Bild: stock.xchng
Hur ska vi argumentera för jämlikhet? På 1970-talet gick Socialdemokraterna till val med "Ökad jämlikhet" på affischerna. Om jag inte minns fel hade folkpartisterna knappar med "För ett jämlikare samhälle". I dag är gapen större. Men viljan att minska dem är svagare. Ja, själva idén låter förlegad i all debatt.
I senaste numret av den brittiska tidskriften Soundings (nr 42, sommaren 09) gör Göran Therborn, professorn i sociologi, ett nytt tappert försök. Rubriken är drastisk: "The killing fields of inequality". Han noterar att inkomstskillnaderna i London nu är större än under förmodern tid – det vill säga vid slutat av 1600-talet.
Men Therborn undviker rättviseaspektens moraliska dimension. Just den där vår argumentation ofta startar och omedelbart kör fast. I stället koncentrerar han sig på ojämlikhetens konsekvenser för människors hälsa och livslängd. Därför rubriken om dödens fält.
Brittisk forskning visar att lägre tjänstemän dör yngre än sina chefer i stressrelaterade sjukdomar, som till exempel hjärtinfarkt. Skillnader i livslängd kan vara chockerande. Medellivslängden bland män i Glasgows fattigaste stadsdel är 28 år kortare än i de rikaste kvarteren. 28 år! Tugga på den siffran en stund.
Göran Therborn väljer argumentet att hög ojämlikhet därför är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är bra. Men räcker det i europeisk politisk debatt?
Ytterligare ett steg bort från moral- och rättviseperspektivet tar de brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett i sin uppmärksammade bok The Spirit Level. Det är den mest uppmuntrande bok jag har läst om just jämlikhet. De har hittat argument med realpolitiskt bett.
Deras poäng är att vägen till ett bättre samhälle inte går via höjd medelinkomst. Att bara bekämpa fattigdom är en återvändsgränd. Det är att minska skillnaderna som är nyckeln.
Med ett batteri av jämförande studier visar de att en rad stora samhällsproblem kan minska med ökad jämlikhet. Sambanden mellan god hälsa och små inkomstskillnader är till exempel starka. Samma sak med skolresultat, låg brottslighet, förnöjsamhet, tillit mellan människor, psykisk hälsa, integration och förväntad livslängd. Det finns direkta samband mellan fler hjärtsjukdomar och ökad ojämlikhet.
Det är faktiskt bättre för alla – även övre medelklassen – att leva i ett mer jämlikt men något fattigare land. Man lever bättre och längre. Bokens underrubrik öppnar för ett smartare sätt att få nytt liv i jämlikhetspolitiken: Mer jämlika samhällen presterar nästan alltid bättre.
En aspekt till, som ofta glöms bort är denna: I ett samhälle, som upplevs som rättvist, är fler människor beredda att delta i samhällbyggandet, och själv ta ansvar.
Jag tänker ibland med saknad, på femtio och sextiotalet, när Barnens Dag blev en folkfest, och engagerade lärare jobbade frivilligt som kolonipersonal, för att kunna förverkliga det, som de ansåg att bernen behövde och mådde bra av.
Vi lever idag i et helt atnnat tidevarv, där den individ, som gör det smartaste pensionvalet, den bästa ivesteringen och skaffar sig den bästa försäkringen lyckas. Ojämlikheten och skillnaderna är större idag, och klyftorna ökar, även hos oss. Ett rättvist samhälle vill nog de flesta ha, men hur når vi dit?
”
Jämlikhet låter bra. Men det är ett minfält.
Bättre skolor, bättre dagis, bättre försäkringar, bättre apotek, bättre och effektivare samhällsservice, bättre arbetsmiljö, effektivare brottsbekämpning, bättre kommunikationer, energisnålare och smartare teknik osv ger bättre möjligheter för alla att leva och utvecklas väl. Allting kan förbättras hela tiden.
Människornas kreativitet och förmåga utnyttjas bättre.
Det gäller att trimma och finjustera detta system som lär och förbättrar sig självt.
Alla blir då vinnare.
Detta är jämlikhet!
Jämlikhet är nog ett av de mest slitna begrepp och uttryck.
De används falskt av socialister för egen snöd vinnings skull.
Politiker som enbart är ute efter makten är duktiga på detta sltna uttryck, de är inte särkilt bra på att dela med sig själva.
175 onödiga synnerligen välbetalda riksdagsmän är ett exempel på hur dåligt ställt det är med jämlikheten .
Exempel är det ingen brist på, det dräller av dem.
Du behöver nog inte bekymra dig om det bodil snart köper något multinationellt företag upp ordet och dess betydelse om inte inte slynggmann och moddarna hinner copyrighta det först och införliva det i sin nyspråksordbok.
Alliansens skattepolitik innebär att skatten på arbete minskat och därmed också gapet mellan skatten på arbete och kapital.
De högre skattesatser som arbetare och tjänstemän haft att betala i inkomstslaget tjänst är ju numera inte lika mycket högre än kapitalägarnas skatt i inkomstslaget kapital som var fallet under sossarnas tid.
En inom (s) klassisk, men sen länge borttappad aspekt på jämlikhetsbegreppet ligger i slagordet ”åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga”. Balans mellan rättigheter och skyldigheter alltså, en sympatisk tanke som (s) övertog från bondesamhällets storfamilj-kultur.
MInns inte vem av partifäderna som lanserade frasen, men det som tappades bort under de s.k. rekordåren var det andra ledet , att vi måste prestera vad vi kan bidra med, inte bara åka snålskjuts på andras arbete. Det senare sågs som osolidariskt.
Alliansen driver sin arbetslinje för att bl.a. få den (hel- eller del-)arbetsföra delen av våra orimligt många förtidspensionärer (fler än antalet svenska företagare !!) till att ”efter förmåga” (just det!) återgå till arbetslivet. Det betyder som jag ser det att man följer samma moral som det gamla (s)-slagordet uttrycker. Alltså: ett slag av jämlikhetsideal som borde vara lätt för de flesta att sympatisera med.
Flera forskare har alltså kommit fram till samma slutsats, ökad jämlikhet bra för hela samhället, men fakta biter som vanligt inte på de nyliberala talibanerna. De sig som vanligt till åtlöje med patetiska undanflykter och bortförklaringar.
För en gångs skull en lite djupare artikel med bett av Per Wirtén.
Visst har han rätt i att rättvisa i form av jämnlikhet behövs om vi ska få ett intelligentare, trevligare och effektivare samhälle. Nyliberalerna anförda av Reagan & Thatcher körde fast och alliansen lommade snällt efter.
Egentligen går rättviseidén tillbaka till Nya Testamentet.: Alla människors lika värde (inför något som är större än oss). Genetiskt sett finns det inte heller så stora skillnader som vissa tror. Mycket beror på kultur och tillfälligheter. Alliansen ”nymoralism” känns som Gamla Testamentet.
På denna judiskt-kristna värdegrund är den framgångsrika västerländska civilisationen byggd. Nu har nyliberaler och delar av den kristna högern på senare tid börjat ifrågasätta detta framgångsrecept. Förvisso bygger det på en delikat balans. Det måste finnas plats för frihet också och frihet blir det inte om folk klavbinds (av avgiftspolitiken och små marginaler) eller förkvävs (för mycket pekpinnar).
Låt mig gissa att inga exempel på skärmmande ojämlikhet i PWs källor hämtats från Sverige. Sverige är nämligen ett land där människor har det lika. Eller ganska lika i alla fall. I Sverige är nämligen inte frågan om att alla skall ha det drägligt, för det strävar alla efter, utan om hur vi skall effektivisera det vi har, och då är fortfarande en viss ojämlikhet bra.
Motargumentet: om alla tjänar lika mycket anstränger sig ingen, är tyvärr minst lika övertygande.
Tack i alla fall PW för ett försök att fylla ett begrepp som känts ganska tomt med innehåll.
Tilläggsvis är det ju också bra om folk har råd att handla. Ty annars blir resultatet, något hårddraget, att folk som har marginaliserats av avgiftspolitiken inte har råd att handla (affärsmännen blir sura) och inte heller kan skaffa lån (bankmännen blir sura). Därav mängden av ”avgiftssubventioner” (världen över faktiskt) för läkemedelsindustrin (aktieägarna blir glada) och konstiga lån (karusellen fortsätter).
Inte heller har folk råd att bidraga till samhället. Alltså både jobb & finanskriser. Inte nog med det. Det resulterar social oro och kriminalitet, för att inte tala om korruption. Den kostar multum. För vad har man rätt att göra om vissa får bra betalt för att ställa till det för andra …
På sikt drabbas den medelklass som alliansen påstår sig värna om. Trots alla skrockanden från Timbrokören, så är det något som nymoderaterna måste anpassa sig till (om de inte avser att göra en maktkupp förstås).
Sedan är det en annan femma att verkligheten sällan är så här prydlig Men varför, kan någon svara på det, ska vi inte sträva efter rättvisa? Risken för att jämlikheten blir blir för stor är ju inte direkt överhängande.
Det är något som man bäst kan likna med något slags Scrooge-mentalitet bland alla nyliberala kommentarer.
Det räcker inte med att man har det gott ställt det krävs alltid mer och den ständiga avunden och missunnsamheten gnagar i bakhuvudet det är mina pengar de sjuka och arbetslösa får.
Alltså att ständigt vilja ha mer, att appelera till avund och att missunna andra ifall de har det lite bättre.
För övrigt brukar (s) mfl hävda att sjukvården, sjukln, och a-kassa är försäkrningar, inte transfereringssystem från dom besuttna.
För en del år sedan så var det en doktorand som skrev om Inkafolkets uppgång och fall . Där bestämdes i majoritetsbeslut att alla skulle ha lika och som färre och färre jobbade så tyckte ju flertalet att dom som jobbade skulle arbeta mer för mindre tills det tippade över.
Sveriges folk har världens lägsta ekonomiska frihet och det har fört Sverige från en 3 plats till en 17 plats i välfärdsligan .
I dag i P1 var det ett inslag om lärarnas situation i Sverige och ngn talade om att svenska lärare nu tävlade om bottenplattsen med lärare i
Moldavien . Och vad skall få en innovatör att anstränga sig och försaka
privat köpkraft för att sedan skattas ner till en jämlikhetsnivå ?
En huvudorsak till att det saknas arbeten för dom unga är ju att det i Sverige till skillnad från tex Holland saknas tusentals nya bolag som kan suga upp ung arbetskraft detta därför att det inte lönar sig att starta upp i Sverige .
Kan man med gott samvete överhuvudtaget råda en ung människa att ingå ett livslångt avtal med den svenska staten där staten lovar att ta hand om personen på ålderns höst ?
Ett inslag i ”Ring P1 ” om en äldre man som jobbat i 50 år hade en pension på 8400 kr och ngn som utropat det magiska ordet asyl har utan att ha jobbat en timme i detta dårhus 10 800 kr är ju inte direkt ngt som uppmanar till jobba i Sverige .
Varför skaffar sig inte S och V lite sidorör till sina partiledare, det ser ganska konstigt ut när det minsta partiet i koalitionen alltid upptar 50% av utrymmet. Man skulle kunna kontra med vars 4 partiledarrör, det hade sett maffigare ut alltid 10 namn under debattartiklarna, för att inte tala om när man skal göra TV och andra bilder.
Det verkar vara ett ganska nytt drag av Mp att man numer hela tiden uppträder som ett par och så att säga dubblerar, jag har för mig att för så delade man på partiledarbördan.
På tal om artikeln så frågar man sig varför man skulle tro på detta, vi har haft S regering och till en hel del tillsammans med nuvarande koalitionssyskon under 12 år fram till 2006 och man har bedrivet en politik som är motsatsen till det man nu lovar. 1982 gick man till val på sk vänsterpolitik och man slog borgarna från höger. 1994 lovade man inte så mycket men folk var minst sagt missnöjda med den förda politiken av de borgerliga ideologerna och vi fick ännu mer högerpolitik som ökade klyftorna. USA fick hemlösa som ett
Något jag inte förstår är hur du kan komma fram till att Alliansens skattepolitik har minskat klyftorna? Det är bevisligen så att deras skattesänkningar främst har gynnat de rikaste decilerna i vårt samhälle (jag pratar här om absoluta tal). Ju mer du tjänar desto mer har du fått i skattesänkning. Och då vill jag inte ens prata om att förmögenhetsskatten har avskaffats.
Sen är din analys om varför den svenska modellen övergavs väldigt märklig. Ja varför övergav (s) den svenska modellen? Låt oss titta tillbaka ett par år i tiden …
Ppå 1970-talet är arbetslösheten den ekonomiska politikens främsta mål. Den ska bekämpas i första hand, det är en rättighet att få arbeta i 70-talets Sverige. 1975 kommer LO med sitt mest radikala förslag genom historien: man vill skapa löntagarfonderna för att uppnå en demokratisering/socialisering av näringslivet med marknadens egna medel. I Sverige finns det ju en hel del som inte är glada över detta, inte minst det privata näringslivet som tycker att det har gått alldeles för långt.
1975 blir vändpunkten för samhällsklimatet i Sverige. Från och med nu satsas stora summor av SAF och andra för att skapa en annan stämning i Sverige kring skatter och välfärd. Kampanjen ”satsa på dig själv” kommer nog många ihåg. Kampanjen förlöper parallellt med den stora internationella nyliberala vågen.
1982 vinner (s) valet men de har redan blivit påverkade av nyliberalismen i stor utsträckning. Palme blir statsminister, Feldt blir finansminister. Sverige devalverar en sista gång, sedan ska LO och SAF gemensamt lösa sina problem på arbetsmarknaden, Sverige lovar att aldrig mer devalvera.
1985 kommer Feldt och finansdepartementet med förslaget att avreglera kreditmarknaden. Fram till 1985 fanns det nämligen ett tak för hur mycket som fick lånas ut. När kreditregleringen släpps ökar bankernas utlåning explosionsartat. Okontrollerat väller en störtflod av lån över de svenska hushållen.
I slutet av 1980-talet blir man orolig i Riksbanken, man ser farorna med den allt större utlåningen (innan hade Riksbanken förnekat att sådana faror skulle finnas). Man kräver av regeringen att den ska gå in med nedskärningar i välfärdssystemet (ca 100 miljarder SEK) för att göra det oförmånligt att låna pengar, regeringen tillbakavisar kraven som orealistiska.
När lågkonjunkturen sätter in i början av 90-talet upplever Sverige sin värsta kris sedan 30-talet. Företag efter företag går omkull och i och med att växelkursen är fast och Sverige inte får devalvera längre finns det i princip inga möjligheter att göra någonting varför kronkursen släpps 1992. Samtidigt släpper (s) och de borgerliga partierna också ett annat krav: numera är det inflationen som ska bekämpas i första hand, inte arbetslösheten. Och där står vi än idag.
Med andra ord: ditt indirekta försök att framställa (s) nyliberala sväng som en konsekvens av att man numera vet bättre än då tycker jag håller inte.
Det märkliga är ju att statistiken alltid talar samma språk. Det finns hundratals undersökningar som alla belägger att ett mer jämlikt samhälle mår bättre. Men konstigt nog så tränger dessa undersökningar inte igenom. Det är å andra sidan inte så konstigt när man lever i ett land där alla rikstäckande dagstidningar är liberala eller konservativa.
Det verkar vara en blind fläck i det svenska medvetandet att den svenska 70-tals krisen byggde på grova falsarier i den nationella bokföringen. Inget land i världen har i modern tid haft oegentligheter av den här storleken i nationens bokföring. När detta i efterhand rättades till visade det sig att Sverige inte haft någon egen speciell kris utan haft ungefär samma internationella kris som andra liknande oljeberoende industriländer.
Det mycket märkliga är att dessa grova oegentligheter aldrig blev någon
Nej, jag beskriver inte (nödvändigtvis) sossepolitik. Ge inte
sossarna monopol på bra politik. Då är vi bara tillbaka till
ruta 1 med självgoda och maktfullkomliga sossepolitiker!
Förresten har höger och vänsterblocken varit överens om
förskräckande mycket. Och de sista 10 åren då Göran Persson
var vid maktern? Vad gjorde hand då? Det var väl inte så
mycket till ”sossepolitik” som du kallar det. Det som vissa
kallar nödvändig ojämlikhet var tillräckligt stor då Göran
Persson gick över till ett nyliberalt herrgårdsliv.
Jag som i min enfald trodde att det var bonusdirektörer,
marknadsfolk och andra som levt gott på marknadens excesser och
som ständigt ville ha mer!? 1 miljon inte nog, 10 miljoner inte
nog, 100 miljoner inte nog … . Och för vad??
Merkel tog förresten Reinfeldt i örat och påminde honom att
socialförsäkringar inte är bidrag. Listig språklig innovation
av alliansens folk. Sant att det är något ”fishy” med
socialdemokraternas bidragspolitik. Men hur man kommer ur detta ”beroende” är inte så enkelt som alliansen trodde.
Jag kan inte se vad det kan vara för fel på rättvisa. Inte
ens ur ett marknadsperspektiv. Betala folk rättvist så att
de orkar att hålla igång hjulen och känner sig inspirerade.
Men bekväma och fega direktörer har jag sett för mycket av.
Vem tror förresten att privatisering och effektivisering
nödvändigtvis leder till jämlikhet? Jag är tveksam till om
privatiseringarna överhuvudtaget leder till effektviseringar.
Kolla gamla elräkningar!
Idén om att alla blir lyckligare om alla har det lika uselt, jämfört med om de flesta har det bra och ytterligare ett fåtal mycket bra är ju lika gammal som kommunismen.
Så grattis Wirtén. Du har just upptäckt något som större delen av världen har hunnit både upptäcka och förkasta långt innan dig.
vDet är väldigt ensidigt att beskriva 70-talet och inte ta hänsyn till den kraftiga internationella turbulens som var på valutamarknaderna då. Jag var lite väl ung för att bry mig om sådant men kommer väl ihåg de återkommande nyheterna om hur västtyskland, japan m.fl. stödköpte dollar för att hålla denna under armarna.
det är jämlikhet i det verkliga livet som spelar roll, inte vilken chans man har från födseln. Det finns så många bevis på att jämlikhet är till stor fördel för människorna i samhället att det är nästan så man är böjd att dra slutsatsen att jämlikhet faktiskt ligger i människans natur. Inte minst visas detta av att rika människor som inte är riktigt lika rika som de dem jämför sig med mår sämre och är sjukare än de allra rikaste, liksom att rökare som är fattiga har större sannolikhet att utveckla lungcancer än rökare som inte är fattiga. Lästips: Michael Marmot: statussyndromet.
The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better. Skriven av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Handlar om vikten av jämlikhet i samhällen. Finns att inhandla på Adlibris.