Bild: stock.xchng
Koenigsegg Groups beslut att dra sig ur Saab-affären gör att en nedläggning av fabriken i Trollhättan rycker närmare. Det finns olika meningar om Saab går att klara och om fabriken bör räddas. Men den svenska regeringen har knappast underlättat att hitta en seriös partner som hade kunnat vända utvecklingen.
När statsminister Fredrik Reinfeldt i vintras sa i SVT:s Agenda att "vi kan inte bygga Saab-bilar som ingen människa köper", avlivade han i praktiken varumärket, gjorde fabriken osäljbar. Det är ingen slump att han tycker så. Reinfeldts regering hatar högproduktiv exportindustri, som driver upp lönerna. Helst ska vi jobba som lågavlönade skoputsare, städare, trädgårdsarbetare och hamburgarvändare.
Därför avskyr regeringen allt som heter näringspolitik, forskning, utveckling och innovationer. Man vill inte ha några större statliga insatser för att Sverige ska hinna ikapp de nya industriländerna, som i en del fall redan har gått om oss i teknisk kompetens. Finanskrisen och det globala efterfrågefallet kan förstås inte Reinfeldt & Co lastas för, men de har utan tvekan förvärrat krisen, krossat framtidstron för tusentals människor inom industrin.
Vad ska hända med Trollhättan? Hur går det för de arbetslösa som har förlorat hoppet i gamla industriorter som Eskilstuna, Motala, Avesta och Fagersta? Sist det var industrikris på 90-talet tog det sex år innan man någorlunda återhämtat sig. Nu tror alla att det dröjer längre innan det vänder. Och när det till slut sker, återanställs färre och de som blir över växer i antal. För detta har regeringen ingen annan politik än att de arbetslösa i industrin ska tvingas äta blodpudding varje dag.
Ta jobb i hemtjänsten i stället, brukar finansminister Anders Borg säga. Men sådana jobb växer inte på träd, för kommunernas ekonomi är pressad. I exempelvis Eskilstuna har utbetalningarna av socialhjälp ökat med fem miljoner kronor i månaden. Aftonbladets stora och ambitiösa reportage om arbetslöshetens vardag i förra veckan beskriver ett Sverige som snabbt klyvs. Men det kommande riksdagsvalet avgörs inte i Trollhättan eller Eskilstuna, utan i Stockholm, där arbetslösheten är obetydlig, jämfört med den växande utslagningen på industriorterna.
De partier som vill vinna valet 2010 måste ha förmåga att binda ihop Sverige igen. Att lite förenklat uttryckt, få också statstjänstemän och fondanalytiker i Stockholm att inse att deras välfärd ytterst beror på om vi är beredda att slåss för att ge svensk industri en framtid, inte som i dag från åskådarplats bevittna dess snabba hädanfärd.
Den sista länken till bilden på den nya jaguaren funkade inte så jag prövar igen
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d9/JaguarXJX351.JPG
Bäste Lars -Olov debattera med Britta-s är farligt akta Dig så att Du inte ¨får en skiftnyckel i huvudet . Hennes vulgärpropaganda för vänstern är gränslös.Margaret Thatcher en av världens mest intelligenta politiker som räddade Storbrittanien från en katastrof kastar hon sig över så fort hon får ett tillfälle.Hennes språkbruk är också bedrövligt ,ett av favoritorden är såsseordet FAKTISKT som flitigt används av Bommersviksadeln.
För övrigt gillar jag Jaguar och kör också en svart sådan.
En fantastisk bil tillverkad i England 2008 .
Ang British Leyland och SAAB.
BL var ett företag som gick upp och gick ner. Efter det hade nationaliserats under 1970-talet och staten hade tillskjutit stora investeringar så hade BL ca 40 % av den brittiska markanden och en betydande del av markanden i samväldet.
Företaget var lönsamt vilket är uppgifter som jag har från förstahands källor vilka jag intervjuade i London så sent som för ca ett år sedan.
Sedan kan man räkna på olika sätt men BL var ur Thatchers synvinkel ett problem eftersom bilarbetarna hade en organisationsgrad på över 90 % precis som i andra delar av brittisk industri och offentlig sektor medan inom servicenäringarna organisationsgraden var väsentligt lägre.
Den totala organisationsgraden låg på nästan exakt 50 % för hela arbetsmarknaden. Thatcher genomförde förutom tre omgångar av anti-facklig lagstiftning också en offensiv mot offentligt ägda företag där man gav en bild av olönsamhet och ineffektivitet. De offentliga uppgifterna om BL:s lönsamhet eller icke-lönsamhet blir en partsinlaga som inte delas av de brittiska bilarbetarna. För min del föredra jag att sätta min tillit till deras version.
Det finns tydliga paralleller med Maud Olofsson och regeringens Reinfeldts att behandla industrisektorn; svartmålning, passivitet och brist på engagameng. Orsaken är att man lver i tron att servicesektorn skall försörja oss i framtiden och för att skapa denna låglönesektorn måste facken knäckas och organisationsgraden tryckas ner till ango-saxiska nivåer.
Minimilönen i UK är idag £5.73 och ingen, dvs ingen, får en penny utöver detta. BE:s krönika enbart stärker min uppfattning och analys; Thatchers politik återupprepas nu i Sverige.
F.ö. det som hände med MG Rover är den brittiska staten och dess utredare som betecknar som företagsplundring.
Det är uppenbart, av alla indignerade högerprotester att döma, att artikelförfattaren trampat på en öm tå.
Industri-Sverige monteras ned inför våra ögon, och de politiska makthavarna tvår sina händer.
Längre än till att jaga sjuka och arbetslösa, samt sänka skatterna mest för de redan rika, sträckte sig inte deras politiska visioner.
I Sin blogg skrev Ingemar
Herr Göransson kanske aspirerar på ett jobb som näringsminster efter en ev valseger nästa år? Han och Tomas Eneroth skulle säkert bilda ett radarpar!
Fast med deras faiblesse för dolkstötar skulle de kanske hugga varann i ryggen av gammal vana?
Dessutom skulle ju Lars Ohly kunna hjälpa till att plocka fram ritningarna till Trabanten så att de kan fortsätta denna socialistiska framgångssaga på bilområdet?
Det är märkligt när högerideologer inte får det att stämma inför de dolkstötsteorin mot sina kritiker för att misskreditera dem.
Den jag intervjuade intervjuade i London var bilarbetarnas förre generalsekreterare i Dagenham där Ford hade sin fabrik. Hans klara uppfattning var när jag framförde att BL hade ju varit olönsamt att det var det motsatta men koncernen hade haft innan nationalisering som genomfördes slutgiltigheten 1975 brist på kapital för att utveckla nya modeller.
Naturligtvis hade Thatchers regering ett intresse av att visa upp BL i sämsta möjliga dager och med sämsta möjliga resultat eftersom det var Thatchers ministärs uppfattning att BL skulle privatiseras vilket också skedde bit för bit liksom många andra delar av statliga företag och offentlig verksamhet.
Resultatet ser vi idag; en mycket låg minimilönlagstiftning, en stor del av arbetskraften utan kollektivavtal och generellt sämre situation för löntagarna än exempelvis i de nordiska länderna.
Den fackliga organisationsgraden i UK är bland den lägsta i Europa men inom delar av arbetsmarkanden växande ex RMT (järnvägs och sjöfolkens förbund) har vuxit kraftigt de senaste åren liksom Livsmedelsarbetarna. Men ryggraden i fackliga organisering, industriarbetarna är långt ifrån pre-Thatchernivåer.
Jag menar att det fanns en strategi i att försvaga industrin och därmed industriarbetarnas fackliga organisering för att kunna skapa den låglönearbetsmarknad som finns i dagens UK – £5, 73 per timma och några få timmar per jobb. Working poor kallas fenomenet i USA och i UK ”vulnerable workers”.
Jag förstår att högerdebattörer inte vill höra talas om detta faktum. Arbetarklassen och fackföreningsrörelsen förlorade om än tillfälligt, striden i UK – vi kan fortfarande vinna striden mot nyliberalismen och dess apogeter.
Trabant är en liten tvåtaktsbil. Lars Ohly ska givetvis åka i en likadan bil som de ledande befattningshavarna i Vänsterpartiets broderparti SUKP (Sovjetunionens Kommunistiska Parti) åkte omkring med, det vill säga en stor svart ZiL http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/7c/Zil-115.JPG
Om Ohly är en konnässör så väljer han det enda bilmärke tillverkat i ett kommunistland som fått viss kultstatus även här i väst det vill säga Tatra. Tatra 603 som tillverkades mellan 1956-1975 är konnässörens självklara val.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/42/Tatra603.jpg
Enligt en av legenderna om Tatra så ska Adolf Hitler ha sagt till Ferdinand Porsche att en bil liknande Tjeckiska Tatran är en bil som han tänkte sig skulle trafikera de tyska motorvägarna. Ferdinand Porsche erkände i efterhand att man
Fakta ej dolkstötar skriver Ingemar.
I blogginlägget så skrev Ingemar att British Leyland
Men on vi struntar i Ingemar E.L. Göranssons skrönor om British Leyland och tittar på SAAB, finns det något hopp?
Jag menar att det gör det. i och med att GM ska vara kvar i europa så har vi ett nytt läge. Om man kunde övertyga GM om att dom behöver ytterliggare ett märke utöver Opel och Vauxhall så finns det hopp. GM behöver ett premiummärke i Europa precis som VW behöver Audi om GM i Europa på allvar ska konkurrera med VW-koncernen. Opel och Vauxhall räcker inte, Genom att använda plattformar framtagna för Opels modeller så kan kostnaderna hållas nere.
Det har genom åren fattats många felaktiga beslut i hantering av SAAB. Dessa beslut har fattats i såväl Sverige Tyskland och USA men jag menar att det inte är helt kört.
I mitten på 1970-talet så fick Audi en ny utvecklingschef. Det var den numera legendariska Ferdinand Piëch, dotterson till den än mer legendariske Ferdinand Porsche. Han hade tidigare konstruerat tävlingsbilar hos Porsche, Han hade en vision om att göra Audi till ett premiummärke. Den visionen blev verklighet. Det skulle GM kunna göra med SAAB också om dom sköter korten rätt.
Jag tillhör dem som sedan länge sluta lyssna på allianskramarnas skrönor. Man får hoppas att en majoritet av väljarkåren i Sverige har gjort det också.
När det finns två så vitt skilda berättelser om BL så föredrar i alla fall jag att lyssna till den som talat med förstahandskällorna och inte på den som sitter och länkar till texter på internet. Söker man tillräckligt länge på internet kan man alltid hitta stöd för sina teser
Varför kan inte vad en generalsekreterare i britttiskt fackförbunds uppgifter inte vara fakta?
Jag menar att Maud Olofsson syn på industrin (dvs regeringens) är styrd av en missuppfattning eller politisk tro att servicesektorn är framtiden och därmed behövs inte industrisektorn som bärande ryggrad i ekonomin.
Det politiska hantverket visar just på denna synsätt som är hämtat från Thatchers politik på 1980-talet. En politik som skapat enorma klyftor i UK och kommer att göra detsamma här.
Se vidare http://ingemarnyabloggen.blogspot.com/2009/11/vem-vill-ha-halva-lonen-nar-man-kan-fa.html
Hur kan Elmbrant med bibehållet anseende påstå att ”Därför avskyr regeringen allt som heter näringspolitik, forskning, utveckling och innovationer.” De enda som kan tro på detta är en fullständigt vänstervrikad läsare. Agendas läsare är tänkande människor.
När man läser de s k ”högerdebattörerna” så blir man förstämd. Så lite självkritik. Har man ingen vilja eller inga idéer om hur alliansens undermåliga näringspolitik bör förbättras. Socialdemokraternas är inte så mycket bättre och då blir det som det blir.
PS! Elmbrant träffade tydligen en öm tå med sitt sluggande! DS.
Bokföringsteknik är en konst som kan förvrida verkligheten. Vill man med visa på att en verksamhet eller ett företag går på ett visst sett så är bokföringstekniken ett ypperligt verktyg. Vill jag trolla bort vinsten i min verksamhet så är det inget problem och detta utan att begå några olagligheter.
Det är bestickande som när min belackare visar på hur förlusten rusar i höjden i o m att Thatcher blir premiärminister 1979.
Jag anser att de som själva var med och hade insikt i vad som hände i BL under dessa år är mer trovärdiga som förstahandskällor än politiskt tillrättalagda årsredovisningar.
Det är också intressant hur allianssymaptisörena föredrar att diskutera teknikaliteter som hände för 30 år sedan och inte Olofssons politik. Det är nog så att det sistnämnda är lite känsligt vilket uppenbart att BE:s krönika trampade på inte bara en öm tå utan ett helt kompani dito.
Ingemar skrev
Vilken tur att vi har Lars-Olov som lägger allt till rätta och berättar vad som gäller. Andra som inte har kommit fram till samma slutsats som han har antingen fel, svamlar eller hittar på
Jag väljer fortfarande att lyssna på Ingemar. Tycker för min del att hans berättelse förklarar varför denna alliansregering helt saknar näringslivspolitik.
Min förklaring till att Maud O fick den post hon fick var för att hon helt saknar kompetens inom detta område. Hennes härjningar i Västerbotten talar sitt tydliga språk. FR ville väl ha en nyttig idiot som inte svärtade ner m och som inte gjorde något särskilt.
inte bara inom näringslivspolitiken utan inom alla övriga områden.
När det gäller SAAB och GM då duger givetvis inte Maud utan Reinfeldt är tvungen att skicka någon som i alla fall besitter några kunskaper inom området.
Det enda gångerna Maud är användbar är när det passar med ett hysteriskt tonfall och en talang för att skylla ifrån sig på andra(ung som högertomtarna Jonas N;-) och Bådil).
Fälldin ångrar sig nog resten av livet att han släppte fram haralds jänta.
http://germundandersson.blogspot.com/2009/11/maud-olofsson-i-hetluften-antligen.html
Värderingen av det som skedde i Storbritannien och dess påverkan på Sverige och svensk politik. Jag har ansett viktigare att berätta brittiska arbetarklassens och fackföreningarnas version än den officiella tillrättalagda storyn.
Nyliberaler som Lars-Olov och andra kommer alltid att hitta argument för sin version av skeendet och må så vara. Politik är inte konspirationsteorier utan att försöka förstå vad som sker bakom det som synes ske. Politik handlar helt enkelt om makt och påverkan på framtiden. det är också orsaken varför man finner större intresse att gräva ner sig i en mening i ett längre blogginlägg istället för att diskutera dagens politiska tillkortkommande i näringspolitiken.
Thatcher liksom Reinfeldt har sin samhällsmodell klar. Den betalas av arbetarklassen och löntagarna och den gynnar över och övre medelklassen. De blir rikare medan andra blir fattigare. Det vad som skedde i Storbritannien och som håller på att ske även här i Sverige efter snart 20 år med nyliberal eller nyliberalt påverkad politik. Det är dags att ändra inriktning på politiken men det kommer inte att ske med Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.
Den som är intresserad av detta skeende kan kontakta mig då jag finns tillgänglig för seminarier och föreläsningar.
ingemar.gr@telia.com