Bild: kristdemokraterna.se
En tredjedel av de kristdemokratiska partidistrikten ville se den extremkonservative Lennart Sacrédeus på listan till Europaparlamentsvalet som hålls i juni. Men den stora minoriteten kördes över. Valberedningen plockade bort Sacrédeus trots hans popularitet, med argumentet att en ny generation politiker ska få företräde. Eftersom endast två av listans topp tio-namn är under 30 och en (1) under 40, är det uppenbarligen ett svepskäl. De övriga på listans tio första platser är mellan 50 och 70 år gamla – knappast en ny generation. Det är tydligt att valberedningen valde att gå partistyrelsens och inte medlemmarnas ärende.
Kristdemokraterna har därmed genomgått samma typ av transformation som de övriga tre borgerliga partierna. Moderaterna blev De Nya, Centerpartiet Stureplansfähiga och Folkpartiet Björklundskt batongliberala. I alla dessa tre processer har det funnits ett gemensamt och tydligt inslag: rättning i leden.
Allianskamraterna har under den här processen haft överseende med Kristdemokraterna. Man har sett mellan fingrarna på deras populistiska ståndpunkter i exempelvis fastighetsskatten och bensinskatten. KD behöver trots allt överleva för att alliansen ska få regeringsmakten. Men kanske har det hela tiden varit oundvikligt att det minsta partiet i den borgerliga alliansen till slut också skulle tvinga sina medlemmar till alliansrättning.
Då är det inte så konstigt att partistyrelsen i sin alliansanpassning vill få bort en obekväm person. Lennart Sacrédeus har uttryckt sina obehagliga, antika och ibland även stolliga åsikter tydligt, till Göran Hägglunds stora förtret. Det har varit en svår balansgång för partiledaren: Riskera att förlora de allmänborgerliga väljarna eller de tydligt konservativa väljarna? Genom Göran Hägglunds glasklara och politiskt modiga klargörande om varför Sacrédeus lämnas ute i kylan, råder det numera ingen tvekan om vilken väg KD har valt.
Trots modet kan det visa sig vara ett strategiskt felval från Hägglund. Inte bara för Kristdemokraterna utan även för svensk politik i stort. Det finns en liten liten grupp väljare som vill ha sitt extremkonservativa parti. Och får de inte det genom ett tydligt demokratiskt parti som KD, när partiet gör sig självt onödigt, kommer de att välja det inte fullt så demokratiskt mogna Sverigedemokraterna i stället. Det är inte så konstigt att SD har försökt att värva Lennart Sacrédeus – de vet vilka väljare de är ute efter. Och den lilla lilla gruppen av väljare kan vara den som ser till att KD och SD byter plats med varandra i september 2010.
Det är en delikat uppgift, men Kristdemokraterna måste – liksom andra partier – sköta intern opposition smidigare med tanke på att det är väl känt vart missnöjet just nu tar vägen.
Den stora skillnaden mellan Krist- och Sverigedemokraterna är faktiskt att de sistnämnda ogillar islam medan de förstnämnda paradoxalt nog uppskattar religionen i fråga eftersom det man har allra svårast för är ateister. Får man således föreslå ett samgående eller åtminstone valteknisk samverkan mellan de båda småpartier vilkas namn slutar på demokraterna. Värvningsförsöket av Sacredeus talar sitt tydliga språk!
Alternativt föreslår jag att Kd lägger ner sig själva eftersom deras politik idag strider mot allt det de en gång bildades för att försöka genomföra. Vad skulle Lewi Pethrus med flera säga om dagens parti jämfört med det han en gång själv styrde ? Och Mats Odell, inte är det väl den kristne Guden han ser som förebild utan snarare Mammon !
Aldrig tidigare har väl ett så klantigt sjabbel utspelats inför öppen ridå!
Det är en bedrift att ett litet krympande parti med 2,5 procent av rösterna är så splittrad i så många falanger! Personangreppet på Sacredeus är inte snyggt – och riskerar att splittra KD i en värdekonservativ falang runt Sacredeus och alla som tröttnat på KDs undanskymda roll i regeringen, och en moderat light-falang kring nuvarande partiledaren Hägglund.
Hägglund kunde inte säga sanningen, att KD-ledningen vill bort från abortmotståndet, att de står upp för utländska kvinnors rätt till abort i Sverige, att de inte tycker att propositionen om könsneutrala äktenskap är en så stor sak. Partiledningen har helt enkelt blivit ett utslätat mindre allmänborgerligt parti. Men att säga detta rakt ut, skulle accelerera splittringen. Därför valde KDs ordförande ett personangrepp på Sacredeus som var så svavelosande att pinsamheterna aldrig ville riktigt ta slut.
Det var ett historiskt misstag av Reinfeldt att släppa in detta lilla splittrade parti i regeringen. Nu har reinfeldt nästa extremparti att ta itu med: han vägrar svara på frågan om han ska släppa in SD i nästa regering, alternativt förhandla med dem utanför, alternativt passivt stödja sig på SD i riksdagen om de blir tunga på vågen.
Reinfeldt har bäddat illa i frågan om KD och SD.
Den blå alliansen lever farligt på dessa små extrema partier.
När allt visar sig bli fel under Reinfeldts regeringsperiod jämfört med vallöftena 2006, har KD inget att vinna på att vara kvar!
2006 lovades jobb. Det blir en exploderad massarbetslöshet som utgör facit för väljarna 2010.
Varför ska KD ta ansvar för att moderaterna lagt upp jobbpolitiken helt fel?
Lyssna/läs t ex på ekot i dag om det senaste i raden av jobb-misslyckanden:
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2572967
Nystartsjobben, som Reinfeldt 2006 sa skulle vara lösningen på problemen för de som stod långt i från arbetsmarknaden, har floppat de också!
Jobbkrisen är regeringens huvudvärk nummer ett.
Genom att stöta ut Sacrédeus på ett så tydligt sätt, gör KD:s ledning det enklare för partiet att ta rollen som ”det nya högerpartiet”. Man förlorar nog en del ”stollar” (Nishas ordval) till SD, men man får samtidigt större förmåga att attrahera de social- och kulturkonservativa delarna av moderaternas väljarkår. D.v.s. sådana personer som inte gillar att moderaterna de facto har övergivit en del traditionella högerståndpunkter och dessutom i retoriken kallar sig ”det nya arbetarepartiet”. T.ex. försvarsvänner som tycker att staten bör ta socialt ansvar för hederliga fattiga som vet sin plats, att statsråd inte bör ha hippiefrisyr och att det är bekymmersamt att moderata ungdomar börjar prata positivt om republik. Ett helt realistiskt scenario är att både KD och SD kommer att finnas i nästa riksdag.
för att tillföra Alliansen någon uns av humanism. Hur kan man besläkta partiet med Sverigedemokraterna? Kristdemokraterna förde, och dessvärre förlorade, en kamp för att bibehålla en liberal syn på anhöriginvandringen. Sverigedemokraternas rekryteringsbas är tidigare socialdemokratiska väljare.
Och ”Eva” menar då att ”en exploderad massarbetslöshet….” är den nuvarande svenska regeringens fel? Eller? Ber om en trovärdig analys från Eva om sambandet med den svenska regeringen och finanskrisens start i USA! Måste kunna bli ett embryo för Nobelpriset inom flera vetenskaper.
När man vill kommunicera är det så förskräckligt viktigt ibland att använda rätt ord. Om man inte använder orden rätt, så försvinner ibland hela meningen.
HYSA och HUSERA är väldigt olika ord, för olika saker.
Hälsningar, Lee S
Eftersom du med sån precicion kan förutsäga hur ekonomin kommer att utveckla sig så måste du vara mycket rik, grattis. Eftersom en massa människor kommer att ha en ”varaktig samhällsnyttig sysselsättning” dvs heltidsjobb med ett bidrag på högst 680 kr/dag så kan ju arbetslöshetssiffrorna hållas nere lite grand men utanförskapet kommer ju att vara skyhögt i September 2010.
Regeringen har valt fel väg ut ur utanförsakpet under den fantastisk tid av högkonjunktur och möjligheter vi nu lämnar bakom oss. De har inte skuld i finanskris, men dock i att inte ha nyttjat den fina tid innan. Man har valt att genom ineffektiva åtgärder minska arbetslöshet, vilket nu innebär än mer utanförskap för svenskarna. Man tog fram piskan och behåller den nu, trots att de i utanförskap nu även drabbas hårdast av krisen.
Samtidigt fortsätter man med glädje att slunga ut pengar till enskilda höginkomsttagare, samtidigt som man kräver mer effektivitet inom vård & omsorg. Man investerar i privata fordonsindustrin, men struntar i skola, vård och omsorg. Man låter ideologin styra över förnuftet.
Man tar för givet att det är klart vad som är populism. Jag som trodde att det mesta av Alliansens pollitik var populistisk, och vänsterblocket är inte mycket bättre. Tuff konlkurrens för SD således.
Huruvida man kan fortsätta med den nuvarande avgifts & skattepolitiken, vilken tenderar att klavbinda befolkningen, i ett land som är beroende av livliga kommunikationer kan diskuteras. Vi ska ju vara rörliga och flexibla och lätt kunna flytta oss över hela landet. Var det inte en del av Alliansens politik. det rimmar inte med för höga bensinpriser. Miljöproblemen måste lösas steg för steg.
Vad nu än höger och vänsterprinsarna och prinsessorna, inklusive Nina Beshara, säger på denna sida så måste det få plats för fler ALTERNATIV i svensk politik.. Detta är INTE populism!
Nr. 1 på Kristdemokraternas EU-lista:
Ella Bohlin
blev år 2005 utsedd till
30 åriga Ella Bohlin föryngrar snittet för EU parlamentariker!
Med chans till ett eller två möjliga mandat i EU är det första placering av Ella som är avgörande.