Bild: Bengt Nyman
Besöksindustrin är i varje fall vinnare när Sverige blir ordförandeland i EU. Det blir åtskilliga tiotusentals övernattningar på svenska hotell de närmaste sex månaderna. För att inte tala om alla restaurangnotor och konferensbesök.
Den stora inrikespolitiska frågan är om Fredrik Reinfeldt kan dra politisk nytta av ordförandeskapet, på samma sätt som Göran Persson blev ordförande Persson med svenska folket och sedan vann valet 2002. Avgörs maktfrågan i svensk politik ännu en gång av ett ordförandeskap i EU? Mycket möjligt. Fredrik Reinfeldt seglar redan på en räkmacka i medierna medan Mona Sahlin-bashingen bara fortsätter. Efter det tjeckiska debaclet är det också svårt att misslyckas helt och hållet.
Det finns förvisso likheter med då och nu. Svensk politik står i dag och väger mellan vänster och höger. EU-ordförandeskapet kan ge politisk goodwill och självförtroende. Och precis som för åtta år sedan spelar klimatfrågan en viktig roll. 2001 räddades Kyotoavtalet tack vare ett aktiv agerande från den svenska regeringen. I december 2009 genomförs den stora klimatkonferensen i Köpenhamn, ett ödesmättat politiskt möte som bara inte får misslyckas.
Men det finns också betydande skillnader. I början av 2000-talet pekade kurvorna uppåt i ekonomin. Nu är världsekonomin inne i den värsta ekonomiska krisen i mannaminne. Vilket lämnar föga utrymme för politiskt handlande. Den borgerliga regeringen ligger emellertid politiskt i fas med den borgerliga koalition som styr i EU-länderna. Den förordar försiktighet och varnar för stimulanser av ekonomin. Lösningen är smärre korrigeringar i det finansiella systemet och fortsatt utbudspolitik på arbetsmarknaden, trots att efterfrågan är problemet för dagen. Och de ekonomiska kalkylerna är extremt osäkra.
Göran Persson hade rent konstitutionellt en lättare uppgift. EU hade då 15 medlemsländer men består i dag av 27 länder. EU är i dag ett mer svårstyrt pastorat än tidigare. Fredrik Reinfeldt inleder dessutom sitt ordförandeskap enligt Nicefördragets regelverk, men om Irland röstar ja senare i höst träder den nya konstitutionen i kraft. Samtidigt ska kommissionens ordförande José Manuel Barroso erkännas av Europaparlamentet, liksom hela den nya kommissionen. Alla dessa procedurer och osäkerheter riskerar att fokusera på formalia snarare än på politik. Det europeiska projektet ligger i stöpsleven denna höst.
Men det är sakfrågorna som avgör till syvende og sidst. Göran Persson förde slutförhandlingarna om utvidgningen i hamn, vilket formade bilden och eftermälet. Men han hade också en tydlig agenda och en klar prioritering. Reinfeldt har kritiserats för att sakna en tydlig målsättning med sitt ordförandeskap. Det räcker inte med ett så kallat "lyssnade ledarskap" när maktspelet drar igång. Om det blir en överenskommelse i Köpenhamn och den nya konstitutionen träder i kraft kan Reinfeldt bli en svårslagen statsministerkandidat nästa år. Det paradoxala är att det i så fall hänger mer på andra än på honom själv.
Lyssnande lederskap är väl det som alltid har utmärkt F. Reinfelts politiska kariär. Under ungdomsförbundetstiden kallades han ”tvålen” av detta skäl då han halt hela tiden anpassar ”sin” uppfattning efter motståndarens förslag. Märkligt att media skriver så lite om detta ”sjuka” beteende som fullständigt omöjliggör en sund, naturlig politisk diskussion !
Alla, som någon gång sysslat med förhandlingar vet, att kompromisser är nödvändiga för att nå resultat. Det gäller inte minst inom den egna delegationen, som framförallt måste ”faca” faktiska omständiheter och inte ägna sig åt önsketänkande.
Just denna kompromissvilja, är en förutsättning för framgång. Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt kommer att lyckas med sitt uppdrag-. Att samarbeta med andra länders statschefer lär inte bli någon svårighet. T.o.m Margot Wallström gillar ju läget!
Visst är den internationella solidariteten viktig, men vi har organ som FN vilka vi kan och bör agera genom.
Visst är Europa-tanken viktig, men då borde EU i första hand ägna sig åt den. Med EU in i en jättelik marknad (=en massa jobb) hette det.
Men framförallt ska en svensk statschef ägna sig åt Sverige. Förr eller senare genomskådar det svemska folket det uppblåsta EU-projektet.
Något typiskt ”snömos” av Håkan A Bengtsson. Det är väl klart att Reinfeldt måste lyssna. Frågan är de underliggande idéerna?
I vilket fall som helst så talar han bara för en liten del av det svenska folket.
Re Biro
Nu är det ju så att det krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val innan Reinfeldt kan bli statschef.
Fredrik Reinfeldt passar bra för det här jobbet. Han är en lite undanglidande figur med ett byråkratiskt språk och tänkesätt och ett förtroendeingivande utseende. Han kommer att ligga lågt och smälta in bra i EU-miljön. Så bra att man kommer att kalla honom ”mannen utan egenskaper”?
Var finns den/de personer som inte bara går efter skrivna ord, utan också någon med praktisk erfarenhet. Det finns ingen som kör bil endast bestående av teorilektioner.
Jag tror inte heller som Birro skrev att ”vår ledare” talar till hela folket.
Det skulle naturligtvis ha varit ‘statsman’ – En ledande person i nationella och internationella ärenden. Du vet väl att Reinfeldt försöker att framstå som en speciellt vis och klok sådan och kanske är han det i ett visst mått som man kan tvista om. Vad anser du om de viktiga underliggande sakfrågorna för att komma ifrån det sofistiska anslaget?
PS! Vet en bildad persom som Alf Ross vem Reinhold Niebuhr var? Man blir lite nyfiken. DS.
Min grundinställning när jag läser Dagens Arena är att säga emot. HAB gör det dock ofta svårt. Bra analys.
Jag tror dock att oppositionen kan lyckas matcha Reinfelts framgångar, om de klarar av att vara lika duktiga som alliansen med att kombinera sakfrågor med enkla bilder.
Alliansens badtunna är en symbol för enighet. Detta i kombination med lösningar på problem gav alliansen slagkraft.
Oppositionen saknar kopplingen mellan sakfrågor och vision. Dvs det finns ett mål, men inga lösningar på problem, som leder dit. Troligen kommer oppositionens lösningar på problemen vara ganska svaga, liksom deras program mot ungdomsarbetslöshet från i våras, och de måste därför presenteras som valbudskap. Presenteras de för långt innan valet kommer deras politiska användbarhet att bli låg. Att alliansen kunde börja så tidigt berodde på att de hade mer att säga.
Så jobba på oppositionen, hitta några lösningar som gör er värda att rösta på. Annars…
I morgon så skriver vi den 30 juni. Därför så måste dagensarena lägga ned all kraft som man har på morgondagens ledare. För i övermorgon så skriver vi den 1 juli 2009 och då sänker sig borgfreden över konungariket.
Rörande Reinfeldt & Co: Känner till att börja med ingen större samhörighet med någon av de svenska partierna, framförallt inte till makt och penga-giriga moderater. Min återhållsamma åsikt blir dock detta:
”Rödfärgad modellera” har tveklöst bättre grundmaterial för att arbeta med för att forma och skapa än vad den andra färgtypen har att erbjuda…
Vi fortsätter vidare med en fråga. Vad menas egentligen med radikal förändringar inom politik? Själv har jag inga direkta svar rörande detta. Inga som jag ser mig totalt övertygad om vad de bör vara samt hur de ska genomföras konstruktivt/positivt. Dock brinner jag för dessa frågeställningar…
Vill uttrycka mig följande;
Något som jag (samt mfl) känner oss tveklöst övertygade om är att förändringar (inte bara i Sverige utan världen över) måste hända omgående. Vi världsmedborgare har aldrig tidigare varit så bedragna samt manipulerade av diverse makthavare som vi är idag.
Om vi bortser från de mer uppenbara svenska inrikesfrågor vi, idag, måste ta hand om t.ex. vården (psyk), utbildning samt migration och miljö (P