Putinismen består

Bild: Stock.XCHNG

"Jag vill ha en man som Putin, en man som Putin som inte skulle skada mig, en man som inte skulle rymma sin väg", sjöng en rysk tjejgrupp för ett par år sedan. Lynn Attwood har beskrivit den postsovjetiska utvecklingen som en aggressiv remaskulinisering av samhället. Gorbatjovs perestrojka kallades på sin tid för paterstroika av västerländska feminister.

I höstas publicerade Komsomolskaya Pravda bilder av en barbröstad Putin på vildmarksexpedition och läsaren fick ta del av träningstips som skulle ge "en torso som Putins".  I den ryska bloggosfären drogs visserligen syrliga paralleller mellan Putin i vildmarken och de homosexuella cowboysen i Brokeback Mountain, men de stora tidningarna rapporterade om beundrande kvinnlig läsarstorm. Efter att den utlovade demokratin mest visat sig stavas förvirring, kriminalitet och fattigdom tycker ryssarna om sin starke man. Två tredjedelar uppger att de skulle ha röstat på honom ifall han ställt upp i det presidentval som hålls på söndag.

Den allmänna bilden i Ryssland efter Sovjets sammanbrott var att kommunismen hade hindrat män och kvinnor från att bete sig som riktiga män och kvinnor. I den kapitalistiska ekonomin skulle nu de korrekta könsrollerna tillåtas blomma och mycket riktigt sjönk kvinnors löner från att ha varit 70 procent av männens 1989 till 40 procent 1996. Den ryska feministen Anastasia Posadskaya skrev om en "postsocialistisk patriarkal renässans" och det ligger mycket i det. Å andra sidan får man inte glömma hur det sovjetiska systemet byggde på mäns makt över kvinnor. Peggy Watson har skrivit om hur planekonomins misslyckande förstärkte de traditionella könsrollerna. För att köpa mat, kläder eller välja en läkare var medborgaren helt beroende av hjälp från vänner, släktingar och vänners vänner. Enligt Watson utvidgade detta den privata sfären långt in i den offentliga och i slutändan var det kvinnorna som förlorade.

Dmitry Medvedev kommer att bli vald till ny president på söndag. I Ryssland kontrollerar presidenten armé och säkerhetstjänst medans premiärministern har hand om ekonomi och inrikespolitik. Men Medvedev som har Putin att tacka för sin karriär kommer antagligen gå med på att kasta om rollerna ifall Putin blir premiärminister. Vilket han med stor sannolikhet blir.

Medellivslängden för män i Ryssland är 59 år. Alkoholismen dödar. Kvinnor dricker mindre och lever längre: ungefär 74 år. Som i många samhällen där framtiden är osäker och livet med småbarn svårt röstar kvinnor med livmodern mot det politiska systemet. Under Sovjettiden var landet beroende av sina asiatiska delar för att hålla födslotalen uppe, i dag dör 15 ryssar för varje tio som föds.

Putinismen, denna märkliga hybrid som kombinerar tsarernas rysk-ortodoxa kyrka, kommunisternas KGB och Jeltsins marknadsekonomi ser ut att bestå. Men den har alltså allvarliga rekryteringsproblem.

6 kommentarerKommentera artikeln

  1. Liza - 29 februari, 2008

    Tack för en bra artikel, Katrine! Viktigt att fler intresserar sig för utvecklingen i Ryssland.

    Men du borde inför nästa artikel kolla in hur man transkriberar ryska namn från rysk kirillitsa till svensk latinskrift som skiljer sig från engelsk.

    Medvedevs förnamn stavas i varenda dagstidning på det rätta sättet på detta språk: Dmitrij, inte Dmitry, som är den engelska transkriberingen.

    På motsvarande sätt: Komsomolskaja, inte Komsomolskaya; Posadskaja, inte Posadskaya.

    Gorbatjov är riktigt stavat, på engelska stavas hans namn Gorbachev.

    Synd med sådana fel i en annars mkt intressant artikel.

  2. Bob Woodward - 29 februari, 2008

    ”Lynn Attwood har beskrivit den postsovjetiska utvecklingen som en aggressiv remaskulinisering av samhället”.

    Efter ett tag känner man igen en typisk Kielosk formulering. Kul och lite annorlunda angreppssätt att diskutera och analysera utrikespolitisk i feministisk kontext och terminologi. Sådant bör uppmuntras.

    Hoppas UD bjuder in redaktör Kielos som gästföreläsare någon gång, på samma sätt som hon gästföreläst för tjänstemännen på den socialdemokratiska riksdagsgruppen för inte så länge sedan. Det skulle nog kunna ge en nyttig injektion i tänket i arvsfurstens palats.

  3. Fido - 29 februari, 2008

    Sedan århundraden förtryckta och fattiga! Hade Gorbatjov fått fortsätta(klarat av att behålla makten) så kanske det blivit bättre på sikt!Sedan kom ”suputen” och ”mutkolven” Jeltsin som sålde allt till några! Folket blev fattigare och svalt! Putin har lyckats på ett enastående sätt och (förmodligen) med en hel del tur manöverera sig fram till makten! Se nästa avsnitt av det Franska program som skildrar Putin! Ryssarna ”beúndrar” dock en stark ledare! Och F-N trot att det behövs tillsvidare!

  4. Cerberus - 29 februari, 2008

    Min farfar var född i Ryssland, Baltikum. Ha sa mycket cyniskt att ryssanra har alltid haft en Tsar, lillefar, först var han vit, nu är han röd och det verkar stämma. Han har nu blivit brun och är på god väg att bli svart.

    Gorbatjov var idealistisk kommunist och trodde fåfängt precis som Castro att det kommunistiska systemet skulle kunna reformeras.

    Ett icke fungerande system kan aldrig lagas. Ett fyrkantigt hjul kan aldrig bli runt.

    Det stora problemt när Jeltsin tällträdde var att sovjetkommunsiterna totalt förstört hela landet. Infrastrukturen var helt åt helvete, miljöförstöringen gigantisk, människor svalt eftersom det socialitiska planekonomin till slut kollapsade och inte längre kunde försörja folket. Sjukvården kollapsade och var totalt eftersatt.

    Den som tar över ett konkursbo har det aldrig lätt. I mina ögon var det det enda raka att radikalt byta system. Hade ryssen fått det bättre med en Gorbatjov som långsamt försökte reformera kommunismen, nej. Det hade förodligen varit större elände i ryssland än idag.

    Har det ryska folket betalat ett högt pris, de har betalat ett oerhört pris för det social exprerimetn i socialims som de utsattes för under 80 år. Sen fick de betala ett pris till för att återställa Ryssland till en Europeisk utveckling. Tyvärr mäktade det ryska folket inte med det utan de ville tillbaka till en starka ledare, de var villig att tolerare ett politiskt och ekonomiskt elit skikt som under Sovjetkommunismen. Bara de har ordning och reda. Det var samma sak med tyskarna efter katastrofern i först världskriget och mellenkrigstiden. En extrem revanchism onvadlas till extrem nationalism och oordningen och anarkkin omvandlas till ropet efter en stark och auktoritär ledare. Hitler i Tyskland och nu Putin i Ryssland. Båda två lika livsfarliga, Putin utövar inte folkmord i samma skala och mot judar bara mot Tjetjener.

    Men uppenbarligen har ryssarna stor tolerans med folkmördare. Tsar Peter tog livet a 1/3 av befolkningen, Lenin och Stalin ungefär lika många. (Och nej Stalin var bara den logiska földen av Leninss politik, det var Lenin som byggde Gulag och startade den hemliga polisen Tjekan)

  5. jan.bon - 1 mars, 2008

    Uppmaning!
    Läs Naomi Kleins; Chockdoktrinen!
    Bättre bakgrund till Sovjets fall o Rysslands nuhistoria finns inte!?
    Marknadsekonomin är kapitalets intresse, såklart.

  6. Niclas Kuoppa - 3 mars, 2008

    Putins regim må ha rekryteringsproblem, men det kanske inte är nåt problem för Putinismen om det är som statsvetaren George Schöpflin säger att den ryska staten håller på att göra sig oberoende av det ryska folket, genom kontroll av ekonomiska resurser.

    Men med minnet av den alkoholiserade Jeltsin som rejvade loss med fågeldansen så torde en judobrottande Putin te sig i ljusare dager för ryssarna. Kan man se det som ett tecken på att ryssarna ser sig om efter andra ideal?

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Vår eviga skam

När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap. »

Låglönepartiet

Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken. »

De rödgröna visar vad som står på spel

Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen. »

Rädsla och girighet blev HQ:s fall

Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av. »

Sahlin står för en modern radikalism

Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ. »