Bild: Stock.XCHNG
När den olympiska elden skulle paraderas genom Paris i veckan hängde borgmästaren ut en stor banderoll på stadshuset: "Paris stödjer mänskliga rättigheter överallt".
Överallt? Inte i Afrika i varje fall. Franska regeringar försöker aktivt mörka sanningen om landets stöd till regimen under folkmordet i Rwanda. Fransk afrikapolitik är ett gammalt träsk. Sedan några dagar har uppgifter om hur franska fredssoldater använt tortyr, terror och skenavrättningar under den EU-ledda fredsinsatsen Artemis i östra Kongo 2003 trängt in i svensk nyhetsmedia.
Att en gammal nyhet tinats upp beror på att en svensk befälhavare och flera soldater bevittnade en åtta timmar lång fransk sadistövning på en kongoles. "Ren jävla tortyr," säger ett ögonvittne. Sedan kom den svenska befälhavaren överens med den franska att inte anmäla utan tiga. Medhjälp till brott, helt enkelt.
Under några dagar kröp det fram underliga uppgifter om hur det svenska försvaret reagerat – eller rättare sagt inte gjort något alls förrän sommaren 2007 då en, som det verkar, halvhjärtad utredning tillsattes. Det finns dunkla uppgifter om fotografier, ren bevisning, som stulits efter att skåp brutits upp.
Och ännu återstår en del. Svenskar är medborgare i Unionen. Det ger en del nya möjligheter att driva process vid brott mot mänskliga rättigheter. Här har ett brott begåtts, men ingen väcker åtal.
I Storbritannien avgjordes ett parallellt rättsfall för två veckor sedan. Samma år som övergreppet i Kongo avled en hotellportier i Basra, Irak, efter att ha torterats av brittiska soldater. Brittisk domstol slog fast att europamedborgare är skyldiga att följa den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter även när de befinner sig utanför Unionens gränser. Regeringen hävdade motsatsen men förlorade och måste nu betala ett magnifikt skadestånd till de efterlevande.
Bör man inte pröva samma väg i det kongolesiska fallet om det nu finns trovärdiga ögonvittnen? De allmänna åklagare som jobbar särskilt med MR-frågor borde inleda en förundersökning för medhjälp. Om det krävs en anmälan kan kanske Amnesty driva frågan. Konventionen är del av svensk lag och EU:s blivande grundfördrag.
I Frankrike ligger fallet fortfarande öppet. Det väntar på bättre bevis. Har det svenska försvarets chefsjurist varit kontakt med sin franska kollega? Brott måste leda till åtal. Särskilt när Unionens hela trovärdighet ställs på spel av omdömeslösa militärer.
Visst kan man hålla verkligheten från sig genom att understryka att det var franska soldater som begick övergreppet i Kongo. Faktum är dock att det var en fransk-svensk enhet som begick dem. Nu är vi en del av den koloniala strukturen, och kommer helt riktigt att uppfattas så av människor som bor i de länder som svenska soldater skickas till.
Per, jag läser din ledare igen. ”Sedan några dagar har uppgifter om hur franska fredssoldater använt tortyr, terror och skenavrättningar under den EU-ledda fredsinsatsen Artemis i östra Kongo 2003 …”
krigsmän är fredssoldater
tortyr, terror och skenavrättningar är en fredsinsats
Krig
Per Wirtén: Det finns inga skäl alls att tro att ett militärt EU-samarbete skulle göra någon nytta för Sverige. Det är nästan sorgligt att det argument som används för att det skulle ha varit bra vid Artemis är att vi nu kan åklaga fransmän.
När det gäller krig och övergrepp är det lätt att peka ut en syndabock, och anse att det är någon särskilds fel. Det är inte sant. Vi har det till och med sammanfattat i ett kort och kärnfullt ordspråk: makt korrumperar, absolut makt korrumperar absolut.
EU-förespråkarna påstod att vi måste gå med, för att vi då skulle kunna ”påverka”. Hela EU skulle bli ett enda stort folkhem.
I Afghanistan befinner vi oss, för att Sverige, utan att folk här hemma ska märka så mycket av det, är på väg in i NATO. Varför ska vi gå med i NATO? För att påverka, så klart! Så att hela NATO blir en fredsstyrka som spelar beachvolley på Cypern.
Det finns bara ett sätt att påverka världsfreden. – SLUTA! – Sluta tillverka vapen! Sluta att skicka fredsstyrkor! Sluta att ha ett aktivt försvar.
Utveckla rikets diplomati till att bli en konfliktlösande styrka, som vågar ställa den enkla, öppna frågan -”VARF
Antingen ger vi insatsstyrkor frikort till tortyr och övergrepp eller så skickar vi inte några insatsstyrkor.
Det här visar kärnproblemet i med speciella insatsstyrkor. Likriktningen blir för stor. Soldaterna är säkert bra grabbar, och antagningen är säkert seriös (så att man rensar ut psykopaterna och många av stridspittarna) men det behövs en större variation av personlighetstyper tror jag.
Likrikningen i grupp (grupp-polarisering) drabbar nästan alla konstellationer, och attityderna tenderar att bli alltmer extrema med tiden.
Så därför är jag emot speciella insatsstyrkor. Det minskar radikalt chansen att någon avvikande röst höjs.
Den chansen är liten nog ändå, dvs. att någon säger ifrån (jämför massakern vid Song My) men åtminstone ökar möjligheterna något att få reda på saker i efterhand om man söker större variation på personalen.
Det var antagligen större variation på soldatmaterialet i US Army och US Marines vid tidpunkten för Song My än vad det är idag.
Då hade USA värnpliktsarmé.
Du har helt rätt:
”De var antagligen större variation på soldatmaterialet i US Army och US Marines vid tidpunkten för Song My än vad det är idag. ”
Jag har studerat ämnet en aning och har skrivit om hur människor kan lockas att bli mördare.
I vietnamkriget gissar jag att dom inte filtrerade bort psykopater (ca2%av mänskligheten) eller sadister, såsom jag tror vår egen militär numera har metoder för att göra.
Vid Song My (och tippar jag i många andra sammanhang) så spelar en lite klick extremister eller vad man ska kalla det en ledande roll för att sätta ribban för majoritetens beteende. Inte den enskilde officerare som man utsåg till syndabock.
Men det fanns åtminstone några individer som rapporterade om ohyggligheterna.
Vad jag önskar är bara att inte alla soldater ska väljas ut från samma grundmall.
En helt annan grej. Krigen förr i tiden är mycket svåra att jämföra med situationen efter 2:a världskriget, med mer specialicerad träning och vapenutvecklingen. Det har blivit extremt mycket lättare att döda helt enkelt.
Förr handlade det mer om att skrämmas, och striderna varade bara någon enstaka dag.
Unionen är ett svenskt fackförbund. Sverige är medlem i Europeiska Unionen. Väldig skillnad!
”Vad jag önskar är bara att inte alla soldater ska väljas ut från samma grundmall.”
Det ska vi givetvis önska oss. Ett generellt problem med yrkesarmen är dock inte att samhället väljer soldater från samma grundmall utan att folk från en viss grundmall eller folk med en viss profil väljer att bli soldater.
Man borde kunna variera ålderssammansättningen, som jag tror är största problemet. Nya rön visar t.ex. att hjärnan inte har växt klart på 20-åringar, delar av pannloben som bl.a. hanterar impulsivitet mm.
Vilket konstigt inlägg! Ja, jag har också läst 1984, men har du testat på ironi nån gång?
Om det av mig citerade stycket är ironi, borde hela ledaren vara det. Det kan ju vara en ironisk ståndpunkt att militärer skickade till främmande land blir snälla om de ställs inför rätta när de kommer hem.
Tyvärr tror jag inte att det var så Per menade. Varför vänder han sig inte emot att svenska soldater överhuvudtaget var närvarande? Varför påpekar han att det varit framgångsrikt att stämma den brittiska regeringen (blev den döde hotellportieren väldigt glad över skadeståndet?)
Och varför ska den brittiska regeringen betala skadestånd? Det måste ju betyda att den är ansvarig för vad soldater den sänt ut gör sig skyldiga till. Och om den brittiska regeringen är ansvarig för vad brittiska soldater gör så måste ju den svenska vara ansvarig för vad sven… Nej! Utred inte!
(Clara, det där sista var ironi. Från min sida. Precis som frågan om den döde hotellportieren.)
Per, det kanske är dags att du går in och förklarar vad det egentligen var du ville ha sagt.