Bild: Riksdagen
1. Behövs de politiska partierna? Gör tankeleken att folket väljer en beslutande församling av 100 twittrande medborgare, utan några partier men med hjälp av ett konsekvent personval. Vad är det oundvikliga som händer när dessa 100 individer samlas för första gången? Jo, alla ser sig om i hopen av nyvalda efter likasinnade och allierade, för att få fram de majoriteter, som behövs för att fatta de nödvändiga besluten. Det vill säga: även om vi skulle avsky partipolitiken och helst vill klara oss utan, är det första som händer när partierna avskaffats att de måste uppfinnas på nytt.
2. Behöver vi den sortens partier som vi har i dag? Den politiska kampanjkultur där partierna härmar varandra med hjälp av det som kallas triangulering eller framing, reducerar väljarna till kunder. Partierna behöver inte heller sina medlemmar och supportrar, för konsulterna formulerar politiken. Om dessutom de politiska journalisterna sviker sin konsumentupplysande uppgift att visa på de olika meningarna i sak, utan nöjer sig med att sätta poäng på partiledarna, som gällde det "Let´s Dance", då töms partierna snabbt på sin mening.
3. Finns de tillräckligt stora skillnader i åsikter för att motivera ett halvdussin svenska politiska partier? Kanske inte alltid i dag. Men om vi gör tankeleken att dessa inte i längden kan låtsas vara någon slags mittenpartier, utan tvingas ta itu med rader av stora olösta samhällsproblem, som tornar upp sig, då blir situationen en annan. Om vi får en ny finanskris om ett år eller två, måste partierna inte då bekänna färg till hur de ser på finanskapitalismen? Pensionssystemet och socialförsäkringssystemet måste reformeras. Massor av hyresrätter behöver byggas för att de unga ska ha en chans att sätta bo. Transporterna tvingas bli miljömässigt hållbara. Inga av dessa och andra gigantiska problem kan hanteras utan politisk strid.
4. Finns det lösningar på de stora samhällsbyggaruppgifter som väntar? Alltför sällan, eftersom partierna vill vinna varje dygns strid om dagordningen. Därför har de försummat sin roll från historien att vara platsen där man tillsammans slipar och filar på långsiktiga förslag och modeller. Partiernas gamla mötesformer känns också förlegade. Samtidigt visar sociologiska experiment att det är just i mötet mellan människor som nya idéer kan växa fram och gamla tankemönster överges – medan var och en framför sin dator knappast blir mer än en ekogrotta för det egna jaget. Hur denna nya roll för partierna ser ut – en kombination av datorkraft, tankesmedjor och små möten hemma hos folk – kan säkert växla.
5. Finns det ett tillräckligt intresse för att bära upp en ny tid för partierna? Mätningar bland de unga tyder på ett växande politiskt intresse. Blir det tillräckligt intressant kommer folk – till exempel de fullsatta mötena i ABF-huset i Stockholm visar det. Växande sociala konflikter väntar och dessa kräver mer av debatt och förankring hos de många. Det är bara partier – modifierade för en ny tid – som kan klara det.
”….var och en framför sin dator knappast blir mer än en ekogrotta för det egna jaget”.
Låter som en perfekt beskrivning av BE själv. Har han äntligen drabbats av någon form av självinsikt?
Det här är möjligen svaret på en del av dina frågor i dag:
http://www.globalpartiet.se/
Dvs. partier, engagerade medborgare och demokrati behövs. Men diskussionen om vilka och hur får aldrig avstanna och reduceras till reklamfloskler som går bortanför både verklighet och vardag till ett fiktivt marknadsuniversum skapat utanför våra livsbetingelser.
Ja, varför inte. Artikelförfattaren hyser insikter. Nuvarnande partisystem tycks ha glömt bort det rudimentära – mat och husrum.
Rudimetärer i alla länder. Förena er!
För att du finns kloke Björn!
Surt sa räven Thomas, men när kan vi hoppas att även de borgliga debattörerna ”drabbas” av självinsikt? När ska de ersätta med sin negativism med skapande kritik av den i mångt och mycket fallfärdiga allianspolitiken?
”Om dessutom de politiska journalisterna sviker sin konsumentupplysande uppgift att visa på de olika meningarna i sak, utan nöjer sig med att sätta poäng på partiledarna, som gällde det ”Let´s Dance”, då töms partierna snabbt på sin mening.”
Det här ju faktiskt en riktigt kul kommentar med tanke på att Gudrun Schymann ska uppträda i ”Let’s Dance”! Ett bra resultat där kan kanske ge Gudrun och FI två procent extra, dvs minska den rödgröna rörans procentandel? Lycka till Gudrun!
Partierna behövs naturligtvis, men frågan är om systemet med jättelika valkretsar där 25 personer väljs, verkligen svarar mot vår tids behov. Hur många av Dina riksdagsledamöter, landstingsledamöter och kommunfullmäktigeledamöter kan Du räkna upp?
En utmärkt ledare av BE som inspirerar till eget tänkande om viktiga ting, förmedlad rakt in i min elektroniska äppelgrotta. Ny teknik skapar nya former för tankeutbyte med och mellan många individer
”Om dessutom de politiska journalisterna sviker sin konsumentupplysande uppgift att visa på de olika meningarna i sak, utan nöjer sig med att sätta poäng på partiledarna, som gällde det ”Let´s Dance”, då töms partierna snabbt på sin mening.”
Precis detta är pudelns kärna. Sittande regering vann valet 2006 på sin retorik och fortsätter att bedömas utifrån den. Glappet (avgrunden) mellan retorik och praktik (målsättningar, värderingar) är den konsumentupplysning som opposition och journalister skall ge väljarna i en fungerande demokrati. Med 95% regeringstrogna ledarskribenter som okritiskt hyllar istället för att granska makten faller en av demokratins absoluta förutsättningar.
Det är, vid sidan av klimatfrågorna, det verkligt skrämmande scenariet vi nu ser.
I 20 år har man skyllt bristande demokrati-intresse på trista eller förlegade mötesformer. Så kom internet, forum och sedermera web2.0 som en nyare tänkbar lösning på det.
Men det är inte själva mötesformerna som gör att partiengagemanget har rasat, att partierna idag inte fungerar som demokratiska uppsugande av nya idéer och tankar. Det är det faktum att dessa möten inte spelat någon roll. När man inte lyssnar, eller använder sig av sin partiapparat, sin medlemsbas, och inte är intresserade av vad de egentligen tycker spelar det ingen roll om ”dialogen” sker på gamla sammanträden, på SAP:s web-plats, youtube eller i rådslag.
Först när ”gräsroten” känner att han är med och formar partierna kommer de att fungerar som BE hoppas att de kan. Hittills är det inte mycket av det, och de nya försöken med netroots, it-satsningar osv blir bara bra om man på allvar vill lyssna.
”Partierna behöver inte heller sina medlemmar och supportrar, för konsulterna formulerar politiken.”
Så klart att partierna inte behöver några medlemmar. De har beviljat sig själva saftigt partistöd och politiker lever ett liv i trygghet som vanligt folk inte ens kan drömma om.
”Massor av hyresrätter behöver byggas för att de unga ska ha en chans att sätta bo.”
Problemet är inte att det byggs för lite utan att de unga inte kan betala hyran i de bostäder som byggs.
Kommentar till påstående 1 finns på min blogg, http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.3765985
…finns här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.3765985
Var finns idealisterna och ideérna? Inte hos partierna i alla fall. Alltför många av partierna ska stryka så många väljare som möjligt medhårs, istället för att sticka ut. De vill fånga så många väljare som möjligt och följden av detta blir att de uppfattas som tråkiga och idélösa. Vi kommer att få fler nya partier i framtidens Riksdag. Se bara på piratpartiets framfart. Imorgon uppstår kanske ett helt nytt parti som fångar upp stämningar som de etablerade partierna inte lyckas fånga upp pga av deras mesiga larv om att fånga upp så många väljare som möjligt. Det parti som lyckats bäst att undvika detta är miljöpartiet.
http://www.youtube.com/watch?v=PlWPWU1vtkc