Bild: stock.xchng
"Det moderaterna tampas med är om vår politik är rättvis eller inte", sa propagandaminister Schlingmann till Dagens Industri och han har rätt.
I veckan var det två år sedan Fredrik Reinfeldt bildade regering och visserligen kan statsministern skryta med handlingskraft gällande att trycka igenom många impopulära reformer (vilket Schlingmann sällan är sen att påpeka). Däremot ser det (precis som Schlingmann alltså också konstaterar) sämre ut gällande rättvisan.
De 10 procent som har högst inkomster har fått 5000 kronor per månad mer, inflationen borträknad. Däremot har de 30 procent som har lägst inkomster inte ens fått en hundralapp mer. Även inkomstklyftan mellan könen har ökat. 2006 var mäns nettoinkomster 3400 kronor i månaden högre än kvinnors, nu är skillnaden 4400 kronor.
Sänkta ersättningsnivåer för sjuka, deltidsarbetslösa och småbarnsföräldrar påverkar kvinnor i högre utsträckning än män eftersom kvinnor oftare är sjukskrivna och deltidsarbetslösa. Men att attackera orsakerna till utanförskapet finns knappt på regeringens karta, grundtanken är fortfarande att utslagning från arbetsmarknaden sker främst eftersom trygghetsförsäkringarna är för generösa, vilket är naivt.
Fattigdomen bland barn med ensamstående föräldrar har fördubblats från 15 till 27 procent på två år. Regeringens politik slår systematiskt mot dessa barn: varken vårdnadsbidraget eller jämställdhetsbonusen kan användas av ensamstående föräldrar och besparingen om 1,1 miljarder kr per år på sänkta ersättningsnivåer i föräldraförsäkringen drabbar familjer med bara en inkomst hårt.
Nu ska man förstås inte bara lyfta fram det negativa. Tidningen Dagens Arbete har gjort en lista över de stora vinnarna på Reinfeldts politik och segern kammas hem av Fredrik Lundberg som 2007 slapp betala hela 39 miljoner kr i förmögenhetsskatt. Grattis Fredrik! Kanske kunde denne Fredrik kandidera till titeln "årets arbetare". Det var ju en tävling som moderaterna utlyste med buller och bång 2006, så mycket buller och bång att priset var en lunch med Sven-Otto Littorin.
Nu verkar tävlingen emellertid ha upphört. Kanske beror det på att utanförskapet har ökat med 20 000 personer de senaste 12 månaderna . Kanske beror det på att Sven-Otto Littorin inte längre äter lunch. Kanske beror det på något annat.
Hursomhelst och utan att underskatta Per Schlingmanns talanger som propagandamakare måste man ändå säga att hans problem med rättvisan ser ut att vara större än att det kan reduceras till en ren kommunikationsfråga.
Just nu skakas världen av en finanskris och vi vet inte hur djup eller svår den här lågkonjukturen kommer att bli. Det finns inga universallösningar, däremot borde det finnas krav på viss anständighet: Riskerna i samhället ska inte bäras av de svagaste grupperna. Punkt slut.
Regeringen har gjort en del bra saker, men här har man misslyckats.
… som bara handlat om hur dryg etc jag är.
Du verkar vara en genuint sympatisk person, Verutschkow!
Och du verkar känna dig själv. och hur du argumenterar väldigt väl.
Det var väl det du ville ha sagt … i snart 20 inlägg … eller hur?
Jonas debattstil, som oftast är en blandning av sakargument, skenargument och personliga påhopp är något som han använt sig av ett antal år på diverse sajter. I verkliga livet skulle man inte i en diskussion med en annan människa kunna slänga in ett ” jag tror inte du förstår det här ” eller ” jag tror inte att det är någon ide att jag försöker förklara det här för dig ” i var och varannan mening. Beroende på humör och kynne skulle det hela sannolikt urarta i någon form av fysiskt eller psykiskt våld. När den som använder den här debattstilen heller inte är något universalgeni blir det hela ännu mera märkligt ! Vad är det för fel på hut, hyfs och hållning ? Vad får en person att ösa ur sig sitt förakt gång på gång ?
… med tre nya inlägg av ‘Verutschkow’, i tre olika strängar, på några minuter … alla om hans favoritämne!
Men jag undrar om Dagens Arena, och övriga läsare tycker det är lika spännande som han tycks finna det.
Men för att svara på din fråga: Om du hade hållit dig till ämnet, och avstått från din nästan patologiska personfascination, hade jag ju heller inte behövt dra slutsatsen att du inte är intresserad av ämnet, eller att det verkar meningslöst att försöka förklara saker mer ingående.
Den som inte uppskattar mina åsikter eller mitt sätt att framföra dem får jag gärna påpeka det för mig eller för andra. I värsta fall kan jag kanske bli avstängd från någon möjlighet att uttrycka mig …