Kapitalismens haveri?

Bild: stock.XCHNG

Väldigt överraskade blev i går de strutsar som stoppat huvudet i sanden och sagt att media överdriver och att den ekonomiska krisen snart är över. Men ingen av oss andra blev särskilt förvånade över att IF Metall och arbetsgivarna har slutit ett avtal som möjliggör att behålla jobben mot lönesänkningar på max 20 procent. Om var fjärde IF Metall-medlem är antingen varslad eller redan arbetslös – och fler är på väg – måste någonting göras.

I en sådan situation är det lätt hänt att total anarki bryter ut. Att desperata klubbledningar och förtvivlade medlemmar, som sitter i lånesaxen, är beredda att sänka lönerna lokalt hur mycket som helst för att rädda jobben. Med det avtal som IF Metall centralt har gått med på lägger man förhoppningsvis ett golv för hur mycket lönerna kan gå ner. Och mindre av panik och mer av rådrum är inte att förakta. Löntagarna får nu tid att räkna om sin hushållsekonomi, företagen ges respit för att pröva nya möjligheter.

Ett slags permitteringslön, för att metallare ska slippa gå på en helt otillräcklig a-kassa, är naturligtvis ingen långsiktig lösning. Man räddar måhända inte särskilt många jobb. Men alternativen är sämre.

Om någon för ett år sedan hade väckt tanken på ett avtal av den här sorten hade alla sagt blankt nej, utom de hesaste hökarna i arbetsgivarvärlden. Den solidariska lönepolitiken har – fram till nu – betytt att man inte ska sörja om ett dåligt betalande företag går i putten, om man i stället får bättre betalande.

Det var rätt att resonera så under 50-talets rekordår. Då fanns en växande svensk ekonomi, med lågkonjunktur ibland, ett år eller två. Men nu är läget ett annat. Nu sitter industrin nere i ett globalt svart hål och ingen vet hur länge det dröjer innan de kan komma upp ur hålet. Bara framtiden kan därför utvisa om IF Metall-ordföranden Stefan Löfven har gjort rätt eller fel. Men det är ett modigt beslut han och förbundsledningen har tagit. Löfven har visat att han är beredd att ta ansvar. Eftersom förmåga att tänka på helheten och ta ansvar brukar ingå i det som kallats för "den svenska modellen", är denna modell kanske inte helt död, trots allt.

Fast lite patetiskt känns det, med en Volvoledning som mitt under företagets jätteförluster höjer sina bonusar och en borgerlig regering som bara förmår kalla till presskonferenser för att ropa: Vi betalar inte, vi betalar inte…

Om IF Metall tar ansvar, vilket ansvar är de andra aktörerna beredda att ta? Om inte, då är slutsatsen ofrånkomlig; att kapitalismen har havererat, men det är löntagarna som får betala.

27 kommentarerKommentera artikeln

  1. Kjell Arvedson - 3 mars, 2009

    Om man anser att ekonomi handlar om att producera varor och tjänster för att möta människors behov på både andligt och materiellt plan, har kapitalismen aldrig varit särskilt välfungerande sett ur ett globalt perspektiv. Det vi ser nu är en depression som för all framtid kommer att omstrukturera den globala strukturen. De industrijobb som försvinner kommer inte att komma tillbaka. Det gjorde de inte efter nittiotalskrisen, det gjorde de inte efter varvs- eller tekokriserna heller.
    Att facket då går med på bromsåtgärder kan nog vara gott, människor måste ju få möjlighet att anpassa sig till den nya verkligheten.
    Det beklagliga är att det i politiken, både till höger men i synnerhet till vänster, fullständigt saknas både analys av vad som händer och idéer om hur omvandlingen ska kunna leda till en bättre och inte till en sämre värld. Så var situationen på trettiotalet också. Resultatet blev fascism.
    Notera att två västliga indistriländer gick ur trettiotalskrisen med bevarad och t o m stärkt demokrati. Det var de två länder där krisbekämpningen gick ut på att stärka fattiga människors ställning och levnadsstandard med aktiva statliga ingripanden i ekonomin. De länderna var USA och

  2. Minns 2006 - 3 mars, 2009

    2006 lovade M väljarna fler jobb och färre bidrag. 2009 kan vi konstatera att det blivit tvärt om: arbetslösheten och varslen når rekordnivåer, 2010 kommer minst var tionde arbetsför i befolkningen sakna eget arbete. Socialbidragen växer redan i 2/3 kommuner. Utanförskapet ökar – totalt sett över mandatperioden har ingen minskning skett utan allt fler lever i utanförskap.

    2006 lovade M likaså att ”de inte skulle skapa en dålig ekonomi för Sverige igen, borgerligheten har lärt av sina misstag på 70-talet och 90-talet”.

  3. Thomas W - 3 mars, 2009

    Eller vad är alternativet?

  4. Mario Matteoni - 3 mars, 2009

    Det pågår ett krig mellan världens bilproducenter.

    I det kriget försöker olika länders bilindustrier vänta ut varandra tills tillräckligt många konkurrenter har fallit bort. Varje nationell regering tvingas därför söka rädda just sin bilindustri över krisen. Kalla det en sorts protektionism, men det vore tjänstefel av Sveriges regering att offra Volvo och Saab för att andra länders biltillverkare framöver ska kunna ta marknadsandelar. Att staten satsar för att försvara Volvo och Saab tills kriget är över är således en investering för framtiden.

    För det internationella kapitalet spelar det ingen roll om det är svensk eller koreansk, tysk eller brasiliansk bilindustri som överlever. Kapitalet känner inga nationella lojaliteter. När marknaden kommer igång igen är det bara att satsa på vinnarna.

    För svenska folket blir det kännbart. Det inser Metall och går med på något så ovanligt som tillfälliga lönesänkningar.

    Det är f.ö. ett oerhört slöseri med skattepengar att offra den egna bilindustrin för att andra bilindustrier i framtiden ska kunna ta över marknadsandelar. Regeringen verkar förblindad av miltonfriedmandogmer. Metalls överenskommelse med Svenskt Näringsliv borde få några fjäll att falla från regeringens ögon.

    http://matteoni.blogspot.com/

  5. Gunnar Eriksson - 3 mars, 2009

    Ekonomisk demokrati är det nu hög tid att kräva inför de företag som vill lägga ansvaret för den fiktiva ekonomin. på producenterna, lönearbetarna. Det är bara att erkänna att både metall och övriga fackförbund stillatigande inte brytt sig om att stärka demokratin inom produktionen då förbunden tjänat på aktieutdelningar liksom media. Alla varit nöjda med att tjäna pengar på andras arbete. Nu bör krav ställas på att makten skall delas, då nuvarande ägare inte kunnat hantera sitt utanförskap då fiktionsekonomin brakat ihop. Det har alltid varit viktigare vad tjugolappen används till än andvändningen av röstsedeln. Nu bekräftas vad arbetarrörelsen ursprungligen insåg, att staten måste städa efter ansvarslösa kapitalister. Staten och kapitalet levt gott på lönslaveriet. Som Anders Borg så sant säger på You Tube, staten gynnar dem som styr densamma.

  6. Anselm - 3 mars, 2009

    Varför får vi aldrig läsa om vinstkravens menliga inverkar på svensk industri?

  7. Mario Matteoni - 3 mars, 2009

    Kapitalismen kan inte haverera, lika litet som historien kan det. Kapitalismen är ju ett resultat av den historiska utvecklingen och några alternativ finns inte. Marknadsekonomin i kapitalismen kan störas av kriser men all historisk erfarenhet säger att kriserna är temporära. Vad som kan göras är att söka reglera de ekonomiska rörelserna och kapitalismens negativa konsekvenser med internationella överenskommelser och internationella politiska institutioner.

  8. Mathias - 3 mars, 2009

    Jag blir glad av att du skriver som du gör. För Löfven är modig. Och det är inte självklart lätt att hitta rätt som vänstertänkande när tiderna är galna. Men med mod och kreativitet kommer vi nog långt. Om bara Mona hade vågat vara kreativ hon också och formulerat N

  9. CME - 3 mars, 2009

    Modigt och ansvarsfullt av If Metall i dessa tider då ägare och (framförallt )regering skjuter ansvaret ifrån sig. Om det är rätt agerat får framtiden utvisa. Tyvärr har den moderatledda regeringens försämring av a-kassa och möjlighet till vuxenutbildning gjort det svårare att ställa om svensk industri och näringsliv. Och, som sagt, löntagarna får betala notan…

  10. Bodil - 3 mars, 2009

    Svenska arbetare och dess fackföreningar har utnyttjat alla sina möjligheter till att höja kostnader för lönearbetet under de sk. goda åren.
    Nu sitter de med skägget i brevlådan och måste se sina jobb och löner sakta men S

  11. Bibban - 3 mars, 2009

    Vem eller vilka borde se sanningen i vitögat. Vilka är det som undergrävt ekonomin med aktier och dåliga affärer. Inte fan är det arbertaren.

    Girigbukar höjer sina avgångsvederlag och vältrar sitt fett i pengar medan man hånskrattar åt dem som i första hand slitit ihop era tillgångar.

    Jag förstår att papperslösa och annan billig invandring gillas av girigbukarna
    Men förr eller senare behöver dessa människor (för det är faktisk dem vi talar om) både sjukvård och och trygghet.

    Men ack, Vad gör girigbukarna? Lämnar skeppet utan kapten. Ni får klara er bäst ni kan för nu drar vi med pengarna

  12. Claes E. - 3 mars, 2009

    Historiskt alldeles för lite pengar på lönesidan = alldeles för mycket pengar på spekulationskontot har skadat reproduktionen och balansen i finanssystemet. Den självpåtagna lönesänkningen är bara ett skuldbeteende a la överbetalda ombudsmäns projektion som gör ont värre.
    Inte särskilt kognitivt.

  13. job - 3 mars, 2009

    Håller med om att IF Metall visat stort mod.
    Den svenska modellen krakelerade från 1970-talet , när facket övermodigt övergav förhandlingsmodellen för att beställa sina reformer via s-märkt lagstiftning, som ensidigt gynnade dem på arbetsgivarsidans bekostnad. Löntagarfonderna var droppen som fick det hela att rinna över. Resultat: inflation, återkommande devalveringar och ras för Sverige i den internationella välståndsligan.

    Men kanske såg vi igår det första steget till modellens återupprättande.
    Ett litet ljus mörkret.
    Regeringen (och vi alla) bör hälsa detta med glädje, men den bör inte lägga sig i vad parterna nu vill ta ansvar för, utan sköta sina egna kort, dvs. klara balansgången mellan hänsynen till statsfinanser och behoven av mer stimulanser. Inte hejdlöst börja ösa ut pengar i alla riktningar som föreslås. Inte ta över ansvaret för enskilda företag eller branscher.

  14. HH - 3 mars, 2009

    1.Det går inte att ha kapitalism om arbetarna inte vill förkovra sig och aktivt organisera sig jämt.

  15. Bhodil - 3 mars, 2009

    -4,5 procent i BNP.
    Utanförskapet ökar med 10 000 senaste månaden.
    150 000 ytterligare förlorar jobbet.
    Industrin faller som käglor, och den svenska är den enda i hela Europa som inte vidtar åtgärder.
    Socialbidragen ökar.
    Människor tvingas sälja hus och ta barnen ur skolan eftersom a-kassan är halverad, eller den som blir uppsagd har tvingats ut ur försäkringen av alla politiskt beslutade avgiftshöjningar.

    Regeringen får koka i sin egen soppa.

    Tyvärr hinner Sverige förstöras inann valet 2010.

  16. Stig - 3 mars, 2009

    Det är marknadsekonomins frukter under en längre tid som gjort att vi kunnat bygga upp ett välstånd i Världen.
    Den som av en händelse tror något annat är både blind, döv och lite korkad.

  17. gera - 3 mars, 2009

    …Opel/Vauxhall. Det gäller att få industrin att klara den djupa krisen menar britterna. Och den tyska regeringen har samma inställning.

    I Sverige kunde man i dag läsa på TT:

    ”Saab riskerar konkurs

    Om Saab Automobile inte lyckas med rekonstruktionen kommer bolaget gå i konkurs.”

    Regeringen vägrar stödja den svenska industrin med lån, något som riksdagen egentligen beslutat om ska vara möjligt.

    Sveket mot den svenska industrin kommer inte att glömmas.

  18. Lars-Olov - 3 mars, 2009

    Du skriver att

  19. Anonym - 3 mars, 2009

    När ekonomierna ”armerades” med den nyliberala uppfattningen, så pressades lönerna för anställda och arbetarna ned. Och så dundrade fram världsekonomin utan att man märkte resan mot utförbacken. Så hjälpte den permanenta låglönesatsningen världsekonomin att bli förlamade för lång tid framöver. Den offentliga konsumtionen borde få ökade prioritet och ej minska lönedelen av produktionen. På grund av att värdsekonomins ”motor” för närvarande är konsumtionen, så den minskade köpkraften blir bara en hämmande ”bränsle” för upprätthållandet av driften för världsekonomin. Låt bli att slösa resurserna för att rädda finnanssystemet för resultaten av felspekulationerna. Tvinga finnansinstitutionerna för att ”städa” ut sina värdelösa tillgångar. Om världsekonomins hälsa skulle ha berott på arbetarnas löner så vi skulle ha haft en kärnfrisk ekonomi i alla länder jorden runt.

  20. gera - 3 mars, 2009

    nej, regeringen stödjer inte svensk industri. regeringen gjorde ett utspel om 28 mdr i stöd – men ingen i industrin tillåts använda nödlånen.

    Nu kommer nästa svek mot industrin:

    ”IF Metall höjer arbetslöshetsavgiften från 125 till 300 kronor. Höjningen är en effekt av de ändringar av a-kassereglerna som infördes för två år sedan, enligt ordföranden Stefan Löfven.
    Han befarar att var fjärde medlem blir arbetslös i år.
    Förbundets kapital är slut. Underskottet i april måste täckas upp med lån från förbundet, enligt Birgitta Lanér, ordförande i IF Metalls a-kassa.
    - Redan i februari var avgiften som IF Metalls a-kassa skulle betala till staten 74 miljoner kronor. Samtidigt fick kassan in 38 miljoner kronor från medlemmarna, säger hon.
    Högsta tillåtna
    IF Metalls beslut att höja avgiften till 300 kronor, vilket är den enligt lag högsta tillåtna nivån, var enhälligt. Det fattades vid en extra stämma på tisdagen.
    - Det här är en Reinfeldtavgift som klämmer åt löntagarna, säger Stefan Löfven.
    - Den är konstruerad på det sättet. Har man hög arbetslöshet då blir det också en högre avgift. Det är lagen som säger det och den är regeringen skyldig till, tillägger han.
    Modellen, sjösatt 2007, bygger på att 33 procent av utbetald arbetslöshetsersättning i en bransch ska finansieras av medlemmarna själva.
    Enligt IF Metall visar dagens kris att det också behövs någon form av utjämningsmekanism.
    - Möjligtvis kan det fungera i en högkonjunktur. Men det blir väldigt, väldigt tydligt hur knepigt systemet är när så många blir arbetslösa, säger Lanér, som även är ordförande i a-kassornas samarbetsorganisation SO.

  21. Lars Rudström - 3 mars, 2009

    Till Kjell Arvedsson: ”intellekt av nobelpriskvalitet” eftefrågar du! Men den finns ju där redan! Mona Sahlin!
    Vad mer kan du önska dig i det ämnet? Må vi vara lyckliga för att Mona S inte sitter på maktens taburett i dessa svåra tider! Fast kanske hon då hade fixat statens kreditkort med full individuell dispositionsrätt till alla oss andra – arbetslösa, fattigpensionärer, åldringar utan vård etc? Så vore det problemet löst!

  22. lasse - 4 mars, 2009

    Klassisk beggar thy neighbour politik, om nu inte en 25% devalvering hjälpt kommer då lönesänkning att hjälpa. Med tanke på hur liten del som lönekostnaden är i avancerade verkstadsprodukter är det fråga om hur mycket ens 20% skulle göra. Om jag fattat det rätt var lönekostnaderna i Russelheim 30% högre än i Trollhättan ändå gick uppdraget till Russelheim.

    Riksbanken sänker räntan aggressivt betydligt under ECB och nu skall lönerna sänkas samtidigt som vi har och kommer att få än mer importerad inflation.

    Vad vi också borde fråga oss hur det kunnat bli så att exporten utgör mer än 50% av BNP och det år efter år är rekordartade överskott, 2008 blir det ca 8%. Det är mycket. Det finns ännu inga skäl att

  23. Jens Cavallin - 4 mars, 2009

    För är det inte det som protesterna mot Metalls permitteringsavtal gäller? Om arbetslösheten blir 20 % för alla kollektivanställda i stället för 100 % för en del? Alla får ju minskad arbetstid för den lägre lönen – mycket mer än A-kassa. Det är väl ett slags solidariet, det också? Björn E har rätt.

  24. lasse - 4 mars, 2009

    ”Det var rätt att resonera så under 50-talets rekordår. Då fanns en växande svensk ekonomi, med lågkonjunktur ibland, ett år eller två. Men nu är läget ett annat.”

    På 50-talets rekordår utgjorde exporten ca 20 procent av BNP, idag är den 54 procent. Efter tre decennier av närmast oavbruten åtstramning av den inhemska ekonomin är vi i detta läge.

  25. Olle - 6 mars, 2009

    För att dessa åtgärder inte innebär att metallarbetare kommer att få behålla sina jobb, den enda garantin är att de får lägre lön.

    För övrigt, bara för att kapitalismen genom överutnyttjande av naturresurser skapat hög tillväxt under en kort period betyder det inte att det är lösning som kan fungera i det långa loppet. I själva verket finns det gränser för tillväxt även om nationalekonomer förnekar det. Men de ägnar sig heller inte åt vetenskap utan tro, så det är förståeligt.

  26. B. - 6 mars, 2009

    If Metall svek det fackliga löftet. Det var möjligen modigt gjort, men definitivt inte bra. Obama försöker övertala arbetare i USA att dela med sig av jobben.

  27. staffan - 21 juni, 2009

    Törning.nu jobbar för högtryck.
    Vi har ingen större framgång i att påverka vädret, däremot påverkar vi samhället genom kandidaterna som vi hjälper till nya arbete genom Jobhunting, en modell som T

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Vår eviga skam

När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap. »

Låglönepartiet

Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken. »

De rödgröna visar vad som står på spel

Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen. »

Rädsla och girighet blev HQ:s fall

Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av. »

Sahlin står för en modern radikalism

Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ. »