Har han några ursäkter?

Bild: wikimedia commons

I frukostrummet på hotellet i Fredricksburg, Virginia, rullar morgonprogrammen på teven. De korta inslagen om presidentvalet får evenemanget att framstå som provinsiellt. SVT:s Aktuellt har mer bevakning om Obama och McCain än de stora kanalerna här.

Valet är hela världens. Alla följer det. Alla blir berörda av utgången. Ett amerikanskt presidentval är lika stort som olympiska spelen. Politiken förenar alla i en osynlig global möteslokal. Men det är bara några som har rösträtt: amerikanerna.

Valresultatet igår kan för lång tid avgöra framgång eller orörlighet i klimatfrågan, för de mänskliga rättigheterna, för globala rättsinstitutioner som Internationella brottsmålsdomstolen och för de globalpolitiska beslut som finanskapitalismens kollaps nu kräver – för frågor gemensamma för hela mänskligheten. Att USA valde Obama och inte McCain kan också bli direkt livsavgörande för människor i andra länder. Fråga irakier.

Även inrikespolitiken smittar. Europa tar alltid intryck. Om USA nu kan få civiliserad sjukförsäkring, moderna lagar för fackliga rättigheter och en ambition att minska ojämlikheten påverkar det svensk debatt.

Bland demokraterna har det länge funnits en förhoppning att landets väljarmönster i grunden, och för lång tid framöver, ska rubbas och att Obama på så vis ska vinna med ett jordskred. Opinionsmätningarna pekade på ett möjligt sådant genombrott. För första gången på 45 år lutade till exempel två genuina sydstater, Virginia och North Carolina, mot demokraterna och inatt kom också resultatet att Obama vunnit Virginia. Till och med Georgia var något osäkert för högern. Lika viktigt är att den unga generationen nu registrerar sig som demokrater, och inte som republikaner.

Om gårdagen visat sig blir en riktigt, riktigt bra dag kan partiet också gå från svag till stark majoritet i senaten. Då blir det genast enklare, om än inte enkelt, att rösta genom komplicerade omstridda reformer.

Med ett sådant resultat har Barack Obama inga ursäkter. Han kan då välja att göra som Clinton – lappa och laga – eller bli en president som i grunden förändrar USA, som FD Roosevelt, LB Johnson och R Reagan. Även det ett val som får internationella konsekvenser.

Att inga afrikaner, européer eller andra utanför USA får rösta påminner om bristen på globala demokratiska institutioner; bristen på gränsöverskridande demokrati. Behovet blir tydligt. Bristen ett dilemma.

I New York undrade en facklig aktivist om hon inte kunde få registrera mig som väljare. Hon skämtade. Men jag svarade att det skulle kännas helt naturligt att lägga en röst.

8 kommentarerKommentera artikeln

  1. sture - 5 november, 2008

    Nu är det klart: Barack Obama har vunnit presidentvalet i USA, och det är stort. Själv grät jag glädjetårar, när jag såg den fantasiska segerglädjen vid demokraternas valvaka i Chicago för en stund sedan.
    Med en betryggande majoritet i kongressen och kanske även i senaten, kan Obama bli en både stor, stark och bra president. Men det är också stort att höra valets förlorare, John McCain, hålla ett gratulationstal till sin rival, utan bitterhet, men storsint och tagande det personliga ansvar, som han aldrig tvekat att göra. När får vi höra en svensk partiledare hålla ett sådant tal?

  2. Mikael Böök - 5 november, 2008

    ”Att inga afrikaner, européer eller andra utanför USA får rösta påminner om bristen på globala demokratiska institutioner; bristen på gränsöverskridande demokrati. Behovet blir tydligt. Bristen ett dilemma.” (Per Wirtén).

    Ja, detta är en god utgångspunkt för vidare reflexioner.

    Hur kan Barack Obama att bidra till att avhjälpa folkens — mänsklighetens — maktlöshet på globalplanet?

    Moses måste ge avkall på sitt eget folks makt och på sin egen makt.

  3. Jens Cavallin - 5 november, 2008

    jag känner mig inte så säker – med skjutvapen i hand på varenda galning, hatet under ytan hos så många, kan det gå? Om Obama kan eller vill ändra på USAs verkliga maktförhållanden, bolagsväldet, kan man fråga sig. Hans sympatiyttrande för Frankrikes genomkorrupte ”ändrings”-president Sarkozy oroar i alla fall mig. Tjusiga, vältränade, munsmorda karlar? Blair, Haider, Sarkozy, Berlusconi… Ja kanske Obamas fattiga uppväxt, kenyanska rötter, låt oss hoppas.. Byden, vad står han för? Kanske en Lyndon Johnson?

  4. Bodil - 5 november, 2008

    Min kandidat till presidentämbetet var Mc Cain och jag är inte glad idag .Samtidigt önskar jag Barack Obama all lycka och välgång med det uppdrag han fått av amerikanerna.
    Min förhoppning är att han går varsamt fram med sina ”changes”det är inte trevligt om USA styr vänsterut medan KINA styr högerut.

  5. Lars-Olov - 5 november, 2008

    Ja han får förhoppningsvis leva. Du kan lugnt utgå ifrån att dom som ansvarar för Obamas säkerhet spelar i en helt annan division än de som hade ansvarat för Anna Lindhs säkerhet. Dom tar säkerhet på allvar helt enkelt vilket man ju inte gjort här hos oss (trots Palmemordet).
    Det är ju i och för sig ingen garanti om en gärningsman är beslutsam men jag tror ändå att vi kan utgå ifrån att säkerheten kring Obama är god.
    Däremot så tror jag inte att han tänkt genomföra några radikala förändringar av USAs maktförhållanden. Det har han väl inte heller sagt att han ska göra.
    Jag skulle tro att under de första två åren av hans presidentskap så kommer den ekonomiska kris som han ärver att stå som punkt 1 på agendan.
    Det kanske gör en del besvikna men de flesta har nog förståelse för att krisen måste hanteras före allt annat. En av de frågor som lir lidande av den ekonomiska krisen är miljöfrågan. Det har man ju redan märkt. Om jag fattat det rätt så har Obama sväng i frågan om borrning efter ny olja utanför USAs kust.

  6. anders - 5 november, 2008

    Jag tror de extremister som skulle vilja röja undan Obama hellre genomlider 8 års ”svåra” år än riskerar att göra honom till liberal martyr. Dom kommer ju fortsatt att ha Fox News och pratradion att leva ut sitt upplevda förtryck genom. Palin 2012! :-P

  7. Lars-Olov - 5 november, 2008

    Den amerikanske konstitutionen skrevs av vita anglosaxiska protestanter.
    Före Obama så har 42 av 43 amerikanska presidenter räknats till kategorin vita anglosaxiska protestanter.
    Däri ligger det stora trendbrottet i årets val.
    De vita anglosaxiska protestanternas andel av den totala befolkningen har ju minskat under en lång tid på grund av en omfattande invandring från en massa olika länder.
    Vad händer med den amerikanska drömmen när den ska förvaltas av andra grupper?
    Göran Rosenbergs svar i hans utmärkta bok om USA

  8. Toto - 7 november, 2008

    ”SVT:s Aktuellt har mer bevakning om Obama och McCain än de stora kanalerna här.”

    Jag blir förvånad när jag läser detta. En arbetskamrat till mig kom hem från USA i fredags. Han berättade att alla tevekanaler har en otrolig bevakning. Varje kväll sände de båda kandidaternas hela tal de hållit under dagen. Och sedan följde analyser och ställnningstagandet beroende på vilken kanal. FOX visade var man stod, CNN tycket han var lite mer neutral osv.

    Så där ser man vad olika det kan var.

    Thomas

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Låglönepartiet

Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken. »

De rödgröna visar vad som står på spel

Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen. »

Rädsla och girighet blev HQ:s fall

Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av. »

Sahlin står för en modern radikalism

Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ. »

Irak: I skuggan av Kabul

Iraks befolkning har inte på något sätt gynnats av den sju år långa amerikanska närvaron. Mellan 100 000 en miljon civila har dött, flera miljoner drivits på flykt och vardagslivet präglas av bristande infrastruktur, våld och ständig beredskap för mer våld. »