Bild: Johanna Jansson
Spännvidden bland motionerna från medlemmarna till Centerpartiets stämma är stor. Avdelningen Stureplanscentern från Stockholm vill under rubriken "rättvisefråga" helt ta bort den statliga skatten. Lennart Wassenius från Lerum i Norra Älvsborg vill däremot att Centerpartiet ska besluta att ingen chef ska tjäna mer än statsministerns 150 000 kronor i månaden. "Vi har på senare år kunnat se en accelererad och ökad skillnad mellan lönerna till chefer och 'vanligt' folk i företagen/förvaltningarna. Detta är varken bra eller nödvändigt", skriver han.
På samma sätt finns det motioner om en återställning av a-kassan och sjukförsäkringen, sida vid sida med förslag om att skrota Las. Det är ingen tvekan om vilken av de här två polerna som partiledaren Maud Olofsson står närmast.
Trots det vittnar motionerna om hur kluvet Centerpartiet fortfarande är. I jakten på väljare de inte har haft förut spelar den nuvarande partiledningen ett högt spel. Gamla medlemmar som vill ha ett grönt, socialkonservativt mittenparti känner inte igen sig. Och väljarna har inte belönat Maud Olofsson för hennes tydliga högersväng. Hon har sedan valet 2006 förlorat en fjärdedel av sin väljare och i flera opinionsmätningar ligger C till och med under riksdagsspärren.
Maud Olofsson misslyckas med att balansera de olika fraktionerna i partiet och missnöjet pyser. I går skrev den tidigare arbetsmarknadsministern och centerpartisten Börje Hörnlund att hennes politik är en katastrof för Centern. En anledning är hennes hantering av kärnkraftsfrågan, som också är en levande fråga i motionerna till stämman.
På Centerpartiets hemsida skriver Maud Olofsson att hon har en dröm för Sverige: "Om ett företagsamt, grönt, tryggt och öppet Sverige, som byggs underifrån." Hon har hittills inte lyckats nå någon del av den drömmen. Som näringsminister misslyckas hon med att infria de löften hon utställt till småföretagare. Som partiledare drar hon allt längre bort från det gröna och trygga.
Frågan är vart Centerpartiet tar vägen. Dess pågående omstöpning är större än både Moderaternas och Folkpartiets och dessutom mer riskfylld. Antingen hålls högergiren tillbaka av medlemmarna. Eller så körs den delen av partiet över i jakten på högerväljare. Makt är i detta läge viktigast för Maud Olofsson, som har en kaxig målsättning att fördubbla Centerpartiet till nästa val och som i sitt tal till stämman i går sa att det är "kul" att vara näringsminister och vice statsminister. Kuligare än att vara partiledare, kan man ana. Så mycket att hon kan bli den som slutligen sänker Centerpartiet.
”Att vara vänsterpartist idag….”
Idag?
Er nuvarande partiledare har ju sagts sig vara kommunist och försvarat Lenins kritik av Socialdemokratin (som avsåg just demokratin).
Att vara Vänsterpartist ”idag” innebär innrbär inget nytt för kommunismen är densamma då som nu.
Maud Olofsson verkar vara en modern variant av Margaret Thatcher. En järnlady vars politik slog hårt mot de som hade det sämst ställt. Hennes brutala nyliberala reformer lade grunden för tvåtredjedelssamhället. Två tredjedelar av befolkningen mår bra av skattesänkningar och arbete, en tredjedel lämnas efter. Dit hör arbetslösa, sjuka och låglönearbetarna som utan trygghet skall serva de andra två tredjedelarna.
Detta är på väg att hända i Sverige nu och kommer att förvärras om Maud får större inflytande i regeringen!
Det var en bumerang kära Bodil.
))
Följande ordspråk passar också in på dig :
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.
I den sista partiledardebatten inför senaste valet så konfronterade MO Göran Persson med påståenden om att antalet våldtäkter ökat kraftigt under hans tid som regeringschef. Avsikten var förstås att smeta ner honom och sossarna med bilden av att ett socialdemokratiskt Sverige var ondskefullt och kvinnofientligt.
Efter detbatten visade det sig snabbt att den ökade antalet berodde på tre faktorer: 1) en nyligen gjord omdefinition av
begreppet våldtäkt, 2) en ökad rapporteringsbenägenhet, 3) ett enskilt fall där en enda individ stod för flera hundra anmälningar.
När MO ombads kommentera dessa fakta, så höll hon sig undan och vägrade ge kommentarer.
Jag minns att jag tänkte: ”Här har vi en farlig politiker; en politiker som saknar en tydlig känsla för rätt och fel, och som saknar politisk heder”.
Paradoxalt nog just sådana värden som hennes parti, åtminstone tidigare, ville bli förknippade med.
Och nu sitter hon i regeringen…
(ps: antalet anmälda våldtäkter har fortsatt att öka under alliansen, men om detta vill MO inte tala…)
Helt klart är Måddan en av de politiker som svarar på minst frågor och som försöker prata bort störst antal frågor.
Hörde en dokumentär om detta på SR-P1 för några dagar sedan och det var faktiskt lite obehagligt hur Måddan systematiskt manipulerar och styr sina lyssnare.
Programmet hette ”medierna” , sen är det ju bara att gratulera Måddan till att de stora skarorna med sympatisörer inte genomskådar hennes spel och att de ej heller ifrågasätter – på så sätt kan man säga att vi har de politiker vi förtjänar även om det är tragiskt att högerblocket i stor utsträckning tar varje tillfälle i akt att manipulera och dupera.