigare inställning än att det skulle vara ”summan av antalet jobbade timmar” som är avgörande för en bra ekonomi? I så fall har de flesta av människornas tidsbesparande uppfinningar från stenåldern och framåt varit inte bara meningslösa utan direkt kontraproduktiva. Varför använda grävmaskiner när man kan gräva med teskedar och få fler ”jobbade timmar”?
Inte konstigt att S aldrig fått ändan ur vagnen när det gäller kortare arbetstid!
(s) måste släppa fixeringen vid offentlig sektor som sysselssättningsskapande. Visst -många ska jobba där men på sikt måste fler jobba i privat sektor. Det tror jag
Socialdemokraterna måste ha en politik för att skapa jobb, inte bara för att spendera pengarna, och det är delar av programmet som är bra.
Det är intressant att de inte tar med skattehöjningarna som påverkar företagen i programmet också, eller är de inte beredda att stå för dessa?
Ta till exempel förmögenhetsskatten. Den är erkänt skadlig för företagande. I praktiken gör den det meningslöst att långsiktigt äga aktier i Sverige. (Utdelningen på aktier är ofta 2-3% av börskursen, 30% går i skatt, vilket gör att kvar finns 1,4-2,1%, vilket gör att en förmögenhetsskatt på 1,5% ger ett netto på aktieägande på -0,1%-0,6%.) LO har dömt ut förmögenhetsskatten, och den är orsaken till att t ex IKEA inte är svenskt.
Det är de som skulle betala förmögenhetsskatt som står för en stor del av finansieringen av företagande. Och dessa vill socialdemokraterna skrämma från landet.
Om ni absolut vill ha skatt på rika människor höj istället fastighetsskatten.
Hur skall en regering med Mona Sahlin som statsminister veta vad entreprenörskap är när hon inte klarar sin egen privatekonomi.
Hon har figurerat i otaliga ekonomiska sammanhang som visar på direkt okunskap.
Hennes kontokortsaffärer med staten kort ,hennes 32 kronofogdeanmälningar,hennes obeskattade bil und so weiter.
Luciano Astudillio körde Rosengårds fotbollsförening i konkurs trots 4miljoner från Mona när hon var idrottsminister.
Sven-Erik
Vilken har att göra med hur vi ska värdera livet, oss sjäva och andra.
Vi kanske inte har nog uppmärksammat att människan, livet och
teknologin hela tiden förändrar våra betingelser. På senare tid ganska
drastiskt även om det har förekommit drastiska förändringar förr i
livets historia.
Eller så har de som har mer kontroll över förändringarna haft en
tendens att förringa deras betydelse. Förståligt, men problemet dyker
upp på nytt hela tiden. Kanske i olika skepnader. Det är inte svårt att
förstå att politikerna inklusive S nu har betydande problem.
Den enda hållbara lösningen jag kan se är att bredare skikt är med att
lägga fast dessa värderingar. Hur ska vi exempelvis se på arbetstiden?
Jag tror att Albert Einstein var inne på 6 timmars arbetsdag, då han
analyserade den tyska kris som ledde till nazismens maktövertagande och andra världkriget. Se även kommentaren av signaturen sangregorio.
Jag tror att det är sådant här som filosoferna kallar existentiella
kriser – kriser. Alltså kriser vilka har att göra med vår existens på
jorden och således inte enkelt kan pratas bort.
Ett stort antal svenskar arbetade 30 tim per vecka av fri vilja på 1900-talet och man kunde då notera att de producerade näst intill lika mycket arbete och dessutom av jämnare högre kvalitet än de tidigare gjort under 40 tim.
Under de sk guldåren på 1950- & 1960- talet utgjorde exporten i relativa förhållande till BNP ca 1/5, andelen sysselsatta inom industrin ca 40%, tjänster från 40->50%, jord & skogsbruk knappt 20->10%. Samhället styrde också så att industrin skulle få arbetskraft, små egenföretagare var inte direkt premierade. Exportnettot fluktuerade runt balans dvs runt nollstrecket.
Om man ser till fördelningen av produktionsresultatet i USA, som har tillgänglig statistik på det mesta och är en indikator på hur de ser ut i
Entreprenörskap i Sverige i en sosseregim , är det möjligt ?
Sossarna har i alla tider agerat efter devisen ” Gärna företag men inga företagare ”
Någon utan socialistiska skygglappar borde åka till tex Holland och studera hur man där främjar för företagare .
Att bygga upp företag är inget man gör hux flux , det måste i basen finnas ett ärligt seriöst intresse för politiker att främja företagande och det har det inte gjort under sossetiderna i Sverige .
När en politiker från Polen var i Sverige så fick han frågan från en sossejournalist ” Men då kommer ju nga entreprenörer att tjäna grova pengar i Polen ” och den polska politikern svarade ” Ja och ”
Dvs den som antränger sig , riskerar sin privatekonomi , satsar all sin tid , måste också ha en möjlig uppsida – även i Sverige .
Fick en pressrelease från NCC där man säger:
”Idag, fredag den 11 september möter Sverige Sydkorea på den nya hemmaarenan i Sundbyberg. NCC Construction Sverige har, på uppdrag av Sundbybergs stad, byggt Nordens första internationellt godkända basebollarenan för VM 2009, 9
Jag erkänner. Först skrev jag ovan att det fanns något bra i programmet, men nu har jag läst det närmare. Och har reviderat min åsikt. Ranking på femgradig skala.
Programmet skapar inga eller mycket få nya jobb. Och att de satt punkter framför en text gör den bara till ett marknadsföringsredskap.
1) 3:a Oklart hur detta skall gå till. Rådgivning är uppenbarligen inte något staten skall syssla med. Exportkrediter kanske.
2:a Skatteavdrag kan ge mer riskkapital… men att öka tillgång till riskkapital är jättesvårt, extremt svårt.
2) 1:a Branschprogram låter bra, men det finns inga mirakelkurer.
3) 3:a Myndighetssamordning kan alltid bli bättre. Skapar dock inga jobb.
4) 2:a Socialförsäkringar för företagare ger inte många nya företagare, men kan vara bra för de som redan är företagare.
5) 1:a Skolan kan inte starta företag. Starta-eget-bidrag ger få företag utanför de vanligaste serviceyrkena.
6) 1:a Vi gör redan vad vi kan på denna punkt.
7) 1:a Vi gör redan vad vi kan på denna punkt. Alla högskolor har redan avknoppningsansvar etc.
9) 1:a En vilja är inte ens en åtgärd.
10) 0:a Punkten oklar.
11) 1:a Att ta fram fler program rent allmänt är som att säga att man vill hitta på lösningar imorgon.
12) 0:a Se 11) ovan.
13) 0:a Nu har dom sagt Branschprogra, Strategi och forskningsprogram och framtidsprogram…. I TRE OLIKA PUNKTER… skämtar socialdemokraterna. Att lova att lösa problemen imorgon är inte värt något.
14) 4:a Kompentensförsäkring kan bli bra.
15) 2:a Arbetsförmedlingen skall inte konkurera med Manpower. Det behövs inte.
16) 1:a Helt innehållslöst. Ungdomarna vill inte gå de utbildningar som ger bäst möjlighet till jobb.
17) 4:a Bra för integration.
18) 4:a Bra att föra akademiker direkt till högskolan.
19) Innehållslöst.
20) 1:a Omorganisation löser ingenting. Program finns redan.
Om 10-20 år är konkurrensen om olja/bensin så stor att vanliga människor ej har råd. Kampen om råvaror kommer att bli våldsam. Om globaliseringen fortsätter kommer allt fler att ställas utanför i landet. Vi kan ej bibehålla den industristruktur, som vi har idag. Materiell tillväxt har nått vägs ände. Hur skall vi då kunna åstadkomma ett samhälle med plats och drägliga förhållanden för alla? Vi måste alltså lyfta blicken något. Risken är uppenbar att desinformationsindustrin blir överväldigande.