Bild: Wikimedia commons
Ingen säger egentligen mer än att Anna Odell har gjort fel. Det är vanligt vid sådana här skandaler: visst ska konsten tänja på gränser och vara fri och samhällskritisk. Men inte just så här fri och samhällskritisk.
Det finns två undertoner i debatten om konststudentens användande av psykakuten. Den ena visar en uppfattning om att nedskärningar i vården är ett nödvändigt ont och att inga ansvariga politiker behöver kritiseras för dem så som Anna Odell ska kritiseras när hon "tar plats" i vården på sitt karriärkåta vis. Den andra antyder att konstnärer är en onödig last för ett samhälle att släpa runt på. Att konstnärer har för vana att göra sådant som att kissa och bajsa på varandra, men det kan vi i alla fall tillåta för då skadar de åtminstone inte andra människor. Som Anna Odell nu har gjort.
Och där ligger en obesvarad och för så väl konsten som för psykakuten och inte minst ansvariga politiker, obehaglig fråga: Har Anna Odell skadat någon?
En viktig del av verksamheten på psykakuter är att bedöma om personer som söker vård akut är suicidala. Det händer att felbedömningar görs och patienter dör. Man kan anta att det inte bara beror på personalens kompetens och möjligheter, utan att också ekonomiska krav spelar in. I det pressade läget framstår det som ett ganska allvarligt moraliskt brott att "lura" personal och "ta" en plats från en patient som behöver den. Jag antar att detta är något som Konstfack och Anna Odell övervägt. Och samtidigt: Hur "överväger" man risken att föranleda att personal som står och väger mellan "lägg in" och "skicka hem" väljer det senare för att det inte finns plats? Situationen är absurd, men inte chockerande för den som fått någon liten inblick i akutvården.
Flera debattörer känner sig kränkta av Anna Odells så kallade tilltag. Hanne Kjöller har i Dagens Nyheter berättat om hur hon räddat livet på en främmande kvinna som försökt ta sitt liv, och hur sårad hon blivit om denna kvinna visade sig vara en simulant.
Det har nog hänt både en och flera gånger att psykiskt sjuka spelat suicidala för att få läggas in. Det har också hänt förr att konstnärer och andra wallraffat. Spelat nödställda eller tagit plats från de verkligt behövande.
Man måste se Odells konst för att kunna säga något om den. Men många debattörer tycks vilja ta tillfället i akt att förklara att konst per se aldrig kan ha något att bidra med. Att konst, som Johan Hakelius skriver, ska vara figurativ och gå att hänga på väggen. Om så inte i fallet ska den åtminstone vara i statens eller konsumentens omedelbara intresse.
Den som ändå vill vara optimist på kulturkonservatismens böljande hav får glädja sig åt det lilla. Som att Konstfack inte censurerar sina elever från början, utan – som det verkar i alla fall – tar ansvar för deras arbete. Och att det kan bli rusning till vårutställningen där det är möjligt att faktiskt ta del av verket.
Att konst kan vara samhällskritisk och provokativ, är ingen konstigt. Att utmana, provocera och tänja gränser, är i stället en av dess viktigaste uppgifter. Jag minns hur många kände sig provocerade av Rauschenbergs get med ett bildäck runt kroppen. Nu är den en klassiker , som kan beskådas på Moderna Museet. Eller utställningen ”Hon” på 60-talet, där själva entren var genom en jättekvinnas sköte. Häftigt, tycker jag fortfarande.
Det är bra att konstfack vågar utmana, och stöttar sina elever, som utsätter sig för mycket spott och spe genom sina aktioner. Vi borde i stället ha blicken på de usla förhållanden och villkor, som personalen i psykiatrin tvingas jobba under. Och det är väl det, som är meningen med aktionen.
”Och det är väl det, som är meningen med aktionen.”
Odells agerande gav alla konst- och kulturhatare ett tillfälle att gå till attack. Vi lever i ett fascistiskt samhällsklimat där den enda tillåtna kulturen är melodifestivalen och Let’s Dance. Kan bokbålen vara långt borta?
I konsttidskriften ”Paletten” kan man läsa följande:
”Inom den performativa diskursen diskuteras subjektet frekvent.”
Var och en kan dra sina egna slutsatser.
Om poliserna i Malmö hade vräkt ur sig sina rasistiska tillmälen som en del i ett konst-projekt, hade det varit okey då?
Jag håller på Fröding.
Ord som ”walraffa” och ”samhällskritik” har förekommit i många tafatta försök att försvara tilltaget. Men det vet varken Karolina Ramqvist eller någon annan. Odells konstnärliga utgångspunkt kanske är apolitisk – eller ärkekonservativ? Och ”walraffande” är inte heller okontroversiellt. Det brukar försvaras med att det kan användas som sista möjliga utväg när det absolut inte går att skaffa information på annat sätt.
Har Anna Odell skadat någon? Ja, alla som blivit skräckslagna av att se henne spela suicidal, alla som arbetat med henne och fått (ännu) en riktigt tuff dag på jobbet och (som sagts tidigare) alla som inte kunde få personalens uppmärksamhet de timmarna. ”Nej, du får vänta, vi håller på med ett konstprojekt här”…
Odells konstverk är en idioti. Vilket man förstås kan säga om konstverk och konstnärliga metoder utan att ifrågasätta konstens existensberättigande. Man kan t o m säga det utifrån en vänsterradikal utgångspunkt.
Polisernas tillmälen kan mycket väl ha varit en del an ett konstnärligt projekt som heter nåt i stil med:
”Sverige i det tjugoförsta århundradet – en studie av folkhemsdrömmens totala förfall och av Mona Sahlins integrationpolitik”
Befriande att läsa ett nyanserat inlägg – för en gångs skull. Jag kan känna mig tveksam till delar av Anna Odells projekt, utan att ha sett helheten. Men ”allmänhetens” och ”mediernas” reaktion skrämmer mig mycket, mycket mer.
Skönt att du går mot strömmen, Karolina!
Nä, man behöver inte se Anna Odells konst för att ta avstånd från det hon gjort. Konstnärer kan inte ha en frisedel att bryta mot alla etiska, moralska och juridiska gränser. Ska en konstnär ha rätt att använda våld i sin konstnärliga utövning som Anna Odell har gjort? Om en konstnär gör ett terroristdåd som konst, är det också försvarbart. Ja, var går gränsen för själva våldsutövningen?
De som försvarar Odells patetiska tilltag blir skyldigt svaret på den frågan?
Dessutom måste alla verksamma inom universitet och högskolor iaktta forskningsetiska principer i sina arbeten. Något som Odell inte har gjort.
Om Anna Odell är inspirerad av Erwing Goffman, vilket jag inte tror eftersom det förutsätter en bildningsnivå som inte finns längre inom dagens grundutbildningar på universitet och högskolar, så är det också i det avseendet ett totalt misslyckande. Wallraffandet har vissa etiska gränser vilket Odell och hennes försvarare inte förstått.
Visst ska konst vara provokativ och visst måste den tänja på gränser. Men detta är att låta ändamålet helga medlen. Konstnären använder sig själv av samma rationalitet som den som är föremål för provokationen. Därmed faller konstverket platt till marken som provokation. Ett sådant konstverk har inget budskap mellan raderna, det refererar bara till sig själv. Precis som Hötorgskonsten eller som en vanlig tidningsartikel.
Både ur en rent konstnärlig men också från en etisk synvinkel är det som Anna Odell gjort mer ett humbug än konst.
Ett problem är att med skattefinansierad kultur å ena sidan och kommersiellt skräp å andra sidan, blir det få kulturyttringar som det rätt går att sätta något värde på.
Människan vill växa och förkovra sig, men det är svårt i ett samhällsklimat där valet står mellan att bli pissad på för egna skattepengar, eller att låta sig underhållas av skräpet.
Här har konstnärerna ett större ansvar än vad som ofta framförs i debatten. Så länge det inte skapas kultur som människor frivilligt väljer att ta del av, så blir vi fast i valet mellan piss och skräp.
Bra artikel, som vanligt, men visst hade hon vl faktiskt klöst och rivit personalen? Dvs, ja – hon har skadat någon.
Försvaret av denna performance pekar på nyttan – Wallraffande mm. Jag får problem när konstens värde ligger i nytta. Möjligen finns det en intressant ”icke-nyttig” reflektion i Hanne Kjölers obehag inför tanken att rädda ngn som visar sig vara simulant. Det är en provokation som sätter sinnena i spel och det kan i rätt åsiktsklimat bli ngn sorts konstnärlig upplevelse. Men ett verk som värderas för sin nytta leder mer än ngt annat till en Fascistisk ( korporativ) kultur – riktat till Monitors obegripliga text.
Jag vet inte hur många i den här debatten som har en anhörig omhändertagen i psykiatrin – jag har det. Och jag fattar absolut inte vad denna Anna vill visa med att spela galen och suicid? Vad vill hon peka på?
Gärna nyskapande konst om och med galenskap och gärna en granskning av psykiatrin. Men ärligt talat – hur får vi reda på något nytt genom detta förfarande?
Jag välkomnar ett verk/artikel/roman – what ever – som för en debatt om detta.
Vad är nästa steg? Ska vi gå ut och sticka ned nån för att se hur folk reagerar och kalla det konst?
Karolina Ramqvist jämför denna handling med ”Let’s Dance” och annan underhållning och påstår att detta skulle ha nivå. Skulle inte tro det! Det här är verkligen underhållning i dess yttersta form!!! En riktig såpa, där konstnären framför allt gör sig ett namn.
Därför har jag har j-t svårt att repektera denna Anna som, utan respekt för varken samhällets resurser eller utsatta människor, spelar psykiskt sjuk.
Denna Anna har allvarligt riskerat livet på människor. Och det är inte OK ens när det gäller konst. För medan hon fick behandling fick någon annan vänta. Och hann kanske därmed ta sitt liv på riktigt.
På det sättet skulle i alla fall inte jag vilja bli känd. Det borde även Karolina Ramqvist tänka på.
Heja Karolina R, jag tycker att det du säger har flera poänger, en är just det att det bara är viss typ av konst som kan vara fri. Konst utan någon som helst reaktion förutom ”ja, det där var ju vackert” – är det värt att kallas konst?
Ja, det är klart att det är så, och jag tycker det är bra att diskutera konstbegeppet också. All konst är inte försvarbar hela tiden…
/P
Att Anna Odell på detta sätt våga spela ”psykotisk” i miljön (polis-psykakut) är vågat. Detta kan sluta med döden. Att (fascism och makt)
råder bland läkare och personal på psykakuten ST Göran måste belysas NU. Ingår i ett konstprojekt för att belysa psykiatrin.Tur att inte Anna Odell hamnade på avdelning 4 ST Göran med personal och patienter med psykopat stämpel.
OBS! Konstnären Jackson Pollock ”pissade”på sina stora dukar!
Tack Karolina Ramqvist. Jag länkar genast din artikel till min hemsida om Odells Konstinstallation, som jag skapade i går för att samla försvarande och analyserande artiklar om Odells konstinstallation (sök på Odells konstinsattaltaion).
Som konst betraktat är Odells
Sen finns så klart frågan om det är rätt eller fel att i onödan utsätta sina medmänniskor för obehag. Det handlar väl om vilken förmåga till empati man har och vad man är villig att utsätta andra för när man försöker nå sina mål här i livet. Jag tänker mest på de privatpersoner och vårdpersonal som verkligen trodde att de hade att göra med en person som tänker ta livet av sig. Det är ett stort ansvar att plötsligt veta att det jag säger och gör nu kan innebära liv eller död för den person som tänker ta sitt liv.
Jag tycker att Odells tilltag visst kan anses vara konst men detta svär henne inte fri från ansvar. Man skulle ju rent teoretiskt kunna begå ett brott, t ex råna en bank, och kalla det för konst, visst. Men det skulle fortfarande vara ett brott: bankrån.
Psykiatrin i Sverige har problem och det är viktig att belysa detta. Det hade varit intressant med en reportagefilm eller liknande där människor som jobbar i psykiatrin, vårdas i psykiatrin och bestämmer över psykiatrin fick komma till tals. Men det kräver ju en massa förberedelse och jobb förstås…
Jag tror inte alls att svårt sjuka människor som behöver läggas in är förmögna att spela teater. De har nog fullt upp med att stå ut sekund efter sekund. Vad grundar du ditt påstående på? Du hakar på Odells undergrävande av de sjukas trovärdighet. Så arbetar människor som inte har jämlikhet ens i bakhuvudet.
Det finns starkare och det finns svagare grupper. De förra är överrepresenterade i de sk fria yrkena, bl a av journalister och konstnärer. Dessa grupper behövs inte minst för samhällskritikens och demokratins skull. De blir en slags samhällsbärare, i positiv mening. Som samhällsbärare har man också ett ansvar.
Kallar man sig dessutom vänster, ja då har man ett ansvar att företräda de svagare grupperna i samhället, åtminstone var det så förr. Jag kan inte förstå annat än att i detta fall är de mest utsatta grupperna dels patienterna dels de som arbetar för ofta mycket måttliga löner med dessa utsatta patienter. Det är dem man ska företräda om man vill kalla sig vänster.
Börjar med konsten i Stockholm
Barn från överklassen/borgarklassen går en utbildning Konstfack/Konsthögskolan
Ställer ut på Gallerier drivna av barn från överklass/borgarklass
Visas för publik komna från överklass/borgarklass
Psykiatrin i Stockholm
En sluten tabubelagd värld där du vid depression ej har möjlighet att få relevant/adekvat hjälp
Dagens moderna psykiatri erbjuder elbehandling ECT (electrochock therapy) eller medicin (dessa kemikalier är så starka att de fått förödande konsekvenser)
På St Görans psykakut möts du av helspänd personal och läkare som inte stannar länge
Glöm debatt med läkare, personal eller patienter-Anhöriga måste reagera Psykiatrin i Stockoholm är under all kritik
Det är kris
Därför bör konstnären Anna Odell andas ut efter spännbälte och injektioner i rumpan
Tack Karolina.
En nyanserad kommentar till Annas slutprojekt – BRAVO!
/Mats
Visst är det bra när konstfacket demonstrerar att de är medvetna om vad deras studenter håller på med och försvarar deras idéer. (Det vore härligt om någon kunde berätta lite mer om just idén bakom Odells företagande, nu när allmänheten ändå har blivit så involverad.) Men jag undrar, skulle konstfacket då också vilja ta det ekonomiska ansvaret för de där projekten. Någon måste nämligen betala för en konstnärs uttrycksmedel vad de än är.
Anna Odell är ingenting annat än en bortskämd liten princessa som med fullt stöd av sina likar på konstfack ger sig ut och skadar andra människor. Men innan hon gör det pratar hon med konstfacks jurister för att försäkra sig att hon själv inte riskerar att ta någon skada av sitt elaka tilltag. Hon själv. Ingen annan.
Hon saknar uppenbart helt och hållet empati för de människor hon drabbar. Vad hon nu eventuellt gör för fånigt konstprojekt av det här är helt och hållet en skitsak. Kort sagt är det så här. Vården är en nödvändighet för många människor. Konsten är en lyx för en bortskämd överklass-elit.
Att spela psyksjuk är ju dumheter. Vill Anna säga nått om villkoren i psykiatrin får hon göra en seriös utredning. Det är du rent förakt för kunskap och proffessionalism att påstå att en frisk människa som lyckas bli inlagd på psyket genom att spela galen skulle ha upptäckt något eller visat något. Vettig information kan fås från f.d. psyksjuka, läkare eller forskare. Inte från ”konstnärer”.
Sture ovan jämför Annas tilltag med ”konsten” att sätta ett bildäck på en get. Det säger väl egentligen allt, men kanske inte på det vis han tänkt sig.
Jag är inne på Hanne Kjöllers linje; personalen har lagt sitt engagemang på Anna Odell och blivit lurade, sådant känns inte bra. Samtidigt: om AOs agerande kan ge ny information eller sådana perspektiv på psykvården, som kan vara svårt att få fram på annat sätt, ja då är det OK. Hur det kan förhålla sig med detta vet vi inte förrän AO ställt ut sin konst. T v tillåter jag mig därför att vara skeptisk till AOs handlande. Om man gör något sådant bör det kanske hellre utföras av en wallraffande journalist och då på ”förekommen anledning”.
En människa kommer till akut psykiatrisk vård. Därefter meddelar han eller hon att symptomen bara var spelade. Stor medial uppståndelse följer. Som om inte psykvården ständigt har att hantera de egendomligaste fenomen.
Varför uttalar sig så många tvärsäkert om något de inte har någon faktisk kunskap om?
Här får vi åter en mycket feg artikel där författaren egentligen inte vågar säga någonting alls om Odells handling. Karolina Ramqvist skriver undflyende om att vi inte vet vad som döljer sig bakom Odells iscensättande och att vi måste se det färdiga verket för att kunna uttala oss om vad hon har åstadkommit. Ramquist insinuerar att de som angriper denna konsthandling är kulturkonservativa eller åtminstone seglar på ett kulturkonservativt hav och att vi kan i detta sammanhang glädja oss åt det lilla, dvs att Konstfacks ledning inte har censurerat Odells låtsassjälvmord utan istället ‘tar ansvar’ för även denna elev. Vilken form detta ansvar antas ta är ingenting som Ramquist beskriver, men det verkar som att detta ansvar begränsas till ett orubbligt försvar för vad Odell har gjort. Ytterligare ett glädjeämne verkar vara att Konstfacks vårutställning kanske får en tillströmning av besökare som den inte hade fått om Odell inte hade gjort sitt performance.
Utöver det säger inte Ramquist någonting substantiellt alls, utan krånglar in sig i motsägelsefulla formuleringar om ekonomiska och medicinska aspekter av prioriteringar inom vården och om att Konstfack och Odell antagligen har övervägt de eventuella konsekvenser som detta performance kunde få för andra verkligt behövande patienter vid psykakuten… och sedan skriver hon något som skulle få vilken svensklärare som helst att gråta:
‘Och samtidigt: Hur ”överväger” man risken att föranleda att personal som står och väger mellan ”lägg in” och ”skicka hem” väljer det senare för att det inte finns plats? Situationen är absurd, men inte chockerande för den som fått någon liten inblick i akutvården.’
Jag vet inte riktigt vad hon vill säga där och det är kanske det som är själva syftet med artikeln, som skulle kunna sammanfattas med Wittgensteins slutstrof i Tractatus: ‘Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.’ – Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.
Det är kanske det som Ramquist uppmanar till, och också själv praktiserar, men eftersom hon är en betald redaktionsmedlem för Arena måste hon säga någonting och så blir det därefter.
Fegt, meningslöst, dumt och i längden förödande för debatten, men så har inte Ramquist och liknande skribenter någonsin utmärkt sig för att säga någon substanstiellt och välartikulerat i någon fråga.
För att själv ta bladet från munnen så anser jag att Odells agerande inte bara är motbjudande i det att hon angriper seriöst arbetande och mycket stressutsatt personal, tar resurser från andra behövande och att hon sedan inte har kurage nog att försvara varför hon har gjort det.
Det här verkar snarast vara en gimmick för att få uppmärksamhet till sitt eget namn, vilket hon ju fått. Knappast något seriöst wallraffande. Ett motbjudande tilltag av en bortskämd lite prinsessa från en världsfrånvänd del av konstvärlden.
indy (utan hatt),
*why so seriousss?*
(the joker – the dark knight)
det här är vårt kollektiva missnöjes vinter. vi är nere för räkning. och det är inte enbart ekonomin, dumbom. det är kulturen.
*comedia odell art*
buhu!
förbjud all konst som går att relatera till
# indy (utan hatt) skriver:
*why so seriousss?*
(the joker – the dark knight)
det här är vårt kollektiva missnöjes vinter. vi är nere för räkning. och det är inte enbart ekonomin, dumbom. det är kulturen.
*comedia odell art*
?Det händer nämligen att människor tar sitt liv genom att hoppa från Liljeholmsbron. På riktigt. På riktigt, i den verkliga verkligheten tar människor sitt liv, varje år, varje dag händer det.?
(ann heberlein – http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)””" target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)
target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)
target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>
”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)
” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)
/>
buhu!
förbjud all konst som går att relatera till ?riktiga? händelser och personer. det gråtande barnet på väggen kan ha utsetts för övergrepp. sjömannen med pipan i mungipan kan när som helst slänga sig mot de stormpinade klipporna i djup pankikångest. vi är alla kränkbara varelser. plötsligt har de personer som annars är de första att avfärda det passivt-aggressiva, oövertrumpade kränkningsbegreppet blivit de kränkta.
(?mitt namn är ann heberlein, drottning av etik och moral, läs mina två böcker, så mäktiga, och förtvivla?)
för när det kom till självmord så var det heberleins ?riktiga? verklighet som det kom att handla om. varför kunde inte odell ha åkt finlandsfärja och frossat från buffébordet istället? satt fokus på fetman istället för deppen.
*bankrupt*
?för ersättningar som inte kan imponera på någon?
andreas ekström – http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments””" target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments
target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments
target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>
”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments
” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments
/>
vem vet kanske är det ekonomin i vart fall? när vi andra går i säckväv och den globala ekonomins slut är nära så vill vi inte se att nån sätter sprätt på våra skattepengar (skattepengar ger alltid höga indignationspoäng) i konstexperiment.
nej. avskatta oss från konsten. låt oss leva i ett land där vi istället för att undersöka tabun kring självmord låter oss underhållas av en grupp nya hjältar: de som loggar på sociala siter under namn som ?lisa13år?.
*Dessau sampled*
?The fear is that *artists* will not dare to offend anyone. /?/ And self-censorship is worse than state censorship.
At the risk of sounding like a stuck needle and echoing most other reasonable people, *art* needs to be allowed an edge, to be allowed to take chances and tickle taboos. Outspoken *artists* should use *art* to expose hypocrisy, reveal truths about the world and maybe broaden a few narrow minds. That is how *art*, and the world, moves forward. Not by having a compliance officer constantly hovering over an edit button.?
Bruce Dessau – http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks””" target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks”” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>”” target=”_blank” onfocus=”javascript:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks” target=”_blank” onfocus=”:this.blur()”>http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks
Jag tycker det är underligt att debatten lyckats bland ihop frågan om vad konst är och Odells handlingar som medborgare. Det är mycket svårt att argumentera vad som ska få kallas konst och mitt förslag är att vi lämnar denna fråga helt och hållet.
Odell har visserligen rätt att kalla sina handlingar för konst. Hon har dock inte rätt att begå brottsliga handlingar utan att ta konsekvenserna. Hon kan inte heller begära att skattebetalarna ska acceptera hennes konstbegrepp och ännu mindre betala för detta. Om Odell tycker att hennes projekt är så viktigt att hon vill utföra det trots konsekvensen att andra intagna patienter kände otrygghet och rädsla, på bekostnad av personalen, medmänniskor och polisväsende så är det väl det minsta man kan begära att hon själv står för kostnaderna och tar de rättsliga konsekvenserna för de brottsliga handlingar hon begick. Varför detta daltande. Man är inte straffri för att man är konstnär. Vad hände med att lida för konsten?
samtidigt är de flesta självmordsförsöken rop på hjälp och slutar sällan i ett fullbordat självmord. en del av de här ”ropen på hjälp” kan antas vara ”resursslösande och tärande” på samma sätt som odells tilltag. även om jag inte tycker att odells ”verk” imponerar har hon ändå kunnat dra undan skynket för en del tabun, känsliga ämnen som man tydligen måste gå som katten runt den största björnens frukost kring: självmord och resursanvändning inom offentlig sektor. det imponerar.
Tack Indy! jag tror att alla negativa reaktioner just handlar om att det som berörs är tabu. Om grafittiverket i tunnelbanan istället vore filmade stölder i varuhus och om odells fejk handlat om ett benbrott så hade det säkerligen inte blivit sånt rabalder…. De tabun som berörs är samhällets onåbara kärna…folkhemshatet bland de som befinner sig utanför trygghet o framtidstro…det utmanar vår förnöjsamhet på samma sätt som självmord och usel psykvård…
Anna Odell har startat en jätteviktig debatt – kan bara hoppas att den fortsätter! Go Odell!