Rädda husägarna först!

Bild: stock.XCHNG

Krisen på finansmarknaderna, som skapats av den amerikanska bostadsbubblan, har skingrat många illusioner. Bankdirektörer, revisionsfirmor, ratinginstitut och politiker har helt enkelt inte gjort sitt jobb, när de blundat för riskerna med "värdepapperiserade" bolån.   

Den största illusionen är kanske tron att den amerikanska riksbanken med några resoluta räntesänkningar ska fixa problemet. Det enda som händer är att börserna går upp några dagar, tills de åter faller. Och då har Federal Reserve skjutit bort de få kulor man har kvar i magasinet.   

Glöm inte att det var den amerikanska riksbankens räntesänkningar under börskrisen i början av 2000-talet, som bäddade för dagens bolånekris, genom att göra det väldigt billigt att låna. Så vilken ny bubbla ska finansmarknaderna blåsa upp nästa gång? Utsikterna att det ska bli en "nästa gång", minskar ju inte precis av att ingen ansvarig tycks straffas.

Om regeringar och riksbanker, för femte eller sjätte gången på ett par decennier, rycker ut för att städa upp, t ex genom att förstatliga bankernas förlustlån, skapas vad som kallas för en moral hazard. Det vill säga det finansiella systemet får en tydlig signal: Staten och ytterst skattebetalarna kommer alltid till undsättning, vilka hårresande risker man än tar med andra människors pengar.

Det här är visserligen ett problem, skrev Dagens Nyheter i går, men "alternativet just nu är värre". Riktigt hur alternativen ser ut får vi däremot inte veta i DN. Man kan dock notera att i Storbritannien bjuder regeringen och riksbank ännu hårdnackat motstånd mot en intensiv lobbying från bankerna, som vill att staten ska ta hand om deras katastroflån.

Det verkliga och växande problemet är de fallande priserna på egna hem. Prognoser gör gällande att flera miljoner fattiga amerikaner, som inte kan betala, under den närmaste tiden kommer att överskölja bankerna med en tsunami av nycklar.  Detta kommer att ge ett ännu brantare fall i bostadspriserna, och därmed ännu större hål i ännu fler bankers kassakistor.

Nu har Hillary Clinton i ett tal i Philadelphia häromdagen föreslagit att staten ska köpa upp huslånen för att förhandla om dem, så att amorteringarna blir mer överkomliga. Kanske också köpa själva husen, för att dämpa prisfallen och ge rådrum, så att de strandsatta husägarna inte tvingas tillbaka till slummen. Det är förstås bättre använda pengar, än att slänga dem efter försumliga och giriga bankdirektörer. Genom att rädda husägarna, kanske man också kan klara delar av systemet från kollaps.

8 kommentarerKommentera artikeln

  1. Lars-Olov - 25 mars, 2008
  2. Lars-Olov - 26 mars, 2008
  3. intaket - 26 mars, 2008

    Gå in på You-Tube och sök på ”George Parr” eller ”Sub-Prime”.
    Där ges den, enligt många svenska finansexperter, den korrekta orsaken till dagen finanskris.
    Ett slags pyramidspel där nästan alla banker i hela världen bortsåg från normala säkerheter på grund av girighet.

  4. Fido - 26 mars, 2008

    var det statliga banken Nordbanken då Nordea nu som fick mest stöd (ca 40 miljarder) så att statligt ägande skulle vara någon garant tror inte jag! Vidare var Handelsbanken DEN ENDA sveska bank som inte behövde stöd för dom hade skött sig S

  5. Lars-Olov - 26 mars, 2008

    Du har rätt i att Handelsbanken inte fick något statligt stöd. Men dom var inte den enda bank som inte behövde statligt stöd även några sparbanker klarade sig utan (dock inte Första Sparbanken).
    Däremot så kom ju även Handelsbanken i åtnjutande av den icke beloppsbegränsade borgen som staten utfärdade för de svenska bankerna och som gjorde det möjligt för dessa att låna låna pengar tex utomlands.

  6. Jonas Vlachos - 26 mars, 2008

    Det är viktigt att i detta sammanhang inte glömma bort att även den statliga instättningsgaratin skapar moral hazard genom att ta bort småspararnas incitament att undersöka vem de sätter in pengarna hos. Troligtvis är dock en insättningsgaranti nödvändig, men den bör utfomras på ett sätt som gör att den inte subventionerar överdrivet riskfyllda investeringar. Att Marginalen och Svea Ekonomi kan erbjuda 4.75 procents ränta tyder på ett den svenska garantin är felaktigt utformad. Mer om detta på http://ekonomistas.se/2008/03/25/bankkrismyndighet-feltnkt-och-dyrt/.

  7. Fido - 26 mars, 2008

    När dom går med vinst MEN såvitt jag förstår så kommer då antingen bankernas vinst att minska eller så kommer vi kunder att få betala mera i någon ända så det är väl svårt att genomföra(tyvärr) men inte är det bra att skattebetalarna löser kriserna och sedan är det kunderna som betalar och aktieägare och andra som håvar in vinster! Bonus betalas ju ut ibland till chefer trots förluster? Staten kanske skulle kräva en del i Banker dom hjälper som då skulle gå in i Förslagsvis AP eller andra pensionsfonder!

  8. Lars-Olov - 26 mars, 2008

    Du har säkert rätt. Att tar vi betalt av bankerna så tar dom i sin tur betalt av kunderna varför ägarna inte kommer att behöva lida så mycket.

    Men det handlar inte bara om pengar utan även om moral. Och då är det den generella åtalseftergift som verkar ha utfärdats (inofficiellt givetvis) för brott begångna av styrelser och företagsledningar under bank- finanskrisen på 1990 talet.
    Man ska inte kunna begå stora brott och bara gå därifrån på grund av att man på grund av sitt efternamn eller en styrelsepost eller ett partimedlemskap tillhör etablissemanget. Det skapar ett samhälle som ruttnar uppifrån vilket är mycket skadligt.
    Etablissemanget sätter en standard som kommer att efterapas på lägre nivåer i samhället. Givetvis i mindre format men av desto fler personer vilket gör det till ett problem.
    Det har man förstått i USA men inte här. Därför ledde Enron till gripanden och rättegångar och Watergate till att Nixon fick avgå medan IB inte ledde till någon avgång eller rättegång mot någon ansvarig trots att IB var ett betydligt större brott än Watergate.

Reaktioner och länkar

    Inga reaktioner eller länkar ännu.

Kommentera





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Fler ledare

Ägna dig åt att ge oss hopp, Mona

Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. Jag hoppas att hon litar på att väljarna har uppfattat alla konkreta förslag som de rödgröna har lagt och ägnar sin timme åt att ingjuta mod och hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det. »

Moderaternas kompisgäng har vittrat ner

Sven Otto Littorin kastar in handduken i ett läge när arbetsmarknadspolitiken är viktigare än någonsin. Man kan förmoda att Littorin i praktiken fått ta skiten för Anders Borgs nationalekonomiska teorier. Nu borde debatten handla om de större mänskliga tragedier som väntar. »

Piskans politik

Långtidsarbetslöshet är så gott som omöjligt att ta sig ur på egen hand. För alliansen är arbetslöshet och ohälsa individuella frågor – strukturer låtsas man inte om. Den politiken är ohållbar. »

O(s)eriöst trixande med siffror

Ungdomsarbetslösheten är inte den enorma utmaning den utges för att vara. Det hindrar inte Socialdemokraterna från att dra stora växlar på statistiken, trots att de är medvetna om skevheten bakom siffrorna. Det är ohederligt. »

Säg nej till ”utanförskapet”

Det Schlingmannska "utanförskapet" har nu letat sig så långt som in på sportsidorna i tidningen. De rödgröna slänger sig okritiskt med begreppet utan att tänka på att man sällan vinner en match på motståndarens planhalva. »